Märkligt egentligen hur allt kan vända på en tiondes sekund.
Imorse när jag vaknade mådde jag relativt bra, jag skulle äntligen på mitt NA möte som jag längtat efter hela veckan!
Men på väg in till stan hände nåt. Jag fick ett extremt drog sug. Det kom från ingenstans!
Jag började skriva om det till en vän, men tog bort det. För jag planerade att ta ett återfall ensam hemma, då skulle ingen få reda på det.
Men först skulle jag gå på mötet, sen efteråt skulle jag fixa det jag ville ha och åka hem.
Under mötets gång så försvann suget mer och mer och näre var slut så var jag inte ens sugen.
Där fick jag en tankeställare, nu vet jag verkligen hur viktiga dessa möten är och hur mycket jag behöver dom i mitt tillfrisknande!
Jag är oerhört tacksam över att jag åkte hem utan nåt som inte skulle följa med!
Men allt det där sänkte mig, så jag ska låta bli sociala medier ikväll och bara vara..

Minsta lilla grej, så är man tillbaka i skiten igen. Det är så lätt att trilla dit! Har man varit drogfri i en månad eller 20 år spelar ingen som helst roll. Det kommer alltid vara lika lätt att falla tillbaka. Så tid har ingen betydelse. Man kommer aldrig bli frisk från denna sjukdomen, det är bara att börja acceptera det.

Det är verkligen livet på livets villkor.

Likes

Comments

Okey, here we go again!

Det har varit fullt upp de senaste veckorna med möten, gett mig själv behövlig tid och umgåtts mycket med en vän.
Alla hjärtans dag blev lite jobbig, som den blir varje år.
Den dagen påminner om så mycket negativt.
Det var alla hjärtans dag 2006 som jag och min första och största kärlek bestämde oss för att det skulle vara vi.
Vi höll ihop i 2 turbulenta år som kantades av våld.
Han förstörde mig, men jag förstörde nog honom åxå.
Det handlar inte just om den dagen, utan helheten, att det var med honom livet tog en stor vändning, helt åt fel håll. Och det hemska valet jag gjorde som kunde betyda livsfara för honom, det kommer jag få leva med resten av livet.
Det har gått lång tid nu, men jag kommer ju aldrig att glömma det. Så vissa dagar eller datum påminner lite extra om det jag gjorde, det jag gått igenom och den jag en gång var.
Men idag är jag starkare än nånsin, jag vaknar oftast glad och jag trivs i mitt eget sällskap! :)
Så jag lever för dagen och försöker sluta med att planera allt i minsta detalj.

Det är skönt att vi går mot ljusare tider, då blir mitt mående åxå lite bättre.

Jag har påbörjat mitt stegarbete, igen, och har kommit en bra bit på första steget.
För nu är jag säker på mitt beslut om att sluta droga, så då kör vi på stegen igen!
Man måste nämligen börja om från början om man tar ett återfall, så därför la jag det på hyllan ett tag, då jag var trött på att börja om hela tiden.
145 drogfria dagar är jag uppe i nu och det fortsätter att räknas uppåt! :)

Likes

Comments

Tjenixen!
Som vanligt äre ett tag sen nu, men livet pågår för fulla muggar här!
I tisdags, den 24, så tog jag 4 månader som drogfri.
Jag har även påbörjat Motivationsgruppen inför själva dagbehandlingen, den är varje tisdag i fem veckor till.
Jag har egentligen inte haft fullt upp fysiskt, men i huvudet äre 180km/h ungefär.
Men jag mår faktiskt ganska bra, även om jag blir helt utmattad av allt som händer, så är jag glad och mår bra. Jag har inget att gnälla över, livet går mot rätt riktning, bättre än så kan det inte bli!

Om ni vill följa mig på instagram; fanniiebrobeck
snap; oktoberbarn91

Ta hand om er! ❤

Likes

Comments

Jag klev drogfri in i 2017 och jag lever i nån form av lyckorusbubbla just nu.
r första gången i mitt liv så känner jag att jag är på väg framåt, på nästan alla plan!
För första gången så går inte precis allting emot mig.
Om jag ska försöka minnas mig själv för bara 6 månader sen, så är skillnaden helt otrolig!
För 6 månader sen var allting svart, hela jag var katastrof, energi fanns inte och jag stängde in mig, jag kunde inte ens ta förgivet att jag skulle vakna imorgon.
Nu börjar det ljusna, jag har mer energi, jag ser fram emot en ny dag och jag har tagit tag i mig själv.
Jag tycker om mig själv idag, jag vågar säga vad jag tycker och jag orkar inte längre bry mig om hur folk ser på mig!
Jag skäms inte över nåt längre och jag har tagit av mig offerkoftan!
Jag kommer aldrig bli felfri, det blir ingen, men man kan alltid göra det bättre! Jag är inte vad som hänt mig, jag är vad jag väljer att bli.

