Header

ibland har man tur

I måndags blev jag utskriven från ortopeden 3 på Malmös sjukhus, nya smärtlindrande tabletter och om det inte är fel så tror jag faktiskt att dessa tar mer av smärtan . Och man hade skickat remiss till neuroröntgen i Lund.

jag tänkte för mig själv , undre hur långt det kommer att ta innan man får tid där, man hade bokat en bil på sjukresor kl12,30. men sen sök aldrig upp, när vi kollade vad som hänt sa de att jag var hämtad fast jag var kvar på lasarettet. . vi ringer bokningen igen och nästa bil ska gå 15,45 jag bara ler och säger att det går bra. när sen klockan blir två ringer telefonen och det är sjukresor, och de säger -kan hon vara klar om ett par minuter kommer en bil nu istället. ok säger vi men någon bil dyker inte upp denna gången heller. nu börjar det bli ironiskt.

. vi ringer tillbaka och hon säger att 15,45 är kvar om vi vill ha den tillbaka. jag börjar skratt och frågar avdelningens kordinator om det går bra om jag slår läger här inatt, setta får de andra att skratta och stämningen blir lite bättre. men inte heller denna dyker upp, nu börjar det gå troll i detta. kordinatern ringer och jagar och rent plötsligt 17,30 kommer en bil och hämtar,

vad vill jag säga med detta, jo

EN STOR ROS TILL PERSONALEN PÅ ORTOPEDEN 3 PÅ MALMÖ LASARETT


ETT STORT RIS MED TAGGAR FÖR SJUKRESOR. DÅLIG SERVICE

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

nu är jag på sus i Malmö IGEN

Eller man kanske bara ska säga ett lasarret. Nu har läkarna fattat att det som är orsaken till att jag inte kan gå så många steg är ett diskbråck- Man har MR röntgat hela ryggraden och där finns en förträgning i halskoterna. också

Så nu håller man på att gå igenom alla smärtstillande ,som jag äter. Det är ett smärt team som gör det

Som tur i oturen blev jag utsatt för tvärdrag och stelna Killarna som jobbar där fick mig i säng (.haha ) Det trycke över brösten. Gjorde ont överallt. Som tur var hade de satt in en infart innan så det blev intravenös smärtstillning. Man kollade syret som då låg på92%, jag tänkte på mammas fågel när de träde på mig syrgas slangen hahaha.

Men sen slutande det trevliga. Jag lyckades ringa på klockan och en undersköterska kommer och frågar vad jag vill. Ni som känner mig vet att jag inte kan tal,a höja rösten eller artikulera när jag stelnar. Hon säger då " kan du prata so å jag hör. Sluddra inte. Vill man ha hjälp får man prata så jag förstår. Kan du artikulera ordentligt. Sen vände hon bestämtpå sig lite gestapolikt. Jag hörde min granne mitt emot kommentera hennes beteende . Tack och lov är 98% av personalen skitbra

Likes

Comments

Jag lider AV min Parkinson. Ryggont och tål inte kyla. Läkarn kan inte hjälp mig om jag har mer än en sjukdom

Min äldste son försöker leta upp en doktor som kan ge mig smärtlindring. Inte bara nått för dagen utan nått som håller ett tag. Sist gjordes en nervrotsblockad. Men Varade tyvärr bara en vecka men Han som gjorde blockaden s att jag bara behövde kontakta vård centralen så skulle jag få ett nytt försök till och ibland behövdes några försök. Jag har gjort allt jag skulle och väntar bara på kallelse , Inget kom med posten. Ringde och kolla och då var det som om hon explodera kärringen på vårdcentralen. Hon hade nog inte gjort för mycket för att få iväg en remiss. Hon ägna sig åt att påpeka hur många gånger jag bytt vård central. Vilket jag inte har gjort Hon tystnade när jag sa att jag blev runtskickad när de letade efter min diagnos i sju år

allt efter dagar. Veckor månader går blir jag sämre. Jag söker hjälp med jämna mellanrum i förhoppning att få slut på smärtan. Att någon ska hjälpa mig.men får ofta höra att du har Parkinsons , vi kör efter det.

Varför måste jag leva med onödiga smärtor.

Men fredagen den 27 jan blev jag akut transporterad till Lund. De skulle göra det bästa för att smärtlindra men först en sängplats och det blev långt borta i Kristianstad Så fort min son o vän lämnat mig ensam kunde jag inte be syrran om hjälp för då skrek hon. Jag har mycket att göra är själv. Jag påpeka att jag fryser och fick till svar vad ska jag göra åt det. Se. Gick hon. Nu stelna jag ordentligt. Att sitta stel på en Hård stol och känslan av att man håller på att trilla att inte kunna ändra på sin ställning. Är fett Börje ska nio m

Likes

Comments

Vi har satt oss vid fönstret. Mycket bekväma stolar och soffa. Med tanke på vår värk. Luftigt och handikappsvänligt. Servicen är bra, lagom. Ej påträngande . Priserna är helt okej. Maten är lagom till plus i portionerna och smakar underbart, välbalanserat.

