Jag är så trött på människor just nu.

Har ni någonsin känt hur folk är så blä ibland?

Jag finns alltid där oavsett vad, jag kan vara bitter på en kompis för den gjort något mot mig men är den nere går det före och jag skiter i allt mitt och även i det den gjort mot mig.

Folk blir arga när man inte frågar dem saker, som om dem vill följa med eller berättar saker för dem som händer i ens liv men det gör aldrig de tillbaka och skulle man bli arg för att dem aldrig det de sakerna själva så är det fel, fast dem gör exakt detsamma.


Blir man inte också arg när annat folk som är ens NÄRMSTA vänner alltid vill ha med en på kvällar och mys men man hamnar alltid själv i ett hörn och blir totalt utfryst? Att ingen lyssnar på en när man öppnar munnen och ignorerar en helt totalt? Vad fan vill dem ha en där då liksom?

Jag är så trött på att jag alltid ska finnas där och ställa upp men får inget tillbaka. Den ända som verkligen är en riktigt bra och fin vän till mig är en skithög till kille(vill förtydliga att vi endast är nära vänner och vart det ett bra tag nu). Visst har han gjort dumma saker mot mig och hamnat i mycket drama och massa annat men han är den ända som verkligen försöker få en på bra humör och inte bara säger "åh sad". Han fryser inte ut en heller. Han må vara en idiot, men när de där andra så kallade närmsta vänner ber mig klippa vänskapen med honom för han inte är bra för mig som en vän och dem själva fryser ut mig ganska hårt, då blir man lite pissed.

Jag är så trött på folk och hur ytliga människor är. Jag är trött på det. För jag funkar inte så, jag är inte ytlig och jag är översnäll också.

Detta inlägg är inte riktat mot just EN person. Utan endast trött på en massa människor.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag är jag glad.

Men jag har lite funderingar i huvudet. Om homosexualitet.

Jag fick höra att en kompis som gillar samma kön har det väldigt jobbigt hemma. Hennes familj är så emot homosexualitet och nu har dom fått reda på att min kompis har en kompis som är homosexuell. Det dem inte vet är ju att dem egentligen älskar varandra och gjort det länge. Hennes kompis blir även mordhotad av en i min kompis familj.

Ska det behöva gå så långt? Min kompis som vi kan kalla för Kim, vågar inte berätta eller visa upp sin partner för sin familj för Kim är så rädd för vad dem ska göra mot båda dem två. Jag accepterar religion och andras åsikter men just detta förstår jag mig inte på, kan man inte bara få älska den man älskar? Man väljer inte sina känslor för en annan person. Kärlek är något fint och så kan man lämna det tycker jag, varför vända allt till hat? Varför ska det finnas läggningar? Istället för att fråga vilken läggning man har varför inte bara fråga vem man är förtjust i? Tänk så mycket lättare allt hade vart utan läggningar, man gillar den man gillar och inget mer. Man ska INTE behöva komma ut som homosexuell eller heterosexuell.

Det finns inget som gör det till en sjukdom. Det är inget man väljer att vara utan man gillar bara den man faller för och så är det oavsett kön. Tror personer verkligen att som i detta fall Kim valt att vara livrädd och hatad av sin familj?


Detta gör mig bara så ledsen, chockad. För mig är detta så självklart, för mig så finns inte detta dumma läggningarna på samma sätt som för vissa andra för att för mig spelar det INGEN roll.

Ska det behöva gå så långt så man inte vågar visa upp sin partner? Så man är livrädd att gå till vissa ställen eller livrädd att gå utan att ha med sig något som man kan använda för självförsvar endast för att man älskar en PERSON som har ett hjärta, hjärna och ben i kroppen precis som alla andra? Exakt alla människor är unika och ser olika ut, det finns ingen som du. Ska det gå spela någon roll vilket kön man gillar?

Visst tyck vad du vill men fan, varför ska man börja mordhota och lägga sig i det då? Låt det bara vara.

Inget hat, endast mina tankar. 

Likes

Comments