Din 20-månadersdag firade vi på Sri Lanka. Det är det elfte landet du besöker hittills, och hur många hotell vi bott på har vi tappat räkningen på för längesen.

Var vi än är så har vi ungefär samma rutiner. När vi vaknar på morgonen går vi ner och äter frukost. Ibland är det inne i en restaurang eller ute i solen. Som i Dambulla på Sri Lanka där vi blivit serverade fantastisk traditionell lankesisk frukost ute i trädgården varje dag.

När vi borstat tänderna och packat utflyktsryggsäcken drar vi alltid iväg på något äventyr. Men först smörjer vi dig alltid med 50+ solkräm, eko förstås. Oftast smörjer mamma och då får du ligga med huvudet skönt på en kudde och så leker vi spa. Med mjuka händer får du en ansiktsbehandling av solskydd och massage med krämen på dina armar och ben.

Att besöka tempel som en dagsutflykt är något vi gjort otaliga gånger nu. Dambulla temple caves är det senaste, och också en av favoriterna.

Big Buddha i guld

I selen åker du tryggt på vår mage eller rygg. Uppför alla trapporna till templet. Alltid dessa trappor. Apa, ropade du när du såg alla aporna i träden och längs murarna upp. Ett av dina favoritdjur.

Dom ser ju ut som oss!

Det här var ett väldigt speciellt tempel. Fem grottor högst uppe på ett berg som gjorts till en helig buddhistisk plats fyllda med statyer och målningar.

Framför ingångarna till grottorna

Vi gjorde knepet att börja först med den sista och allra minsta grottan längst bort. För varje grotta närmare den första blev då allt större och mer imponerande.

Det var en så lugn och rofylld plats.

Vissa dagar är resdagar och då packar vi ihop våra ryggsäckar och tar oss till nästa plats. Du är oftast nöjd när vi reser med att titta ut genom fönstret, på andra människor eller att vi pratar om sånt vi ser.

Det här varit ganska många resdagar. Så här ser vår rutt ut nu för Sri Lanka.

Alla av pinsen är inte stopp utan också olika sevärdheter vi kanske tänkt besöka. Vi reser medsols i en cirkel som startade i Colombo. Den blå pilen är Dambulla.

På din månadsdag var det en resdag då vi sagt hejdå till Dambulla och rest vidare till Kandy. Strax ovanför 'r' i Sri Lanka på kartan.

Säger hejdå till familjen på Takeshi Inn

På dagen sover du alltid en stund och den här gången blev det i mina armar på bussen dit. En AC-buss som ska vara en av de lite bättre bussarna. Men ändå utan tidtabell. Enda infon är att de går ca var trettionde minut. Utan att veta när den tiden var så fick vi stå vid vägen och vänta, och sen vinka när bussen kom för att få hoppa på.

Resa, åka på utflykter, äta någonstans och promenera runt. Samt att försöka hitta och planera var vi ska resa och bo härnäst. Ja ungefär så ser alla våra dagar ut. Det sistnämnda kan ibland också vara ganska stressande och pressande.

Fast du är alltid trygg så länge vi är nära

Oftast är vi så trötta på kvällen att vi somnar alla tre samtidigt. Att sova tätt ihop med dig är det allra bästa, även om du ibland ger din pappa några hårda sparkar på natten.

Men sen vaknar vi till en ny dag, med nya äventyr och nya platser att se.

Tack för att vi får ha alla denna tid nära dig. Du är det finaste vi har i hela världen, och nu får vi upptäcka den världen med dig.

Gillar

Kommentarer

Vi firade din 19-månadersdag med ett fat jordgubbar på vår lilla veranda på Bali.

Du åt tills du inte orkade fler och busade genom att ställa dig upp på stolen mellan varannan jordgubbsbit och skrattade så du kiknade när vi påminde dig om att sitta igen.

Ditt hår var redan fuktigt och lockigt trots att det ännu bara var förmiddag. Ett svalkande bad var precis vad vi alla behövde.

Vi kunde förstås badat i hotellpoolen men hallå, vi är ju på Bali! Så vi valde ett vattenfall. Tegenungan waterfall ligger bara några kilometer bort från Ubud och tog knappt en halvtimme med bil.

