Hela den här veckan som varit har jag haft en konstig men bra känsla inom mig, jag börjar äntligen ta hand om mig själv. På både dåliga dagar och bra 😌 innan så kunde jag knappt se mig själv lycklig.. men de märks att saker börja ändra sig. Det är dags att börja uppskatta livet och försöka förstå att dem ondskefulla tankar jag haft om mig själv inte stämmer, jag har ett hjärta av guld och för dem som inte kan uppskatta det är inte värda min tid.

Igår så hade jag planerat en hel dag med massa roliga saker tillsammans med en person men så blev det dessvärre inställt, då han blivit sjuk under natten.. klart det sjönk en besvikelse över mig men på något sätt så rubbade det inte min dag 😊 jag kände någonstans att om de är meningen att vi ska ses så gör vi det 😌 Så istället för att bli helt låg passade jag på att göra en hel dag med saker som jag själv ville göra 😊 Så för första gången i mitt liv valde jag att gå på bio ensam, många kan ju tycka kanske att "varför då? känns de inte konstigt att gå ensam?" men nej det gjorde inte de, snarare tvärtom.. jag kunde sitta där med tårar i ögonen och tänka tillbaka på min barndom och hur mycket jag älskar filmer som tillåter mig att drömma mig bort ✨ Filmen jag valde att se blev Skönheten & Odjuret och rekommenderar den varmt, jag valde också att "lyxa" till de med en vip-plats och extra mycket gott att äta under tiden 😍 känslan när jag satt i biosalongen var otrolig haha ni som inte testat detta borde definitivt göra de!

Efter bion mötte jag upp några tjejkompisar en sväng på stan 😊 sedan åkte jag hem och avrundade dagen med fotboll 😄 så de kunde ärligt talat inte blivit bättre.. jag kände/känner en våg av lycka inombords! Det har jag inte känt på länge ☝ Men jag ser ljuset och de glädjer mig! I allt de dystra så kommer de en period då det blir bra igen ❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det är med en stor sorg som mina kusiners pappa och mosters man hittades livlös på tisdagsmorgonen. Det går knappt att beskriva hur fruktansvärt ont det gör i hela mig att min familj som inte bara innefattar syskon och föräldrar utan även min släkt.. att det måste gå igenom detta. Jag önskar av hela mitt hjärta att det inte va sant när jag såg min kusin lägga upp ett foto på han och hans syster när de va små tillsammans med sin pappa och där han sedan förklarade smärtan på svart och vitt.. att han önskade att han kunde tala om hur mycket han älskade honom. Att hans barn ska få växa upp utan en farfar och det gjorde mig så ledsen. Tårarna rann. Jag har liksom varit i en trans sen dess. Blivit väldigt ego och bryr mig inte om mycket annat än familjen. Så var de kanske lite innan också men nu blev de mer.

Det har varit många jobbiga månader för mig och detta tog på mig. Jag älskar mina kusiner, vi har vuxit upp tillsammans och gjort mycket roliga saker tillsammans. Kan minnas tillbaka på somrar när vi alla var mindre ute hos mina kusiner där det bor med hela familjen, där deras pappa har varit en stor del av det, han tog de somrar vi var och hälsade på oss ut på äventyr. Det var allt från att åka vattenskidor till fyrhjuling precis utanför dem. Vi gjorde mycket kul. Det dagarna kom tillbaka till mig när detta inträffade.. det väckte mycket glädje men sorg. Jag kan knappt tänka mig vad mina kusiner eller vad min älskade moster känner.. som nu måste leva utan mannen i sitt liv 💔 Det känns inte bra. Jag skakar i kroppen av ilska och tårarna rinner när jag tänker på det.

Det har varit en riktigt jobbig vecka, från att varit magsjuk, till frisk.. till sorgbearbetning.. till att inte ha fokusen på studier och jobb har varit så långt borta. Långt borta har det varit. Ni vet den känslan när man känner att man bara ger upp, eller att andetaget bara går ur en. Så har har de varit och jag önskar jag kunde hålla om mina kusiner för de är där smärtan sitter som djupast ❤ Det är deras pappa.. ett liv utan honom.

