Father,
I don't understand where you're going
but I said I would walk through the fire
with you
so I'm going to believe I am
right
where
you
are.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

It's been a hard fall.

There's really no way to explain it, nor anyone to blame.

Still the transition from community living, practical service 24/7, Christ-centered relationships with people who are radical and passionate for Christ in their everyday lives, and living in the middle of a creation that sings its praises day and night

to a very individualistic way of living, a secular society, lukewarm Christians (or just unequipped, or just not that stoked), and a freezing dark hell of a country

has resulted in, maybe, the loneliest I've ever felt.

I can't really explain that either. It's like I've broken my heart in half by being unable to live & love the way I want to with the people I love. Because we don't believe we're significant. We're not about his business any more than our own. We don't think our faith is supposed to have more consequence for the people around us than making them uncomfortable and judgmental.

That breaks my heart. Not only because the people around me have lost their fire, but because I can feel mine getting weaker too. That is enough to send me on my knees crying at the cross, mourning the indifference of people who could be changing the worlds of hundreds, and desperately seeking mercy for my own fading flame.

More of you, Lord Jesus. More of you, and less of me.

And then, just when I think I can't stand it anymore, he changes the game. Last night I got together again with people who know what life with Jesus is about, who know the exact location of Ohai Street, who dare to worship with song and dance and prophecy. Last night He brought Surfer's Church to me, here in Sweden, to light me on fire again, to encourage, comfort and remind me he knows exactly what I need when I need it.

I love love love him. I'm grateful for the pain that's behind because I know it's been preparing & refining me for greater use and unprecedented joy.

I love him. I guess that's it. He loves me, and I love love love him.

That's really all there is to it.

I lean not on my own understanding
My life is in the hands of the maker of heaven

I give it all to you, God
Trusting that you'll make something beautiful out of me

I will climb this mountain with my hands wide open

There's nothing I hold on to

I lean not on my own understanding
My life is in the hands of the maker of heaven

Likes

Comments

So I asked him, why all this decay? Why does it have to get so dark? So bleak? God, what is the point of this?

Why does it hurt so much?

And then, just for a moment, it all shifted. It was like the sky went from grey to yellow to blue and the trees were no longer that mushy brown wet color but vibrant with all kinds of expectant greens and sprays of flowers lined the small lake, the surface of which was buzzing with splashes of fish and dancing insects with brilliant green and blue wings. It was like he opened my eyes to all the glory that would be coming to this place, once this season of decay and rest was over.

Then all of a sudden, it was gone. The veil was back over my eyes.

Only this time there was something different about the view from the damp, withering old bridge. Underneath the thick November sweater it was like all the summer lushness was hiding like a promise. Like a reassurance it knew what it was doing and would be coming back.

Somehow, there has to be both mountains and valleys. Whichever one you like the most, you can't have one without having the other.

See, I am doing a new thing!
Now it springs up; do you not perceive it?
I am making a way in the wilderness
and streams in the wasteland.
- Isaiah 43:19 -

Likes

Comments

there is a time for everything,
and a season for every activity under the heavens:

a time to be born and a time to die,
a time to plant and a time to uproot,
a time to kill and a time to heal,

a time to weep and a time to laugh,
a time to mourn and a time to dance,
a time to scatter stones and a time to gather them,

a time to embrace and a time to refrain from embracing,
a time to search and a time to give up,


a time to keep and a time to throw away,
a time to tear and a time to mend,
a time to be silent and a time to speak,

a time to love and a time to hate,
a time for war and a time for peace.

I have seen the burden God has laid on the human race.
He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in the human heart; yet no one can fathom what God has done from beginning to end.

I know that what God does will endure for ever; nothing can be added to it and nothing taken from it.

Ecclesiastes
3:1-8
3:11
3:14

Likes

Comments

ja. fortfarande, efter all denna tid. det kommer alltid att vara ett ja från mig.

tänker slåss som ett djur. våga riskera att riva mig själv i processen. kanske kan vi läka tillsammans sen.

nånstans har jag kommit fram till att jag inte kan välja bort att älska. jag vill inte det. jag vill vara en sån som öppnar famnen varje gång, som gläds med dig och gråter med dig och väntar med dig. jag vill göra en skillnad. jag inser att det är omöjligt om jag inte vågar gå bortom mina begränsningar och ta steg utanför min comfort zone. så jag försöker. med hela mitt hjärta på ostadiga ben med klippan under mina fötter tänker jag gå precis så långt som det bara är möjligt.

jag vill älska som du gör. jag vill ha den kärlek som fick dig att hela den man som förföljde dig, att förlåta dem som svek dig och gång på gång gjorde dig så illa. ge mig den styrka som krävs för att våga lida för det som är rätt. lär mig älska som du älskade dem som drev dig upp på korset.

lär mig leva i den kärlek du har älskat mig med. jag vill inte vara rädd för att känna. lär mig leva det liv du har skapat mig till.

lär mig säga ja. hjälp mig våga säga ja. keep my eyes on the prize.

amen och godnatt.

