View tracker

Hey hoe!
Nu tänkte jag svara på en fråga jag vet att ni alla undrar, som jag tidigare nämnt är jag synsk. Den frågan är nämligen: Olga, varför visar ni inga bilder på familjen?
Jo, det är såhär att eftersom alla våra barn lider av handikapp och att de ser allmänt efterblivna ut så vill vi inte riskera att de blir mobbade. Det räcker med mobbningen de behöver genomlida här i Älme.

Franzycek kom hem en dag och berättade att någon hade bajsat i hans skor och tvingat honom att sätta på sig dem för att sedan gå igenom centrum. En traumatisk upplevelse för Franzycek kan jag säga er!

Varför jag inte vill lägga upp någonting på mig själv är för att jag inte vill kunna kopplas till mina handikappade barn. Man måste ju tänka på sitt rykte ;) Jag träffar knappt Knut, förutom vid de tillfällen då jag ska befruktas eller när han vill tillfredsställa sig själv, inget problem för mig men det är svårt att få en bra bild på honom under omständigheter som dessa. Kan fråga honom någon gång, om jag ser honom ute på stan. Oftast så låtsas han inte känna mig om vi ses på stan, men det kanske går att ordna om ni verkligen vill det.

Så nu vet ni lite mer. Vi hörs om ett tag och då får ni veta mer om THE family of Älme. See you later, alligator. (For a while crocodile!)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hey hoe!
Orvar har en önskan, något han önskar mest av allt i hela vida världen. (Mer än att få äta korvar), Denna önskan är att få träffa Dolly Style. Hans favorit är Holly, det är den blåhåriga. Han var med i deras tävling, där man skulle dansa till låten Rollercoaster, dock så var man tvungen att ladda upp klippet på en applikation vid namnet Instagram och det har dessvärre inte jag någon aning om hur man hanterar. Stackars Orvar fick inte vara med.

Han ville så gärna ha en blå peruk och eftersom jag tyckte så synd om honom så fixade jag en. Jag gjorde det genom att ta lite gammalt hår från en hårborste jag använt och doppade dessa hårstrån i blåbärssoppa. Nu har vi blåbärssoppa över hela huset, men en glad Orvar!

Är det någon som har kontakt med Dolly Style, eller enbart Holly så får ni gärna lämna en kommentar. (Jag kan betala i natura).

Det var allt för denna gång, nu ska jag be Modou-Linnea att slicka bort all blåbärssoppa för tidigare idag märkte jag att hon var lite hungrig så nu blir det middag! See you later, alligator. (For a while crocodile!)


​Orvars favorit är tösen i mitten. Vacker, tycker jag! 

Likes

Comments

View tracker

Hey hoe!
I morse när ungarna somnat så beslutade jag mig för att av ren nostalgi att gå igenom deras sparade blöjor. Vi sparar på allt då vi, som jag tidigare nämnt, älskar återvinning av all dess slag. Skulle vi, trots min situation med äggstockarna som ni senare ska få höra om, lyckas med att bilda ett nytt foster så är det bra att ha blöjor inne på lager så att man slipper införskaffa sig nya vid varje unge.

Det jag försökte komma fram till var att jag då fann Macklins första blöja. Den doftade inte så speciellt gott, men det beror nog på att Macklins fars spermie var förmultna. Det var en doft som kändes på långt håll, trots omständigheterna. När Macklin kom till var jag och Knut nämligen ute på en resa med vår EPA-traktor. Vi kom till Eskilstuna när jag bestämde mig för att jag skulle sola solarium. Fjantigt, tyckte Knut och körde vidare medan jag blev kvar på solariet. När jag väl låg på rören, näck så som Gud skapat mig, så kom det inte en man vars ansikte jag inte riktigt kommer ihåg. Det är sak samma, jag kommer ju ihåg det så fort jag blickar Macklins nuna! Mannen ville bespruta några rör, så jag erbjöd mina. Det blev en så kallad "in-ut-slut-sprut" som ungdomarna här i Älme säger. Sedan försvann mannen för gott.

Nu vet jag exakt vad ni tänker, jag är synsk på det viset. "Hur kan då Macklin och Franzycek vara tvillingar om de inte delar pappa?" Jo ser ni, att enligt en hemsida vid namn Gåggle så är det möjligt att om man har samlag med två personer inom en tid så är det möjligt! Så det var vad som hände. Haha, visst är jag smart?

Kvar på solariet i Eskilstuna blev jag i två dagar tills Knut kom tillbaka för att hämta mig med traktorn. Vid hans återkomst hade han med sig en skjuten grävling, om jag minns rätt så använde vi den som kudde. Knut hävdade att det var bra för hyn med död grävling.


