Det är jag... Jag har alltid tröstat mig i att slippa göra saker. Trösten i att undvika det läskiga... Trösten i att jag inte behöver göra det... Jag trodde att jag skulle hitta motivation för att det är en nytt jobb men jag hittar ingenting. Inte ens mig själv...



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Varför gjorde du det vännen? Varför lät du din trötthet och lathet vinna? Varför lät du dina tankar om orkeslös och kraftlöshet vinna? Varför kämpade du dig inte till jobbet? Du vet att du är hemifrån nu och behöver pengar? Jag vinner inget på att pressa mig själv om att jobba för pengar. Jag kraschar bara när jag pressar mig själv för hårt. Sängen är inte din bästa vän livet ska vara din bästa vän.

Jag hatar mitt gamla jobb och ibland tror jag bara att jag behöver en anledning att sluta med mitt gamla jobb. Men jag tänker inte säga upp mig. Min frånvaro situation skulle gå vidare till deras chef. Dom ville ha ett möte mig med förut om att jag inte matchade så stor del av deras bokningar. Men jag dök aldrig upp och sen har dom inte hört av sig något mer. Men jag tror inte att jag kan smita den här gången. Jag är nog körd med mitt gamla jobb.

På något sätt så bryr jag mig inte jag sörjer inte. Jag skulle inte ta det så hårt om jag fick sparken. Det känns inte så i alla fall. Och på måndag så börjar jag jobba på max hamburgare. Jag vet inte om jag valde att stanna hemma för att trösta mig själv i sängen och sånt shit. Men det jag vet är att jag inte gillar mitt gamla jobb. Jag halvt kanske väntar på en anledning att slippa skiten. Motivationen är helt borta.

Och har inte funnits där sen min fina katt dog. Varken glädjen eller energin. Så på något sätt har jag nog bara lyckats kämpa mig dit med hjälp av antidepressiva och ångestdämpande. Och det är fel när medicin gör så att jag orkar med någon som min kropp har haft typ depression och ångest över. Och på något sätt så tror jag att jag bara väntar på den där anledningen att aldrig gå tillbaka till mitt gamla jobb. Jag är en rädd fegis som inte vågar fly från mitt gamla jobb.

Jag har en knasig tanke om att elda upp mina gamla jobb kläder bara för att bli fri och veta att jag aldrig någonsin behöver återvända dit om jag inte vill.

Likes

Comments

Det kan vara ocd eftersom att jag det är ångest relaterat. Men jag borde inte svart måla mig för det är i så fall så pass lite att det borde gå att jobba bort relativt lätt.

Likes

Comments

Jag fick frågan har du mycket tvångstankar i vanliga fall av en kompis?

Jag tycker nej egentligen. Men sanningen kanske är ja... Mitt tröst behov shit och sånt kanske är tvångstankar. Och saker som jag gör för att jag tycker att jag måste eller låtsas att jag behöver det kanske är tvångstankar.

Jag har nog tvångstankar och min kurator på vårdcentralen kallade mina saker för tvång... Jag har nog tvångstankar :/ men jag tror att jag delvis alltid har haft något tvång för mig då. För vissa tankar har jag haft enda sedan jag var liten. Det känns som om jag borde googla lite på det här sen... Men sure jag har mitt shit för mig... Mina "ritualer" och "principer" är nog förnekande tvång egentligen men jag har aldrig velat säga ordet tvång eller kalla det för tvång. Jag har inte ens tänkt på att det kan vara tvångstankar.

Det är ett så hårt ord att stämpla något som tvång. Men det kanske är den hårda sanningen... Det är bra att jag är på antidepressiva för annars skulle jag gråta så mycket mer än vad jag kan göra nu. Annars skulle jag gråta över det här.

Är man dålig om man har tvångstankar?

Likes

Comments

Vi har gått igenom det här ett antal gånger vännen ändå gör du samma misstag. Du vinner inget på att ligga kvar i sängen under det varma sköna täcket. Täcket och sängen är en fake vän och en låtsaströst. Det är bara bullshit!!! Sluta leta efter trösten!!! Sluta vara lat feg och rädd!!! Sluta stänga in dig i din comfortzon!!!! Ughh jag blir arg och irriterad på mig själv.

