Kur 2 ''Check''!

Äntligen var kur 2 klar och nu inväntar jag den sista kuren innan det är dags för ett nytt ultraljud för att se om cystan är borta.

Denna gången har jag knappt haft några biverkningar alls. Endast lite svettningar men det kan jag stå ut med. Har faktiskt knappt haft ont i äggstocken denna gången. Vilket borde betyda något positivt? antingen att den har krympt eller att den är borta? Jag hoppas det sist nämnda. Men det återstår att se i februari när jag ska på återbesök hos läkaren. Då ska hon även ta ställning till om hon tror att det funkar med ägglossningsstimulering via pergotime eller om det blir IVF. Om det blir IVF måste vi dock vänta 2 månader extra, då jag måste vara 23 år innan remiss skickas. Vet inte om det gäller alla IVF-kliniker eller om det bara är Göteborg som har det.


Annars har det inte hänt någonting nytt gällande barnlösheten. Mer än att alla ständiga frågor bara ökar och ökar. ''när kommer barnen? vilken veckan är hon i? gifta och villa, då måste väl barnen snart komma? '' Det är bara ett urval av alla dessa frågor. Man vill liksom bara skrika ut '' alla har inte lika lätt att bli gravida och här blir inga barn gjorda''. Men man tvingas hålla det inom sig. Maken vill inte berätta ännu dock vill jag det, eller ah jag vet inte, ibland vill jag och ibland inte. Det är nog egentligen Makens kollegor som är värst med dessa frågor. Dem tillomed tittar på min magen för att se om den har växt när jag träffar dem. Hur fräckt är inte det?! Mina vänner håller väl på ganska mycket dem också men det är inte ens i närheten av Makens kollegor. Där är det mest att alla granskar mina inlägg, kommentarer och bilder på Facebook för att inte missa en eventuell pik på en graviditet.

Likes

Comments

Första behandlingen för att få bort cystan, är avklarad. 10 dagar med tabletter som har givit en hel del biverkningar.

Tabletterna som jag tar heter Primolut-Nor, som är ett gulkroppshormon (rätta mig om jag har fel) . Dessa ska tas i 10 dagar och sedan ska menstruationen komma efter 2-5 dagar. Därefter är det dags att starta en ny kur på cykeldag 16.

Jag har haft ganska mycket biverkningar. bland annat vet jag nu vad mensvärk är. Jag som alltid har varit förskonad mot det, har även jag fått känna på det. Usch! jag har även känt av min högra äggstock ganska mycket, det är där jag har min cysta. Men det värsta av allt är nog att jag har svettats något fruktansvärt.

min mens kom idag efter 3 tablett fria dagar. och nu ser jag framemot dag 16, då det är dags för nästa kur. Det börjar bli lättare och lättare nu att faktiskt blicka framåt och att faktiskt inse att snart kan vi få börja vår riktiga resa mot barn. Nu är det ju faktiskt bara 2 behandlingar kvar tills vi förhoppningsvis ska få börja vår ägglossningsstimulering.

Även den blivande mormor´n börjar nog känna att det snart är dags. I tisdags kom hon med ett litet paket, innehållandes ett par vantar till den blivande mini <3 även maken har blivit positivare, nu har jag hittat han ett flertal gånger i lådan, innehållandes alla babykläder, där han står och petar på alla babykläder :) Han har även börjat prata allt oftare om allt från namn, till inredning i barnkammaren. Det låter faktiskt som att han redan har bestämt allt, men vi får väl se vem som bestämmer när gravidhormonerna kommer ;) skämt o sido ;)

Likes

Comments

Sitter just nu i bilen utanför sjukhuset och bara samlar mig. Dagens besök hos överläkaren, på sista besöket av infertilitetsutredningen, gick väl bra till att börja med.. 

vi fick först provresultaten. Makens simmare var kanonbra. (Otroligt skönt). Mina hormoner var väldigt i obalans, men det var något som hon var ganska säker på att det skulle funka med pregotime. 

