View tracker

Ooops, nu har ytterligare en månad gått sedan vi sist uppdaterade i bloggen. Jag erkänner, vi har varit väldigt kassa på att uppdatera här. Men det har varit så mycket på g i sex månaders tid att tanken av att ens sitta vid datorn och skriva har inte varit aktuell.

Nu måste jag dock ledsamt / glatt meddela att vi är faktiskt tillbaka i Sverige. Vi landade här i måndags förra veckan (andra maj) och har bara gått ganska mycket tillbaka till det vanliga. Dock ska jag tillbaka till Nya Zeeland efter sommaren och det verkar som om Sofia också ska tillbaka, så vi fortsätter att hålla bloggen öppen tills vidare. Jag kommer nog glatt vilja skriva om nästkommande äventyr i Nya Zeeland och Sofia är likadan. Men nu så vet ni! Tills vidare..!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Efter ett väldigt långt uppehåll från vår lilla reseblogg är vi nu tillbaka med ett inlägg. Vi har hängt i Wellington ända sedan i slutet av februari och egentligen händer det inte så väldans mycket här, därav den dåliga uppdateringen. Eller ja, saker har vi hittat på men det är så vardagliga saker att det inte kändes värt att skriva om här. Så nu vet ni!

I alla fall. Idag är det lördagen den 16 april klockan "snart mitt på dagen". Planen för ikväll är att jag och Sofia ska ut på stan. Vi tänkte börja kvällen med lite spanskt tapas och avsluta den med goda drinkar. Jag ser så mycket fram emot att få en lite mer händelserik kväll här i Wellington än att bara vara hemma och inte göra så mycket. :)

Nu är det en vecka sedan vi for norrut i Nya Zeeland. Sofia kom på idéen för ett tag sedan att vi borde hajka i Tongariro nationalpark. Vi har pratat om det ett bra tag och förra gången vi var i Taupo var det planerat att vi skulle göra det, något som vi då inte gjorde. Vi tyckte att det vore kul att ta med killarna på denna trip och de tog det lite längre med att bjuda in flera av deras vänner - vilket var helt OK för oss! Detta resulterade dock i att vi inte gjorde någon fotvandring. Den här hälsosamma trip förvandlades snabbt till alkohol i större mängder, skräp mat och bara en otroligt avslappnade tid. Vi bodde i stugor precis bredvid stranden i Taupo. Vi hade hyrt alla stugor som fanns just där vi var så vi hade hela stället för oss själva, något vi inte kan klaga på.

Första dagen i Taupo bestämde oss för att fiska räkor. Vi åkte till en räkfarm och började fiska. Vi fick två st, när de hävdade att det fanns över 20 000 räkor i vissa dammar, vi kallar det BS. Detta var inte det roligaste och inte hjälpte det att det började späregna också. Sällskapet var irriterade, minst sagt.

På måndagen åkte vi till Rotorura. Jag och två till tog med oss cyklar och körde lite mountain biking. Om ni frågar mig var det defintivt det bästa med resan. Vi mötte senare upp alla andra för lite lunch och vi åkte iväg till en liten, liten, liten djurpark. De hade en väääääääääääldigt liten bur för ungefär 10-12 lejon, något som gjorde mig arg. De hade ingenstans att springa runt på och det var i stort sett djurplågeri, stackars lejon. Annars i den här djurparken hade de en åsna, en häst, fiskar, getter, grisar. Så varför de ens hade lejon där förstår jag inte. Det går inte riktigt in i deras "tema".

På tisdagen bar det hem men innan dess satt vi och väntade i två timmar på att två vänner skulle få hoppa fallskärm (vilket de inte fick göra första gången), vi letade efter någonstans att äta och helt plötsligt blev det stressigt öfr att dessa vänner fick ett samtal av företaget de skulle hoppa med - de skulle hoppa nu. Spring spring och de fick hoppa från ett flygplan.

Resan till Taupo var så rolig och avslappande. Ytterst skönt att lämna Wellington.

Nu - otroligt mycket foton!

på vägen upp till taupo stannade vi högst uppe på Battle Hill och tittade på utsikten

lite utrymmen som vi hängde i. och en söt katt som hette lodge.

en kväll då sofia skulle leka gangster

vi fick två räkor och åkte sedan till Huka falls för att kolla på vattenfallet. 200 000 liter vatten passerar vattenfallet PER SEKUND där. kvällen bjöd seadn på en vacker solnedgång

​på vägen till rotorura höll en av cyklarna på att ramla av cykelstället, tur att det inte gjorde det. sen klappade vi djur i djurparken

Likes

Comments

View tracker

Okej, vi är tillbaka med ytterligare en uppdatering. Den här lär bli den sista på ett bra tag för i skrivande stund sitter vi på Interislander-färjan som ska ta oss tillbaka till Wellington. Och i Wellington ska vi hänga ett tag. Ingen av oss vet egentligen hur länge med tanke på att vi trivs jävligt bra där och ja, andra anledningar till att helt enkelt stanna där. Kanske ska ge folk en heads-up att både jag och Sofia faktiskt funderar på att stanna här permanent.. I alla fall!