Jag är inte ens säker på vad som hände, vad det var som fick livet att göra en helomvändning.. men det är jag tacksam för! Allt gick så fort, nästan över en natt! Men jag är ganska säker på att jag inte hade fått uppleva ett nytt år utan den här förändringen och hade jag nu överlevt så hade själen fortfarande varit död.

Det här ska bli mitt bästa år! Ni som vill följa mig på mitt livs resa, är välkomna att göra det! ❤

Jag börjar tro på, eller fundera på att nån form av högre makt finns, att nånting leder mig i rätt riktning. Jag vet ännu inte vad, men nånting måste det ju vara.

Allt slit, svett och tårar under mina 25 år börjar äntligen ge resultat! Jag tror att det är min tur att få leva nu, och det ska jag göra åxå! Den här chansen som nåt/nån har gett mig kommer jag ta tillvara på till 110%, för det kanske är min sista chans. Vem vet?

Tack för alla som finns när jag behöver, tack för att jag får vara en del av gemenskapen och tack för livet jag har fått! Tack! ❤

  • 15 readers

Likes

Comments

Det är så fruktansvärt mycket som hänt på kort tid nu. Det här året har varit riktigt jobbigt men jag har åxå lärt mig mycket! Hoppet inför ett ljusare och lättare 2017 finns ändå, för trots allt detta året så är jag tacksam över allt jag har, alla förändringar jag har gjort och att jag är vid liv!

Idag är en extra tung dag uppå allt annat som samlas på hög. Idag för 9 år sen ändrades mitt liv radikalt! Där och då rasade allt jag trodde att jag var, hela min värld krossades i miljoner bitar, och åren som kom skulle definitivt inte bli bättre!
Den 21 december 2007 är den absolut värsta dagen i mitt liv, men när jag blickar tillbaka så var det där mitt livs resa skulle börja, det var där mitt liv skulle forma mig till den jag är idag!
Jag är och kommer aldrig vara stolt över det beslut jag tog den här kvällen för 9 år sen, men hela den här helvetes resan har gjort mig till att vara så långt i från den människan jag var då!

Jag är ett levande bevis på att förändringar är möjliga om man har vilja!
Jag hade kunnat låta mitt liv fortsätta gå utför i den rasande takt som det höll på att ske. Men jag gav aldrig upp, trots att jag inte ens visste vem jag var, vad jag ville eller vad jag behövde!
Jag har fortfarande inte klara svar på dessa frågor, men jag vet vad jag INTE vill med mitt liv!

Ibland känns det som att mitt liv bara har motgångar, och känslan att vilja ge upp finns såklart ibland.
Men allt skit jag och min familj har gått igenom tillsammans, då ingen annan ville se allvaret, visar ju att det funkar förr eller senare!
Bandet vi har är starkare än nånsin och jag är otroligt ledsen över vad jag har utsatt dom för! Men dom gav heller aldrig upp hoppet om mig!
Idag är jag tacksam! Vägen är inte spikrak, jag har mycket som tynger mig. Men en dag så kommer jag vara nästintill hel, det vet jag, det känner jag!
Har jag klarat allt det här hittills och ändå blivit en bättre människa så kan jag fan klara resten!

SLUTA ALDRIG ATT TRO PÅ ER SJÄLVA! ❤

  • 25 readers

Likes

Comments

Trots allr som hänt nu så trodde jag att jag var ganska stark.
För exakt en vecka sen så tog en vän livet av sig, igår var jag på hennes minnesstund och idag var jag, 2 andra vänner till henne och hennes mamma och rensade i hennes lägenhet. Det var riktigt tufft!
Att känna hennes lukt och stå och plocka bland hennes grejer utan att hon var där, kändes inte alls rätt!
Men jag försökte hålla mig stark.. fast nu ikväll så brast alltihop.. tårarna forsade och jag fick sån panikångest, jag trodde jag skulle dö, jag fick ingen luft..
Gick tillbaka i gamla vanor..
Jag har en enorm ilska inom mig, jag vet inte vart jag ska göra av den... jag vill bara slå vett i skallen på dom som jobbar inom vården, fråga var i helvete dom gick sin utbildning.. låta dom gå igenom samma jävla helvete som dom låter andra gå igenom.
Jag vet inte hur jag ska reagera eller tackla allt skit. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag vill vara ensam, men ändå inte. Ingenting är logiskt längre..

