Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När man har sprungit för livet så har man tappat delar av sig själv efter vägen, det känns som att något saknas men det ärr ibland svårt att veta vad det är, tomheten fortsätter växa så länge en inte stannar upp och ser, stressen är ständig men den har kommit för att låta en vara upptagen och inte fokusera på nuet och känslorna, stressen är där för att avbryta nuet och skynda förbi alla smärtsamma känslor och ibland även de positiva. stressen ersätter känslorna, rastlösheten tar över nuet med.. idag simmade jag i sjön och jag kom ihåg hur mycket jag älskar vatten hur jag alltid har älskat att bada när jag var liten simma och dyka, hur jag sökte på botten efter musslor och alltid blev ett med vattnet o hur jag simmade långt över till andra sidan av sjön när jag var lite äldre .  hur Jag tänkte för mig själv att helst hade jag velat stanna här i vattnet föralltid, hur kunde jag glömma nått sånt om mig själv?. hur mycket vattnet betyder för mig. Joo stressen! Den får oss att glömma allt... Nuet och då tiden den får oss att flytta oss till nya ställen men aldrig stanna upp här i nuet. det är skillnad på att vara glad och förhoppningsfull och stressad och nervös. ja de säger att lagom mängd stress är hälsosamt, och jag håller med om att glädje och förväntan är bra stress :) men inte den stressen som kör så fort att nuet också äts upp som en tornado. det är de som får människor att vända sig till alkohol och droger, blir sjuka och får knapra värktabletter, vi behöver bara slappna av här och nu, vi behöver inga såna medel, vi kan bara andas in och andas ut sakta och komma till nuet och lyssna på kroppen , ta ett bad det hjälper alltid<3 Namaste ..

Likes

Comments

Likes

Comments

Ibland så finner jag mig själv i tankar som är så ledsna och så små, jag glömmer bort vad som är meningen med allting, oftast för att jag gjort lite av meningen tidigare dagarna, För jag är en sån som lever för att uttrycka mig, jag lever för att vara jag, andra frågar vart jag får allt ifrån att jag nog inte ska styras av mina känslor så mycket och att jag borde tänka mer på att inrikta mig mot 1 enda sak åt gången´, men jag kan inte, för jag vill inte. jag behöver olika saker för att må bra, lite av allt, inte samtidigt exakt samma stund men i de olika stunderna, jag mår bäst när jag lever i varje stund o gör det jag känner i varje stund. rutiner är svårt för mig, men jag försöker ha några, för mig är det viktigt att leva efter mina känslor hellre än efter vad som kanske är logiskt för andra, mina känslor leder mig rätt, och jag utvecklas mest när jag får Vara i varje känsla i stund följas med den, sjunga o dansa eller måla eller skriva, känner starkast oavsett om jag är oerhört ledsen eller oerhört glad. mitt djup är mitt hav och ibland gillar jag att simma på ytan men jag dyker ner djupt för att få svaren och upptäcka mer, sen kommer jag upp till ytan för ny luft. om jag blir stående för länge så kan jag inte flyta. men precis som om jag står med huvudet ovanför ytan och fötterna på botten så är magen i mitten och de är där känslorna kommer till o känns, och utan att leva efter dom lever jag inte fullt ut. jag behöver både delarna djupet och ytan för att vara i balans. sån är jag, och jag mår bra av att vara så. det bästa med att känna så mycket är att jag förstår så mycket mer än jag kan sätta ord på, Därför förstår Jag också andra på en djupare nivå utan att de behöver berätta allt.. jag tycker jag känner o ser mer än ord kan beskriva. det är så jag flyter, och det är den mystiken som gör att mina blommor växer, vi kan sätta ord på allt men orden ger inte alltid känslorna rättvisa därför är de skönt att uttrycka dem på andra sätt än tal o skrift. utforska o uttrycka med alla sinnen. hela kroppen är som ett instrument vi fungerar på så många sätt. vi blir förstådda på så många olika sätt. det är det som gör de så vackert o så meningsfullt att vara Levande här o nu. Namaste

Likes

Comments