Om någon du älskar far illa,
stå inte tyst brevid!

Krama din vän och våga ta ställning emot den som gör illa...

Det finns ingen som FÖRTJÄNAR att bli illa behandlad

Det finns inget försvar till varför man behandlar någon illa!

Det finns bara en massa URSÄKTER och bortförklaringar.

Stå inte som en passiv åskådare och titta på!

Om du älskar, värna om dem du håller kär, bry dig om och visa att den är värdefull!

Du låter ingen stå och sparka på din bil!

Du låter ingen repa din bil!

Kan du se ironin i det?

KÄRLEK & RESPEKT

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Att sätta regler om hur någon ska vara,

det betyder inte att man rakt ut kräver!

Om man vill hålla en god fasad så sker sånt i mellan fyra ögon.

Varje gång man säger "fel saker",

ger fel svar.

Varje gång man vill gör något, träffa någon, skaffa något....

Då höjer "diktatorn" rösten,

ger den där blicken,

markerar genom att slå i något,

skrämmas!

Varna för att gå över dennes gräns.

DET ÄR INTE OK!

Du har rätt till din åsikt, dina vänner, dina hobbies.....

Du har rätt till dina val!

Din partner ska inte begränsa dig!

Ribban kommer höjas med dessa utfall tills din partner får kontroll eller tills det att du går.

Han kommer inte ändra beteende, det är DU som förväntas göra det!

Det är inga hinder ni ska ta er över.,
det är din partners personlighet!
Den försvinner inte bara för att hon/han försöker förändra din...

Älskar din partner dig för den du är?

Var rädd om dig!

Likes

Comments

Behöver du be om lov i ditt eget hem?
Be om lov i det eget liv?
Behöver du TA plats,
eller har du redan plats i DITT liv?

Att som vuxen behöva, känna att man behöver,
be om lov,
det handlar inte om att visa hänsyn eller om att bestämma tillsammans.

Hänsyn är att räkna in andra,
INTE att räkna bort sig själv!

Du ÄR ditt liv!
Din plats ÄR ditt liv.

Om du längtar bort,
åk hem!
Hem är DIN plats!
Där du fritt kan välja efter dina önskemål vad som är rätt och fel för dig!

Likes

Comments

.... när ett väntrum fyllt med främlingar kan kännas mer välkomnande och tryggt än ens egna hemma.....

Känslan då man sitter där,
dröjer sig kvar,
inte vill gå hem....

Den känslan är märklig...

Likes

Comments

Det är inte enbart vuxna som utsätter varandra.
Allt för ofta utsätts barn!

De lever i en familj där psykisk/fysisk misshandel förekommer,
normaliserats.
Vad händer med de barnen,
som vuxna....?

I värsta fall så uppmärksammas inte misshandel och hela deras uppväxt präglas av den.

De små ser inget onormalt i kränkningar, daskar, hot, osv.,
då!
De har inget att jämföra med.
De vet inget annat.....

De växer upp i den andan.
De se hur de vuxna gör,
hantera olika situationer,
på ett mycket ohälsosamt sätt.
De ser bara inte ohälsan i det.
Detta blir deras referenser till hur det är....

Allt de vet formar dem....

Samhället måste bli bättre på att möta dessa barn,
skola, dagis, fritids, vården,
du och jag!
Vi måste reagera och visa dem omtanke,
sund omtanke!

Idag sätts de vuxna främst.
Barnen glöms bort i det stora hela.
Socialtjänsten får inte kränka föräldrarna.
Det finns lagar som reglerar vad som anses som kränkande för dem....

För barn finns bara rekommendationer...
Resten faller under föräldraransvar.

Med i beräkningarna finns inte att föräldrarna kanske inte tar sitt ansvar,
av oförmåga eller ovilja.

Psykisk misshandel,
det osynliga våldet som kryper in under skinnet,
gräver sig ner och förblir en tagg i hjärtat...

Allt våld genererar inte synliga märken MEN symtom finns där,
om man lyssnar,
tar in och vågar se....

Barnen har ingen rätt i samhället,
om de vuxna inte ger dem det!

Våga värna om samhällets maskrosbarn och andra utsatta små..

KÄRLEK & RESPEKT

Likes

Comments

Det är obehagligt för många att höra någon berätta att de far illa.

Det är fult att säga "h*n" skadar mig,
mer fult än att "h*n" faktiskt skadar,
för många.
Schhhh.....

Man skuldbelägger offret genom att påpeka att "h*n" kan lämna sitt förhållande,
av stor okunskap om vad "h*n" ger uttryck för så föreslår man det.
Man utgår ifrån att h*n är dum i huvudet....

Man förminskar problematiken med gärningsmannen och förminskar offrets utsatthet,
" H*n har bara ett dåligt humör, en kort stubin...."
"Vad gjorde du för att göra h*n** så arg?"

Jag säger,
Vad krävs för att DU ska bli så arg att du skadar en annan människa?
Systematiskt!
Vilken moral har DU om du tänker så?

Hur kan du tro att någon annan styr en annan människas sätt att agera....
För det är ju så du ser på andra!!

Hur ska offer våga, orka,
träda fram,
om deras utsatthet används som ett argument att de "förtjänar" att utsättas på grund av SIN sk dumhet!!

Nedbrutna människor,
trasiga,
ber om hjälp och omgivningen säger "Schhhh!"

Gärningsmän tar på sig offerkofta och hävdar nu att offret sa si eller så,
gjorde ditt eller datt,
när man undrar hur h*n kunde skada någon så.....

Vad var frågan?
Fick man verkligen ett svar på den?
"Hur kunde du....?
För att h*n....?"

Vem ska ställas till svars för handlingen?

Jag har legat i fosterställning och väntat på att sparkarna ska sluta riktas emot min kropp.
Jag gjorde inte motstånd alls,
jag väntade,
skyddade mig så gott det gick!
Vad kunde jag gjort annorlunda?

Tror ni att jag låg där för att JAG hade psykiska problem?
Det ansåg min förövare,
han skrek att JAG var psykiskt sjuk,
inte var kapabel att älska,
som han.....

När jag långt senare tog mig ur det förhållandet,
då sa samhället så gott som samma sak,
fast i andra ord och med andra slag.

Okunskapen är så stor eftersom allt föregås med "Schhhh!"

JAG ska skämmas som blivit utsatt!
Jag ska inte peka ut min förövare!
Men ALLA är emot misshandel....

Ingen vågar bara "anklaga" någon för att faktiskt vara en systematisk misshandlare.

Förövarna finns inte,
offren finns,
så de får betala priset för hela kalaset,
som om de inte betalat nog med sina liv som insats.
Frågan är,
vad anser samhället att de ska betala för?

SCCCCCHNILLEN!!!

Likes

Comments

Jag undrar vad du kommer känna den dagen då du inser att allt hopp är ute?
Dagen då du står och betraktar min gravsten....

Det spelar ingen roll för mig, då!
Kanske är det därför jag undrar NU!

Nu ligger i våra händer att förvalta.
Då är oföränderligt.....




Du blev min stora sorg,
besvikelse,
i livet!

Vad blev jag,
för dig....



värdelös?

Likes

Comments