View tracker

Tittade ut ikväll och ja det snöar för fullt. Tog mig ut på en liten promenad. Sa till dom gamla idag att det är näst sista dagen i oktober och ingen snö! Ovanligt. Men det hann komma snsö innan månadsskiftet. Tar det lugnt resten av kvällen och laddar för pluggvecka. Älskar den här årstiden. Semestrarna är slut, vanliga rutiner har infunnit sig för ett tag sedan. Tycker att somrarna är så röriga på nåt sätt. Folk ska hit och dit. Man ska hinna resa, och göra allt man inte hinner annars. De som jobbar kör järnet under somrarna. Inte lätt att vara vikarie heller. Under hösten är många sen trötta. Influensor och alla sorters sjukor dyker upp. Samma visa varje år! Själv råkade jag ut för en hemsk influensa på sensommaren och ett virus av fästingliknande symtom/bett. In på akuten. Medicin. Sjukt med biverkningar. Stod inte på benen länge de första dagarna efter utbrottet. Såna gånger hade man behövt en inneboende, men klarar sig gör man väl ändå. Smått förkyld igen. Samma symptom smyger sig på. Nåja. Jag står på benen och känner mig ändå rätt pigg. Men är i behov av värkmedicin. Ut och motionera och träna så ska det nog bli bättre! Ett litet märke lär jag få ha efter insekten som valde och bita just mig. Ännu en anledning varför jag ogillar kryp! Huga... Ta hand om er där ute och ta dagen som den kommer 😊 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Älskar andlig musik i sång och musik. Lärde mig redan som några år gammal att spela efter gehör. Men då började jag med att sjunga och det tog inte så lång tid innan jag fick melodin på orgeln också. Jag råder verkligen föräldrar att sjunga och spela mycket med barnen. Det är först i vuxen ålder jag fick intresse för noter, så ibland sätter jag mig bara och övar noter eller spelar utan och ibland har jag inga sånger eller nånting i huvudet, bara spelar efter humör :) Sången och musiken har alltid varit en viktig del av mig. Delar med mig av en fin psalm:


1.Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig, och i dunklet ser du mig

2. Läk mitt öga, att jag ser, hur du är i det som sker. Där jag bäst behöver dig, är du allra närmast mig.

3. Och om jag ej mer förmår, gå i tro den väg du går, led mig vid din fasta hand, steg för steg mot livets land.

4.När min tanke tvivelstrött. obetvingligt motstånd mött, och ej mera mäktar strid- inneslut den i din frid.

5. All din nåd är öppen famn, och ditt namn en ljuvlig hamn. Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet.

Psalm 217

Likes

Comments

View tracker

​Stickar små strumpor i äkta fårull till en väninnas prinsessa! Tycker att hon ska ha det varmt och mojsigt om sina små fötter i vinter 😊 

Likes

Comments

​Ganska trött just nu men några rader ska jag knåpa ihop innan det är dags att krypa till kojs. Prov i Engelska imorgon och borde kanske ha läst på lite mer. Har lagt ner en del tid på naturkunskapen och gjort hemprov idag. Tycker den gick riktigt bra! Nu till ämnet som jag tänkte skriva lite om. Kommer säkert upp mer om det senare. Våra beteenden. Många av dem är inlärda av dem som har varit delaktiga i uppfostran. Jag räknar även med andra vuxna i vår omgivning som vi har haft i de närmare kretsar i vår uppväxt. Jag tänker att vi till viss del har blivit lärda att hantera saker på ett visst sätt genom att ta efter hur de vuxna gör. Mycket av det tar vi med oss i våra egna vuxna liv. Jag har vuxit upp med att man inte pratade om t,ex känslor, jobbiga saker o.s.v. Upplever att det var mycket så förr i tiden, alltså längre bak i släktleden som har följt med. Man valde att inte säga saker om hur man kände och tyckte av rädsla för kanske negativa reaktioner från omgivningen. Det blir lätt att "vad ska andra tycka om mig då om jag säger det här?" Själv har jag som liten funderat och tänkt mycket kring olika saker. Förstås har jag haft den turen att jag har haft vuxna som jag har kunnat prata med och fråga om allt möjligt. Det finns dem som märkte detta och såg att jag hade det behovet att få svar på jättemycket. Då fanns det de som inte tycket om det. Usch vad nyfiken jag var och så jobbiga frågor jag kom fram med. Tor faktiskt det var så att de inte visste svaren själv.Det kunde vara om allt mellan himmel och jord. T.ex varför finns vi? Vad är meningen med våra liv? Finns verkligen Gud? Allt fick jag inte svar på då, det bara var så. Det har jag fått svar på senare och fått bekräftat ,speciellt sådana här frågor på ett väldigt underligt sätt som jag kommer dela med mig av i senare inlägg. 