Jag saknar dig Johanna! ❤
Jag ska kriga för dig.. ❤

  • 33 readers

Likes

Comments

I mitt liv är det jag som bestämmer.
Ingen annan säger till mig vad jag kan och inte kan göra. 
Allt jag har varit med om har tagit mig dit jag är idag.
Jag bär på minnen och erfarenheter som tryckt ner mig men som kommer att omvandlas till styrka.
Jag tänker inte låta negativa tankar trycka ner mig.
När andra säger att jag inte duger eller att jag gör fel, så tar jag inte åt mig.
Inom mig finns det något stort som ingen kommer åt och som ingen kan slå sönder.
När livet känns tungt kommer jag dra ner på tempot och känna tacksamhet över allt jag har som är bra i mitt liv.
När saker utanför mig känns rörigt kommer jag gå tillbaka till mig själv och finna ro.
Ingen kan komma åt mig här.
Jag vet vem jag är, vad jag är menad för och att jag är värdefull.
Jag är stolt över mig själv. Jag står för vem jag är och jag gör mig inte till för någon annan.
De som inte vill vara i mitt liv, kan gå.
Mitt liv styrs av mina egna val och jag bryr mig inte om andras åsikter.
Jag vet vad jag vill och jag står upp för mig själv.
När andra blickar bakåt, försöker jag blicka framåt.
När andra tvekar, vågar jag ta steget.
Jag har bestämt mig. Allt jag behöver har jag inom mig och jag kommer att plocka fram det.

  • 39 readers

Likes

Comments

Gårkvällen och natten slutade inte alls särskilt bra.
Jag och en person började prata om alkohol och hela min situation där jag inte kan vara i ett umgänge där folk dricker eller om det är fest. Och att jag tids nog hoppas på att hitta en strategi för att kunna hantera det och kunna vara med och ha kul nykter.
Men nåt gick snett och jag kände på fullaste allvar att de 41 drogfria dagar jag hade snabbt kunde bli 0 igen.
Började för en stund att ifrågasätta mitt val att leva ett drogfritt liv då man ofta känner sig utstött, glömd, tråkig osv när man inte längre är aktiv. Jag får för mig att folk tycker att jag är tråkig.
Men nu när jag tänker efter, vad är det för vänner isåfall?

För några dagar sen så gjorde jag mig av med alla tabletter som jag tidigare har använt för missbruket och jag hällde ut all alkohol, hela min backup kastade jag.
Det var bland det jobbigaste jag nånsin har gjort.
Speciellt spriten.. se den rinna ner i avloppet, känna lukten och få otaliga minnesbilder fladdrande som ett disco ljus framför ögonen, känna svetten rinna från pannan, skaka som ett asplöv och knappt kunna hålla kvar flaskan över diskhon, att önskan just då om att det var min hals det rann ner i istället var så förbannat stor. Jag trodde jag skulle ramla ihop, knäna bar mig nästan inte.
Det var vidrigt. Jag kände mig mindre än ett sandkorn, svagare än nånsin.
Och det var nog det jag började tänka på som gjorde att det gick så snett igår.
Jag fick abstinens igen, så idag är jag helt jävla slut mentalt. Det blir inte många knop här hemma idag.

Ofta får jag en känsla av att vara ensam, värdelös och dålig, för att jag inte är som andra människor som kan dricka normalt.
För att jag måste undvika vissa saker och platser, till och med vissa personer som betyder mycket för mig, för att det i värsta fall kan få mig att bryta ihop eller ta återfall snabbare än vad jag hinner blinka.

Under hela min uppväxt har jag alltid känt mig som det svarta fåret, då det alltid var jag som skapade problem både mellan oss i familjen och utanför, var arg, elak, aggressiv, slogs, känslokall och sket i totalt allting.
Trots min resa 2000 gånger genom helvetet från jourhem, familjehem, häkte, behandlingshem, aggressionsterapi, utredningar, depressioner och allt annat jag blev utsatt för så fortsatte jag att kämpa, vilket gav tydliga resultat då jag inte ens är nära att vara den person jag var för ca 12 år sen då allt eskalerade på riktigt.
Och ändå, idag, känner jag mig fortfarande som det svarta fåret som aldrig passar in.
Och folk är för jävla bra på att döma och ha åsikter om en annan människa även fast dom inte vet mer än vad personen heter.

