Det har aldrig varit lugnt omkring mig. Det har alltid varit något. Hemma hade jag mitt rum i hallen så antingen vaknade man av att hunden skällde när han skulle äta frukost eller av att folk tjafsade klockan 07 på morgonen.

Jag tror att lugnet som jag har i min lägenhet gör att jag lägger mer märke till mina tankar än när jag är omgiven av kaos. Man mår bra av lugn? Visst det är sant egentligen om ens huvud och tankar inte är ens värsta fiende. Och när det aldrig leder till något bra när man umgås med sig själv.

Man är i sin kropp och hör sina tankar dagligen det är det som jag menar med att umgås med sig själv att lyssna på sina tankar för mycket. Jag har nog inte lösningen själv på hur jag ska lösa mitt slit... Men jag står ut i alla fall och kämpar långsamt även om mitt huvud fortsätter att säga "jag vill dö". Jag önskar att jag kunde få bort den tanken ur mitt huvud och att få bort att allt känns ansträngande och meningslöst... Men jag har nog ingen aning om hur jag kan få bort det.

Jag har som sagt tappat kraften och livsglädjen. Livsglädjen har inte funnits där på en evighet tyvärr. Visst det positiva är att jag är kvar men livet går inte runt helt... That's me. Egentligen fri med en egen lägenhet och kan typ göra vad jag vill.

Vad gör jag jo lyssnar på mina tankar som muckar och bara förstör för mig själv? Det är jag i ett nötskal. Jag förstör alltid för mig själv.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Om man någonsin kommer att bli fri. När en del av det som tynger ner en och drar ner en är mina päron och min bror när han är på dåligt humör och vräker ur sig dåliga saker till mig. Ord gör ont.

Ibland känner jag mig felplacerad i min familj hur lyckades känsliga lilla jag ploppa ut i världen när ingen annan verkar vara lika känslig eller lättsårad som jag?

Det blir tyvärr att jag är den som far illa när folk är slänger ur sig shit osv. När folk tjafsar i mina öron eller påpekar saker. Det känns som om folk fortfarande trakasserar mig för saker.

Och som om jag aldrig kommer att bli fri från kritiken från min bror och från mina föräldrar. När man har umgåtts med någon och sen så kommer surheten och bitterheten... Då är det inte värt att umgås liksom. Ibland så är jag dålig på att sätta gränser och jag har kommit fram till att jag är för snäll.

Men hur bryter man kontakten med sin familj? Och det kanske inte ens är det som jag vill? Och ibland så behöver man hjälp från dom. Jag vill bara vara från dåliga saker. Det känns hemskt att folk typ hemsöker mig och muckar med mig trots att jag har flyttat.

Borde ha flyttat längre bort egentligen. Till en annan stad långt bort bara... Far away.... Flyttade 950 meter ifrån mina päron... Jag hatar att få kritik...

Jag skulle försöka lösa min eventuellt borderline själv. Så hur går det? Vette fan... När jag känner något så känner jag ju något... Och jag har svårt att typ förstå om någon tycker om mig eller inte... Och jag har svårt att känna vissa känslor.

Svårt att förklara... Jag bah jag ska inte dryga mig och ställa för många frågor och inte fråga om sånt som jag känner. Inte fråga om jag är värdelös eller om han har ångrat sig och inte vill vara med mig... Jag ska inte känna mig värdelös och ovärd att vara med... Och såklart att det är precis allt det shiten som jag känner... Jag bah jag ska vara så normal och odryg som möjligt....

Redan börjat fråga för många av mina Undrande frågor och tveksamma frågor... Jag är ledsen idag med.... När man är en sorts person... Man kan liksom inte ändra på det helt vem man är...

Dom bara terapi... Men jag förstår inte hur terapi ska hjälpa.... Hoppas att jag är en av dom som kan växa ifrån både borderline och psoriasis... Jag är bitter på livet och på allt...

