Jag kommer aldrig att glömma det här datumet. Det var startskottet och uppvaknandet för mig som människa. Jag vaknade bakfull, ångerfull och trasig. Jag kunde inte minnas hur jag hade kommit hem. Jag vaknade naken på sängen. Jag hade spytt på golvet. Mina kläder låg huller om buller i rummet. Mitt rum var ommöblerat. 

​​Jag hade druckit varje dag i två månader. Minst tre öl om dagen. Jag hade jobbat och skött livet, men igår hade det blivit för mycket. Löningen hade kommit, men kontot var tomt. Jag satte mig ner på golvet i mitt rum och grät. Hur kom jag hem? Vad gjorde jag igår? Varför lät jag det gå såhär långt? Varför? Ingen fråga fick något svar. Jag satt tyst en stund och bestämde mig. Nu slutar jag dricka. Det måste finnas en gräns. 

​Jag har under en längre period levt i en lögn. En lögn om mig själv. Jag var huvudrollsinnehavaren i en svensk b-film. Jag var hjälten som kunde supa, knarka och slåss. Jag fick en kick av att andra människor såg upp till mig. Jag vet idag att det där var bara en illusion. Vem fan ser upp till en förlorad människa? Jag inbillade mig att de var det enda som jag var riktigt bra på. Ni hör ju själva. Det låter inte klokt.

​​Jag har alltid haft skrivandet. Ordets kraft. Det har varit min drivkraft nu i början. Det är också därför jag startar den här bloggen. Jag är anonym av en anledning och det är för att ni inte ska döma mig efter utseendet. Jag vill skildra en människas kamp mot giftet. Mot rastlösheten. Mot tristessen. Jag vill inte klassas som någon jävla hjälte. Jag gör det här för mig själv och ingen annan.

Jag hade redan kommit väldigt långt som människa. Jag hade inte bråkat eller knarkat på 4 år. Inte sen mitt första barn kom till världen. Jag hade alkoholen kvar i mitt liv. Mitt drickande trappades upp när min tjej stack med våra två barn. Jag har aldrig skadat mina barn. Jag har aldrig rört min tjej. Jag har aldrig gjort något dumt, men ändå straffades jag. Det kanske är karma, vad vet jag. Jag hade otur.

Jag tänker inte skriva om något andligt tjafs. Jag tänker inte lägga skulden på någon annan än mig själv. Jag blev nykter. Jag ska hålla mig nykter. Jag klarar det här själv. Människor som håller sig nyktra är sanna hjältar. Människor som dricker med måtta tänker jag aldrig be sluta. Läs gärna vidare. Det här är min terapi. Min kamp. Mitt liv.

Likes

Comments