Mardrömmen är verklig igen.

Jag är fast, jag hittar inte ljuset. Jag hittar inte slutet av tunneln, dom säger att den finns där men jag hittar den inte. Ibland har jag sett en liten skymt av den, jag börjar springa men kraschar rakt in i en tegelvägg. Men än så försöker jag att hitta detta förbaskade ljuset, jag vill inte dö i en mörk tunnel. Jag är vilse och vet inte riktigt vad jag letar efter jag vet inte vart jag ska. Det enda jag vet att jag vill ut ur helvetet jag vill hitta den glada tjejen som kanske kommer ha en framtid att se fram emot.

Jag är tillbaka på psykiatrin igen, på samma avdelning med samma personal. Det är pinsamt och jag skämma över att jag aldrig kan må bra.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Varför inte starta bloggen igen? Har ganska mycket som ni missat faktiskt.

7 Februari 2017, jag fyllde 19år jag trodde de skulle bli en bra dag men de blev inte riktigt som jag ville. Jag vaknade skulle till skolan men bröt i hop, jag hade nämligen hamnat i helvetet igen. Jag stannade hemma och jag var inte i skolan veckan före heller.
Jag ringde läkare för de gick så långt att jag inte längre ville fortsätta kämpa. Dom kom fram till att jag skulle få hembesök en gång om dagen i 14dagar. De kom 2kvinnor till mig kollade till mig och pratade med mig. De såg att de var inte alls bra så de försökte få mig inlagd på psykiatrin jag vägrade jag vill inte dit igen tänkte jag. Några dagar efter att deras uppdrag avslutades blev jag inlagd. Så där var jag igen fast på en vuxenpsykiatri, fick inte gå ut, inte röka, inte träffa någon. Dom började sätta in mediciner och efter ca5dagar fick jag gå ut med personal och röka. De provade olika mediciner och plötsligt hittade de en bra kombination och de gick fort upp igen så efter många om och men fick jag åka hem.

Likes

Comments

​Mitt senaste inlägg va för lite mer än en månad. Jag slutade att skriva för att jag såg flera videos på Youtube där dom säger att vi som är öppna med våra problem söker uppmärksamhet, de sa också att man är "sjuk i huvudet".. ja de sa en hel del. 

Detta gjorde inte direkt mig så bekväm med att skriva om hur jag mår eller något liknande. Men för några dagar sedan började jag läsa en bok där en kvinna berättar om hur hon har haft det osv. hon hjälper mig på kvällarna och det är det jag vill göra mot andra också.

så äntligen skriver jag igen, jag har känt för att skriva men jag har inte velat känna att jag söker uppmärksamhet. Jag  söker inte uppmärksamhet utan jag försöker få folk att förstå och jag försöker nå ut till dom som mår så som jag. 

Visst jag har självskadebeteende, men det betyder inte att jag söker uppmärksamhet, jag gör det för att det är den enda smärtan jag har kontroll över. Vissa tröstäter, vissa skadar sig, och andra svälter sig. 
Det finns så mycket självskadebeteenden, och ingen gör det för att få uppmärksamhet. Jag gömmer mina sår och ärr, hur kan ni då säga att jag söker uppmärksamhet. Jag ville inte att någon skulle veta vad jag gjorde mot mig själv, men när det blir sommar eller man ska bada eller vara med på gympan så ser folk. Men det jag vill komma fram med är att bara för man har ett slags självskadebeteende betyder inte det att man vill ha uppmärksamhet. 

Likes

Comments

Nu är jag så fukking äckligt förbannad.
Jag ser på fb att när någon typ råkade hamna på akuten med skador som inte alls var några märkvärdiga.
Folk spammade med inlägg på den logg, så kommer vi te oss som har så svåra skador inom oss att vi blir inlagda för att vi vill ta våra liv eller skada oss själva, får vi några sådana? NEJ

Ni vet så väl att man mår dåligt och är inlagd men alla låssas som om du inte fanns.
Visst de var några dom skrev, men de var kanske 3st.

Vi behöver lika mycket stöd som de andra och kanske lite till.
Nej de är inte synd om bara oss men vi behöver stöd vi också, vi behöver folk som bryr sig.
Vi är inte sjuka i huvudet, utan vi har varit alldeles för starka under en för lång tid.

-

Sen en sak till!
Visst de är jätte synd om Lisa Holm och hennes familj men har ni tänkt på att de är allt vi skriver och pratar om?
De händer så mycket hemska saker hela tiden men vi uppmärksammade oss på Lisa Holm.

