Ingen riktig runners high ännu men hög på livet och främst löpträningen. Idag vilar jag, men helgen och måndagen har varit otroligt givande när det gäller min löpträning. Sprang nästan 5km i lördags, körde backintervaller på söndagen och 7km löpning igår (där hälften var med hinder). Knät är med i matchen - fatta lyckan!! Kände mig dock lite sliten i benen efter någon timme i soffan igår kväll, men ingen smärta. Vilar idag och ett lugnt (och kortare) löppass i morgon. Till helgen blir det full fart med invigning av Dalsjö Hinderbana (där bilden är tagen) där lördagen blir späckad med mingel, träning och mys!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hela min barndom har kantats av fjällvärlden. Främst genom skidåkning (slalom) vintertid och bad och fiske på somrarna. Med mormor och morfar i Sälen och farmor i Vemdalen har det alltid funnits där som en självklarhet. Åren går, nära och kära försvinner och besöken till fjällvärlden sker inte lika ofta. Skidåkningen har bytts ut mot annat. Tankarna på fjällvärldens underbara lugn (som Sälenpatriot var man ju inte så förtjust i 08-invasionen på sportlovet, men somrarna) gnager mitt samvete nästan dagligen. Längtan att få komma tillbaka dit där jag var så lycklig som barn. De få gångerna jag hamnar på dom destinationerna så är det faktiskt med en tår i ögat jag lämnar dom. Förra året tillbringade jag ett dygn i Sälenfjällen, det gav mig energi för hela den kommande vintern...

Det som förr var slalom är nu löpning. Fastnat för traillöpningen förutom hinderbana så klart. Gärna lite längre distanser men då måste man förbereda sig rätt annars blir det inte bra. Idag slog det mig varför jag gillar traillöpning....fjällvärlden drar i min själ...min rastlösa själ! Det är därför jag försvinner bort i drömmarnas värld när jag ser alla bilder på instagram från världens alla fjäll (så klart)! Det är faktiskt med tårar av saknad jag skriver detta inlägg...saknad av mina nära och kära samt längtan till fjällen...

Har precis börjat utmana mig lite i löpningen igen efter mina knäproblem men skyndar långsamt. Det SKA bli en tripp till fjällen i höst, så jag klarar vintern. Nästa höst blir tuff, tre fjällmaror samma helg; Vemdalen, Sälen och Idre...hur fan tänkte ni där?


Likes

Comments

Detta år blev ju inte riktigt som planerat! En impulsanmälan på ett underbart lopp som man inte var förberedd på resulterade i ett överansträngt knä. All träningsglädje var puts väck!

Nu kör jag rehab och uppbyggnad av denna veka kropp inför nästa år som ska bli det bästa - ett riktigt brutalt år med tuffa utmaningar! Skyndar långsamt med all träning för att kroppen ska hinna med att anpassa sig och vänja sig. Fokus på benstyrka och rörlighet. Det är dock jävligt tufft att hitta glädjen. Dagens löptur i skräddarbackens elljusspår var som vanlig tungt med mycket backar. Toklugn nedjogg hemåt och då mötte jag den alltid hårt tränande Adam Steen som enarmsstakade uppför backen!! Denna gång skrämde han inte skiten ur mig åtminstone :)

Skräddarbacken är en underbar träningsplats. Elljusspår och massor av stigar och leder i skogen och som namnet antyder - backar. Det är fan pest och pina varje gång man ger sig ut på en löptur - men fan vilken glädje det är när man springer på flack mark och det bara flyger fram. Den första delen av meningen är nu, den senare delen nästa säsong...

Likes

Comments

Tog det slutgiltiga beslutet för några dagar sedan att inte springa Ultravasan 45!


Mitt knä är inte friskt och har inte sprungit sedan Toughrace Sweden Weekend. Ska till sjukgymnast denna vecka för att kolla upp det. Vill inte riskera allvarligare komplikationer. Har inte tränat så mycket över huvud taget den senaste tiden. Försöker hitta alternativa sätt att träna men känns sådär innan man exakt vet vad som är fel. Hoppas på att få rätt verktyg denna vecka och komma tillbaka starkare än någonsin 2018!

Motivationen suger för all träning men dagens gympass kändes riktigt positivt och skönt. Rygg och axlar med lite rörlighetsövningar för höft gjorde min dag och gav mig en skön känsla av trötta muskler. Laddar om för morgondagen...