Vad ni än gör se alltid till att ha god ekonomi... Hatar när mina tankar snurrar runt pengabrist också.... Hatar att jag är bitter över att behöva betala hyran en gång i månaden. Hatar att allt i livet kostar pengar.

Välkommen till vuxenlivet they say det är bara att gilla läget. Men just nu känns det som om livet bara handlar om att jag pengar tyvärr...

När man försöker att vara lycklig och så kommer det ett bakslag från dryga människor så man blir bitter en bra stund.

Det är det jag menar om jag skulle frigöra mig själv från dåliga tankar och allt shit som jag har i mitt huvud så är man ändå mottaglig från skiten som kommer från föräldrarna eller när min bror är aggro och förolämpar mig. Det är det som jag menar mitt liv kommer aldrig att lyckas vara enkelt eller fritt från shit...

När saker kommer att hemsöka en i alla framtid.... Det känns som om folk vill hacka ner på mig och bara förstöra mig... Vad vill folk mig. Hatar allt....

Jag ska trötthets lacka på någon. Vad gör jag? Trötthets och bitterhets muckar med killen som jag tycker om mer än allt. :(

Jag är skeptisk ibland och försöker undvika att göra samma sak som förut.... När man har för mycket att se fram emot så att tankarna inte kan vara här och nu...

När man önskar att tiden och pengarna rullade in fortfarande än shit gör. När man vill göra allt annat än det som man gör egentligen...

Ibland så stöter man på konstiga människor. När vuxna människor är omogna tonåringar och snackar massa jävla bullshit och inte sköter sitt Jobb bra. Jag har alltid litat på vuxna och tänkt att vuxna är vuxna och vet mer och bättre liksom just för att dom är vuxna.

Det var tills jag träffade omogna vuxna som inte sköter sitt jobb eller beter sig som om dom kan någon. Förskolan som jag var på personalen där var så weird.

Sure kom överens med dom och dom var snälla men jag har aldrig träffat folk som är så oprofesionella. Vuxna människor liksom. Ibland slutar man aldrig att bli förvånad.

Aldrig hört så mycket bullshit komma ur en vuxen människas mun inte bara en person heller utan typ hela personal gänget där. Skulle aldrig vilja ha min unge där.

Min brors bil kraschade i Sigtuna igår och ingen annan ville ställa upp så jag fick köra dit och hämta honom och vi bogserade hem hela skiten. Det tog en evighet. En jävla aggro. Klagande bror. Hungrig trött och en lackande bror.

Det var inte värt det... Nästa gång får han stanna i hålan. Så vi kom hem försent så jag sjukskrev mig är så jävla ledsen och bitter och vill mest dö. Jag tar nya tag med jobbet nästa vecka.

Jag kommer aldrig att bli fri... Egentligen har jag kommit fram till att mitt livsmål borde vara att jag skaffar mig så bra ekonomi så att jag slipper folk... Så att jag kan klara mig helt själv liksom.

Jag är bitter på allt bitter på livet och allt bara... Det blir bättre sen ska försöka träna idag och duscha eller ta ett långt bad.

















Likes

Comments

Lite ledsen idag för någon anledning. Men jag tror att dagen blir bra så småningom lördagen har knappt börjat än så jag ska inte svartmåla lördagen i förväg.

Det gör mig ledsen när mina tankar tar över och bara grubblar och det snurrar runt dåliga tankar och meningslösa funderingar i huvudet på mig. Som gör att jag inte kan njuta av livet eller det som jag har framför mig. Som gör att jag inte kan befinna mig i ett lugnt här och nu och bara njuta av det jag ser.

Ibland så vet jag inte varför jag funderar på saker för mycket men jag tror att det finns en oro inom mig det verkar vara något som mitt inre vill säga mig. Något som jag måste sluta fred med eller bara acceptera.