Jag som så länge gick och oroade mig för min egna pappa med hans cancer, att han skulle försvinna. Tänkte mycket på om han dör måste jag hinna träffa honom. För er som läst sen tidigare vet om hans cancer och behandlingen har gått bra och han mår bra 😊 men jag kan inte glädjas åt det när jag vet vad mina kusiner går igenom nu. Allt har vänts upp och ner. Men någonstans i allt det här måste jag samla mig och mina känslor, jag gör det som jag vill göra i varje val jag gör nu och som jag skrev ovan så kanske vissa tar de som dryghet.. men de behöver jag. Det är så jag tar mig igenom detta.. de är för jobbigt annars. Men återigen ett stort tack alla vänner jag har runtomkring mig som står ut.. det har varit mycket de senaste åren och så mycket upp å ner.. hade aldrig varit den person jag är idag utan er. Det som står kvar förtjänar all kärlek tillbaka och den finns här för er ❤tack!


Likes

Comments

Den här morgonen började inte jätte bra, stress va bara förnamnet haha! mitt tåg skulle gå från GBG vid 6 imorse. Vilket det också gjorde, men till de som gjorde att jag blev stressad var vägen till stationen, då den spårvagn som jag valt att ta, skulle va framme (som jag trott) i god tid blev inställd! Det var inte lika kul.. Hade nämligen planerat att jag skulle möta en klasskompis för att äta frukost tillsammans, då vi båda skulle ta tåg hem runt samma tid, vi hann inte med frukost vi hann säga hej och ha de super hemma 😂 ungefär.. men antar att de är sånt som kan hända 😝 Tågresan upp till Stockholm gick helt okej, trots att jag var helt slut.. eftersom jag knappt sovit något, troligtvis då jag haft "resefeber" eller bara en sån stark hemlängtan 😉 men trots att jag kände en viss trötthet på tåget så gick de bra och sista timmen hade jag sällskap i telefonen och de gjorde ju att tiden gick lite fortare också 😊 kände mig som världens elakast person som ringde och väckte personen haha men han får skylla sig själv som sa att de gick bra 😉 ett roande och bra samtal var de iallafall. Det gjorde morgonen lite bättre med och den stressande känslan försvann. (Det är rätt bra att ha sånna personer i sitt liv som får en att förstå.. att man inte behöver stressa upp sig, för man kommer alltid fram på ett eller annat sätt)

Men min dag fulländades när mamma hämtade upp mig när tåget kom in ❤ äntligen. Jag kan verkligen säga att jag har njutit varje sekund.. Känslan att få vara hemma med familj går inte att beskriva. Men jag tror ni förstår med tanke på allt som skett på sista tiden. Så i stortsett blev de en mor och dotter dag idag, jag kunde inte haft de bättre! Vi har gjort olika ärenden, målat om vardagsrummet tillsammans, handlat mat, lagat middag och nu må vi sitta i separata rum här hemma.. men att veta att vi är nära varandra räcker 😘 Men hörrni nu börjar min energi ta slut, så ta hand om er! Och ta hand om varandra ❤

Likes

Comments

Det känns som en evighet, jag saknar och längtar efter min familj! Men om cirka 4 dagar ses vi igen. Min storasyster och hennes familj kom hem till Sverige igen efter två månader i USA bara för några dagar sen och vi har inte setts sen ett par månader tillbaka.. ungefär strax innan min resa dit i december... så de är lång tid! I ett samtal med min mamma igår så sa vi båda två att de ska bli skönt att komma hem/ha mig hemma, det är när de händer saker runtomkring som man vill vara nära de personer som betyder som mest för en.

Det är som jag alltid vetat och sagt, familj är viktigast oavsett hur den ser ut.

Som jag även pratade med terapeuten tidigare i veckan, det känns som att jag äntligen kan och vill komma hem nu. Vissa av er förstår nog inte hur svårt de varit för mig att åka tillbaka där jag vuxit upp.. eftersom jag ändå gjort flera sånna resor men denna gång är de annorlunda och det kommer vara annorlunda när jag åker därifrån.

