Header
View tracker

Nu har jag snart bott här i 2 veckor, allt tror jag känns lugnt.
Jag hoppas att detta är rätt plats iallafall.
För om inte detta blir rätt, då ger jag upp.
Av alla dessa flyttar har inget bra hänt, men kanske denna gången?
Min önskan är bara att få stanna, att få trivas och tillochmed känna mig tillräcklig.

Men allra helst önska jag att det var en familj, men vad är verkligheten?
Jag ska vara så nöjd som jag kan bli, för sedan kan jag styra verkligheten!

Nu eller aldrig, har jag funnit ro
❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag vet inte vad jag vill längre, jag känner inte mig själv..
Jag slutade lyssna på mig själv för åratal sedan.
Jag kan inte höra orden från hjärtat längre, jag känner inte ens slagen.. Jag räknar varje andetag som det sista.
Allt för ofta hoppas jag att det sista andetaget ska komma, jag känner hur blodet pulserar i hjärnan, och det svartnar för ögonen, andas ut och uppfattar att jag misslyckats igen. Jag vill inte dö, men jag vill bara inte leva.
Jag vill bara hitta till rätta, kunna njuta av livet och känna mig lyckad. För varje dag som går vill jag bara känna mig misslyckad.
Det finns några extra speciella personer som får mig att se ljuset, ljuset i andra änden av den svarta tunneln, som hjälper mig att se glädjen i livet, som aldrig låter mig ge upp, utan peppar mig, dag in och dag ut.. Det är personer som ställer upp för mig när jag behöver dem, när mitt torn som var på topp rasade ner, de fångar några bitar och staplar de på plats igen, iallafall lite..
Deras namn är Pauline, Bonnie och Mikaela, mer behöver jag inte säga, mer än tack <3
Jag vill iallafall säga att det finns flera, men hon håller jag extra varmt om hjärtat

Likes

Comments

View tracker

Underbart och mer underbart!
Äntligen ska faster få träffa sin prinsessa igen, det var någon månad sedan sist.
Den mest glada lilla tjej ever <3

Ibland undrar jag hur mycket skratt det finns i den lilla kroppen. Hon är den största lyckan i mitt liv.

Musik älskar hon, precis som sin faster :D

Men inte nog med det, jag ska få träffa min bror och mamma <3

Ibland känns det som livet går på rätt spår (y)

Likes

Comments

Tystnad, ett ord med oändligt många betydelser, ett ord med så många känslor på samma gång, ett ord som kan vara slutet för någon, sorgen för en annan, överraskning för den tredje, vad vet jag? Min fantasi kan iallafall inte hitta svaret på vad tystnad betyder för dig.
Tystnad, ett ord som kan leda till en så stark ångest, där man inte längre vet:
Jag är en bok! Du är en bok!
Vi är ofärdiga böcker, med oändligt många sidor att fylla.
Varje dag har sin sida, varje år sitt kapitel. Det som hänt går inte att ändra, men framtiden går att förändra. Framtidens sidor går att fylla med positivitet, med personer du vill ska finnas med. Vi kan inte lämna över våran bok till någon annans ansvar, för vi är ju våran egen boks författare. Spelar ingen roll vilken väg vi vandrat, för det är framtiden som spelar roll.


I just detta inlägget betyder ordet "tystnad", rop på hjälp, förvirring, kanske får du någon annan uppfattning om "tyst/tystnad"? beskriv din uppfattning, låt fantasin få flöda.
Snart kommer min poäng i det hela, du får en liten uppfattning av vad min tolkning är! Detta är min upplevelse, men vad upplever du? Vilka känslor får du? För ingen reagerar på samma sätt, vi kanske har upplevt samma händelse men tolkar olika.