När jag inte ser det glada och fina som jag har så kommer tankarna där. Jag har läst så många böcker fått så många papper pratat med några olika personer. Egentligen så har jag förmodligen alla verktyg som jag behöver.

Så jag tror att det enda som saknas är livsglädjen motivationen och vilja till att förändra. Jag vet inte vart den finns. Det känns som om det alltid kommer att vara ett tomt hål i mitt liv sen min älskade barndomskatt dog.

Jag har alla pusselbitar som jag behöver och det är nu jag bara ska göra det sista och sätta pusselbitarna på plats.

Jag önskar att jag ibland bara kunde sluta tänka...

Likes

Comments

Gick inte lika bra att träna idag när ångesten har tagit över och inte ens ångestdämpande fungerade plus att jag har mina mat grejer som återkommer...

Idag är en sån dag när jag tappade energin och motivationen som jag brukade ha. Dom säger att man ska fylla sitt liv med bra saker så försvinner dåliga tankar osv. Om man ändrar fokus till roliga saker.... Men det går inte för mig... Hur mycket jag än försöker så går det inte att fly från sina tankar. Mina är såna som man måste jobba sig igenom... Bli vän med sitt huvud liksom....

Och sen så även om jag skulle äta bättre så har jag typ tvångstanke eller något på att jag inte kan gå upp till normalvikt för då är man ingen speciell. Då finns man inte... Men om man är smal så kan man säga "hon är en smal person" = man existerar. Jag får väl jobba med att ändra på det senare har inte lyckats so far...

Jag är en sån som alltid lyckas förstöra för mig själv.... När det går bra på jobbet så lyckas jag krascha och må dåligt... När mitt huvud mår bra eller jag är glad så går det en stund och sen så kommer tankar och förstör.

Tankar som jag förtjänar inte det här.... Motivationen faller och jag börjar tvivla på hur meningsfull aktiviten är och funderar men hittar inget svar. Och då förlorar saker sin mening.

Jag sa att jag hade jobbat mig igenom matmonstret och det har jag också delvis... Kan äta på restauranger, ingen ångest över om jag slänger och sånt...

Det som fattas är att jag inte är vän med maten.... Jag är inte vän med min hunger eller mat rutinerna... Jag har aldrig varit vän med min hunger.... Och när jag försöker kämpa och äta när jag är hungrig så slutar det alltid med att ger upp för hungern kommer tillbaka för fort.

Och sen om jag anstränger mig att laga mat och sen äter och äter varje gång maten tar slut så måste jag ju laga ny mat. Och det är ett hål däremellan som jag inte har lyckats täcka än för ibland orkar jag inte laga ny mat på en gång...

And then I have this thing.... Att jag inte gillar när magen putar ut... Och när mattankarna tar över så är det ibland svårt att fokusera på annat.... Livet på tom mage är inte helt lätt...

Så varför äter du bara inte? För att jag blir hungrig igen lika fort... Kom ihåg att det är en dålig dag och inte ett dåligt liv... Och att man får ha dåliga dagar och ta ett steg tillbaka innan man kanske orkar ta två steg framåt...

Vad vinner man på att vara normalviktig? Not sure kanske lite mer energi men jag har energi ändå. Jag har en dålig tanke om att jag gillar känslan av att vara smal. Ibland så har man dåliga ovanor... När man blir osäker och söker trygghet i det gamla dåliga.

Jag läste en bok som sa att man måste lära om hjärnan det felinlärda så man ser det som är uppenbart för andra... Konsten att laga en trasig vuxen är en lång väg särskilt with a trubble mind...

Ibland vet jag inte varför jag gör mina gamla massaker för mig själv eller varför jag äter dåligt. Eller varför jag krånglar så mycket med maten och shit... När andra bara är lyckliga och njuter av livet.

Invanda tankemönster som är dåliga.... Jag som skulle ändra fokus.... Mina monster har tagit över för mycket.... Det kan vara bra dagar men dagar som den här vill jag bara lämna allt bara försvinna.... Just be gone forever... För Inget har någon mening och inget spelar någon roll...