I wanna beat this pressure
I wanna see what settles
I wanna be your weather

Likes

Comments

älskade pappa

du som är så mycket större än vad jag kan ta in
låt den här världen se och förstå vem du är
låt mitt liv här på jorden formas efter dig
och bli likt det som det är tänkt att vara.

låt det bli som du vill och inte som jag vill
för att det du har för mig är så mycket större än mina egna drömmar och planer
lär mig lita på att du kommer förse mig med det jag behöver i varje given situation.

lär mig förlåta så som du förlåter
lär mig älska lika förbehållslöst och självutlämnande som du gör
och hjälp mig hålla blicken på målet när världen drar i mig.

den här jorden
dessa människor
mitt hjärta
tillhör dig
var rättvis och ha medlidande med oss
lär mig respekt
gudsfruktan
tillit
hjälp mig förstå vem du är
och låt den insikten få konsekvenser i mitt liv.

detta är min bön av hela mitt hjärta. lyssna till den.

I'm stepping out
to take a chance
and if I fly
or if I fall
it's in Your hands
You're the maker of my dreams
and You'll make a way for me
so I'm step
ping out
to take a chance

Likes

Comments

modig nog att våga drömma.

modig nog att våga satsa.

modig nog att våga planera.

modig nog att boka flygbiljetter som inte kan återlösas.

modig nog att be om precis vad jag behöver och tro att jag ska få det.

modig nog att veta att pengarna inte räcker men att göra det iallafall.

modig nog att göra val som kommer förändra mitt liv.

modig nog att utsätta mig för prövningar och våga växa genom dem.

modig nog att tro att Du vill mitt bästa i alla lägen.

modig nog att drömma den större drömmen.

och nu händer det. på riktigt. 24 dagar den här sommaren kommer spenderas på Hawaii och Surfing the Nations. 24 dagar av utmaning, äventyr, socialt arbete, surfing, bön, bibel, musik, glädje, gemenskap och Jesus. jag är välkommen dit. en plats är min. packlistan finns i min inbox.

det händer. på riktigt. jag fattar det inte, men jag är så så tacksam.

tacksam till Jesus som älskar mig så väl. taggad på att få ge mig ut på mitt första stora äventyr med honom.

be för mig, be för min kära kusin som också ska med på äventyret, och tacka Gud för hans trofasthet.

where God guides, he provides. amen.



(bilder lånade från diverse ställen)

Likes

Comments

lever. som aldrig förr. skrattar. njuter. skapar.

känner. fortfarande. efter all denna tid. jag vågar känna, på riktigt, och jag är så in i bänken stolt över det. över att inte bara vara livsduglig utan faktiskt vilja leva.

för det vill jag. trots att hemlängtan blir starkare för varje dag så vill jag leva. det är så oerhört stort för mig att kunna känna så. att inte bara välja bort döden utan faktiskt välja livet. för att jag älskar det. för att jag förstår nu att jag inte behöver förstå det. för att det är så vackert mitt i all sin trasighet och orättvisa. även när den drabbar mig. för att det är det sköra som nånstans blir så obeskrivligt värdefullt.

med varje andetag vill jag få fortsätta finnas. upptäcka. upprätta. erövra. erfara.

tacksamheten når helt nya nivåer när jag inser att jag får det. en dag till får jag leva, i den oerhörda nåd det är att bara få finnas till. jag har ingen rätt att klaga, för Gud är inte skyldig mig något. allt jag har är gåvor han ger igen och igen. jag började med intet och kan intet skaffa mig i egen kraft. är så beroende av honom.

det slutar inte ens i ett hjärta som slår utan att tröttna eller lungor som aldrig upphör hålla mig vid liv. utöver att bara få leva är livet så oerhört vackert. himlen har jag nämnt förut. hur den dessa dagar varit blåare än mina favoritögon. gemenskapen med vänner, att få skratta tills tårarna rinner dagarna i ända och allt är precis rätt nyans av kaos. musiken och lovsången och att få vara trygg och fri i alla dessa toner.

till och med när det skiter sig är livet vackert. när hjärtat går sönder och tårarna rinner, när jag missar bussen med två minuter, när Göteborg är dammigt och fullt med avgaser är det ändå så oerhört vackert. det är vad det är och jag får vara där och uppleva det. fatta vilken nåd.

speciellt som jag har facit i hand. vad som än händer är det ett steg på vägen hem. ett steg värt att ta. ett steg med honom som är startskott, distans och mållinje. som redan har löst den stora ekvationen. att få vila i det. då blir livet vackert mitt i all sin skräpighet.

då är det inte svårare än att konstatera: jag vill leva. åh, vad jag vill leva.




