De senaste veckorna har jag trĂ€ffat personer, lĂ€st böcker av stora inspiratörer inom löpning. DĂ„ jag saknar gymkort och har en fraktur i handen (se föregĂ„ende inlĂ€gg) sĂ„ Ă€r jag glad att jag har löpningen. Handen begrĂ€nsar gymtrĂ€ning och hinderbana och gör det svĂ„rt att köra kampsport men springa det kan jag. LĂ€ste ut Löparens HjĂ€rta pĂ„ nĂ„gra timmar (ej samma dag) och gillar hans sĂ€tt att se pĂ„ löpningen. Är inne pĂ„ femte dagen pĂ„ rad med löpning dĂ€r kropp och kĂ€nsla fĂ„r bestĂ€mma fart och strĂ€cka. Klockan slĂ„s igĂ„ng men jag tittar inte pĂ„ den förrĂ€n jag stĂ€ngt av den igen och Ă€r klar. Sjukt skönt och jag kĂ€nner mig inte sliten. Saknar styrketrĂ€ningen men kör pĂ„ sĂ„ gott det gĂ„r med lite kettlebells hemma...fredag jobbar jag hela dagen och har kidsen sen pĂ„ kvĂ€llen sĂ„ den dagen blir det vilodag. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Som jag antydde i föregĂ„ende inlĂ€gg sĂ„ har jag en ömmande hand! Min rehab har gĂ„tt bra och jag börjar Ă€ntligen pĂ„ att kĂ€nna positiva vibbar inför kommande sĂ€song. Men sĂ„ hĂ€nder det -  ett ödesdigert misstag pĂ„ ett hinder under inspelningarna pĂ„ invigningsdagen - jag landar snett och det knakar till i höger fot! Samma fot, samma ljud och samma smĂ€rta som förra hösten. Inte igen...frustrationen vĂ€xer och i ilskan drar jag nĂ€ven i traktordĂ€cket jag hoppade ner ifrĂ„n. Gör sjukt ont och jag inser att det inte bara Ă€r löpningen som skiter sig utan ocksĂ„ överkroppshindren. Handen svĂ€ller upp ordentligt och gör ont men jag genomlider dagen. Testar att klĂ€ttra lite nĂ€t men inser att jag inte ens kan greppa med höger hand. Invigningen kör igĂ„ng och jag hĂ„ller lĂ„g profil men visar Ă€ndĂ„ hur man tar vĂ€ggen. SmĂ€rta. 

Först pĂ„ tisdag (efter att ha varit i kontakt med VC) sĂ„ Ă„ker jag in till akuten tre dagar efter skadetillfĂ€llet. Handen röntgas och det konstateras fraktur pĂ„ höger lillfinger. SjukvĂ„rden kostar pĂ„ mig lite kardborreband. Min första fraktur nĂ„gonsin och jag fĂ„r inte ens gips. NĂ„ja, det positiva Ă€r att foten Ă€r bĂ€ttre Ă€n handen och jag kan löptrĂ€na och teorin om att kroppen kan bara registrera ett omrĂ„de med smĂ€rta kan stĂ€mma. Mr Mogen, ja det Ă€r mitt nya smeknamn. 

Inga traktordÀck skadades under inspelningen....

Likes

Comments

En underbar helg har passerat. Invigning av Sveriges största permanenta hinderbana med (och av) ToughRace Sweden och oss ambassadörer. Boende hyrt pĂ„ FrĂ€mby Udde resort fredag och lördag natt med detta hĂ€rliga göng. Lördagen bestod av inspelning av kommande reklamfilmer för anlĂ€ggningen, invigning och middag. En riktigt grym dag med massa skoj, trĂ€ning och god mat. SjĂ€lva invigningen var riktigt lyckad med massor av besökare och ocrsugna deltagare! Söndagen fortsatte med ett löpteknikpass och ett besök i Äventyrsgruvan. En riktigt grym resa i en hĂ€rlig miljö men blev tyvĂ€rr begrĂ€nsad av en ömmande hand (mer om det framöver).

Är sĂ„ sjukt nöjd att fĂ„ vara med i detta hĂ€rliga gĂ€ng med ambassadörer och sprida budskapet om ToughRaceSweden och OCR. HĂ€rliga mĂ€nniskor men det verkar vara sĂ„ inom OCR...testa vetja!

Likes

Comments

Ingen riktig runners high Ă€nnu men hög pĂ„ livet och frĂ€mst löptrĂ€ningen. Idag vilar jag, men helgen och mĂ„ndagen har varit otroligt givande nĂ€r det gĂ€ller min löptrĂ€ning. Sprang nĂ€stan 5km i lördags, körde backintervaller pĂ„ söndagen och 7km löpning igĂ„r (dĂ€r hĂ€lften var med hinder). KnĂ€t Ă€r med i matchen - fatta lyckan!! KĂ€nde mig dock lite sliten i benen efter nĂ„gon timme i soffan igĂ„r kvĂ€ll, men ingen smĂ€rta. Vilar idag och ett lugnt (och kortare) löppass i morgon. Till helgen blir det full fart med invigning av Dalsjö Hinderbana (dĂ€r bilden Ă€r tagen) dĂ€r lördagen blir spĂ€ckad med mingel, trĂ€ning och mys!

Likes

Comments

Hela min barndom har kantats av fjĂ€llvĂ€rlden. FrĂ€mst genom skidĂ„kning (slalom) vintertid och bad och fiske pĂ„ somrarna. Med mormor och morfar i SĂ€len och farmor i Vemdalen har det alltid funnits dĂ€r som en sjĂ€lvklarhet. Åren gĂ„r, nĂ€ra och kĂ€ra försvinner och besöken till fjĂ€llvĂ€rlden sker inte lika ofta. SkidĂ„kningen har bytts ut mot annat. Tankarna pĂ„ fjĂ€llvĂ€rldens underbara lugn (som SĂ€lenpatriot var man ju inte sĂ„ förtjust i 08-invasionen pĂ„ sportlovet, men somrarna) gnager mitt samvete nĂ€stan dagligen. LĂ€ngtan att fĂ„ komma tillbaka dit dĂ€r jag var sĂ„ lycklig som barn. De fĂ„ gĂ„ngerna jag hamnar pĂ„ dom destinationerna sĂ„ Ă€r det faktiskt med en tĂ„r i ögat jag lĂ€mnar dom. Förra Ă„ret tillbringade jag ett dygn i SĂ€lenfjĂ€llen, det gav mig energi för hela den kommande vintern...

Det som förr var slalom Àr nu löpning. Fastnat för traillöpningen förutom hinderbana sÄ klart. GÀrna lite lÀngre distanser men dÄ mÄste man förbereda sig rÀtt annars blir det inte bra. Idag slog det mig varför jag gillar traillöpning....fjÀllvÀrlden drar i min sjÀl...min rastlösa sjÀl! Det Àr dÀrför jag försvinner bort i drömmarnas vÀrld nÀr jag ser alla bilder pÄ instagram frÄn vÀrldens alla fjÀll (sÄ klart)! Det Àr faktiskt med tÄrar av saknad jag skriver detta inlÀgg...saknad av mina nÀra och kÀra samt lÀngtan till fjÀllen...

Har precis börjat utmana mig lite i löpningen igen efter mina knÀproblem men skyndar lÄngsamt. Det SKA bli en tripp till fjÀllen i höst, sÄ jag klarar vintern. NÀsta höst blir tuff, tre fjÀllmaror samma helg; Vemdalen, SÀlen och Idre...hur fan tÀnkte ni dÀr?


Likes

Comments