För svag för att möta mina tankar och stå emot dom... Ibland så tror jag att jag att det är för att jag har tappat livets mening så jag inte har något syfte att kämpa med mina tankar. Man ska kämpa för sig egen skull du är värdefull. Men om man inte känner sig värdefull för fem öre eller inte bryr sig om sig själv då? Om allt bara är meningslöst?

Nya tag imorgon. Kram <3

Om man blir bra... Vad har man att vinna på det?

Jag kommer alltid att förstöra för mig själv i slutändan. :(

Likes

Comments

Den jobbiga förändrings processen har börjat. Och det känns som om jag bara vill fly...

Känns nästan som om jag behöver knarka ångestdämpande hela helgen men ska försöka att inte göra det för jag bli bara så trött av dom...

Ska kämpa mig ut i spåret idag och ta ett långt bad och försöka fokusera på annat.

Chock tillstånd.... Jag är en sån som tar allt hårt och den här chocken med det nya jobbet eller vad man ska kalla det förändrings processen som får igång mitt ångest monster och som gör att jag bara vill fly...

Det kommer att ta lång tid att gå igenom... När jag jobbade på en förskola i Stockholm så tog det tre månader att sluta gråta på sängen efter jobbet och för att chocken skulle lägga sig...

Mitt huvud är inte det enklaste. Särskilt inte mina tankar det tar lång tid att förändra sina tankar.

Jag ska nog fortsätta att hålla koll på jobb och fortsätta att jobba med det här jobbet. Jag får kämpa är glad att det bara är deltid 20timmar i veckan för heltid blir jag helt slut av kommer att bli helt slutkörd ändå.

Det som är coolt är att jag på något sätt har mognat lite med åldern... Blygheten har försvunnit och det är enklare att ta för sig och fråga frågor osv... I alla fall på det här jobbet när magkänslan känns rätt och jag blev upplärd av en härlig person.

På måndag ska jag följa med en som jobbar inom hemtjänsten hon känns också jättebra och enkel att prata med. En ung trevlig tjej.

Det första som jag tänker göra om jag överlever till den 25:e är att jag tänker klippa mig när lönen rullar in. Sist jag klippte mig var på ullared och jag blev inte helt nöjd. Plus att antidepressiva gör så att jag har tappat mycket hår så jag behöver klippa mig.

Stay with me and we can fight together during the process? <3 under den svåra förändrings processen.

Gillar inte förändringar och nya saker för mitt huvud och mina tankar goes nuts... Och då är det lugnare för mig själv att egentligen undvika det. Men då kommer man ingenstans i livet och då skulle jag inte våga något. Önskar så att vissa dagar bara kunde rulla förbi... Men det är inte så det fungerar...

Dagens positiva då... Det blir vad man tänker? Fint väder. Ska äta ägg och försöka unna mig en riktigt god frukost. Jag ser fram emot att hitta ut till spåret det tycker jag om. Ska klappa min katt och ta hand om honom. Katt toan och mat färskt vatten osv.

Jag har bloggen som hjälper mig att få lite struktur över saker och ting. Jag har bra kompisar som bryr sig och vill mig väl. Kommer inte på något mer just nu.

Kram på er! <3

Likes

Comments

Såklart att ångesten kommer på besök men den här gången efteråt faktiskt. Så jag ska väl vara lite glad och nöjd att jag klarade intervjun och presterade jättebra på jobbet idag.

Hatar att ångest kommer när jag är som mest trött och nedgången. Kunde inte sova inatt så det blev bara typ fem timmar sömn. Gick upp extra tidigt för att göra mig i ordning och komma i god tid.

Tankar som bråkar (ångesten talar just nu)

Jag skulle gråta om jag inte vore på antidepressiva. Är det här det som livet handlar om? Är det mindre slit att städa hus än att jobba med barn?