Rekommenderar stället

Tack Ramiza Baki för en trevlig stund Detta får vi göra om. <3

Likes

Comments

Efter en lyckad fredagsshopping med Ekvall, Ronny och Nick i HBG, En massa julpynt till Biljarden, skulle jag upp om en vän innan det var dag att bege sig till sin egen borg. Rent pang bom kom smärtan , inte den vanlige smärta utan en så extrem växande smärta som påminner om att man blåser upp en ballong och bara väntar på att snart smäller det. Snart är mitt ben ett blodigt stycke

Jag försökte kalla på min kompis som var i ett annat rum och såg på TV, men som vanligt vid mina skov tappar jag nästan talförmågan och kan inte höja rösten, jag börja inse mer och mer att jag var tvungen att skaffa hjälp på egen han. Mina blickar börja söka efter min mobiltelefon som låg vid min sida, nu skulle jag bara lyckas att få den i min hand och hålla den kvar. Efter ett par försök låg den på sängen framför mitt ansikte. När jag är i detta tillstånd är jag stel som ett järnrör, att trycka på en toutch knapp är ibland nästan helt omöjligt, jag tog väl en halv timme på mig att få upp koden och slå 112.

En man svara och jag lyckades säga mitt namn och bad om hjälp, han ville veta vad som hänt och jag försökte förklara men det blev bara en massa rotvälska, efter mycket svammel hade han lyckas tyda adressen och ambulans var på väg. två killar kommer in och den ene kände igen mig och det kändes tryggt.. Han förklara att han först skulle lyfta mitt högra ben lite till sida så att de kunde få mig på rygg, när han lyfte upp benet gick en smärta igenom hela höger kropps halva, jag trodde jag skulle dör, I min fantasi som att bli opererad utan bedövning. jag trodde inte jag kunde skrika så högt. tårarna sprutade liksom min kropp svettades så mycket av smärtan att alla lager av kläder var dyng sura. jag bad om att de skulle ge mig morfin men det ville de inte, fick fram att jag hade ordernation på detta och förklara att asken låg i min väska, så jag fick då 3 st. efter mycket om och men kom jag ner till ambulansen och färden till LUND börjades, jag hade inte fått några skor på mig och ni som känner mig vet vad det kan betyda, och då händer det att min högra fot kommer emot det kalla stålet på fotgaveln och startar världens kramp, tårarna rinner och jag säger ge mig kramplösande låt krampen gå bort och till sist skriker jag att detta blir sista gången nästa gång kan likbilen plocka upp mig detta är tortyr detta är inte värdig behandling, samtidigt som tårarna forsar ner för kinderna. Då sätter han en nål och sprutar in något som får krampen att tonas ut, Väl framme på akuten i Lund körs jag in och det bestäms att jag ska läggas in men ortopeden är fullbelagd, redan vid inskrivningen känner jag att smärtan är på väg tillbaka, och påpekar detta, svaret blir,- vänta .Jag körs in i ett rum de stänger dörrarna förutom 10 cm och ingen larmknapp med släckt lampa, smärtan ökar hela tiden, det spränger i benet igen, jag brister ut i gråt och skriker att de ska komma ock hjälpa mig i en timme, jag hör att de pratar där ut att jag kan gått vänta tills jag kommer upp på neurologen där jag ska stanna tills på måndagen , till sist kommer de in för de märker att jag ger inte upp, säger till dem att jag ska väl inte lida för att de inte är snabba nog att hämta mig, jag ber dem hålla mig utanför. de ger mig stesolid fast jag inte borde ta det, vid detta tillstånd med smärta tar man allt -jag skaka, svettades av chocken hur man kan bli behandlad på ett sjukhus i Sverige