Snälla du skit i att du tror att du behöver tröst skit i den jäkla sängen. Skit i hur du mår. Jobbet och barnen är din vän. Livet blir bättre om du kämpar dig till jobbet. Ibland har jag stora problem. Och det som gör det surt är att jag strular med jobbet nu när jag behöver det som mest nu när jag äntligen har kommit hemifrån också. Vem är expert på att förstöra för sig själv? Bingo jag såklart. Jag har bara gett upp liksom. Hoppas bara att det bara är mitt gamla jobb som det känns som om jag har gett upp med.

Hatar dig trösten jag vet att du fanns där när ingen annan fanns där för mig. Jag vet att du har hjälpt mig lite ibland men egentligen så behöver jag dig inte längre. Jag måste våga släppa taget. Trösten över att slippa göra saker bara förstör för dig vännen. Trösten är bullshit. :( Hitta något nytt något bättre. Du klarar det här vännen <3

Likes

Comments

Jag är en kvällsperson som alltid stannar uppe för länge fast jag vet att jag är en så sån behöver allra minst åtta timmars sömn för att vara människa helst tio timmar. Jag bra på att sova länge när jag väl har somnat. Grejen är att jag kan veta att jag ska upp tidigt nästa morgon men även om jag lägger mig runt klockan tio eller i bra tid så vet jag att jag inte kan somna. Hela mitt liv är ett stort problem. Haha ibland är det sant. Bangar jobbet för trötthets tröst och sömn i sängen? Jag är dålig på mycket. Jag har vissa problem ja... Därför när jag söker jobb så hoppas jag på kvällsjobb för jag tror inte att mina nuvarande arbetstider är något för mig egentligen. Tröst eller lathet eller både och. Poängen är nog att jag har en del problem. Haha. Ja du... Ibland e jag lite sämst.

Likes

Comments

Jag har skrivit ett inlägg om tröst förut och det är där jag är nu igen. Jag är trött på morgonen och mina djupa morgon Depp tankar slog till så jag kom inte till jobbet. Kom inte upp ur sängen kom ingenstans.

Jag har haft mina tröst tankar enda sedan jag var liten. Tröstat mig med att strunta i att äta och bara känna hunger. Tröstar mig i att vara smal för då vet jag att jag finns och vet att jag är någon. Jag är en smal person och på något konstigt sätt så tröstar det mig.

Jag tröstar mig genom att tillåta mig själv att sjukskriva mig och ha en hemmadag att jag förtjänar det så jag orkar jobba sen... Ja du... Ibland är det inte lätt att vara jag.

Och jag undrar så varför jag fortsätter med mitt tröst shit så fort jag mår minsta lilla så gör jag små oftast dåliga saker för att trösta mig själv för att jag vet att jag egentligen är ledsen inombords fast jag inte kan gråta.

Jag vet inte helt varför jag är ledsen inombords men jag tror att något inom mig inte är nöjt och min tröst grej som jag håller på med är delvis för att hålla bort tankar.

Jag är inte helt säker på vad för tankar det är som jag vill hålla bort... Jag tror att jag fortfarande ser mig själv som liten och svag.... Jag ser nog mig själv som väldigt svag och då kommer trösten där och tröstar.

Det är skillnad på att unna sig något och att göra det i tröst syfte. Att unna sig något är att till exempel köpa den fina ögonskuggan för att "lyfta" upp sig själv. Alltså en positiv handling och något som man vill ha och kommer att ha användning av något som får en att känna sig bättre.

Men en tröst handling som att ligga kvar i sängen hjälper ingenting. Varken mig jobbet eller min kropp och knopp. Hoppas att ni förstår skillnad och det är som sagt mitt tröst behov shit som jag vill bli av med.

Grejen är att tröstar jag mig själv så vet jag att jag finns och att jag är någon. Jag har behovet av att veta och känna att jag finns till och framförallt att veta att jag inte är värdelös.

Jag är besviken på mig själv ibland... När man egentligen vill mer och vill bättre. Vill jobba mer för pengarnas skull vill träna så mycket mer vill våga söka ett nytt jobb och växa som person.

