View tracker

​Overklighetskänslor, yrsel, illamående. Jag mår inte bra nu.

På senaste tiden har jag för det mesta mått bra, förutom veckan som varit och nu. Jag har haft panikattacker om vartannat, mått dåligt fysiskt, haft ångest som gjort mig deprimerad och jag har bara velat sova. Jag vill skada mig själv, få ont på riktigt och att den inre ångesten syns. Jag är beredd att göra allt bara för att en liten del av mig kan få må bättre. Det finns inget logiskt i det, det är bara en stark impuls jag har och det är svårt att kämpa emot - men jag försöker. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Min magkänsla säger att det ska bli bra nu. Tråkigt nog måste jag prioritera bort en del saker för att det ska bli möjligt, så som:

1. Jag har sagt upp min superfina lägenhet för att flytta hem till mamma och pappa. På så vis kommer jag även närmre min pojkvän, den här kampen vill jag inte göra ensam längre. (Jag har självklart haft superfint stöd av min fina syster och alla kompisar i Göteborg också!)

2. Jag ska hoppa av skolan. Jag älskar inte att dansa längre och det har gett mig mer prestationsångest än glädje under de senaste året. Jag kan inte gå igenom en utbildning som jag inte mår bra av även fast det alltid har varit drömmen.

Jag vet inte vem jag är längre, jag känner inte igen mig själv. För över ett år sedan var jag superlycklig när jag dansade och jag drömde om att få stå på scen, jag hade ingen ångest och jag klarade av vad som helst. Nu är jag en vekling (läs modig) med ångest hit och dit och vill inte göra allt som jag har jobbat så hårt för.

Just nu behöver jag börja om på nytt, utan stress och måsten. Jag behöver tid för att hitta mig själv igen, och få reda på vem den nya Josefin är. Vem är jag? Vad gillar jag? Vad har jag för intressen?

Det ska bli ett äventyr att få komma tillbaka på fötter igen. (⬅klyschan 😂)

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Torr i halsen, snorig, ont i huvudet. Förkyld.
Tom, ensam, deppig. Ångest.

Jag har sedan några veckor tillbaka börjat med nya mediciner utöver de andra. Denna gången provar jag antipsykotiska som påverkar delar av hjärnan som orsakar symptom. Det låter läskigt och jag tycker även att det är läskigt. Jag har svårt för att känna känslor, jag blir varken superglad eller superledsen utan känner mig mest tom. Men jag antar att det tar sin tid för kroppen att ställa in sig.

Min eftermiddag idag var jobbig av flera anledningar och det gav mig ångest. Såpass mycket ångest att jag satt i fosterställning i duschen när jag kom hem, vilket hjälpte till viss del och det var skönt att duscha bort en del ångest.

Next up: Psykologen på torsdag, sex veckor sen sist.

Likes

Comments

Borderline. Emotionellt instabil personlighetsstörning. Vid emotionellt instabil personlighetsstörning har man ett beteendemönster som stämmer överens minst fem av dessa symtom:

  • Stark rädsla att bli övergiven.
  • Störd, förvriden eller instabil självbild.
  • Återkommande känsla av tomhet.
  • Kraftig pendling mellan olika känslolägen.
  • Stark irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar.
  • Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering.
  • Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
  • Kortvariga överdrivet misstänksamma föreställningar eller övergående upplevelser av overklighetskänslor.
  • Impulsivitet som till exempel missbruk av droger, sex, mat eller pengar.
  • Självskadebeteende, självmordstankar, återkommande självmordsförsök eller hot om självmord.

​Källa: 1177.se

På senaste tiden har jag känt ungefär såhär, och jag kan inte förklara varför. Men snart kanske jag kan.

Idag när jag kollade i brevlådan låg det ett brev från Västra Götalandsregionen och jag tänkte att det var ytterligare en faktura från akuten. Men istället, till min förvåning och glädje var det en läkartid på en psykiatrisk avdelning. Jag har äntligen blivit accepterad och de ska påbörja en utredning om jag har Borderline eller inte.

Det är en lyckodag idag. Jag ska få reda på vad som är fel med mig.

Likes

Comments

Jag mår bra nu. Det här är en bra period i mitt liv. Jag är lycklig.

Men ikväll har jag ångest och det känns som att paniken jagar mig och att jag inte orkar springa mer. Den kom från ingenstans helt oförberett. Oftast brukar jag känna på mig ifall jag ska ha en dålig dag eller inte och med tanke på att idag var en bra dag kom ångesten så plötsligt nu ikväll. Jag ska ju må bra nu, det var bra för en halvtimme sen.

Det är så otroligt jobbigt att inte ha kontroll över sin egna kropp och sina tankar. Tankarna vandrar iväg till det mest konstigaste och ologiska påhitten och kroppen reagerar därefter. Som nu, (när jag får ångest och panik mår jag lite illa) jag vågar inte ta en ångestdämpande tablett eller sömntablett för jag är rädd att jag ska kräkas i sömnen och inte vakna och därmed kvävas till döds. Jag vet inte ens om det är möjligt men just nu tror jag på mina tankar och det känns som att mina tankar äger mig.

Ikväll känner jag mig bekväm med att dö, det är okej. Så kände jag inte imorse och jag vill inte känna så någonsin. Att tänka och oroa sig mycket är energikrävande, det vet alla. Men när en inte kan eller vågar sova och inte kan göra något åt sitt problem utan tvingas känna och tänka på ALLT är det lite extra jobbigt och en vet inte vart en ska ta vägen. Då känns det som att det bara finns en utväg. 
Som sagt, mina tankar äger mig. 

Så länge jag inte kan kontrollera mina tankar litar jag inte på mig själv. Jag är rädd för att göra något dumt som jag kommer ångra djupt. Jag vill ju bara må bra.

Likes

Comments

Det var ett tag sen jag hade ångest nu, men idag kom den.

Jag har svårt att förstå hur en liten skitsak kan förstöra en hel dag, men det är så jag fungerar. Och den lilla skitsaken gjorde att jag började oroa mig för fler saker. Det är ingen panik idag som tur är, men jag fortsätter oroa mig för att det kan ske.

FÖR ATT FÖRTYDLIGA vill jag även skriva att den här bloggen är min dagbok och är en del av min process till att må bra. Jag mår bättre av att skriva av mig och berätta. Det är det bästa sättet att lindra ångest, att berätta. Och vad spelar det för roll om jag berättar för hundra personer via bloggen eller om jag berättar för en person face-to-face? Jag berättar för att jag ska må bra, inte för att någon annan ska få chansen att nedvärdera psykisk ohälsa ytterligare genom att prata bakom vår rygg.

Likes

Comments