View tracker

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Jag är så ledsen över att jag släppte in fel människa i mitt liv som gjorde att det tog 2,5 år för mig att förstå att jag faktiskt förtjänar så mycket bättre. Att jag förtjänar någon som står för det han säger, inte bara för att klockan är 3 på natten och han behöver någon. Att jag förtjänar någon som har exakt likadan humor som mig och någon som är charmig. För vissa kanske detta är en självklarhet men om du hade frågat mig för 2 år sedan hade jag sagt att nej, han är alldeles för bra för mig och det finns andra som är så mycket bättre som går före mig.
 
Jag har nu kommit till en punkt i mitt liv då jag känner med hela hjärtat att om jag blir dissad i en bar, eller inte får ett svar på ett sms, att det faktiskt inte är min förlust. Utan hans. Det är verkligen viktigt att förstå det. Att herregud killen som får mig kommer ta med fan vara lyckligast i hela världen. Han får ju mig? Han får vara med någon som är lojal, rolig och snäll. Min framtida pojkvän kan skratta sig lycklig. Dig kommer jag göra allt för.


Likes

Comments

När räknas man som vuxen?

Första gången jag stötte på orden "du får bestämma själv när du blir vuxen" lär ha kommit tidigt. Alla gånger som man sagt emot mamma och pappa, lärare och andra som hela tiden sagt "när du blir vuxen". 

Vad vill du bli när du blir vuxen?

Enligt samhället så är man ju myndig när man blir 18. Men betyder det att jag är vuxen? Nu är man snart hela 20 och jag har nästan aldrig känt mig yngre. 

Att bo hemma gör det inte lättare att "växa upp". Hahah skrattar för nu blir man allt oftare indelad i gruppen ungvuxen. Är jag ung eller vuxen? För mamma och pappa är jag alltid liten. Min mellanstadielärare påstår att jag nu blivit vuxen. Och ah, jag själv känner mig som 15 igen. 

Inte att jag får bestämma mer hemma heller för den delen. 

Men just nu, spelar det egentligen ingen roll. Tänker vara 15 mentalt för alltid.

Likes

Comments

​I en timme har jag stått här, en timme. Sneglat, stirrat, hatat, gråtit och skrikit.  Fan. Jag äcklas. Jag har mätt och vägt. Undrat vad en fettsugning skulle kostat. För några år sedan var personen jag kollar på i spegeln rätt nöjd med livet. Kroppen, vännerna och kärleken. och vips sa det, så drogs vi med i nån ny hypad idé. YAY media och det nya skönhetsidealet. Tack. 

Hur kunde jag gå från att älska allt som hade med mig att göra till att hata hela konceptet jag? 

Likes

Comments

Det är klart det gör extra ont när jag ser att du klarar dig så bra utan mig. Du har ditt eget nu, och jag är inte ens en liten del utav det. Det hade inte gjort lika ont om du sörjt lika mycket som jag. Då skulle vetskapen om att du mår lika dåligt trösta och dämpa smärtan. Då skulle jag veta att jag inte är ensam. Men jag känner mig så jävla ensam i det här. Jag mår så jävla dåligt utan dig.

Att se dig komma och åka förbi utanför är som en käftsmäll varje gång. Vissa gånger bara brister det totalt. Att en sådan liten sak, kan påverka så mycket. Varför? När ska det ta slut?

Likes

Comments

Det som vi var, var mycket mer än alla andras vi. Men vi visste hela tiden att vår kärlek var dödsdömd redan när första misstaget begicks, men vi blundade i hopp om att den dagen aldrig skulle komma. Men det gjorde den. Fan.

Likes

Comments

Hur gör man? Hur reser man sig upp igen? Jag har ingen aning. De säger att tiden läker alla sår, att det går över. Men hur lång tid tar det? Jag har väntat i 8 månader, åtta. Men allt verkar bara bli mer komplicerat och destruktivt. Det känns som depressionen blir djupare och djupare. Min psykolog säger att jag är i en separationskris som kan ta upp till 1-1,5 år att komma ur. Jag ska lyckas. Det ska jag göra. För fan för honom som slet mig itu, fan. Lova mig en sak. Lev aldrig i en destruktiv och självförstörande relation. Det är inte värt det. Konsekvenserna blir något ingen någonsin förtjänar.

Likes

Comments

Nytt år, ny start, ny chans, ny tid mixat med ett gammalt jag.

Växer man ifrån cliche? Ja, det gör man. För hur många gånger står vi inte där på nyårsafton, med extra mycket tid nedlagd på outfiten, för att sedan vid 12-slaget skåla ut våra nyårslöften. Nyårslöften om bättre liv, hälsosammare liv, lägga ner mer tid på skola och arbete. Och att nu ska banne mig Mr. Right stiga fram ur sin dvala.

Nej, det är något som läggs åt sidan, för denna förändring, tankeställning, kan man ändra vilken dag som helst. Idag, i morgon, den 1 januari eller redan den 15 augusti 2012. För i slutändan så har allt med vår inställning att göra. Hur vi själva väljer att utveckla oss som individer. Även om nyår är ett bra avstamp så väljer vi nog att helt enkelt att blicka framåt från gamla erfarenheter, hälsometoder, brustna hjärtan och skapar där efter den ultimata utvecklingen för oss.


För kommer aldrig, någonsin följa någon annans direktiv igen.

Likes

Comments