Det är alltid bara jag själv och mitt huvud som förstör för mig själv. Det är jag själv som håller mig tillbaka. Konsten att våga möta den stora läskiga världen och arbetsmarknaden. Man kommer långt med viljestyrka.

Men viljestyrkan måste vinna över trösten och rädslorna. Jag vill att min tröst shit eller tröst vana vad det än är så bör det försvinna för mitt eget bästa.

Jag försöker intala mig själv att jag inte är den dåliga tjejen längre. Att jag är en vuxen kvinna nu som vet bättre och som inte behöver tröst hela tiden för jobbiga saker och som vågar möt dom jobbiga och läskiga sakerna.

But that's the thing... Jag vågar egentligen inte möta det svåra läskiga och jobbiga. Så fort någon går dåligt eller jag har några dåliga tankar så kommer trösten där med idéer om vad jag ska göra för att trösta mig själv och påstår att det är okej. Det är egentligen då jag ska göra precis tvärtom... Det är kanske ett tröst monster 👹 som jag har i mitt huvud.

Vad det än är så bört bört bört bort. Just go away... Jag brukar funderar på det ibland om jag någonsin kommer att bli fri och "hel" i mitt huvud...

Men vägen till framgång är små steg... Men det slog mig idag att den här dagen är orsakad av jag själv och min tröst shit idé.

Man kan inte få dåliga tankar/ som i mitt fall tröst tankar att försvinna. Acceptera att dom finns där och ta isär dom i tusen bitar och ifrågasätt dom. Hacka ner dom till småbitar tills dom blir meningslösa och bara tinar bort.

Så... Varför behöver jag tröst? För att någonstans inom mig är jag förmodligen ledsen eller bitter på livet och då har jag en ovana att leta efter trösten för att orka kämpa vidare.

Varför är du rädd för att möta dina känslor och saker som du har inom dig? Jag tycker inte om att känna... Jag har alltid vänt mig till trösten den fanns och finns där när ingen annan finns där. Men om du är vuxen nu vännen en stark och modig kvinna.

Om du kanske vågar möta det där läskiga inom dig känslorna och tankana? Om dom kanske inte är så läskiga som du tror eller har så mycket makt över dig som du tror?

Om du är så stark att du kan stå på dina egna ben utan trösten för att du vet att du är bättre än vad du var då? Ja jo kanske.

Men jag vill ha något där. Något måste jag fylla mitt hål i hjärtat som jag fick när min älskade barndomskatt dog. Jag vet vännen men fyll det med kärlek och vänner och sånt som du mår bra av istället.

Du behöver inte trösten längre du är stor nu du är en vuxen stark kvinna. Men om man aldrig fick trösten man behöver som barn då? Om man aldrig har fått trösten och stöttandet som man behövde? Jag vet att det är svårt men du kan finnas där för dig själv nu när du är vuxen.

Ta dig upp ur diket vännen du klarar det här. Lägg trösten bakom dig och strunta i det som har varit. Du är inte samma person längre.

Du är en klok och förståndig vuxen stark kvinna nu och du är redo att möta livets utmaningar. <3

I den här kategorin ska jag försöka ta itu med tröst shiten och försöka att få ett grepp om den och lokalisera tankarna ta itu dom i småbitar och eliminera dom.

För jag är trött på mig själv och min tröst idé som jag har burit med mig sen jag var liten.

Jag är bättre och starkare nu och det är dags för mig att inse det.<3 Fight with me my friends. <3 Tusen kramar!!!

Btw oavsett vad som har hänt i det förflutna eller vad för dålig val eller händelser och beteenden så är det okej. För vad du än gjorde så har det fått dig att orka stanna kvar och vara här idag och att läsa min blogg.

Så även om det var upp och ner och det kanske inte finns något ord för det men du är kvar du finns här med mig. Du är kvar och det är det viktigaste. <3

Världen behöver såna som dig och mig. <3 Flera fina personer behöver inte lämna den här störda världen för tidigt.

So stay strong my friend. <3

Likes

Comments