Sydön är nu avklarad, fyra veckor senare. Egentligen gjorde vi väl hela sydön på tre veckor med tanke på att en vecka spenderades på en blåbärsfarm. Jag har haft väldigt roligt på den här sidan av Nya Zeeland men norrön är definitivt en favorit. I efterhand har vi nog inte gjort allt som vi hade planerat att göra. Vi såg inga valar i Kaikoura, vi besökte inte Mt. Cook och vi såg inga fjordar.

Vi spenderade ocksa tid i Greymouth och akte ivag for att se de beromda pancakes rocks. Jag kan inte se pannkakorna i bergen, men det var en mysig upplevelse.

Likes

Comments

Hej! Just nu sitter vi på ett hostel i Frans Josef och lyssnar på när keaorna (stavning?) utanför skriker för fulla muggar. Vi kom till Frans Josef efter en sextimmars biltur genom regn, berg och skog. Det var synd att vädret var som det var annars hade vi nog sett några otroliga vyer.

Sedan Invercargill har vi gjort det ena och det andra. Efter en ganska tråkig vistelse i Invercargill åkte vi till Te Anau, en väldigt liten stad i utkanten av nationalparken Fiordland. Vädret var piss där också men vi gick på en hel del promenader. Några schyssta bilder lyckades vi ändå fånga så jag tänkte lägga upp några när jag har tillgång till dator. :) Vi åkte också upp till det berömda Milford Sound men vi såg inte mycket där heller på grund av regnet. Två och en halvtimme tog det oss att åka dit och det enda vi gjorde där var att ta en varsin kopp varm choklad. Det var i alla fall ett bra tidsfördriv.

Efter Te Anau och Fiordland bar det av mot QUEENSTOWN! Queenstown är så vackert, det finns inga ord! Tyvärr tycker alla andra världens turister också att det är ett bra resemål så staden är smockad med turistattraktioner och fällor. Dyrt är det också.
Första kvällen lyxade vi till det med japansk mat och även sake till. Intaget av alkohol gick snabbt från ett glass till för många, men det tillhör Queenstown. Problemet med detta var väl kanske det faktum att Sofia skulle hoppa från en 43 meter hög bro morgonen därpå. :))) Dagen därpå hoppade hon ändå. Hon gjorde det - BUNGYJUMP! Hon hoppade, jösses. Jag är så stolt över henne eftersom hon alltid velat göra det och nu är det gjort! Jag höll bokstavligt talat andan från då hon precis hoppa tills jag gav henne världens "heja-dig-kram".
Dagen därpå skämde Sofia bort mig på lyxmassage. Två timmars massage hos professionella massörer. Bästa födelsedagspresenten någonsin! Tack Sofia! <3

Imorgon bär det av till Greymouth!

(Bilder kommer senare)

Likes

Comments

Så nu är vi så söder ut vi kan komma i detta land (borträknat Stewart Island) i staden Invercargill, så vi är ju nästan på sydpolen. Nästan.

Vi har rest runt en del sedan vi senast skrev. Vi åkte till Kaikoura där vi skulle se valar, vi såg inga valar, så det var en stor besvikelse.

Sedan åkte vi vidare till Christchurch, på vägen dit fick vi uppleva en jordbävning och se sälar, så det var lite roligare. Det var ingen speciellt stor jordbävning, men man kände den.
Väl i Christchurch så gick vi vilse en hel del eftersom de bygger om hela staden i stort sett sedan jordbävningen där 2011. 5 år senare och man kunde tro att det hände i år. Delar av staden var väldigt mysiga och parken tyckte vi väldigt mycket om. Men så fort du gick in i centrumet av staden så blev du deprimerad av hur trasigt och övergivet det känns. Vi kom fram till att Christchurch känns som en deprimerad stad, så det var lite ledsamt.

Dagen vi lämnade Christchurch fick vi höra på radion att en stor jordbävning hänt där igen, nästan en 6:a på skalan, och vi undkom den med 1 timme eller så. Lite tur ska man ju ha!

Vi anlände sedan i Dunedin där vi spenderade två nätter. Vi åkte på dagstur och såg fler sälar och massor av fåglar. Utsikten och omgivningen var helt otrolig, men vi hade gärna sett lite pingviner också.

Och nu är vi som sagt i Invercargill, här ska vi spendera en natt till innan vi far vidare till Fiordland National Park. Vi har åkt till den lilla, lilla staden Bluff, vilket är så långt söder ut du kan komma. Och nu tar vi det bara lugnt och försöker göra "viktiga" saker som att skriva inlägg och boka lite mer boenden. Vilket är så otroligt tråkigt, men vädret vill ju inte ge med sig så då kan man lika gärna sitta inne.

