Header

Jag är ett maskrosbarn. Jag lyckades bryta mig igenom den hårda asfalten och växa upp till en gul blomma. Nu står jag här mitt på vägen och lyser. Jag har samma färg som solen. Ändå är jag ganska ful. Det syns att jag inte har haft det så enkelt. Det syns att jag har tagit mig igenom något mörkt och svart. Men jag försöker att inte tala om min uppväxt. Det är ändå ingen som förstår. Ingen förstår hur det känns att vara en maskros. Därför känner jag mig alltid ensam. Jag känner mig ensam även när jag omges av andra blommor. Jag kommer aldrig att bli som dom. Jag är ingen vacker växt. Jag är ogräset ingen kunde ta död på. Så är det bara. Jag är ett maskrosbarn. Så är det bara.

Likes

Comments