Att bara slå upp ögonen gjorde ont. Utan att ens veta vad denna dagen kommer att erbjuda, kliver jag upp med osäkerhet och tar mig ner till köket, utan beställning följer ett gigantiskt, osande åskmoln (fyllt med enbart massa frågetecken) med.
Godmorgon, nej det är inte en god morgon.
Jag vet att något kommer att hända, djupt där inne vet jag det. Vad det är som kommer sätta fart på den enorma explosionen som kommer ske, är fortfarande ett frågetecken.
Åskmoln är redo att dundra ut med blixtrar, vilken sekund som helst.

Vad tror du det är som kommer få åskmolnet att börja dundra? Du kanske redan anar vad som kommer att hända? Vi kollar och ser om du har rätt, fantasin kanske redan har svaret på gårdagens morgon, följ med.

Morgonen är ett helvetet, ett helvete som jag inte vill vara i..
Här är jag visst redan, i tomrummet som endas ger problem.
Kanske sitter det någon vänlig gubbe på ett moln, som kan vara snäll och kasta ner en fiskekrock och sedan fiska upp mig? Du fick napp.

Varför ska det alltid vara så svårt att hålla sig till en punkt.. Nu får du skärpa dig Satu, fast just det, det är ju jag som är författaren..
Vi kanske ska kika på hur irritationen började istället, för det var just HAN som var problemet.


Han kommer in, det är han som är starten till hela explosionen, personalen som aldrig någonsin jobbat här tidigare går med bestämda steg rakt in i köket, min frizon som inte längre är någon frizon.
Panik, panik, bara tankarna gör så att allt inombords började koka över och bilda massor av förvirring.
Han är på fel plats och det går inte att koppla ihop, alla kablar har trasslat ihop sig och är omöjliga att få upp.
Han hinner inte öppna munnen innan mina ord rasar ut.
- HÅLL KÄFTEN!
Hela världen stannar just precis nu, något slags slowmotion drama spolas fram och tillbaka hundra gånger om, på just precis orden "håll käften". Ekot är enormt, det ekar runt i hela köket.
Händerna kastar iväg skålen som hindrade händerna för att landar ovanför huvudet direkt, tårar började forsa ut och i rasande fart kommer orden "låt mig vara, stick!"
I ögonvrån flyger skålen som nyss var min frukostbehållare, den som var tryggheten för dagens första måltiden. Kanske är det en EXTRA TYDLIGHET till orden som i slowmotion skriks ut, eller helt enkelt ett rop på hjälp..
Om mindre än en sekund kommer den aldrig mer att vara den underbara behållare som den nyss var.
I ögonvrån syns det hur den PLADASK slår ner i den hårda golvytan. I de oändligt många småbitar den precis formats till, går det inte att tyda om det varit en skål, eller tallrik.

Stegen som nu ska leda upp till mitt rummet, känns precis som en evighet, varför just nu?

Nu kan väl ändå inget mer gå fel?
För allt som just precis har hänt, har redan tagit på alla krafter.
Huvudet kommer explodera, jag är ju i min zon nu, mitt rum med dörren stängd.


Musiken har äntligen fått mina läppar att le, fast att det knackar på dörren blir det inget hinder.
Bakom dörren väntar S och R, de som ska vara med nu när jag äntligen ska flytta, för en gång skull kommer min dag att bli bra. För en kort sekund iallafall.

Snart kom orden, orden som ytterligare en gång kommer vända uppochner på dagen.

- Det blir ingen flytt idag..

Det ekar i huvud, om och om igen. Att räkna till 10 hjälper inte.
Tyst, ordet med oändligt många betydelser, flyger fram i huvudet. Orden "det blir ingen flytt idag" och "tyst", ekar i huvudet. Inget mer kunde gå fel?
Kanske inte i fantasi, men i verkligheten kom ytligare ett hinder.
Det finns inget hinder vägledaren inte klarar av att passera, så tillsammans klarar vi detta med.


Dörren åker igen snabbt.. Vägledningen i rummet är hopplöst, vet bestämt att vägen till sängen har suddats ut.
Just nu hörs ingenting alls, varken om det knackar eller pratas utanför min dörr. Alla rörelser, alla ord, alla ljud och alla knackningar som passerar golvkarmen, blir till luft, till tomhet.
Tankarna som svävar runt går inte att få stopp på, allt som är i rummet blir bara en jättestor röra, det är omöjligt att fokusera på ett ljud.