Likes

Comments

Klockan är halv fyra på eftermiddagen när jag sitter här och förbereder mig för att uppdatera er om vad vi har hållit på med den senaste veckan. Sofia står inne i köket och bakar en blåbärspaj som vi ska äta till efterrätt idag efter middagen. Vi är nämligen på en blåbärsfarm i Nelson på sydön och har varit här sedan i tisdags. Familjen vi bor hos är väldigt troende så att vi tackar gud för maten innan vi hugger in har blivit en vana nu. Dock är familjen förstående över att vi inte har samma tro som dem, så oroa er inte - de tvingar oss inte till att tillbe någon, haha. Själva arbetet här är sjukt tråkigt. Vi börjar klockan sju på morgonen och håller på till elva-snåret. Redan efter klockan tio är det alldeles för varmt för att ens existera, så att rensa ogräs efter det finns inte på kartan. Eftermiddagarna är vi lediga så vi har gjort både de ena och det andra.

I torsdags åkte jag och Sofia till Nelson Lake National Park för att framför allt se sjön som hette Rotoriti (= "small lake"). Det var meningen att det skulle ta max en timme att ta sig dit, men jag tror att det tog mer. Vi hade oturen att hamna bakom ett x antal lastbilar och även en hel del människor som körde alldeles för långsamt för vår smak. Men vi försökte hålla lugnet, det var väl tur att det inte var jag som körde. Jag hade blivit tokig.

Helgen som kom gav familjen oss helt ledigt. De tyckte absolut att vi skulle åka till Golden Bay och spendera helgen där. Så, lättövertalade som vi var, bokade vi två sängar för två nätter i Takaka, "huvudstaden". Takaka i sig var hur tråkigt som helst, liten och fanns inget att göra. Många "free-spirits" fanns ju där och en hel del gräs men det är ingenting vi är intresserade av så ja, Takaka blev en tråkig stad för oss.
På lördagen begav vi upp högst upp i Golden Bay. Vi började med att åka till Wharaiki Beach - en kritvit sandstrand med roligt formade stenar ute i havet. Från parkeringen tog det ungefär 20 minuter att gå till stranden och det var upp mot 30 grader ute och det var sand, sand o lite mer sand överallt. Men vi klagade inte. Vi hade en varsin vattenflaska med oss och naturen var så vacker att det var värt varenda steg och varenda droppe svett. Man ska dock inte ta sig en simtur där borta. Det är mycket kraftiga strömmar under vattenytan och vi mötte faktiskt två backpackers som tog sig en simtur där och hamnade långt ute i havet och var nära på att faktiskt dö. Underskatta aldrig havet!!!!!
Efter denna vistelse åkte vi vidare till Farewell Spit där vi tog en varsin kall drink på ett café med en underbar utsikt över havet.

Igår (söndag) var det dags att lämna Golden Bay och åka tillbaka till Nelson. På hemvägen stannade vi dock till i Kariteriteri, en riktig turistort i Nya Zeeland. Där kan man faktiskt ta sig en simtur utan att vara rädd för att havet ska dra med dig ut. Sofia och jag låg där på stranden i någon timma eller två och självklart hoppade vi i vattnet också. Inte så förvånande så brände Sofia sig ganska mycket på benen - att hon aldrig lär sig! Speciellt den Nya Zeeländska solen, den är farlig.

Imorgon bär det vidare söderut. Nästa stopp på listan är Kaikoura. Där ska vi vara i två nätter och ska klämma in lite valskådning också. Jag är väldigt exalterad över att se en val!



Första natten på sydön spenderade vi i den lilla staden Picton med sina 3000 invånare.

Sofia ståendes framför Lake Rotoiti.

På väg till Wharaiki Beach och på stranden

Kariteriteri

​Och vi hamnade på någon random strand

Likes

Comments

Men hallå, längesedan!
Vi lever, oroa er inte, vi har bara varit dåliga på att uppdatera. Vi är i Wellington nu där vi delar hus med tre killar från lokalbefolkningen, även kallade kiwis. Vi studerar deras beteenden och sätt att leva, vilket är väldigt intressant! Det involverar en hel del vin, dålig humor och ett begränsat urval av ord, för det mesta "Aaiiee!", vilket används flitigt tillsammans med "next level", "animals" och "no noo nooo".

Nej men på den seriösa fronten så bor vi med Trayces bror och hans rumskamrater i Wainuiomata, som ligger ca 25 min från Wellington. Det är väldigt mycket roligare att bo med folk som känner till området och som kan visa oss runt lite mer. Sen att de och deras vänner är mer i vår ålder är också ett plus. Vi har haft en hel del middagar, sett nattlivet i staden och kört gocart! Vi blir bortskämda med god mat och härligt umgänge, vilket är anledningen till att vi varit lite frånvarande på den senaste tiden.