Det kommer bli en förändring som kommer ändra inte bara allt som varit.. utan de kommer bli ett val som jag gör. Antingen välja vara kvar i det gamla eller välja en ny väg som gör att framtiden blir ljusare. (det kanske inte är så svårt tänker ni.. men det är de, speciellt när man levt i ett mönster hela sitt liv). Nu måste jag åka till jobbet, ha en toppen dag!

Likes

Comments

En stor lättnad släppte från axlarna när jag fick sms av pappa tidigare idag, att behandlingen gått bra och att han får komma hem redan imorgon. Min storasyster skickade även riktigt bra bild på pappa från sjukhuset där han trycker i sig bullar, för att förklara det så älskar min pappa det. Och de värmde helt klart att se honom. 

Nästa vecka är inte långt borta och om exakt en vecka får jag träffa pappa själv, det går knappt att beskriva den känslan ärligt talat. Vi har så mycket att reda ut. Men tills dess så känns de som att jag kan andas ut. ❤

Likes

Comments

Jag hatar den här veckan.

Låt mig få förklara.. de låter hårt, men nånstans kan jag inte släppa tanken att min pappa är utomlands för att få behandling för sin cancer precis nu. Vissa saker är lätt att släppa men denna vill inte, det liksom snurrar tankar/känslor allt i ett. Det är kaos. Jag vet att jag kommer få träffa hela min familj nästa vecka och på något sätt känns de både som en lättnad men som en tjock dimma, som jag inte kan ta mig igenom förens jag fått sagt de jag vill ha sagt till dem.

Idag har jag varit på Universeum som ligger i Göteborg med skolan, de har varit en lång dag och har inte varit sysslolös. Vilket har hjälpt mig att fokusera på andra saker som är viktiga för mig. Men jag är trött, jag är utmattad av allt som jag känner kring allting. Även om dagen i sig har varit bra, så känns de som att de inte spelar någon roll..vet inte om ni kanske kan känna igen er i detta? Men ibland känns de som att man går upp, gör samma rutin som man gjort sen flera år tillbaka och inget har förändrats.. 

Men om man på något sett ser tillbaka på de senaste 10 åren så har mycket förändrats. Mycket till de bättre, så varför kan de inte bara förbli bra? Så som de varit de senaste 2 åren för mig.. För nu när jag måste handskas med detta så blir det ett bakslag och alla jobbiga och smärtsamma minnen kommer tillbaka. Är de så livet ska vara? att man alltid kommer tillbaka till de som en gång fått en att må dåligt på något sätt eller att man inte ska kunna glädjas åt det man åstadkommit eller har? Jag tycker inte om dessa perioder då jag inte kan ge mig själv svar på de tankar eller funderingar jag har.. allt känns så förvirrande.

Jag vill att nästa vecka ska vara här nu, jag vill vara nära dem jag älskar och bryr mig om. 

Likes

Comments

Hon gör det igen, på så många plan är hon en världsstjärna! Hon uppträdde med denna låt på Grammygalan i år och hennes texter är geniala! Okej, jag älskar henne.. haha de märks va 😏 Lyssna på låten och se ifall ni märker hennes syfte med texten efter deras val och allt som sker i vår värld. Videon symboliserar verkligen!

Likes

Comments

Helgen har varit långt ifrån den bästa, men både lördagen och söndagen har jag försökt fokusera på mig själv. Det har varit skönt.. fick tyvärr avboka en del roliga saker då jag inte mått bra. Så istället för att fira en kollega som fyllt 30 på lördagen var jag själv hela dagen och kvällen, tittade på melodifestivalen och hade egen tid. Lite senare på kvällen så fick jag även ett samtal, som gjorde att mycket av det andra lättade. Bokade även om biljetter hem till Stockholm, då jag insett att jag behöver vara där nu, inte bara för familjens skull utan för min egen. Så i stortsett var lördagen en dag för mig att bara vara. Sedan idag,  mötte jag upp en vän och gjorde en liten resa till Ikea och lite andra stopp, de va bra att komma ut och göra något och det har även fått mig att inse vad jag faktiskt vill införskaffa i mitt hem 😜 blir nog lite nya möbler och en ny tv inom snar framtid 😉 Sedan avrundade vi dagen med att laga en god kycklingcurry-rätt och spelade bingolott haha.. de gick inte alls bra! men det var ändå kul 😄 Så tror nog kanske de blir lite av en tradition för oss 😂 Men men 😌 här får ni en ny låt av Sondr ft Peg Parnevik den har gått på repeat hos mig på sista tiden.. så hörs vi! Kärlek till er.