Vi kan styra och ändra på våra beteenden. Det är jag ett bevis på. En nära vän sa en gång att; "vilken skillnad det är på dig nu och då vi sågs första gången, man kan nästan inte tro att du är samma människa" 

Nu menar jag inte det att man behöver ändra på sig, men jag hade mycket svåra saker som jag behövde ta tag i och lära mig hur man fungerar känslomässigt när allt inte stämmer. Innan jag kom till insikt om mina svagheter och problem var jag en inneslutande människa som gick efter vad andra tyckte och sa. Vilja hade jag, men den gömde jag nånstans långt inne i mitt djupaste skal. Usch vad jobbigt det var att hela tiden anpassa sig efter andra och tro att det var det bästa sättet för att passa in och "vara" något. 

Svagheter och styrkor har vi alla. Poängen är att lära sig acceptera dem. Vi är inte bäst men vi är inte sämst heller. Att kunna vara helt sig själv är en stark egenskap. Att komma dit kanske kräver en del, men det är värt det. 

Allt det här som jag skriver om har jag inte fått av egen styrka. Den fanns inte. Den kom och kommer än idag från Gud. Det är Gud som ska ha äran för det. Många kanske fastnar lätt i tanken att om det är mycket motgångar som man tror att man inte mäktar med så är inte Gud god. Nej, vi mäktar ingenting av egen kraft. Styrkan kommer från Gud och jag brukar trösta mig med att Gud ger inte mer än vad jag klarar av. Gud har en plan med mig och dig. Så tror jag. Livet på jorden är ingen lätt kamp. Men när vi litar och tror och ber att Gud ska leda oss så gör han det. Det har jag varit med om många gånger, och inte alls längesedan fick jag en känsla av Guds närhet. Det går inte att beskriva i ord. Det finns även många glädjeämnen och lyckliga stunder i mitt liv. Det är så sant som vi sjunger i en psalm "sorgen och glädjen det vandra tillsammans, medgång och motgång här tätt följas åt"

Många har stressigt i vardagen. Stora krav på sig själv och sina barn är ett exempel. Man vill inte misslyckas. Man ska ha det superbra hela tiden. Man kan inte säga nej, sätta gränser. Det säger sig självt att det inte går. Vad strävar vi efter? Vad är viktigt? 

I längden kan detta leda till en rad olika besvär. Depressioner, ångest, sömnsvårigheter mm.

Det senaste har varit ett problem för mig. Att helt enkelt våga säga nej. Jag kan känna att jag inte har ork men gör det ibland ändå. Jag är ensamstående och jobbar eller läser. Andra kanske tycker att jag har tid och ork. Inte alltid. Jag kanske har sovit dåligt en period. Jobbat för mycket. Prov att plugga till. Idag är det betydligt enklare att sätta gränser än vad det var tidigare. Jag mår bra av att hjälpa dem som behöver hjälp. Det beror på vad saken gäller om jag säger ja eller nej fast jag inte har den bästa orken just då. 

Det är också lätt att jag tar alldeles för mycket på mig. 

