Father,
I don't understand where you're going
but I said I would walk through the fire
with you
so I'm going to believe I am
right
where
you
are.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

late night bright lights
every spin of the wheels punctuated by a bass vibrating through the leather seats and midnight beats
white stripes like an endless thread stitching the pavement up and down and up and down for miles
and we could just keep driving, you know
the air is still warm and the stars are out and this road stretches on even to the curl of the world
and we could just keep driving
I'll breathe in as you breathe out, asleep in the passenger seat
bright lights, big city, she dreams of love
staring out the window, tracing pictures in the stars with my finger and feeling the cold glass against my temple
you could take your shoes off and lay your feet on the dashboard if you want
let's pull over right here
asking questions, midnight thinking
laughter that curls and twists into the air like smoke from a candle just extinguished
and in the car, all the stars arrive on my ceiling
your hand on the steering wheel as we drive past another city
you look over at me and smile and I have to put my knuckles in my mouth
it's a minor thing with a major tag although I know I'm the one who always made you feel it
you were yes and I was no
I mindlessly put the car in gear and we double triple quadruple from zero to a hundred in just a few short conversations
the bass weaves a thread around fingers intertwined, interlocked forever
and I am absolutely terrified, slam my fist on pause but nothing happens
bright lights, big city
he lives to run

Images from Pinterest

Likes

Comments

och jag vill och jag vill och jag vill men egentligen vet jag inte ens vad det är jag så himla gärna vill

mest av allt bara sova

få gå och lägga mig och vakna igen i en ljusare tid, i ett annat liv, där regnet inte väller in i skorna och halsduken blåser av huvudet och mörkret inte ligger kompakt klockan fyra varje eftermiddag.

vill tillbaka till den där klippan i havet. den vi åkte till mitt i natten, jagade varandra över sanden och skrek rakt ut när vågorna drog med oss ut i vattnet. där vi klättrade upp med bara händer och fötter och föll handlöst ner i den kristallklara oceanen och såg våra skuggor i månljuset. tillbaka dit där palmerna var skarpa svarta siluetter mot vintergatan och världen liksom stod still i ett enda långt andetag, in och ut över den vita sanden. vill springa längs med den där kusten, känna saltvattnet skölja över mig vid vartannat steg, värmen och natten och skrattet från vänner och ringarna på vattnet när vi föll i, en efter en, när vi övertalade varandra att hoppa.

åh vad jag vill tillbaka. jag vill tillbaka så det gör ont i mig.

Likes

Comments

So I asked him, why all this decay? Why does it have to get so dark? So bleak? God, what is the point of this?

Why does it hurt so much?

And then, just for a moment, it all shifted. It was like the sky went from grey to yellow to blue and the trees were no longer that mushy brown wet color but vibrant with all kinds of expectant greens and sprays of flowers lined the small lake, the surface of which was buzzing with splashes of fish and dancing insects with brilliant green and blue wings. It was like he opened my eyes to all the glory that would be coming to this place, once this season of decay and rest was over.

Then all of a sudden, it was gone. The veil was back over my eyes.

Only this time there was something different about the view from the damp, withering old bridge. Underneath the thick November sweater it was like all the summer lushness was hiding like a promise. Like a reassurance it knew what it was doing and would be coming back.

Somehow, there has to be both mountains and valleys. Whichever one you like the most, you can't have one without having the other.

See, I am doing a new thing!
Now it springs up; do you not perceive it?
I am making a way in the wilderness
and streams in the wasteland.
- Isaiah 43:19 -

Likes

Comments

har roat mig såhär ikväll. nånstans ger det ro i all ångest att få vara kreativ på ett sätt som inte ställer en massa krav.

do not let your hearts be troubled.

Likes

Comments

och när du fick allt du ville
kom ensamheten över mig som en tidvattenvåg
den hade dragit sig tillbaka ett tag,
lämnat plats för en glittrande strand av sammanhang
som jag vet fortfarande finns där någonstans
jag känner den under mina fötter
jag har den mellan mina tår
men jag står knädjupt i denna ensamhet nu
är rädd att falla i
falla handlöst
för jag kan inte andas under vatten
så jag försöker bli arg
finna styrkan att stå i ilskan
och kraften att springa i det som gör ont
men då hamnar jag där igen
för ilska driver bort människor
och jag blir så hjälplöst ensam
i alla fall känns det så
fast jag inte ens har hunnit bli arg
jag har bara sprungit varvet i mitt huvud
sett vart det skulle ta mig
så jag tvingar mig att välja glädje
fast det vore så skönt att få gå sönder
bara en gång
för att jag är så hjälplöst ensam
och du fått allt du vill ha

Likes

Comments