Idag var det första gången på länge som jag hade bokat in mig på ett pass på gymmet. Sedan jag blev sjukskriven för två år sedan så har jag inte riktigt orkat komma tillbaka till mitt normala liv. Då jag både tränade själv och gick på grupp pass på gymmet. Jag har varit på gymmet till och från och har försökt passa in de tiderna då det inte är jätte mycket människor på gymmet, tack vare att jag har varit väldigt osäker på mig själv.

Men idag när det var min kompis som skulle hålla i passet så passade jag på. Och om jag hade saknat det? ja det hade jag verkligen, jag saknar att bli pushad till den gränsen då man inte tror att man orkar mer men man faktiskt gör det. När man inte är ensam om att vilja komma i mål och har samma vilja. Det är ett helt annat sätt att träna själv och att träna i grupp. Om inte annat så hade jag verkligen saknat konditionsträningen där kroppen är helt slut efteråt av utmattning. Så ett 45 minuters RPM pass, var de perfekta för mig denna morgonen.

Det var jobbigt att ta första steget att gå dit, men efter denna dag så är jag super nöjd och glad att jag faktiskt gjorde det.

Denna helgen var den första på riktigt länge som jag var ledig både lördag och söndag. Men den har bara tillbringats till att plugga psykiatri och ta det lugnt, det är nog det som jag behövde mest nu efter dessa veckor. Denna helgen som kommer nu kommer vara mycket att göra, för då är det nämligen LÖSGODISENSHELG allihopa!!

Tips på en supergod dricka, snapple!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag fick jag reda på det exakta datumet som jag kommer att flytta till Jönköping. Det kommer att bli 1 november, jag har redan hunnit smyg köpa lite inredning och grejer som jag har tänkt ha. Det känns som att allt har gått så sjukt fort, men det känns väldigt skönt att ta steget ut ifrån mitt barndomshem.

Ett mål som jag har i livet är att jag ska kunna lita mer på mig själv och kunna vara ensam. Nu kommer jag inte att vara helt ensam efter som jag kommer tag med mig Ralf. Men det känns så overkligt att vi ska bilda en liten familj tillsammans.

Eftersom vi redan är inne på mitten av september så tror jag att tiden kommer bara swisha förbi till den 1 november. Innan de så ska jag ju även till Paris med mina underbara tjejkompisar, det kommer också vara en hel del jobb och skola. Nu är frågan om jag ska lägga åt sidan mitt pluggande till nagelterapeut, och fokusera lite mer på jobb och min egna hälsa. Jag kan tänka mig att den första månaden kommer att innebära mycket stress och eftersom allt är nytt så kan det vara bra att istället lägga ner tid på att ta hand om sig själv än andra.

Nu får gärna tiden ticka på så att jag och Ralf blir sambos och lägenhetsägare!

Att vi har fått våra höstäpplen redan ute på vårt äppelträd och här sitter jag och äter en urgod jordgubbssallad. Att det har varit 25 grader varmt de senaste dagarna nu har varit konstigt. Tror aldrig jag har suttit ute i mitten av september och inte fryser och njuter av jordgubbar, hur underbart är inte detta. Gärna mer av detta fina vädret!

Likes

Comments

Bloggandet har stått väldigt stilla nu ett tag på grund av mycket sjukhustider, veterinärbesök och jobb.
Har inte hänt sådär jätte mycket i mitt liv heller som är så intressant att skriva om.

Men idag så spontan bokade jag och några kompisar en resa till Paris, hur underbart är inte detta. Att åka till Paris är något som står med på min bucket list, och den 14 oktober så bär det av med mina fina vänner. Jag hade inte kunnat hitta någon/några bättre att åka med. Då blir det shopping, uteserveringar och njutning dagarna in och ut.

Likes

Comments

Denna veckan så hade jag bokat en tid till frisören, det var ett tag sedan jag var där och klippte av de slitna. Men jag passade även på att färga håret, så denna gången så rök mitt blonda ombré och byttes ut till en kallare och gråare färg. Jag älskar de!

Behövdes verkligen något nytt och snyggt till hösten.

