De senaste veckorna har jag träffat personer, läst böcker av stora inspiratörer inom löpning. Då jag saknar gymkort och har en fraktur i handen (se föregående inlägg) så är jag glad att jag har löpningen. Handen begränsar gymträning och hinderbana och gör det svårt att köra kampsport men springa det kan jag. Läste ut Löparens Hjärta på några timmar (ej samma dag) och gillar hans sätt att se på löpningen. Är inne på femte dagen på rad med löpning där kropp och känsla får bestämma fart och sträcka. Klockan slås igång men jag tittar inte på den förrän jag stängt av den igen och är klar. Sjukt skönt och jag känner mig inte sliten. Saknar styrketräningen men kör på så gott det går med lite kettlebells hemma...fredag jobbar jag hela dagen och har kidsen sen på kvällen så den dagen blir det vilodag. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Som jag antydde i föregående inlägg så har jag en ömmande hand! Min rehab har gått bra och jag börjar äntligen på att känna positiva vibbar inför kommande säsong. Men så händer det -  ett ödesdigert misstag på ett hinder under inspelningarna på invigningsdagen - jag landar snett och det knakar till i höger fot! Samma fot, samma ljud och samma smärta som förra hösten. Inte igen...frustrationen växer och i ilskan drar jag näven i traktordäcket jag hoppade ner ifrån. Gör sjukt ont och jag inser att det inte bara är löpningen som skiter sig utan också överkroppshindren. Handen sväller upp ordentligt och gör ont men jag genomlider dagen. Testar att klättra lite nät men inser att jag inte ens kan greppa med höger hand. Invigningen kör igång och jag håller låg profil men visar ändå hur man tar väggen. Smärta. 

Först på tisdag (efter att ha varit i kontakt med VC) så åker jag in till akuten tre dagar efter skadetillfället. Handen röntgas och det konstateras fraktur på höger lillfinger. Sjukvården kostar på mig lite kardborreband. Min första fraktur någonsin och jag får inte ens gips. Nåja, det positiva är att foten är bättre än handen och jag kan löpträna och teorin om att kroppen kan bara registrera ett område med smärta kan stämma. Mr Mogen, ja det är mitt nya smeknamn. 

Inga traktordäck skadades under inspelningen....

Likes

Comments

En underbar helg har passerat. Invigning av Sveriges största permanenta hinderbana med (och av) ToughRace Sweden och oss ambassadörer. Boende hyrt på Främby Udde resort fredag och lördag natt med detta härliga göng. Lördagen bestod av inspelning av kommande reklamfilmer för anläggningen, invigning och middag. En riktigt grym dag med massa skoj, träning och god mat. Själva invigningen var riktigt lyckad med massor av besökare och ocrsugna deltagare! Söndagen fortsatte med ett löpteknikpass och ett besök i Äventyrsgruvan. En riktigt grym resa i en härlig miljö men blev tyvärr begränsad av en ömmande hand (mer om det framöver).

Är så sjukt nöjd att få vara med i detta härliga gäng med ambassadörer och sprida budskapet om ToughRaceSweden och OCR. Härliga människor men det verkar vara så inom OCR...testa vetja!

Likes

Comments

Ingen riktig runners high ännu men hög på livet och främst löpträningen. Idag vilar jag, men helgen och måndagen har varit otroligt givande när det gäller min löpträning. Sprang nästan 5km i lördags, körde backintervaller på söndagen och 7km löpning igår (där hälften var med hinder). Knät är med i matchen - fatta lyckan!! Kände mig dock lite sliten i benen efter någon timme i soffan igår kväll, men ingen smärta. Vilar idag och ett lugnt (och kortare) löppass i morgon. Till helgen blir det full fart med invigning av Dalsjö Hinderbana (där bilden är tagen) där lördagen blir späckad med mingel, träning och mys!

Likes

Comments

Hela min barndom har kantats av fjällvärlden. Främst genom skidåkning (slalom) vintertid och bad och fiske på somrarna. Med mormor och morfar i Sälen och farmor i Vemdalen har det alltid funnits där som en självklarhet. Åren går, nära och kära försvinner och besöken till fjällvärlden sker inte lika ofta. Skidåkningen har bytts ut mot annat. Tankarna på fjällvärldens underbara lugn (som Sälenpatriot var man ju inte så förtjust i 08-invasionen på sportlovet, men somrarna) gnager mitt samvete nästan dagligen. Längtan att få komma tillbaka dit där jag var så lycklig som barn. De få gångerna jag hamnar på dom destinationerna så är det faktiskt med en tår i ögat jag lämnar dom. Förra året tillbringade jag ett dygn i Sälenfjällen, det gav mig energi för hela den kommande vintern...

Det som förr var slalom är nu löpning. Fastnat för traillöpningen förutom hinderbana så klart. Gärna lite längre distanser men då måste man förbereda sig rätt annars blir det inte bra. Idag slog det mig varför jag gillar traillöpning....fjällvärlden drar i min själ...min rastlösa själ! Det är därför jag försvinner bort i drömmarnas värld när jag ser alla bilder på instagram från världens alla fjäll (så klart)! Det är faktiskt med tårar av saknad jag skriver detta inlägg...saknad av mina nära och kära samt längtan till fjällen...

Har precis börjat utmana mig lite i löpningen igen efter mina knäproblem men skyndar långsamt. Det SKA bli en tripp till fjällen i höst, så jag klarar vintern. Nästa höst blir tuff, tre fjällmaror samma helg; Vemdalen, Sälen och Idre...hur fan tänkte ni där?


Likes

Comments