Nåja nu var jag ju på avd.27 där jag en gång för två år sen fick min Apormorfine (dopaminagonist) pump för Parkinson och trodde jag var på trygg mark.. förra gången jag var inlagd kom vi överens om att det var bättre att antingen de eller jag tog hand om medicinerna förutom pumpen, så jag fråga sjuksköterskan om hur vi skulle göra så inget blev fel för jag står på morfin för mina smärtor, Varpå hon med lite dålig attityd påpekar att policy här är att det ska ta hand om dem vilket det inte har varit de andra gångerna, men jag lämnar över det jag har till henne, och talar om att min medicinlista är så pass ny att jag inte kan klockslag men vet vilka sort som jag ska ta, sen nästa dag kommer hon och ger mig mediciner och jag reagerar detta stämmer inte jag ska inte ha Amatadin den slutade jag med sist vi skrev ny lista den 10/11-2016, hon tar burken med sig ut igen, jag har fått mer morfinpreparat och stesolid för att hålla smärtan o schack, sover mycket första dagen men vaknar på natten varannan timme med enorma smärtor och krampar -vaknar varannan timme, stel som en pinne. på morgonen därpå får jag 2st långtids värkande levocard (levadopa) och pumpen sköter sig själv, går på kl;4,00 automatiskt. nu har jag bet min son att ta foto på min medicinlista därhemma och att han ska skicka den till mig när han kommer hem, nu börjat jag kontroller vad jag får av dem emot listan, min kropp har börjar få domningar i händer armar ansikte över bröst korgen, de har ändrat tider på vissa av mina tabletter och minskat antalet på vissa , de försöker pracka på mig Amatadin igen, åter ingen säger jag till dem att jag ska inte ha dem , jag frågar efter mina natt tabletter som jag ska ta när pumpen ska vara i vilo läge. Får då till svar att jag har fått vad jag ska ha nästa 'r imorgon bittig, Då ber jag om att få se min medicinlista som de går efter, då vänder hon och går, jag sitter och väntar ett tag i tron om att hon ska komma tillbaka med listan , men inte,jag går ut och frågar om jag fick en eller inte, Då får jag att har bestämt att jag ska vänta tills morgonen där på, då säger jag att jag ska omedelbart ha tillbaka mina mediciner så jag blir rätt medicinerad om de inte visar mig, och på data skärmen finns ingen riktig medicinlista utan de verkar kombinera ihop efter recepten- hur ofta finns inte gamla recept kvar i datorn,jag o min läkare ändrar vi telefon både antal och sorter, jag förstod varför jag blev sämre på avd 27, man utsatte mig för onödigt lidande och jag var bara där för att vänta på plats på avd 11 ortopeden inte på neurologen för att justera mina mediciner, Jag stötte på min läkare Håkan för jag ville prata med honom om detta men han har inte återkommit som han lova. och en sak ska alla ni läkare veta att det är bara jag som kan berätta när det känns ok i min kropp inte ni, alla är väl värda att leva utan smärta , och nu har jag bet att på prata med min kurator men hon säger nej måste använda ortopedens,, hon kommer imorgon till mig kl 11,00

ursäkta om skrivfel finnes Bonnie

Likes

Comments

Att ha rätt mot alla ,iallafall de flesta , jag har diskbråck bi diagnos Parkinson. Och de som haft diskbråck vet vad jag snackar om

Likes

Comments


Från Slag Till Sista Korrigering Idag

( om inget händer under läkningsprocessen )

Vill tacka båda teamen som har gjort sitt yttersta för att återställa mitt ansikte efter ett flertal slag i februari2015.

Idag var jag nere på UMAS och korrigerade bort det asiatiska ögonfliken som uppstod då..

Likes

Comments

Vid Parkinsons sjukdom uppstår en dopaminbrist, som förändrar nervimpulserna och ger problem med att kontrollera sina rörelser. Även andra delar av hjärnan påverkas, vilket påverkar humör och vakenhet med mera.

Nervimpulser överförs med hjälp av signalämnen. Hjärnans celler har kontakt med varandra genom nervimpulser. Nervimpulser skickas från en cell till en annan med hjälp av kemiska ämnen, så kallade signalämnen eller budbärarmolekyler.

Dessa kan antingen stimulera eller hämma nervcellerna. Hjärnan använder signalämnet dopamin för att kontrollera de nervimpulser som styr kroppens rörelser.

Vid Parkinsons sjukdom sker en långsam nedbrytning av de celler som tillverkar dopamin i hjärnan. När cellerna försvinner uppstår en brist på dopamin som gör att nervimpulserna förändras och man får problem med kontrollera sina rörelser. Rörelserna kan till exempel bli långsamma och skakiga. Helt utan dopamin blir man alldeles stel och orörlig medan för mycket dopamin sätter igång ofrivilliga rörelser.

Förutom bristen på dopamin sker också andra förändringar i hjärnan. I de nervceller som fortfarande finns kvar i svarta substansen kan man med avancerad mätteknik se enfärgade proteinansamlingar, så kallade "Lewy-bodies".