Likes

Comments

Denna otroligt goda milkshaken gjorde jag idag som ett litet mellanmål. Det är egentligen så himla enkelt att göra men inte ofta man gör själv.

Det jag använde mig av var hemmagjord banan glass, mjölk och lite vanilj pulver. Nu ska jag sätta mig ute i solen och bara njuta av värmen tillsammans med min milkshake.

Likes

Comments

De senaste dagarna har varit de värsta i mitt liv. Det var länge sedan jag har känt mig så hjälplös, ledsen, frustrerad och orolig.

Förra veckan fick Ralf min hund påbörjad behandling för ett sår han hade fått i ögat. Detta visade sig sedan bli väldigt kritiskt och vi var tvungna att åka in till det stora djursjukhuset anicura i Jönköping för en akuttid. Såret i ögat hade blivit mycket värre och inte bättre efter helgen, vilket gjorde att vi fick remiss till en ögonspecialist. Väl där i tisdags så fick vi konstaterat att han var tvungen att opereras. Redan detta gjorde ont i min själ att få reda på detta, men som tur var så litar jag väldigt mycket på anicura och de är väldigt kunniga och förståelig personal. Så på onsdag morgon så påbörjades Ralfs operation. Självklart så sov jag väldigt väldigt dåligt den natten och under dagen när jag och P satt och väntade på att mobilen skulle ringa så hade vi aldrig någon tanke på att vi skulle äta eller göra något. Vi visste att operationen påbörjades klockan 07.00 på morgonen, och hela dagen till klockan 15.00 satt vi och väntade på att de skulle ringa. Efter ett tag så tog P tag i det med egna händer och ringde upp receptionen. De sa att operationen var klar, att han var vaken men lite groggi efter narkosen. Så vi satte oss tillsammans i bilen och körde direkt mot djursjukhuset för att hämta upp Ralf. Väl där inne fick vi reda på att ögat hade inte varit så enkelt att operera som de hade planerat, men förhoppningsvis nu var under kontroll. De har även opererat min älsklings hals för de var rädda att han inte skulle klara av narkosen annars.

När de kom ut med en jätte trött och groggi kille så kom äntligen mina glädje tårar. Under hela dagen hade jag knappt haft kontroll över mina känslor. Men de bästa tårarna är ändå glädjetårar.

Självklart var jag även tvungen att jobba på kvällen efter att vi hämtat upp Ralf. Vilket för mig var väldigt stressigt, jag brukar i vanligt vis inte tycka att jobbet gör mig mer stressad. Men jag vet för Ralfs bästa så hade de varit att jag själv var hemma nu för att stötta honom. Denna stress har bidragit till att mitt blodsocker har varit helt utom kontroll. Även nu hemma så har det inte varit mindre stressigt, under dagen så började han spy en massa. Han äter ingenting han dricker ingenting och ja det gör mig orolig. Nu ska vi sluta med hans morfin tabletter och se om de är dom som orsakar kräkningarna eller om de är något annat. Nyss fick han i sig en isglass i alla fall och ligger och snarkar i knät

Det blev ett väldigt långt inlägg om Ralf just nu men detta kanske får lite förståelse till att jag inte har bloggat så mycket och det troligtvis inte kommer bli jätte mycket nu så länge han mår dåligt,

Så länge får vi kolla på denna fina och underbara bild på min kille. Och nu hålla tummar och tassar att han kommer att bli bra.