Du åker ju fortfarande runt till olika kunder även om du har ett ställe som din bas. Det är ju ansträngade att åka runt och flänga till olika ställen...

Tycker du verkligen om att städa du kände ju hur svettig du blev och hur slut du känner dig nu. Nu är du ju en svett fläck som är helt slutkörd. Inte kommer du väl att orka jobba med att städa olika hem? Du måste säga upp dig.

Visst du behöver pengarna men det här jobbet är inte rätt... Du kan slippa det här. Du kan slippa allt ansträngade och bara ligga i sängen. Livet är ansträngade jobbet är ansträngade det är ansträngade att bo i en egen lägenhet och känna pressen att ha en inkomst för att kunna betala hyra.

Jobba jobba jobba kämpa och slita och ta sig till jobbet... Visst du presterade bra idag men du kommer inte att orka i längden.

Det här jobbet kommer inte att kunna göra dig lycklig. Du kommer inte att kunna bli lycklig förstår du inte det? Världen är bara ansträngade och livet är dåligt och bara en evig kamp om att tjäna pengar.

Det är så det elaka ångest tanke monstret håller på just nu. Just idag så orkar jag inte tackla det för jag kände igen mönstret och kom på mig själv att tankarna kommer bara att spinna värre och värre ikväll.

Så jag "fuskade" lite och tog en ångestdämpande tablett så mitt huvud lugnar ner sig. Jag är för trött för att kämpa mot tankarna på egen hand.

Men så länge inte monstret vinner helt eller växer sig starkare så är det okej att ta till hjälpmedel. Alla metoder som tillfälligt stoppar eller förhindrar att monstret bryter ner en mer är bra.

Nu ska jag vila lite och klappa mig själv på min axel för min awesome prestation idag. Och för att jag har tagit första klivet på en lång resa.

När jobb rädslan går över till ångest monster kamp... Måste kämpa och ta kontrollen över mitt huvud och mina tankar.

Det som är viktigt med ångest och dåliga tankar är att göra dom synliga för då är dom lättare att "ta" på.

Dina tankar är inte den du är och genom att göra dom synliga så skiljer du på vem du är och vad tankarna säger och vill.

Dåliga tankar är energitjuvar och kan stoppa en ifrån att göra det som man egentligen vill göra. Ibland är det läskigt hur mycket ens tankar kan påverka en.

Det som är viktigt när man skriver om sina dåliga tankar är att allt ska fram man ska inte låtsas att man inte tänker något tanke eller att den tanken kanske är för oviktigt för att nämna.

INGEN TANKE ÄR FÖR OVIKTIG! Var ärlig mot dig själv och skriv ner ALLA DÅLIGA TANKAR OM KRITIK OCH DET SOM TANKARNA TJAFSAR om.

Vissa tänker mer än andra och jag har alltid varit en tänkare och grubblare enda sedan jag var liten. Dåliga tankar är en del av depression och dåligt självförtroende.

Den man är är allt man har och för att vara nöjd med sig själv så måste man sluta fred med sina tankar. Ibland är det en lång väg ditt. På vägen finns det hinder men tillsammans vågar vi möta hindret.

Jag är fortfarande här och du som läser är fortfarande här. Ge inte upp än tanke monster går att besegra även om det kan ta väldigt lång tid ibland. Små steg i rätt riktning.

Poäng till mig som klarade av första dagen på jobbet idag! :-D

poäng till dig också om du har gjort något som du är nöjd och stolt över idag!! <3

Likes

Comments

Något som påverkar mig mycket är rädslan för att byta jobb. Jag är barnskötare och har jobbat med barn i stort sätt enda sedan jag tog studenten 2012. (Varit lite arbetslös också.) Så det blir väl nästan fyra år nu.
Det är ingenting för mig i längden tror jag i alla fall så känner jag nu.
Jag har tappat motivationen att gå till jobbet och det är inte roligt längre, så jag söker nya jobb. Själva problemet är inte att söka jobben, det kommer efteråt. Det är själva förändringen som är skrämmande och att det är en ny upplevelse. Jag hatar att känna mig dålig och alla känslor som kommer i början när man inte alls kan sitt jobb...
Jag söker typ alla jobb som jag kan.