Likes

Comments

jag har alltid varit svag för himlen. det är den del av skapelsen som talar tydligast till mig, där jag om och om igen blir mållös inför Guds oerhörda skönhet. hur han färgar den, eldrött till orange till rosa till gul till grön till blått som blir djupare och djupare och övergår i stjärnklart mörker vid horisonten. hur han målar den med fjäderlätta vita moln och gör den så otroligt, ofattbart stor bara för att han kan. bara för att jag ska glädjas i honom när jag ser den.

det är då min själ sjunger som högst. när jag står där under himlen och nånstans får tag i sanningen om vem som har skapat den, hur stort det är och hur liten jag är i jämförelse blir jag så tacksam. för vad är en människa att skaparen av detta ofattbara universum skulle bry sig om henne? vem är jag att själva Gud skulle bry sig om att måla en sådan tavla bara för att jag skulle få njuta av den?

jag vet inte hur det är möjligt. jag vet bara att det är sant.

lyfter min blick mot din himmel
fylls utav hopp ifrån dig
ge mig ett tecken på din vilja
vandra tillsammans med mig







Likes

Comments

när man går en estetlinje gör man konserter av varenda årstid och högtid och händelse. en naturlig följd av detta är man alltid ligger ungefär två månader före kalenderåret och sjunger på fel låtar i fel tid.

vi började repa inför vårt julprojekt i mitten av oktober. och mitt i alla sånger om snö och gitarrstämningar och tonartsbyten börjar bilden av Jesus äntligen synas. som den lilla lilla katten i mitten av en rysk docka. nuförtiden nästan helt dold i krimskrams och fina påmålade bilder, men nånstans därinne finns den. det som händer när det blir jul på estetlinjen är att docka efter docka tas isär tills man är försvinnande nära den lilla Jesuskatten i mitten. han är fortfarande dold i traditioner och gamla kantiga ord, men det slog mig idag när min kör stod och sjöng "His grace rules the world, his righteousness and his enormous acts of love" att han är så närvarande. jag som kristen blir lätt så frustrerad över alla åbäkiga grejer som folk hittar på att de måste ha för att det ska bli jul. det handlar inte om det. julen som jag ser den är en chans att varva ner och umgås med de som står en närmast, att läsa julevangeliet och be för året som ligger framför.

även det blir för lamt för mig ibland.

för berättelsen om Jesusbarnet och åsnan och krubban och turisterna har blivit så uttjatad och klyschig att orden inte har någon tyngd längre. trots att de berättar om det mest absurda, otroliga, otippade och galna som har hänt genom världens historia. GUD (försök fatta vad det innebär att Gud är Gud) har insett att vi inte fixar detta och därför lägger han sig på vår nivå och blir människa. för att han tycker att det är värt det. jag hade inte tyckt att jag var värd det. och inte bara är han snäll mot folk i trettio år. han vänder uppochner på systemet och driver ut allt vad prestation inför Gud heter, han presenterar en helt ny räddningsplan som går ut på att han sen låter sig torteras och mördas för att människan inte längre ska behöva rädda sig själv. han är driven av kärlek till den här världen. driven ända in i döden. för att dina personliga misstag och felsteg är stora nog att skilja dig från Gud, men den du är är värdefull nog för Gud (GUD) att dö för.

det är den mannen julen handlar om. alla julsånger och trådslitna bibelcitat - det är h a n de talar om. att inte världen fattar det. att inte vi som kristna respekterar det. jag kunde skrika.

men det är dagar som idag som jag inser att han vet. Gud vet precis. och jag lär mig mer och mer att Gud inte är passiv eller handlingsförlamad. det står och faller inte varken med mig eller någon annan. Gud har sin search mission på gång konstant. det är också dagar som idag, när jag finner Jesuskatten mitt i en körrepetition och måste sätta mig på mina händer, som jag förstår att jag inte är kallad att leda sökandet. jag är kallad att gå med Guds stora ficklampa och hjälpa till att försöka se de människor som saknar eget ljus. jag är kallad att följa med och hjälpa till när han är ute och letar efter folk på min skola. att säga till de jag möter, titta, jag har hittat en Jesuskatt. jag tror på det vi sjunger om.

och om det är det det handlar om, att visa upp min Jesuskatt för världen, så kan jag bara säga

Gud, här är jag. använd mig.

Likes

Comments