Likes

Comments

​Jag har inspirerats till att börja jobba med hälsa. Främst min egna hälsa. En god balans i livet handlar inte bara om att stå på ett ben och peta näsan med tungan utan är en resa som bör börja inifrån. Gå från baluns till balans är inte så enkelt som det låter. Dyrt, ja det är det också! Som tränande (träningsnörd enligt många) så vet man ju vad som gäller med kost, motion osv. Men hur många lever verkligen efter detta när det kommer till kritan? Jag snackar inte bara kyckling, ris och broccoli utan ner på cellnivå. Hur mår vi egentligen? Allt var inte bättre förr men kost och då främst näringsdelen av kosten var bättre förr. Allt gjordes från grunden, köptes från grannens gård och E var bara en bokstav likväl som de andra och inte en ingrediens. Gjorde egna köttbullar för första gången härom dagen och det gick super. MVG från barnen och visst det blev en middag till oss fyra så det var inga inplastade hyfsat perfekta köttbullar som luktar skit när man öppnar förpackningen - där borde ju en och annan varningsklocka ringa - men de var GODA och NYTTIGA! Det finns utvecklingspotential även där med att köpa köttfärs från någon bonde i trakten men det kommer. Bort med halvfabrikat med superhållbara produkter. Självklart handlar det inte om att bränna något bål på gården med allt man har i kyl/frys och skafferi utan byt ut allt efter som. Är det värt det.....hell yeah!!

Jag är självklart ingen egoist! Jag delar gärna med mig av hälsan till andra och jag är en rookie själv och lär mig allt eftersom. Jag gör gärna resan tillsammans med fler...


Likes

Comments

Årets höjdpunkt - Toughrace Sweden Weekend - är över sedan någon vecka tillbaka. Ett knä som behöver lite rehab inför nästa utmaning - Ultravasan45 - gör att löpningen fått vila sen loppet. Surt som fan. Kört en del cykling och besökt hinderbanan men allt är bara tungt och jobbigt. Dagens besök i Dalsjö hade liknande känsla, tungt, jobbigt och fullständigt omotiverad! Känns lite som att luften gått ur mig nu när Toughrace är över.

Riktigt jobbigt läge då jag vill träna men känner mig omotiverad när jag inte kan ge mig ut på en löptur...det ordnar sig säkert någon dag framöver...

Likes

Comments

Om fredagen slutade med en bitterljuv smak i munnen så började lördagen med blodsmak i munnen. Grabben startade kl 10 och en kvart senare var det min tur. Tog rygg på en samling löpare men vid första hindret insåg jag att de var löpvilliga men hinder var inte riktigt deras grej. Efter drog jag upp tempot och sprang om den tappra skaran. Det var här jag började ana att benen var slitna sedan supersprinten. Lite löpning och några hinder senare ser jag skylten "3km kvar" och håller nästan på att bryta ihop...har jag bara sprungit 1km...nåja krigade vidare och sicksack hindret (7hopp över lerdiket) sög musten ur benen på riktigt. I mål var det bara att ladda om för nästa lopp...vi drog till barnens bana för att de mindre skulle få leka lite...Lite nya vänner hann grabben skaffa sig under dagen och originalloppet gick bättre än väntat trots att knät strejkade på väg ner från masten och kramp i vaderna. Men det gick!

Knät är nu ett rehabprojekt så nu är det rörlighet och cykling som gäller så länge. Ultravasan45 om 5 veckor börjar kännas panikartad...Vilat från löpning denna vecka som gått och kommande vecka blir det ut och promenera lite längre stunder för att vänja kroppen...

Likes

Comments

Äntligen dags för årets höjdpunkt. Toughrace Sweden Weekend 2017 har startat med Supersprint. Förra årets drabbning i Supersprint fick mig att börja snegla ultralopp då jag kände att korta snabba distanser inte riktigt är min grej. Exakt 1minut ifrån vidare avancemang 2016 och loppet kändes som en lång pina.

Idag var jag ynka 6sekunder ifrån kvartsfinal (som jag å andra sidan inte hade haft något att hämta i) och blandade känslor angående avancemang. Jag hade sista kvartsfinalplatsen med några löpare kvar på banan och vetskapen av att jag brukar prestera bättre efter en genomkörare gjorde att jag faktiskt kände mig taggad för ett varv till. Sista löparen slår min tid och det var över. En klar besvikelse kommer över mig men känner samtidigt att trots omständigheterna med överansträngt knä så är jag jävligt nöjd. Hemma igen så frossar jag och barnen i tacos. 