De är lixom inte många som läst om den tjejen som blev sprängd i en bil, vi pratar inte om att varje dag så ser ett litet barn sina föräldrar dö.
Asså de är så mycket som vi borde lägga tid på, visst jag tycker verkligen inte de är fel att vi har tagit upp de med Lisa Holm men... de finns andra saker vi borde läsa om, andra saker som är lika viktiga.

Vi borde ta upp allt de som är viktigt och kanske inte bara en sak. Lixom tänk de var en JÄTTE ung tjej som blev spräng i en bil här i SVERIGE.
Är inte de något som vi borde ta upp, borde vi inte göra fb grupper om henne också?
Nej för att ni tror att ni har läst allt och att allt handlar om Lisa Holm.

Jag har inget emot de men jag såg detta som ett bra exempel att ta.

Försök att uppmärksamma och lägga ner tid på andra saker också.
Visst ni har kanske inte all tid i världen med jag tycker att allt sådant som händer borde uppmärksammas på något sätt.

-
Vila i frid
Jag skrev detta till alla som har gått bort.
Beklagar sorgen
Säger detta till att som har någon som gått bort.

🙏🏼


Likes

Comments

Jag tänkte sammanfatta hur jag har leder de sista månaderna.

För några månader sedan började jag att må riktigt dåligt. Jag gick runt med en klump i bröstet, jag ville inte prata med folk för att jag inte att de skulle veta att jag var riktigt trött på livet.
Jag isolerade mig själv, svarade inte i telefonen gick inte ut, de var ett rent helvete.
Efter några veckor så bestämde dom att jag skulle bli inlagd, jag blev inlagd på en akut plats som man egentligen inte ska stanna så länge på.
Men jag fick stanna där ett bra tag, jag såg så många som kom och åkte.
Jag fick flera sammanbrott där, jag ville faktiskt inte leva längre och tack vare att jag blev inlagd så lever jag. Hade jag inte fått hjälp hade jag antagligen inte funnits längre, eller så hade jag varit så långt bort att ingen skulle hitta mig.
Efter flera dagar ville jag verkligen hem och jag gjorde ett försök på att rymma, men de gick inte så bra då jag bara kom ca 50m.
Den dagen packade jag och jag tänkte åka hem och jag protesterade, jag åkte hem, även om de ville att jag skulle stanna så skulle jag hem.
Visst jag är ju fortfarande inte bra men jag måste möta verkligheten. Jag kan inte vara inlåst hela mitt liv, jag måste lära mig att kunna va bland folk, att kunna hantera mig själv.
Visst efter jag kom ut hade jag fått flera sammanbrott men jag är fortfarande kvar.
Jag har äntligen börjat att möta alla saker som jag är rädd för, allt jag verkligen inte ville eller kunde göra.

Nu är jag här i dag på rätt väg.

Likes

Comments

Idag är de en månad sedan jag blev inlagd på vänerviken.
Jag var där i 15dagar, fick hjälp och nu har jag ramlat tillbaka igen.

Jag orkar inte kämpa mer, finns ingen mening lixom.
Jag gick och gick, hamnade i skogen och pappa letade efter mig.
Jag bara föll i hop, jag grät skakade och var jätte blöt...
Tänk om de gick att beskriva hur de är att verkligen må så här.
Jag vill förklara men vet inte hur, jag känner smärta,sorg,skuldkänslor asså allt är så stort, man blir mer känslosam, även fast folk tror att man inte bryr sig så dör man sakta inom sig av sina egna och andras ord och tankar.

I samma veva som detta hände så tog jag bort mina båda facebookar men jag har åter aktiverat en av dom.

Just när man mår som sämst vill man bara försvinna, hade jag fått välja skulle jag bara ha försvunnit.

Jag älskar min familj och vänner, men vad hjälper de när man inte kan tänka på annat än "försvinn, idiot, dö, osv" om sig själv.
Jag hör min egna röst säga detta till mig flera gånger och just då tänker jag inte på juste min familj och vänner, utan jag är självisk och tänker på mig själv, jag vill inte finnas mer.
Men nu är jag hemma efter att vara borta då pappa hittade mig och tog med mig hem.

Jag ska ta en varm duscha sen kolla någon bra film.

Likes

Comments

Ditt hjärta hoppar till. Världen stannar. Allt som innan betydde någonting är helt plötsligt meningslöst. Din blick hänger kvar. Värmen sprider sig i kroppen. Du får tänka på att andas för att inte dö. Du blir svag och stark på samma gång. Din kropp sväller inombords och alla rationella tankar krossas av känslan av att faktiskt bara följa ditt hjärta. Du vet inte var du ska ta vägen. Men du vet exakt vad det är. Det kallas kärlek. Och du som trodde du hade allt. att inget skulle få dig att tänka annorlunda. Att inga fler pilar av Amor skulle tränga in i ditt redan kärleksfulla hjärta. Men det hände. 