Jag ska även tillägga att dom där 41 dagarna nu är 42!
Jag kan inte ta ett till återfall och riskera att förlora det jag nyligen fått tillbaka.
Och min kropp är i så dåligt skick så ett återfall kan vara det sista jag gör här i livet.

Om det finns en högre makt, så behöver jag lite hjälp på traven.

Likes

Comments

Att vara i en sits där man älskar en person som är så fin på många sätt men åt helvete på andra sätt.. det är skitjobbigt att veta vad som egentligen är rätt, men man gör nåt annat istället.
Jag har lärt mig av de idioter jag varit med att jag fan inte är värd att bli trampad på, och jag har lärt mig att se varningssignalerna i god tid.
Men det är svårt när man vill vara med personen.
Hjärtat och hjärnan vill inte samarbeta i såna situationer. Det gäller att försöka vara stark och lyssna på sin magkänsla. Och jag har fått höra; "livet är inte över om du lämnar honom".
Jag lämnade mitt ex för ca 2 månader sen och jag gick ner mig totalt, gick in i mitt missbruk igen och trodde livet var slut, men nu har det gått en tid och jag orkar leva igen och kan se att mitt val var rätt.
Man ska aldrig nöja sig med nåt halvdant. Man ska aldrig låta folk behandla en sämre än vad man förtjänar, för det lär sig folk jävligt fort.
Jag är glad att jag har fått ett självförtroende som gör att jag inte nöjer mig med nåt som är under standard, att jag vet vad som skadar mig och kan då sätta en gräns, trots att man egentligen inte vill. Mycket handlar nog om det, självförtroende. Innan jag fick det så tog jag nästan alltid det jag fick, för jag trodde att det var det enda jag nånsin skulle få.
Så då fick man "stå ut" istället för att vara ensam.
Men nu är jag hellre ensam om jag bara blir erbjuden skit.. då har man tid att lära känna sig själv, vilket är bra såklart 😊
Och just nu är det nyttigt för mig att lära känna mig själv, den riktiga Fannie, då livet utan droger är relativt främmande.
Jag svämmar över av känslor och har svårt att sortera dom, då jag var rätt känslokall förut.
Men det är fantastiskt att få känna igen, att få vara med i den sanna verkligheten.
Det är skitläskigt, men samtidigt så häftigt!

Jag är tacksam för att jag är drogfri, bara för idag!

Likes

Comments

Jag är inte en lätt person att leva med, det vet jag!
Hade man kunnat göra slut med sig själv så hade jag gjort det för länge sen!!
Varje dag försöker jag att lyckas med något, bara något väldigt litet, som gör skillnad för mig!
Min största önskan är att få leva livet fullt ut, utan ständiga depressioner, ångest attacker och stress.. att klara av en helt vanlig dag, utan massa måsten är riktigt, riktigt kämpigt!
"men du kan ju inte vara trött när du inte har gjort något" får jag ofta höra..
nej, men lev i min kropp bara för en dag och inse vilket jäkla jobb det är för mig att bara ta sig igenom alla plågsamma mardrömmar varje natt, att aldrig få sova och vakna utvilad, att aldrig kunna gå en dag utan att slåss mot det som tynger mig, att konstant tänka på att INTE tänka på de saker som en gång krossade och förändrade mig!
Ibland kan jag inte andas, det känns som om någon stampar på mitt bröst!

Nuförtiden så passar inte planering in i mitt liv, då måendet ofta vill nåt annat.
Att jag vaknar imorgon är inget jag tar förgivet längre.
Det enda jag kan göra, är att ta dag för dag. Och är det nån dag som är lite bättre än en annan, så får jag nöja mig med det.

Jag tycker inte synd om mig själv, men att ständigt höra alla onödiga kommentarer, från folk som inte lever i denna kamp, gör mig bara ledsen och förbannad!

Depression är en sjukdom som inte syns och kanske inte heller märks på alla!
Tänk på det innan ni dömer någon, att ni inte vet vad som döljer sig på insidan.

  • 50 readers

Likes

Comments