Tänk dig känslan av att åka en bergochdalbana. Ibland får man ett sådant härligt rus ju. Man känner så mycket. Ibland blir man bara obekväm. Kanske till och med avskräckt. Men fortfarande, man känner så mycket.

Att ”känna mycket” gör jag väldigt sällan. Det är nog det som gör det så speciellt och betydelsefullt för mig. Då det alltid inträffar, är efter att jag stått på scenen. Där jag trivs så himla bra. Antingen får jag det där glädjeruset och går sedan på det i x antal timmar framöver eller också så blir det motsatsen och förstör istället hela min dag. Allt beroende på hur uppträdandet gått. Men ärligt talat, inget är bättre än något annat hur underligt det än låter. I bägge fall så är känslorna så fruktansvärt stora. Och jag bara älskar det.

En gång gjorde jag ett uppträdande som gav mig den mest grova ångesten jag någonsin känt. Det var uppträdandet på den mellersta bilden. Jag sjöng en väldigt utmanande låt för mig och jag var riktigt förkyld och hes, vilket gjorde den ännu svårare. Rättare sagt, jag hade ingen röst kvar. Det kändes verkligen skit. Jag gjorde precis ALLT dagarna innan för att få rösten på banan men det gick inge vidare. Men när det väl gäller, så gäller det. Och det gick bra, kan jag säga nu i efterhand. Jag är stolt nu. Men då, direkt efter framträdandet var det en annan femma. Det var en stark känsla av misslyckande. Det enda jag kände var hur jag plötsligt sjönk ihop och blev jätteliten. Och hur många fina kommentarer jag än fick kastade över mig så gick de in i ena örat, och sedan ut i det andra just då. För jag kunde verkligen inte vara nöjd. Fastän jag kanske ändå borde ha varit det trots allt. Och så jag grät. Hela kvällen var helt förstörd, tyckte jag. Såklart så betydde alla fina kommentarer ALLT för mig. Jag är så tacksam för allt fint jag fick höra. Men ni vet hur det är, ibland kan man verkligen inte ta till sig allt på en gång. Jag skulle aldrig mer sjunga bestämde jag mig för då, och så blev det ju inte riktigt som tur var haha. Men fy vad jag uppskattar den kvällen när jag tänker tillbaka. Det är sådana tillfällen som sätter spår. Tillfällen då man känner sådär mycket. Man bara vet att man kommer minnas dom för resten av livet. Hur fånigt det än låter.

Visst föredrar man kanske att det går bra, men man lär sig av motgångar. Motgångar är något som jag har mycket svårt att hantera gör det mesta men ibland känner jag mest att det inte spelar någon roll. För med tiden så förvandlas det till en känsla av ny erfarenhet. Och man är bara så stolt över sig själv och det man kämpat för. Det ska man alltid vara.

Tack känslor, för att ni leker med mig ibland.

Likes

Comments

Man hör ju mycket om alla dessa stressproblem jämt och ständigt. Oftast har jag väll frågat mig hur stressen kan ta över en människa på det sättet. Jag har inte tänkt på stressen som ett verkligt problem. Det är väll bara att tänka bort?

Eller kanske inte. Det var nog inte riktigt så enkelt, märker man när det drabbar en själv. På senare tid har stressen verkligen tagit över mig. Och jag vet inte vartifrån den kom eller varför den kom. Det är alltid någonting som snurrar runt i huvudet. Aldrig står det still. Och det är en negativt härjande känsla. Många känner nog igen sig. Men många är säkert också som the old me, och tänker att det bara är trams alltihop. Att man bara överreagerar.

Men i vilket fall är det verkligen inte lätt att ta sig ur. Jag är för övrigt en rätt tjurskallig person men det här har jag inte lyckats bli av med ännu. Kanske är man för enspårig? Rädd för att hitta nya sätt att gå till väga? You name it.

Att stressen till och med hänger med på nätterna måste väll ändå vara lite märkligt kan jag tycka. Inte ska man behöva vakna femtio gånger per natt med andan i halsen. Allt ifrån att ta körkort, till att jag ska försova mig. Jag vet inte vad det är för konstig period jag är inne i, men jag hoppas ock att den är över snart.

Likes

Comments

16.15

Hallå igen! Nu har jag landat lite här hemma igen efter att ha varit i Köpenhamn lördag till måndag. Måste säga att det var den bästa långhelgen på lääänge. Köpenhamn var verkligen över mina förväntningar och likaså var Shawn Mendes som vi var och såg i söndags kväll.

Jag, Lovisa, Oliver & Elin bodde alltså på hotell i Köpenhamn (lyyyx) två nätter. När vi alla hade kommit fram på lördagen gick vi och satte oss på MAX och där blev vi sittandes i flera timmar och bara pratade för att sedan gå hem och lägga oss. Dagen därpå blev det en massa shopping och mys i stan. Stan var verkligen så himla mycket finare än vad jag hade förväntat mig! Och vädret var ju helt suveränt även det! Så det blev en del sommarkläder inköpta som jag sedan fick användning för på kvällen då det var dags att se underbaraste Shawn. Både han och förbandet James TW var helt amazing. Verkligen så himla stämningsfullt. Jag och Lovisa grät till och med lite emellanåt för det var så fint.

Dock blev man ju lite nojig nu när man kom hem och hörde om hemskheterna på Ariana Grandes konsert i Manchester. Det kunde ju likaväl hänt där vi var började jag tänka. Usch, det är verkligen så sjukt. Mänskligheten har verkligen spårat totalt.

Men iallafall i måndags var vi ju komplediga i och med alla konserter vi hållt nu. Sedan var det en hyfsat vanlig dag igår(tisdag) och idag(onsdag) hade vi alltså studiedag så då passade vi i SAS på att repa lite under dagen då vi spelar på Tolvskillingsmarknaden på lördag! Kom och kolla!

Nu är det alltså långhelg igen så jag tänkte följa med familjen en sväng till Öland imorgon och bara sola och ha det gött.

Här kommer lite bilder från helgen!!

Likes

Comments

18.06

Jaha då var detta år med SAS helt plötsligt över. Konserterna är avklarade och jag kan inte säga annat än att jag är sjukt nöjd! I tisdags var det mest våra familjer och andra känningar som kom och lyssnade på oss så det var en bra "uppvärmning" inför gårdagen då det var FULLT i B-hallen. Det var sjukt ösigt och helt klart det roligaste uppträdandet jag gjort på länge!! Vi studsade runt på scenen tills vi var helt slut. Det var verkligen ren glädje. Studenterna var ju faktiskt en tacksam publik vill jag även säga. Bilden ovan snodde jag utav Oskarshamns tidningen, där kan ni läsa mer om konserten ifall ni skulle vilja!

Vi avslutade gårdagen med nedriggning av scenen och sedan drog vi till en restaurang i stan och åt med hela gänget som varit med och hjälpt till med konserterna. När jag senare skulle bege mig hemåt så slog det mig att detta faktiskt var sista gången vi spelade med detta årets SAS så då blev jag lite ledsen. Kommer faktiskt sakna detta årets hur bra det än skulle bli nästa år! Har haft så sjukt kul och lärt mig så otroligt mycket. Hade nog aldrig kunnat tänka mig att SAS skulle kunna ge mig så mycket som det faktiskt gjort. Nu önskar jag iallafall våra treor som lämnar oss all lycka i framtiden och hoppas på att många nya vågar söka till SAS till nästa termin!

Tusen tack för allt grymmaste SASarna!!

Likes

Comments