Känner också att jag vill dela med mig av dessa grabbar, så sjuka och roliga! 

Likes

Comments

Hur jag än vrider och vänder så kommer smärtan tillbaka, igår kväll fick jag en ångestattack igen som jag inte kunde kontrollera. Det skulle ha varit en rolig kväll tillsammans med ett par tjejkompisar.. men de slutade med att jag bröt ihop och åkte hem. Jag vet att det är okej att visa känslor men som jag kände igår, och vid situationer där jag blir ledsen (sårbar) så väljer jag inte visa den smärta som jag känner.. det blir som en stor våg som bara sköljer över mig och de känns som jag kvävs. Det handlar inte om att jag inte uppskattar alla som finns i min omgivning och stöttar mig, jag är evigt tacksam men de är mitt sätt att skydda dem från allt jag känner just där och då när de händer..

Jag kan inte andas.

Jag vill på något sätt be om ursäkt för det, för jag blir en kall och elak människa när jag väljer att stänga in mig i min egen smärta och inte släppa in någon.. på sista tiden har jag dragit mig undan även från min familj och nära vänner, jag söker skydd på egen hand. I mitt huvud så springer de runt många tankar .. Jag vill inte förlora min pappa, även fast jag vet att det inte är en dödlig cancer. Jag är rädd att något ska hända när han får sin behandling. Jag har under så lång tid gått och burit på hat, hat som jag vet är kärlek i grund och botten. Om sanningen ska fram så betyder båda mina föräldrar allt för mig, oavsett den relation vi haft och har. Jag oroar mig mycket för båda två. Jag vill inte förlora min mamma och ibland känns de som att jag gjort det.. då även hon går igenom saker och under en längre tid har jag sett henne kämpa med hennes psykiska ohälsa, hon har alltid visat sig stark utåt men innerst inne har hon brutit ihop och hon klarar inte en dag utan sin medicin. En medicin som hjälper henne att ta sig igenom vardagen. Båda mina föräldrar med olika diagnoser som på något sätt skadar dem. Det skrämmer mig. Det gör ont. Jag känner mig ensam, tom och alla känslor bara väller över. Känns som jag inte kan finnas där så mycket som jag vill, är inte tillräckligt stark för att lyfta upp dem, eller få dem båda att må bra. Vet att de inte är mitt ansvar.. men med det stora hjärta jag har, hur ska jag kunna vända min rygg och låta de lösa sig av sig själv? Hur man än gör så finns känslorna alltid där och känslan av att förlora det man älskar som mest.. det gör ont.

Likes

Comments

​Den här dagen brukar.. vara en rätt jobbig dag för oss singlar men i år är det annorlunda. I år har jag bestämt mig för att göra den här dagen som vilken dag som helst. Började iof morgonen med att bli överraskad att de knackade på dörren, där stod en nära tjejkompis som fick idéen att svänga förbi en stund och säga hej! super mysigt, efter det så gjorde vi sällskap på spårvagnen eftersom jag skulle iväg på möte hos min nya sjukgymnast. Det gick lite trögt först när jag skulle göra övningarna med vänster foten, men sen släppte det och nu ser jag en väldigt ljus väg att bli starkare. Det kommer nog aldrig bli så bra som de varit, men de kan bara bli bättre 😉 Dagen har iallafall fortsatt som vanligt med att ta itu med tvätt och plugg sen får vi se vart kvällen bär med sig, kanske blir en sväng till gymmet också! Ha en bra dag allihopa och kom ihåg kärleks sprids inte bara på den här dagen utan 365 dagar om året! Kärlek

Likes

Comments