Likes

Comments

Idag var mitt tredje och sista läkarbesök för denna veckan, denna gången så var det återbesök på Diabetesmottagningen i Eksjö. För första gången på länge så såg jag faktiskt fram emot detta. När jag var där sist så var inte mina värden dom bästa så med hjälp av min CGM så skulle jag försöka få ner mitt hba1c värde. Förra gången så hade jag ett värde på 85 mmol/mol den 14 april, idag hade jag ett värde på 62 mmol/mol vilket i princip nästan är målområdet för hba1c. Detta gjorde mig överlycklig, så nu när jag kommer hem så ska jag och P fira lite. Till nästa återbesök så ska jag satsa på att minska mitt hba1c till runt 55 mmol/mol, det skulle vara ett dröm hba1c för mig. Så nu gäller det för mig att försöka få ner mina stolpar så att de blir lite mindre. Som ni ser på bilden nedangör så är de rätt så stora, vilket betyder att mitt blodsocker åker berg och dahlbana och skiftar väldigt mycket. Men med hjälp av cgm så ska jag försöka minska på detta. Jag tog även upp med mig diassk problemen jag förtillfället har fått, alla stora och fula blåmärken som jag fått på sistone utan någon alls förklaring. Jag var rädd att detta skulle ha att göra med min tid där jag misskötte min diabetes, men min diassk bad mig att ringa 1177 för att byta information med dom. Troligtvis så är det bara järnbrist som jag har fått och detta är då anledningen till alla blåmärken. Men får se när det har tid för att ta några blodprov.

Denna veckan har jag även varit hos veterinären med Ralf. Han fick för tre veckor sedan ett geting stick väldigt nära ögat, viket bidrog till att ögat svullnade upp väldigt mycket och under läkningsprocessen började det klia väldigt mycket. Detta gjorde att han hr fått en stort och ganska djupt sår på ögat, så nu har han fått tre olika ögondroppar och morfin i tablettform som han ska ta i en vecka tills vi ska på återbesök hos veterinären igen för mer kontroller. Jag hoppas innerligt att ögat påbörjar att läka tills dess för i värsta fall så kommer han att behöva en operation. Som jag ser på honom nu så mår han verkligen inte bra. Han är inte den glada och pigga Ralf som han brukar vara. Han vill helst bara ligga i knät eller på golvet och sova eller ta det lugnt. Det får mig att må så dåligt, Ralf är den enda jag har just nu som gör mig glad och se att han mår dåligt får mig att må dåligt. Men håller tummarna för att veterinär besöket på måndag ger bra besked och inte dåliga.

Mina och Ralf´s dagar ser för de mesta precis lika dana ut, de dagarna som jag är ledig ligger vi hemma tillsammans och gosar och kollar film. Håller tummar och tassar för att han snart ska bli pigg.


Likes

Comments

Detta kanske är något för någon där ute, ifall du skulle vara intresserad kan du antingen lägga en kommentar med din e-mejl eller din Facebook så kommer jag kontakta dig med mer info!

Jag tycker det här är en super rolig idé, när man inte vet vad man ska läsa och få tips från alla möjliga personer som man inte känner.

Likes

Comments

Det här är ett ämne som jag själv tycker är lite känsligt, men väljer att skriva om ändå.

Idag hade jag tid för första gången på länge till BUP- Barn och ungdoms psykiatrin för att diskutera en terapi form i framtiden. När jag började gå till BUP entrén så började jag känna mig nervös och hjärtat började slå lite extra. Detta var väl inte så konstigt att jag kände en sån ångestladdad situation när jag gick in genom den dörren på länge.

Min tid på BUP var väldigt kort och intensiv, detta var också min värsta period i livet. Det var många tankar och känslor som kom på besök under tiden jag satt i väntrummet. Jag satt på samma ställe som jag gjort alla gånger som jag gått dit. Det fick mig att tänka på att det är mycket som har förändrats och förbättras på så kort tid. Från att jag har hatat mig själv så mycket, gjort mig själv illa, från att bara ligga i sängen och isolera mig från familj, släkt och vänner till att jag har arbetat med mig själv accepterat och är en bit på väg att förstå att jag är värd att leva, att jag ska leva för min familj, min släkt och mina vänner. Att det finns människor i mitt liv som tycker om mig och behöver mig i sina liv. Så även att situationen var ångestladdad så satt jag där med ett leende på läpparna, för jag är tacksam. Jag är tacksam att jag tvingades till hjälp även om jag inte ville ha den. Jag är tacksam och glad för att jag sitter här idag, att jag kan kolla tillbaka på tiden med ett leende på läpparna även att det var den jobbigaste och mest tuffaste perioden i mitt liv.

Jag kommer inte ge upp även om de finns de gångerna som det är extremt jobbigt. För jag har förstått nu att även jag är värd att leva.

Likes

Comments