Hjärnans celler har kontakt med varandra genom nervimpulser. Nervcellerna är därigenom förbundna med varandra i enorma nätverk. Nervimpulserna skickas från en cell till en annan med hjälp av kemiska ämnen, så kallade signalämnen eller budbärarmolekyler. De kan antingen stimulera eller hämma nervcellerna. Signalämnet dopamin har till uppgift att kontrollera de nervimpulser som styr kroppens rörelser

Parkinsons sjukdom drabbar framför allt dopaminnervcellerna, och dopamin är en budbärarmolekyl som är väldigt viktig för att upprätthålla många av hjärnans funktioner. Om man förlorar dopaminet så förlorar man också möjligheten att röra sig, och också möjligheten att tänka och ha känslor.

Vid Parkinsons sjukdom är det framför allt dopamincellerna, som styr och reglerar röligheten, som drabbas. I alla fall tidigt i sjukdomen. Det är också viktigt att påpeka att även andra budbärarmolekyler kan drabbas av Parkinsons sjukdom, framför allt seretonin, som reglerar vårt humör och vår grundställning, hur glada vi känner oss. Men också noradrenalin, som reglerar funktioner kopplade till hur vi känner oss, hur alerta vi är, sömn-vakenhetsreglering, m.m.

Men dopaminet är egentligen den viktigaste delen. Anledningen till att man ser symptomen så tydligt vid Parkinsons sjukdom är att dopaminet har en så övergripande betydelse för rörelseförmågan. De symptom som uppträder vid sjukdomen blir med tiden väldigt uppenbara.

Dopaminnervcellerna, deras cellkroppar, sitter långt inne i hjärnstammen i hjärnan, i ett område som heter mesencefalon – mitthjärnan. Där sitter alla nervceller i den så kallade svarta substansen, substantia nigra. Där förgrenar de sig till övriga delar av hjärnan. Framför allt till de så kallade basala ganglierna, som är "servmotorn" för vår rörlighet, men också till hjärnbarken, som har väldigt stor betydelse för alla våra funktioner. Dopaminet spelar också en roll för ryggmärgens funktion. Sammantaget kan man säga att de nervceller som drabbas mest vid parkinson, de går till de basala ganglierna, och framför allt till de delar som styr vår motorik, alltså vår rörlighet.

De basala ganglierna i storhjärnan består av ett stort antal strukturer med nätverk av nervceller som är delaktiga i kontrollen av rörelser. Basala ganglierna styr både medfödda och inövade rörelser som muskelspänning, kroppsställning, gångförmåga och finmotorik.
Vad som händer vid Parkinsons sjukdom är att dopaminproducerande celler i den svarta substansen dör och de basala ganglierna får då ingen tillförsel av dopamin. Det blir dopaminbrist i detta område. Därmed förloras kontrollen över motoriken och symptom uppstår. Först när mängden dopamin har minskat med 60–80 % uppkommer symtomen vid Parkinsons sjukdom.


Likes

Comments

vem bestämmer över mitt liv. har jag inte rätt att bestämma var gränsen av förnedring går, ska alla få må bra utom jag, ni är friska !!! ni ska skonas från allt . jag tycker att ha smärtor räcker. om bara det sluta regna, jag har nästan varit kass hela kvällen, mina ben håller inte, jag kämpa i minst en timme att försöka ta mig till rullstolen, under den timmen svettades jag helt otroligt, kunde känna hur det pressades ut ur mina porer,

tänk vad underbart det var när man kunde göra allt . Jobba och få en lön som det gick att leva för. slapp tigga och be om hjälp . slippa alla nervärderande svar. slippa förklara för de som inte fattar vad det innebär.jag slösar nog mest energi på att bli förstådd vad Parkinson innebär. att veta att man inte har någon framtid som det ser ut idag. att känna sig utan hjälp om man inte svarar på sin behandling som läkarna vill. att inte få ha rätten till kontinuerliga behandlingar som man vet att just jag behöver, att ha rätt att vara gnällig, tjatig under tiden jag kämpar för att verkligen må bättre. inte att få åka till olika ställe för nöje. varje liten sak, om det bara är 0,01% bättre. räknas det för mig, samma som det här med medicinen. den gömmer bort de värsta symptom men ger lika störiga biverkningar vid både över(överrörlig) o underdosering (stel som ett järnrör)- lyckas man dosera jämnt runt den röda träden mår man jävligt bra. men hjärnan har ingen mätare så därför blir det mycket on/off. min största önska är att hitta ett ställe med rätt klimat för mig och lyckas medicinera rullande runt den röda tråden.

ni som läser får gärna skriva åsikter ,tycka till. varje patient har en egen unik symptombild, ingen är den andre lik.

tack för ni dela denna stund med mig

REHAB-resa 2016 Vintersol på tenriffa

Likes

Comments