Nåväl, nu får vi höras en annan gång. Orvar skriker efter sina korvar. See you later alligator. (For a while crocodile)

​Ett fotografi från vårt familje-album. Här blev Macklin till!

Likes

Comments

Hey hoe!
Denna dag har varit en ganska så händelserik dag! Först och främst fick vi tillbaka våra Wonderbaums från polisen, en lyckans dag för Knut. Han har saknat doften så och haft en väldans abstinens och detta har ej gått att lösa då vi blivit portade från att köpa wonderbaums på alla butiker. Vi försökte be Orvar att köpa ut åt oss men allt han köpte för pengarna var brända kottar av en vänlig man, av Orvars beskrivning. Nåväl, slutet gott, allting gott.

Inte nog med återägandet av våra wonderbaums så har Franzycek också haft en väldigt trevlig dag. Det är nämligen så att Franzycek sedan en tid tillbaka funnit en njutning i att gnugga maskrosor mot sitt ollon, det påminner honom om den gången han kissade i byxorna och kisset höll sig kvar vid förhuden. Hans pillevipp blev klargul av detta och sedan dess har han velat ha ett gult ollon. Detta är inget jag accepterar men han smyger sig iväg till små buskage långt ifrån vårt hushåll där han sitter i timtal och gnuggar de små maskrosorna mot ollonet. En gång berättade han att han ejakulerat av denna situation. Nåväl, maskroschild going wild.

Det var dessvärre allt jag hade för denna gång. Det är fullt upp här i Älme, Modou-Linnea ska nämligen få nytt jobb på den nya cirkusen i stan där hon ska balansera på sitt gigantiska vattenhuvud. Alla inkomster till familjen är bra inkomster, oavsett hur man går tillväga. Kom ihåg det mina kära OkÄlme-fans!

See you later alligator! (For a while crocodile)

Likes

Comments

Hey Hoe! 

Idag är det Macklins dag! Det var fredag den 13, år 2015 som han blev omskuren. Vi är varken judar eller muslimer, men Macklin ville så gärna bli omskuren då han hade hört på dagis att det var en mycket trevligare upplevelse vid samlag om man var omskuren så han fick det i en tidig födelsedags present. 

Vi hade inte råd att göra det hos en doktor, så proceduren fick ske på vårt köksbord med en klosax. Han är så stolt över sin pillevipp, även fast den blev några centimeter kortare. 

Nu har jag dessvärre inte tid att sitta här och skriva då Modou-Linneas huvud måste dräneras på vatten! Jag ska tappa upp ett bad med det vattnet, vi är älskar återvinning av olika slag.

 See you later alligator (for a while crocodile)

Likes

Comments

Hey hoe era invalider!
Hej, mitt namn är Olga Appelblom, en 45-årig fittbärande feminist bosatt i Älme. Denna blogg kommer att handla om mig och min livskamrat Knut Dixon samt våra fyra utvecklingsstörda barn med olika handikapp, tyvärr...

För att beskriva mina avkommor så börjar jag med de älsta, Macklin och Franzycek - två sjuåriga snoppbärane tvillingqr födda i grisens tecken. Franzycek och Macklin är väldigt olika som personer, detta kan bero på att de har olika pappor men jag vet inte riktigt på grund av den otäcka men ändå njutbara händelsen som skedde vid Macklins befruktning men denna händelse kan vi ta i ett annat inlägg. Båda har asperberger och Franzycek har även ändtarmsproblem, men även det kan vi ta i ett annat inlägg så håll utkik!

Mitt näst äldsta barn bär namnet Orvar, han är fyra höstar och är född i undulatens tecken och tro det eller ej - han gillar korvar! Jajajajajajaja! Han lider av schizofreni, tror jag i alla fall eller så är han bara allmänt efterbliven. Vi har inte riktigt gjort en utredning, doktorn vägrade ta betalt i natura och jag har dessvärre inga pengar. Suck, det är dyrt med wonderbaum.

Sist och minst har vi lilla svarta Modou-Linnea, är väldigt förvrirrad över hennes hudfärg då pappan är vit. Hon är två små somrar och född i syrsans tecken. Hennes sjukdomar är down-syndrom och vattenskalle.

Vi bor somsagt i den lilla hålan Älme i en trea. Vi har ett hus på baksidan där Macklin och Franzycek bor, dessvärre så försökte Knut tända eld på den lilla friggebon' vid ett tolvslag för några månader sedan. Vid denna incidenten fick polis tillkallas och tyvärr så hittade de vårt lilla gömma med wonderbaums som de beslagtog. De beslagtog även Franzycek som de skickade till mini-Maria. Som tur var lyckades han rymma och liftade hem igen.

Nu avslutar vi detta introducerande inlägg och jag hoppas att ni kommer vilja följa vår resa.

See you later, aligator (for a while crocodile!)

Likes

Comments