Konsten är att lyssna på kroppens signaler om att det börjar bli för mycket. Har struntat i det ibland. Då har jag fått ta igen mig ett bra tag efteråt. Som en psykolog sa till mig som jag har tagit med mig "Ta hand om dig". Hur mycket betyder inte det? Förstod inte då vad hon menade riktigt. 

Blev friskförklarad när jag hade varit som allra sjukast (ca 8år sedan). Bodde i Norge då. Flyttade till Sverige och insjuknade igen 1 gång. Inlagd 2 veckor. Kommer hem= Bipolär sjukdom. Jaha, tänkte jag. Det finns tydligen namn på allt nuförtiden. Hur kan de vara så bomsäkra på det. De känner ju inte mig. 

Upplever faktiskt att diagnoser sätts lite väl fort ibland men kan ju tänka mig att det är en lättnad av att veta vad som ligger bakom. Jag har inte satt så stor vikt på min diagnos. Jag är inte bipolär, jag har bipolär sjukdom som kan göra att jag blir sjuk ibland. Åt mediciner regelbundet fram till något år sedan. När jag inte längre hade behov av kontakt med psykiatrin och läkaren på min vårdcentral tog över. 

Idag vet jag själv när jag behöver medicin. Större delen av året kan jag faktiskt vara utan. Överläkaren jag träffade för något år sedan tyckte att jag kan äta när jag behöver och sluta emellan. Tack till denna underbara läkare! En tidigare sköterska hade slängt ur sig att jag aldrig kommer att kunna sluta på mediciner och måste äta livet ut. Man funderar vad hon har pysslat med under sin utbildning... Skulle kunna fortsätta mycket längre. Ställ gärna frågor och om det finns annat också som kan vara viktigt att belysa.

Kom ihåg; hoppet är det sista som lämnar människan!





Likes

Comments

​Det finns en del saker som jag kommer att dela med mig i nästa inlägg utifrån mina funderingar och resonemang och även lite fakta. Våra inlärda beteenden. Vad tar vi med oss från barnsben till vuxenlivet? Vad får så många att må dåligt och att allt fler får diagnoser som är relaterade till depressioner, ångest, manier osv. Jag har stött på människor med olika diagnoser och utan diagnoser. Min diagnos får ni också veta till nästa inlägg! Nu måste jag plugga! Ha det så härligt i den friska höstluften 😀


Likes

Comments

​Jag ska se om jag kan kan komma igång med bloggandet och om det kommer finnas tid att göra det. Det jag främst kommer att skriva om är egna erfarenheter om psykisk ohälsa, egna upplevelser, olika beteenden- var detta bottnar, vad jag har fått ut av att hjälpa andra. Det är ett ämne som det finns hur mycket som helst att skriva om, och jag kommer att dela med mig av en del. Jag kommer inte nämna personer om det inte handlar mig själv. 

Jag har redan som liten analyserat mycket kring min omgivning. Varför ett problem uppstår. Hur det kan lösas. Hur saker och ting hänger ihop. Hur vi människor fungerar. Andras och egna känslor. Kan ju poängtera att det inte alltid var så uppskattat bland de vuxna i mina närmaste kretsar! Dem försökte reda ut hur jag hade fått reda på saker när jag nämnde problem på ett så självklart sätt som ett barn gör. Jag ville lösa konflikter bland de vuxna och andra i min åldersgrupp. Jag tänkte rättvisa och försoning. Det gör jag fortfarande. Barnet som analyserar och vill lösa olika slags problem men i bredare omfattning och ännu bredare synvinklar som jag fått med mig, tack vare alla motgångar och hinder och även alla bra upplevelser. Dem liksom väger upp varandra som en vågskål.

Kommer ju förstås att skriva om annat också emellanåt. Har en tendens att faktiskt glida bort från huvudämnet ibland. (har bloggat en gång förut, blev inte många inlägg) Jag tillåter mig att göra det i den här bloggen. Så det kan komma inlägg om vädret, handarbeten, mat, skola, barn., tro..osv. Det som upptar min vardag. Vad tror ni? Ska jag börja blogga? 

Likes

Comments