och jag vill och jag vill och jag vill men egentligen vet jag inte ens vad det är jag så himla gärna vill

mest av allt bara sova

få gå och lägga mig och vakna igen i en ljusare tid, i ett annat liv, där regnet inte väller in i skorna och halsduken blåser av huvudet och mörkret inte ligger kompakt klockan fyra varje eftermiddag.

vill tillbaka till den där klippan i havet. den vi åkte till mitt i natten, jagade varandra över sanden och skrek rakt ut när vågorna drog med oss ut i vattnet. där vi klättrade upp med bara händer och fötter och föll handlöst ner i den kristallklara oceanen och såg våra skuggor i månljuset. tillbaka dit där palmerna var skarpa svarta siluetter mot vintergatan och världen liksom stod still i ett enda långt andetag, in och ut över den vita sanden. vill springa längs med den där kusten, känna saltvattnet skölja över mig vid vartannat steg, värmen och natten och skrattet från vänner och ringarna på vattnet när vi föll i, en efter en, när vi övertalade varandra att hoppa.

åh vad jag vill tillbaka. jag vill tillbaka så det gör ont i mig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

So I asked him, why all this decay? Why does it have to get so dark? So bleak? God, what is the point of this?

Why does it hurt so much?

And then, just for a moment, it all shifted. It was like the sky went from grey to yellow to blue and the trees were no longer that mushy brown wet color but vibrant with all kinds of expectant greens and sprays of flowers lined the small lake, the surface of which was buzzing with splashes of fish and dancing insects with brilliant green and blue wings. It was like he opened my eyes to all the glory that would be coming to this place, once this season of decay and rest was over.

Then all of a sudden, it was gone. The veil was back over my eyes.

Only this time there was something different about the view from the damp, withering old bridge. Underneath the thick November sweater it was like all the summer lushness was hiding like a promise. Like a reassurance it knew what it was doing and would be coming back.

Somehow, there has to be both mountains and valleys. Whichever one you like the most, you can't have one without having the other.

See, I am doing a new thing!
Now it springs up; do you not perceive it?
I am making a way in the wilderness
and streams in the wasteland.
- Isaiah 43:19 -

Likes

Comments

har roat mig såhär ikväll. nånstans ger det ro i all ångest att få vara kreativ på ett sätt som inte ställer en massa krav.

do not let your hearts be troubled.

Likes

Comments