Allt såg även bra ut på gynundersökningen. MEN.. ja men, som alltid när det gäller mig så finns det alltid ett men. Denna gången ett stort MEN. Pågrund av att jag har inte har någon ägglossning, så har jag bildat en stor cysta på ena äggstocken. Och i mitt huvud låter ordert " cysta" inte alls bra. Även om jag vet att det inte är någon fara, just nu. Dock måste jag nu genomgå 3 läkemedelsbehandlingar för att få bort den. Innan dess får vi inte börja ägglossningsstimulering.. så i februari hoppas vi att cystan är borta.

Likes

Comments

Tyvärr har vi varit tvungna att ta bort vårat instagramkonto. Anledningen är att det hade läckt ut till mina vänner på facebook, även om vi inte har kopplat ihop det och inte heller har vi samma e-mail adress. Tråkigt när vi vill vara anonyma under denna jobbiga tid..

Nog om instagram. nu vidare till uppdatering om infertilitetsutredningen;

Vid första besöket beslutade dem att jag skulle slippa ta vissa blodprover, som man vanligtvis tar annars. Detta pga att jag inte har någon menstruation och det därmed inte är lätt att veta vart i cykeln jag är. Men efter 1/2 år utan mens så kom den i fredags. Så idag ringde jag till barnmorskan för att se om dem behövde något mer blodprov nu när den kommit, men det behövdes inte. Anledningen är att det blir svårt att få till proven bra. proven jag prata om är de provet där dem mäter hormonerna under cykelns gång för att se att man får tillräckligt med hormoner för att kunna ägglossa ( tror jag ;) ) .

NU är det ungefär 2 veckor kvar till vårt läkarbesök, hoppas innerligt att det är det sista.

Likes

Comments

3 veckor kvar av denna eviga väntan. Väntan tills vi äntligen ska få träffa vår läkare, på andra och förhoppningsvis sista besöket av infertilitetsutredningen.

En väldigt tuff väntan i ovisshet där vi inte vet någonting av vad proverna visat. vi vet inte heller hur det har gått för maken då det är En vecka sedan han var iväg och lämnade sitt sädesprov. Vi försöker intala oss själva att sålänge vi inte hört något om att han måste ta om det, så är allt ok. Men samtidigt vet vi båda två att ett nedslag kan komma på läkarbesöket. 

Trotts denna '' mörka'' tid, så försöker vi se ljuset i det hela. Vi försöker hela tiden ha barnmorskans röst i bakuvudet, '' Vi kommer att göra allt för att ni någongång ska få hålla i ert egna barn. '' Det får oss att faktiskt tänka framåt, att vi snart kan få hålla i vår egen mini som vi sålänge drömt om. 

En sak som vi gör, men som kanske egentligen är väldigt dumt, är att vi faktiskt köper den där bodyn som så fint hänger framför oss i butiken, eller dem där små söta strumporna. Då känner vi att allt är pågång och verkligt. Det får oss att orka kämpa mer och faktiskt bli starkare. Samtidigt vet vi att vi kommer bli ledsna när vi ser sakerna vi köpt, om det skulle visa sig att vi inte kan få barn. Men det får vi ta då. Maken kunde inte låta bli att gå in i en barnvagnsbutik, när vi var iväg för ett tag sedan. Nej, vi köpte självklart ingen. Men Maken har redan valt vilken vi ska ha, om han får välja. 

Det gäller att hitta sina egna sätt att se det ljusa i det mörka och detta är just vårat. Vi kommer aldrig ge upp sålänge det finns ett litet hopp och vi vet att vi tar oss igenom detta, starkare än någonsin. 

Likes

Comments

Första besöket är avklarat och infertilitetsutredningen är därmed inledd. Vet dock inte om vi blev så mycket klokare av det.