Några timmar senare är jag mer förbannad än nöjd faktiskt! Så nära men ändå så långt bort. Nästa år ska jag till kvartsfinal - det här gav mig blodad tand!


Likes

Comments

​Idag var dagen D. Eller ÄBU. Det var dags att köra sitt första riktigt långlopp, Älvdalen Backyard Ultra. The sky is the limit tänkte nog jag när jag satte målet på 7 varv, dvs passera maratondistans och på riktigt säga att man är ultralöpare. Förutsättningarna var ju sådär...har sprungit 22km på löpband som längst i mitt liv och förutom 15km i förra veckan så har jag inte kört ett långpass på nästan 2månader.

Första varvet gick som en dans tänkte jag skriva men då jag inte dansar skulle det bara bli fel. Det var peace of cake hur som helst. Varv tre hade jag passerat min längsta distans och allt över det var en bonus och det var här det började gnissla i knän och höfter. På det sjätte varvet funderade jag på hur i helvete jag skulle klara av det sjunde. Kom in med 5min tillgodo, hann byta tröja men inte skor, fylla på med vätska och energi och ut igen. Man snackar om runners high men det åttonde!!! varvet var snarare en avtändning från en taskig lsdtripp. Gick stora delar, sist i startfältet och var helt säker på att inte hinna i mål innan tiden (starten på nästa varv) var ute men kom ikapp en grym löpare som gav mig det där lilla extra för att orka löpa i mål med 4min till godo. Knäna var paj, fötterna hade skickat in ansökan om Greencard i staterna och mitt mentala fokus begravet. De tre sista varven var en känslomässig berg och dal bana i klass med Anna Book!

Dagens kost bestod i (här kan min underbara PT och exfru sluta läsa) sportdryck (en helt underbar sådan), vatten, drickkvarg, saltgurkespad (fråga inte), salta chips, godis, korv med bröd o kaviar (förträng kombinationen) och kakor. När jag kommer hem för någon timme sedan så lägger jag mig till rätta och inser precis att jag glömde släcka i hallen...tårarna kommer...

Av alla medaljer jag skrapat ihop i löpning, ocr de senaste åren är denna den som betyder mest! 8 varv blir 53,6km och en sjujäkla träningsvärk! Godnatt!

Likes

Comments

​En duktigt stressig dag med tre vändor till affären (ja är huvudet dumt får miljön lida) för att handla inför tårtbak till morgondagens skolavslutning. Läkarbesök med grabben, städa bilen, tvätta kläder till helgen och en del annat. När man sedan hänger tvätten och inser att man glömt ha i tvättmedel inser man att livet är underbart ibland. Efter en massa "ska bara" för min och barnens räkning så blev det äntligen dags för en testrunda av den sportdryck som ska serveras till helgen. Tailwindnutritions efterlängtade smakprover damp ner i postlådan idag. Blandade genast i ordning en av smaken apelsin och blev först snopet besviken. Som att blanda svag saft eller som att dricka Loka där den luktar mer än smakar. Drog i mig halva snabbt innan jag sprang iväg med resten i småflaskor runt midjan. Elljusspårets backig slinga kördes i ett högt tempo i ett varv med vätskeintag under varvet - utan att få håll! Tidsbristen gjorde sig påmind så det blev bara ett varv, men tempot!! Insåg faktiskt att alla andra sportdrycker jag smakat liksom aminosyror mm är faktiskt smakrika men sötsliskiga och gör att man längtar efter vatten. Det gjorde inte denna så den milda smaken är nog faktiskt rätt klok. Är sjukt nöjd med produkten so far men den ska testas mer innan lördagen. Men fick nog en jackpot på första försöket...

Själva löpningen då, jo jag är i en sjukt stark löpform just nu. Har hållit i två träningar på hinderbanan de senaste fyra dagarna och haft ett jävla spring i benen...farit fram som en gasell på fältet i det höga gräset. Samma känsla idag också...men tidsbristen gjorde att det blev bara 2,5km. Bara att hoppas att det håller i sig...

Likes

Comments