View tracker
View tracker
View tracker


Jag har genomlevt mycket,

lärt mig massor,

om livet och om mig själv!


När jag sitter och önskar förflutet ogjort så brukar jag påminna mig om just detta,

det goda som kom ur sörjan!

Jag känner ingen tacksamhet alls till dem som utsatt mig för dessa prövningar som blivit mina vägvisare,

men jag vet inte hur jag skulle kunna ha detta ogjort och samtidigt bestå som den människa jag är,

som jag vill vara!


Jag skulle inte vilja vara utan det jag har fått,

även om man många gånger förbannat det jag fick,

och kan känna att jag bär en livslång sorg i mitt hjärta,

fylld av en bitterljuv känsla svår att få kläm på!


Sorg är inte enbart av ondo utan även en markör av de största läxorna man lärt i livet!


Jag känner mig i grund och botten som en lyckligt lottad människa.....

Trots allt, tack vare....



Likes

Comments


Likes

Comments

En misshandlad kvinna och hennes omgivning,
mig och min omgivning!

Människor tystnar,
tittar med medlidande på en,
undrar hur man kunde var så dum...

Hur skulle de reagera om jag blivit överfallen av en främmande man i mitt hem,
EN enda gång på samma vis?

På något sätt så får människor i största allmänhet det hela att förmildras av att den som misshandlade,
skadade en,
var någon man litade på.
någon som hade egen nyckel till brottsplatsen!
Någon som systematiskt begått dessa brott!
Någon som sade sig älska.....


Borde det inte vara tvärtom?





Likes

Comments