Ett sms:ljud hörs från mobilen, men jag kan inte reagera. Det är för mycket ljud för att höra mobilsignalen.
Ordet "sms", svävar (tillsammans med alla andra ord, tankar och funderingar) runt inne i rummet.
På bara två timmar, har en gigantisk stor orkan bildats inne i rummet, enbart bestående av oändligt många ord, utan en stoppknapp. Nu finns ingen frizon kvar.

Irritation hos mig stiger, vet inte hur känslorna blir hos dig?

Upprepningarna av ordet "sms" kommer snart att få grytan att koka över, chansen att hitta ut ur mardrömmen, minskar för varje sekund.
Min tålamod håller på att ta slut, till hundra procent. slut, Slut, SLUT.

Varför fattar jag inte bara att jag fått ett sms? Jo, jag lovar dig! i denna stunden hade jag önskat att jag visste att "SMS" betydde "du har fått ett sms".

Snart fattade jag vad ordet "sms" betydde.. Nu var det dags för nästa problem igen.
Orden på den glänsande mobilskärmen som ska bilda meningar går inte att tyda, det bara hoppar runt små bokstäver och orden blir otydliga.
Efter en stund får jag fram en mening som lyser upp från den blanka skärmen.
Sms:et från S, som precis för en stund sedan sa "det blir ingen flytt".

Vägen till dörren är en kamp. När jag väl lyckas komma fram, far orden ut "VAD VILL NI MER HA, NI HAF REDAN SABBAT MITT LIV".

- Finns det något vi kan göra för dig, bubblar ut från S mun. R nickar efter orden.
- Ge mig frid. Då kanske jag slipper all falskhet som finns, kanske kan bli älskade för den jag är, jag kanske för en gång skull hamnar på en trygg plats?

TYSTNAD, ingen säger ett ord till..

Likes

Comments

Att kännas sig som den ensammaste i världen, att varje steg till skolan gör ont.
Att ångesten på hemvägen kommer, att känna sig osynligast i världen.

Många personer blir retade och mobbade, oftast för ingenting.
Jag blev retad för att jag uttalade ett ord fel, de upprepade det och skrattade..
På utsidan skrattar jag med, efter att jag sagt sluta gång på gång utan reaktion.

Men att sedan tänka på hur många som blir retade och mobbade varje dag är fruktansvärt!
Statistiken pekar på att 60 000 barn blir utsatta för mobbning i Sverige, det är helt sjukt.

Vad hände med uttrycket "behandla andra så som du vill bli behandlad själv"..

Men jag vill att alla ska veta att hjälp finns att få, du behöver inte ta steget själv att berätta för någon, det finns andra som kan hjälpa dig också.

Det bästa stället jag tycker är BRIS (barnens rätt i samhället) där du både kan ringa, maila och chatta.
Där du kan vara anonym om du vill, sedan kan de hjälpa dig med att ta steget framåt!

Likes

Comments

vad är ett vanligt liv? Jag funderar på den frågan ganska så ofta.

att inte ha ett hem att gå till, ingen familj med glädje, kärlek eller trygghet. Vad är ett riktigt tonårsliv? Ibland, eller inte ens ibland, funderar alltid på varför just jag hamnade här? JAg vill ju vara som alla andra, kunna röra mig fritt och umgås.. Men nej..

att ständigt ha personal, att inte kunna gå utanför dörren i någon timma utan att polisen kopplas in.. att ständigt ha personal som snokar runt en. Jag vill också ha lite privattid..

jag har också känslor, jag är också en tonåring, jag vill också leva livet, jag kan ta ansvar, Men för att jag ska kunna visa det måste ni också lita på mig..

För att må bra måste man få bekräftelse och ha tillit.. men jag har tappat tilliten till andra för länge sedan.


Varför ska varje andetag göra så ont?

Likes

Comments