Vi har upplevt en del kulturkrockar i detta hus dock, till exempel har jag en hel ny syn på det svenska språket, som tydligen bara handlar om sex hela tiden. Vi har även haft en hel del diskussioner om mat, då flygande jakob var något av det konstigaste de någonsin stött på. Och de fick för sig att göra Västerbottenostpaj, de lyckades hitta en liknande ost på något sätt, men ojoj vilket liv det blev när de insåg att det var en paj utan lock. De blev ännu mer förvirrade när jag föreslog en broccoli och kyckling-paj. Men de vi har lagat (ha, jag menar det jag, Sofia, har lagat då) än så länge har blivit godkänt varje gång.

Vi har nu även planerat vår resa söderut, vilket kommer bära av den 1:a februari. Vi kommer försöka uppdatera medan vi är där nere också, men tydligen ska mottagningen där nere vara hemsk, så alla förbereder oss på att leve utan internet och liknande där nere. Jag är ganska så väldigt säker på att de överdriver, men nu har vi varnat er!

Ska hälsa att vädret har varit hemskt medan vi varit här, mest för att det varit molnigt hela tiden. Solen tittar fram någon gång ibland, men det är mest vind och moln här!

Likes

Comments

Efter tre timmar och en hel del nerver har vi nu varit 65 meter under ytan och kommit upp igen levande. Att få se en grotta omringa en och stiga 20 meter upp över dig är en väldigt speciell känsla. Lägg till vatten som du flyter på med hjälp av en gummiring och hundratals lysande små prickar överallt ovanför dig och du har våran eftermiddag.
Det var en fantastiskt mysig upplevelse som för det mesta innebar flyttande på vattnet och promenerande över sten och under stalagmiter (vilka du inte får röra för då dör dom, no joke). Resan innebar såklart även att hoppa baklänges ner från två vattenfall, men de var bara 0.5 meter och 1.5 meter så det var inga problem.

Vi är båda väldigt glada att vi gjort detta och Emma är glad att hon inte vände om, som hon funderade på ett tag. Hon har inte varit så här nervös inför något vi gjort tidigare och hon pratade med guiderna om att hon faktiskt trodde att hon inte skulle kunna göra det. Men som vanligt släppte nerverna när vi väl var inne och gjorde det vi betalat för. Så hon lämnade grottan med ett stort leende och ingen ångest överhuvudtaget!

Nu är vi tillbaka på motellet vi bor på för tillfället och ska snart njuta av våran middag framför master chef, och njuta av att vara på rätt sida om jorden igen!

Vårat glada gäng!

Precis innan vi går in

Survivors!

Likes

Comments

Halli hallo!
Lite mer uppdateringar om vad vi gjort efter nyår och fram till dagens datum!

Det mest intressanta är att vi varit och hälsat på i Shire och tagit ett glas på Green Dragon Inn. Det var en väldigt speciell upplevelse, att faktiskt få vara där och höra alla historier och detaljer man inte tänkt på. Visste ni att P. Jackson planterade äppelträd, tog bort alla blad och frukter och sedan satte dit konstgjorda löv och frukter från ett plommonträd, för att i böckerna är det plommonträd men äppelträden var mer i korrekt storlek. Han la ner en hel del tänkande och arbete på små detaljer som vi aldrig ens tänkt på.

Vi fick dessutom veta att den stora tårtan som kommer intraskandes i den första filmen när de firar Bilbos födelsedag faktiskt började brinna under inspelningen. Man kan tydligen se lite av röken när han håller sitt tal, men ingen ville avbryta honom när han var så inne i sin karaktär.

Igår kände vi att vi ville utforska lite av delen där vi är nu, så vi tittade på kartan och konstaterade att det skulle finnas ett vattenfall inte långt härifrån. Så vi hoppade in i bilen och seglade iväg på krokiga vägar där det är 100 km/h, men du kör i ungefär 40 km/h. Vi hittade vattenfallet efter ett tag, men innan dess hittade vi en grotta, temperaturen sjönk så fort man satte sin fot innanför väggarna, samt en lång ravin som en gång varit en grotta. Det finns bara en liten del av ravinen som fortfarande har sitt tak, vilket nu kallas för en naturlig bro.
Alla tre innebar en promenad på ca 10 minuter så vi fick njuta av den friska luften och svettas lite i alla de backar som uppstår så fort du tar mer än tre stag någonstans ute i naturen här.

Nu sitter vi och väntar på att få kastas ner i andra grottor och leka i vattnet där, vilket i alla fall jag ser fram emot. Emma är inte så förtjust i mörker eller trånga utrymmen, men det kommer gå så bra så!

Likes

Comments