Jag gick på en intervju på Burger king och gjorde mitt bästa och fick ett erbjudande om att provjobba och köpte svarta strumpor som jag blev tillsagd. Jag kom dit i tid och hade mina svarta strumpor på mig. Jag blev lite halv knasigt mött av en halv förvirrad och stressad ung tjej som visade sig skulle vara min handledare. Det kändes väl helt okej i början och hon visade mig tvätt rutiner och hur man la ner pommes i fritösen och visade mig supersnabbt kassan som var på engelska med förkortningar på alla möjliga hamburgare och annat som dom sålde.

Jag stod där i kassan och hon lämnade mig och jag skulle ta emot beställningar utan att ha en aning om hur kassaapparaten fungerade. En kund sa en beställning, jag stod där som ett frågetecken, dom lila knapparna tryck på dom lila knapparna!!! Fortfarande ett frågetecken eftersom att det fanns fyra lila knappar med olika förkortningar på. För det första jag är en liten tjej och allt som jag hade på mig var för stort och skorna och t-shirt en luktade gammal svett. Och för det andra så brukar jag ha en stark magkänsla och jag kan inte gå emot min magkänsla för då får jag typ en knöl i magen och den blir bara större och större. Min magkänsla slog in nästan direkt när jag stod där i kassan och hon visade mig typ allt och jag bara kände jag vill inte vara här.

Mina tankar bara snurrar och snurrar och jag får svårt att fokusera och blir lite halvt frånvarande för att jag har så mycket tankar som snurrar i mitt huvud. Jag är jättelätt att läsa och några av dom som jobbar där frågade hur det är osv. Och försökte att göra mig mindre nervös genom att försöka att småprata med mig.

Nästan vem som helst kan se när jag blir sådär tom i blicken och fastnar i mitt huvud och blir frånvarande. Det som är så hemskt är att jag nästan direkt visste att jag ville därifrån och bara brista ut i tårar och gråta sönder mig själv. Jag känner mig själv och det är sånt som jag måste göra. Det är ingen tvångstanke utan det är bara att det byggs upp så mycket känslor och sen när jag väl kommer därifrån så släpps bomben bara och jag brister ut i tårar.

Dom fyra timmarna som jag befann mig på Burgerking och provjobbade även om det bara var dag ett av egentligen tre dagar så var det bland dom värsta timmarna i mitt liv. Det som är att oavsett vem jag pratade med efter det eller vad dom sa till mig så visste jag att jag inte ville tillbaka dit och bara inte kunde åka tillbaka dit. Hela min kropp sa bara nej rakt av. Men den dagen hade jag kommit längre än vad jag någonsin kommit förut då jag brukade banga redan innan intervjun.

På något sätt så är den händelsen ett litet steg i rätt riktning även om det typ var en skräckupplevelse för mig. Nu i efterhand när jag har återhämtat mig så tror jag att jag skulle våga pröva igen fast på en annan snabbmatskedja.
Så nu håller vi tummarna att något jobb hör av sig snart.. Och jag ska göra allt för att inte banga eller fega ur!!!

Första jobbet som hör av sig, då gäller det och jag måste vara mer beredd den här gången. Jag måste vara modigare och starkare än förra gången.

Alla har olika rädslor och det går att tycka att vissa rädslor är löjliga, men det är det inte för den personen som befinner sig i den rädslan. Rädslan är till för att skydda oss mot sånt som är farligt men eftersom att vi inte lever i den tiden längre så placeras rädslan i vissa fall fel och det ställer till problem för oss i dagens samhälle.