Vid dagens besök fick vi träffa barnmorskan, hon gick igenom våra hälsodeklarationer samt ordinerade olika provtagningar. I mitt fall fick jag lämna hormonprover, sköldkörtelprov samt ett extra prov pga att jag inte har någon mens. Vet ingen exakt vad det var för prov, men hade att göra med PCOS misstanken. 

Maken fick med sig remiss hem ang spermieprov, dock måste han åka till ett annat sjukhus för att lämna det. Vilket han fick tid till om 2 veckor. 

Utöver proverna så gav barnmorskan information om hur utredningen nu läggs upp. Vi kommer att träffa överläkaren i december och då ska vi få provsvaren samt så ska jag få göra en gynundersökning. 

Eventuellt så börjar behandlingen efter det besöket om inte läkaren vill komplettera med något prov eller undersökning. Så nu hoppas vi att allt går fort så att vi snart kan få påbörja behandling :) 

Ha en trevlig helg! :)

Likes

Comments

​nu finns vi även på Instagram. 

Under namnet " varresatillbarn"

Vi kommer självklart fortsätta uppdatera här. Meningen är att vi här på bloggen kommer att skriva mer utförligt varje steg i utredningen :)


Trevlig kväll! 

Likes

Comments

Bara 6 dagar kvar! Det börjar bli nervöst men samtidigt så otroligt spännande. Väldigt nervös över att det ska vara något "allvarligt" även fast jag själv misstänker att jag har PCOS.

Förhoppningsvis är det något lättfixat, så att vi snart kan få En liten mini:) vi har faktiskt redan börjat renovera det tilltänkta barnrummet, som sålänge får kallas "gästrum".

Helgen kommer bli lugn, vi har tänkt att bara mysa lite extra och förbereda oss mentalt. Skriva ner lite frågor och funderingar som vi har. Samt skriva våra hälsodeklarationer som vi fick hemskickat :)

Ha en trevlig helg!

Likes

Comments

​äntligen, låg det där. Kuvertet som vi länge väntat på. Kallelsen till infertilitetsutredningen.

Fick en smärre chock när jag var ute och kollade posten efter nattensarbetspass. Ett brev från landstinget med både mitt och makens namn på. ÄNTLIGEN! 

21 oktober drar allt igång. Och vad jag uppfattar det som så kommer vi få vårt besked den 2 december, då vi fått tid till överläkaren. 

Nu kommer snart bloggen att uppdateras på riktigt! Det är så roligt att så många vill följa oss på vår resa ❤️

Likes

Comments

​ingenting har hänt i utredningen sedan senaste inlägget. Inget första besök och ännu inget positivt graviditetstest. 

 Mycket har hänt ändå, känslor som går upp och ner. Samtidigt som vi befinner oss i en tid som ska vara en av våra lyckligaste stunder i livet. Vi har nämligen blivit man och hustru. Men i samband med bröllopet så insåg vi hur pass dåligt vi mår över vår ofrivilliga barnlöshet. Anledningen är att i våra drömmar har det alltid funnit en och samma dröm, nämligen att få ha våra egna små barn gåendes hand i hand med oss mot altaret. Detta var något som blev väldigt påtagligt när vi gick där hand i hand helt själva. Tyvärr har detta medfört att vi båda två har kommit in i en depression. Vi är inte oss själva längre. Är mycket i vår egen lilla värld och tar avstånd ifrån verkligheten. Vi klarar inte längre av att vara sociala med andra. Vi försöker så gott det går, men det är otroligt svårt. Vi har egetntligen inte tänkt så mycket på att vi har ändrat på oss, men nu har vi fått väldigt mycket klagomål på oss. Att vi vänder folk ryggen, vilket självklart inte är fallet.

Efter detta har vi valt att berätta för föräldrarna, mot vår egen vilja. För att förhoppningsvis kunna få förståelse, vilket dessvörre inte gav någon önskvärd effekt.

Ska man egentligen vara tvungen att berätta exakt vad som har hänt för att folk ska förstå att livet kan ha motgångar? Ska man inte få bestämma själva när man är redo att berätta? 

Likes

Comments