Vattnet var fantastisk skönt och det brusade och dånade så vi knappt hörde varandra, men vi såg och delade varandras skratt, leenden och du hoppade och viftade glatt med armarna i det virvlande vattnet.

Vilken fantastisk dag vi fick! På bästa sätt fick vi fira 19 månader tillsammans med dig, mitt i vårt livs allra största äventyr.

Gillar

Kommentarer

Jag såg den nog bara någon sekund för sent. När jag smällde till myggan på Majas arm smetades en smal blodstrimma ut på huden. Den måste precis ha hunnit börja suga. Det var knappt några mygg alls på Perhentian, men just den lördagseftermiddagen när vi satt på vår lilla veranda utanför huset och åt duku-frukt i solen kom det fram några stycken och surrade.

Jag fick direkt en dålig känsla. Nästa dag blev myggbettet så konstigt rött. Dagen därpå blev det ännu en röd ring en bit utanför bettet också. Som den lilla piltavleemojin med tre ringar; rött, vitt, rött. Det här är inte bra, sa jag till Magnus. Men vi försökte lugna oss med att det kanske bara var en liten reaktion för att myggorna är annorlunda här.

Igår kväll var Maja så glad. Vi busade och kastade en boll i rummet och hennes skratt var verkligen kiknande hjärtligt. När jag borstade tänderna stod jag med ett leende framför spegeln i badrummet och lyssnade på det bubblande skrattet som fortsatte från rummet medan hon busade med Magnus.

Nästan varenda natt sedan hon föddes har hon och jag sovit tätt intill. Jag vet precis hur hennes kropp ska kännas mot min. Så det tog inte många sekunder när jag kröp ner bredvid henne i sängen någon timme senare att säga; hon har feber!

39,4 visade första mätningen. Tre dagar efter myggbettet. Jag visste precis vilken diagnos jag skulle googla efter... Denguefeber.

Vi bestämde oss för att ge en alvedonsupp och försöka sova under natten och sen söka läkare på morgonen. På natten tänker jag extra bra, eller kanske extra dåligt då det nog hade varit bättre att sova istället. De värsta scenarierna hann målas upp i huvudet mellan några få timmar sömn. Klockan 19 den kommande dagen väntade dessutom ett plan till Australien på oss också...

På morgonen packade vi ihop våra väskor, åt frukost och bad hotellet beställa taxi till ett sjukhus. Majas feber låg på 38,9. Hon var varm och lite hängig men inte mer tagen än så. Oron för denguefeber började lugna sig, men med en lång flygning som väntar ville vi ändå träffa en läkare för säkerhetsskull.

Med all vår packning med ramlade vi in på ett av de privata sjukhusen i Kota Bharu. Fem stycken i personalen samlades vid disken för att tyda innehållet i Majas pass och vad de skulle skriva på hennes besöksblankett. Knappt 10 minuters väntan innan vi blev visade in till en doktor. Inga kräkningar, diarréer eller hemsk värk i kroppen gjorde att denguemisstankarna avskrevs. En supp i rumpan fick hon och så fick vi hämta ut en karta suppar och en flaska flytande febernedsättandet i disken utanför, det hade läkaren skrivit på ett papper att vi skulle ha. Knappt 70kr för allt, och; läkaren gav grönt ljus för flygresan.

Strax efter kl 10 var sjukhusbesöket klart. Vi var utcheckade med all vår packning, ett småfebrigt barn och 9 timmar att fördriva innan avgång. Vad gör vi nu?

Magnus hade sett att det kunde finnas bagageförvaring på busstationen, så vi tog en taxi dit för att kunna lämna av väskorna. Några skåp fanns dock inte, men granne intill låg ett superstort shoppingmall. Inga förvaringsskåp där heller men vi hittade en kundvagn att lasta väskorna i. Svalt och luftkonditionerat, massa matställen, butiker att kika i och rena toaletter. Allt som behövs för att fördriva en lång dag i väntan på flyget!

Så där gick vi runt hela dagen. Maja sov en lång stund och är så gott som feberfri igen. Nu sitter vi på flygplatsen och väntar bara på att vårt plan ska gå.

Australien nästa!

Gillar

Kommentarer