Likes

Comments

En dansdröm... men i danssalen så står jag där liten och smal och tittar på mig själv... ser mitt fula lilla ansikte och funderar om jag är ful för att jag kanske inte ser allt trots bra glasögon... I spegeln står den fulla lilla tjejen med fult hår och inte lika bra som dom andra. Tjejen som inte vill vara där för hon ser sig själv i spegeln och undrar varför hon inte är lika vacker och omtyckt som dom andra. Tjejen som är ful och dålig på att dansa och inte förtjänar något. Tjejen som inte kan slita blicken av hur hon ser ut för hon inte passar in och är bara ful, smal och dålig. Hon står där och som alltid bara vill försvinna genom golvet, fly bara försvinna.

En toa vistelse... alla måste gå på toa någon gång. Det kan vara en bra dag och sen så går jag på toaletten och där finns min värsta fiende. Spegeln... jag går på toa och sen ska jag tvätta händerna och ser mig stå där framför spegeln. Fult hår, dålig hy, fult ansikte bara liten och ful. Jag som var så glad tills jag såg det fula monstret i spegeln. Jag tvättar klart försöker ignorera det jag såg och tänker att det blir bättre sen eller att jag är lite finare i ett annat ljus.

Likes

Comments

Jag skrev tidigare om matmonstret och hur jag hade kommit över det. Men bara för att man har kommit över ett monster så betyder inte det att man är imun mot monster som är sina tankar. Alla har tankar och dom blir ett problem monster när dom snurrar runt för mycket och förstör ens vardag och ens liv.

Jag hade en katt innan Sigge när jag bodde hemma hos mina föräldrar. Han var allt för mig och jag hade honom i halva mitt liv. Han blev 12-13 år, vi var tvungna att avliva honom för han blev sjuk. Han var min livskompis, den som gav mig orken att kämpa osv. Så när han dog så hamnade jag i en depression och har inte tagit mig ur den än. Jag började med antidepp för ett år sedan och det hjälper lite. Men det är mer mina tankar som jag måste jobba med. Och min livssituation. Det positiva är att jag har kommit hemifrån och skaffat en ny katt.
Men när min gamla katt dog så blev det ett som ett hål i mig och gamla saker kom upp till ytan som jag trodde att jag hade bearbetat. Jag tappade min grund som jag stod på, jag tappade min tröst, min trygghet, meningen med mitt liv. Varför ska jag stanna kvar när det bästa som jag hade försvann? Varför ska jag fortsätta att kämpa?

Så nu har jag som sagt tyvärr ett nytt monster i mitt huvud som ploppar ur sig dåliga tankar väldigt ofta. Jag har nog inget specifikt namn på det här monstret... och jag har försökt lite förut. Men att skriva är det bästa sättet och då tänkte jag att jag kan börja blogga istället för att bara skriva för mig själv. För när jag skriver så är det lättare att följa framsteg och kunna reflektera över saker. Monster är inte bara ångest och dåliga tankar, det är en del av en depression, något som påverkar mina handlingar, beteendemönster något som styr mitt liv på ett dåligt sätt. Något som leder mig in i en negativ spiral. En energitjuv som är en inneboende i huvudet som inte betalar hyra och bara stökar till och förstör.