Ska du våga surfa på livets oförutsedda våg eller stänga ögonen och fortsätta på din trygga våg och hoppats på att du gjort rätt val. 
Kom i håg att det är värre att ångra något du inte gjort än att ångra något som ditt hjärta sa åt dig att göra.

Likes

Comments

I dag gick jag i linne, jag tyckte att de var ett stort steg MEN jag fick så många blickar på mig att jag tog på mig jacka. Jag kan inte visa den jag är för mina sår är den del av mig.
Hur har världen blivit?
Man kan inte vara glad och vara stolt över sig själv för alla hittar fel.

Jag kan vara bland folk men ändå känner jag mig ensam, känner att jag sakta ramlar ihop inom mig. Jag säger att allt är okej men vet ni vad? Jag är inte okej, jag mår inte bra.
Och i dag är de en av de sämre dagarna, jag vet inte vad jag ska göra. Jag har lust att bara försvinna eller somna föralltid och leva i en dröm för allt är bättre än de här.

De är inte bara jag som vill att jag ska försvinna, de är en VÄLDIGT nära familje medlem som sa till mig "jag ska knyta repet åt dig när du ska ta ditt liv", jag hör orden i mitt huvud. Jag börjar tro på alla ord jag får höra av den här personen, de är hemsk.

Men jag får lossas vara glad klarar jag av att lura andra så måste jag klara av att lura mig själv.

Att en 17årig tjej inte vill finnas kvar här, tänk att min familj och släckt lever i skräck de vet aldrig vad jag kan göra. Jag berättar inte direkt "jag har skärt mig" de får se det själva.

Men jag måste tänka att de kommer att bli bra för att jag har så underbara människor runt mig, men helt ärligt så är de så svårt att tänka så nu när jag verkligen mår dåligt.

Många kanske tänker att jag bara ska tänka på något annat eller komma över det, men jag vet faktiskt inte varför jag mår så dåligt mer än att jag är diagnoserrad med depression och ångest.

Jag har haft en jobbig uppväxt de kanske har en liten del av allt att göra, men jag vet inte.

Nu måste jag försöka vila och föreberda mig för nästa dags kämpade, ångest och helvete.

Gonatt


Likes

Comments

Hej!
Jag är utskriven och de var inge lätt att bli de...

Innan jag blev utskriven försökte jag att rymma men de gick inte så bra då jag inte kom så långt innan de tog mig.

Men nu är jag hemma med min familj och jag kan nästan leva ett normalt liv.
Men jag är ju fortfarande inte bra, men de är nu jag måste försöka hjälpa mig själv.

Jag måste tacka alla som har stöttat mig och funnits vid min sida, och nu vet jag vem som är vänner och inte...

Mitt självskadebeteende?
Ja jag har ett självskadebeteende och ja jag har gjort de nu i de sista... Inte så kul att folk frågar när de ser mig utan långärmad tröja och de kanske är bra att ni vet.

Hur mår jag nu?
Hmm... Asså jag mår inte bra men jag mår bättre och jag tror att jag klarar av att fixa mitt liv utan att vara inlåst.

Skolan?
De var prat om att gå om men de är nu bestämt att jag inte ska gå om för att jag har såpas mycket kunskap.
Och jag har faktiskt tänkt att gå på skolavslutningen.

Åter igen tack!
Ni har räddat mitt liv, hade jag inte fått hjälp hade jag kanske inte suttit här i dag. Men de gör jag och jag måste tacka alla som är runt mig!!

MARTINA FYLLER ÅR I DAG!
GRATTIS BÄSTIS ÄLSKAR DIG 😘❤️

Likes

Comments

Jag vaknar och känner att de blir en dålig dag.
Jag vill inte vakna men jag måste, jag måste möta verkligheten.
De är förgäves att försöka dölja mina inte smärtor.

Klockan tickar och jag känner ångesten börjar krypa in i mig. Mina fingrar domnar och hjärtslagen blir snabbare.
Jag börjar andas fort och jag känner att jag vill gråta jag får en "gråtklump" jag håller den inne och hoppas att ingen ser.

De börjar tyst och stillsamt men den växer fort och exploderar.

Jag tappar hoppet om allt.

Jag försöker gå och lägga mig och jag förbereder mig då till morgondagens helvete.

~~

Jag ska försöka skriva en sak i varje inlägg som är positivt.
Positivt; ätit tårta

Likes

Comments