Det här monstret säger:
Att livet förlorade sin mening när min älskade barndoms katt dog.
Att jag är trött och inte orkar jobba.
Att det inte spelar någon roll om jag städar mitt hem eller inte, det blir ändå bara stökigt igen sen.
Att jag inte förtjänar att ha ett bra jobb där jag trivs.
Att jag inte är fin i håret.
Att jag inte orkar träna.
Att saker inte kommer att gå bra för mig. (Man ska helst vara så specifik som möjligt, men nu kör jag bara lite i det stora hela. Går in mer djupare senare.)
Säger att jag inte kommer att lyckas spara ihop en fin summa pengar.
Säger att jag inte kan byta jobb.
Säger att jag behöver tröst och att det bästa stället för tröst är sängen.
Säger att jag aldrig kommer att kunna bli lycklig. (Monstret stjäl lycka och energi.)
Säger att jag inte är värd att leva.
Säger att det inte spelar någon roll om jag gör något eller inte.
Säger att jag är lat.
Säger att det är tråkigt att röra på sig och värdelöst att spela pokémon go.
Jublar när jag förstör för mig själv och mitt jobb.
Säger att jag inte behöver ta noggrant hand om mina tänder fast jag egentligen vill och vet att jag borde/ska.
Säger att jag är dålig för att jag aldrig har haft några stora riktiga specifika intressen i mitt liv.
Säger att det inte är någon idé att leta efter nya intressen för jag kommer ändå inte att hitta något som jag kan bli bra på och visa upp det. Och om det inte är något som jag lyckas bli bra på så är jag dålig. Och om det inte är något som jag kan bli bra på och visa upp så är det värdelöst och meningslöst.
Säger att hela mitt liv har varit tomt och värdelöst.
Säger att mitt liv har varit ett dåligt skämt där jag bara har funnits till utan att bli älskad eller att ha något värde. (Monstret kan vara hur elakt som helst.)
Säger att livet inte har någon annan mening är att äta, jobba, sova, dö och betala räkningar.
Hånar mig och njuter av att plåga mig när det gamla matmonstret lyckas ta över matsituationen lite så jag tänker för mycket på mat om dagarna när jag är hemma mycket osv. Att allt fokus hamnar på maten så att man mest tänker åh nej nu måste jag äta igen för att jag är hungrig. (monstret skrattar och hånar mig.)
Att allt känns ansträngande i livet.
Att kritik kommer att förfölja mig hela mitt liv, jag kommer aldrig att bli fri från kritik, det kommer att plåga mig på olika sätt från alla håll.
Att det är jobbigt och meningslöst att duscha för att man ändå blir smutsig igen. Att det bara är ansträngande och jobbigt. (fortfarande inte ute ur min depression helt trots antidepp.)
Att jag inte kommer att kunna vara lycklig för att mina tankar kommer alltid att förfölja mig och att äta upp mig inifrån.
Att jag är rädd för mina egna känslor och att börja på ett nytt jobb.

Det finns förmodligen mer, men jag tänker stanna där just nu. Små steg i rätt riktning. Jag skriver min blogg för att förhoppningsvis få lite stöd så man kan pusha varandra framåt i rätt riktning.
Jag blir superglad för varje person som gillar ett av mina inlägg, jag har aldrig varit någon speciell person. Och faktiskt typ träffat för få snälla personer i mitt liv för jag blir förvånad varje gång någon är snäll mot mig. Har varit för inramad i mitt eget och svårt att se helheten liksom. Ska man bekämpa ett monster så ska man göra det tillsammans för man behöver alltid ha back up för det är listiga små filurer.

Jag har gått hos en psykoterapeut på vårdcentralen men ingen har varit lika bra som min kurator på gymnasiet. Och för några dagar sedan så prövade jag faktiskt att gå till en privat psykoterapeut men det känns mest löjligt och så onödigt att sitta där och berätta typ hela livshistorien för att vi ska lära känna varandra så att hon kan hjälpa mig. Jag tänker inte sitta där och betala dyra pengar och prata om mitt förflutna och saker som jag redan har bearbetat. Jag har pratat många gånger med folk, men det känns faktiskt som om den enda som kan hjälpa mig den här gången är mig själv. För jag är den enda som vet allt om mig och jag tror att jag kan få ordning på mitt liv och mina tankar. Jag måste bara få någon struktur på det hela och det är där bloggen kommer in. Så jag flyttar mitt fokus till något bra.

Tack för att ni läste. Kram på er! <3
Nyponsoppan

Likes

Comments