Jag har haft en väldigt svår och tuff barndom och växte upp med svart och vitt tänkande. Det är ganska vanligt när man försökt överleva, därför blir det sån här tankemönster när man blir äldre, det kopplas till fight or flight försvarsmekanism.
Att växa upp och tro att världen är svart och vitt var tufft nu när jag kollar tillbaka. Att ständigt leva med att saker och ting är på ett sätt. Att aldrig kunna se andra perspektiv av en händelse, att tro alla är emot en, att helt enkelt tänka allt eller inget. Jag nämnde i mitt förra inlägg att jag äntligen kan njuta. Och det är en befrielse, även om jag har en hel del kvar..

Jag kämpar emot svart och vitt tänkande än idag, jag har det i mig fortfarande eftersom det är en lång process för att ändra tankemönster. Att kunna njuta av min tillvaro, att se saker på andra sätt har fått mig att öppna mina ögon, har fått mig att lyssna ordentligt på vad den andra har att säga än att bara lyssna på det jag vill höra. Jag har egentligen fått facit angående detta för längesen av en person som betyder mycket för mig men jag förstod det bildmässigt(framför mig) men kunde inte riktigt vara i det han menade. Jag är i det nu och jag har växt enormt på bara kort tid. Jag har en lång process kvar men livet blir enklare att inse att saker inte är svart eller vitt, det finns mellanting.

Att tänka svart och vitt är destruktivt, det är en djup rädsla och man försöker skydda sig själv enormt. Hur har jag kommit dit jag är nu?
Jag vaknade inte en dag och var bort från det, även fast jag fortfarande har det i mig som jag nämnde så har jag börjat för längesen att mata in positiva tankar tex, att läsa på mycket och ta kontakt med den jag är inuti mig. Alltså lyssna vad jag har inom mig och reflektera än att agera!
Att träna på just det, att misslyckas hundra gånger om är bästa träningen men nyckeln är att aldrig ge upp. Att ge eloge varje gång man har tex reflekterat och minskat drastisk på sina impulsiva beslut, att acceptera att saker och ting är som dem är och man inte kan kontrollera. Att släppa taget, att se att livet är inte orättvist just mot sig själv. Livet är och förblir i olika vågor, ett mellanting.

​Har du svart och vitt tänkande? eller har haft, vad gör du åt saken? stör det din vardag? 
Berätta gärna era erfarenhet

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag har nog aldrig riktigt förstått det här med att njuta av själva resan till destinationen man vill komma fram till, men har gjort det nu, äntligen.
Jag har aldrig förstått att resan är den tiden då man ska njuta, tiden som man ska leva på.
Har ni någonsin velat ha något , kan vara en bil, körkort eller en lägenhet. Man stressar så otroligt mycket och tänker på framtiden och så fort man fått det man vill så är man där och tänker ''är det här allt?'' Man kan inte njuta trots man har kämpat så otroligt mycket och är där man vill vara...har du någonsin varit där? För det jag precis gav exempel på var mitt problem, mitt hinder för att njuta av den inre resan , hinder för min egen lycka och glädje.

Jag har för första gången i mitt liv varit lycklig de senaste dagarna och inte velat stressa fram själva resan till destinationen jag vill vara på. Jag har en hel lista på vad jag ska göra innan jag fyller 30, och när jag är 30 så kommer en ny lista, osv osv. problemet är inte pressen eller tiden dit, utan att jag har aldrig känt att något av mina punkter på listan varit tillräckligt för mig att bli lycklig eller glädjas åt. Och jag har insett nu att det är pga att jag ALDRIG har njutit av resan dit, alltså nuet. Det har skapat oro och meningslöshet efterhand.

Jag har även förstört relationer för att jag har övertänkt och velat snabba på processen än att njuta på tillvaron och de vi är tillsammans idag. Alltså inte bara materiella saker eller mål/drömmar.

Det insåg jag med samband när jag såg min favorit bil ute på stan häromdagen, jag sa till mig själv att det är min födelsedagspresent till mig när jag fyller 30, om 7 år. Jag skrattade åt mig själv och tänkte ''det där kommer inte ske'' men det är sista punkten i min lista. Och jag kommer komma dit, och för att göra de...så krävs små steg framåt. Och dessa steg..kan berätta för er att jag har för första gången tex sparat pengar.
​Jag sparar pengar för körkort och det är första på min lista. Jag insåg att jag kommer inte vara lycklig när jag står där i framtiden med bilen som äntligen blir min, varför? För att jag troligtvis inte njutit av själva resan om jag fortsatt samma spår. Jag hade inte tillåtit mig själv att vara lycklig eller stolt över mina framsteg, utan jag hade nog jämfört mig med andra. Som jag har gjort i så många år nu, Jag sett dem andra i min ålder som har gjort otroligt stora resor utomlands och vissa bildar familj och allt möjligt och jag känt mig som världens misslyckade människa.
​ Och det är så fel att vara elak mot sig själv, att inte förstå att dem små glimtar är själva lyckan i det hela.

​​Det som får mig nu att kämpa hårdare varje dag är att jag försöker påminna mig att jag var en tjej med social fobi förra året denna perioden men här är jag med två jobb och för första gången sparat pengar. Det är en stor sak för mig och jag är så lycklig.
Detta betyder mer för mig än den dagen jag kommer fixa mitt körkort eller köpa den bilen jag vill ha, just för att det är dessa moment som räknas, som är dyrbara, dessa små glimtar av lycka.
Vilket i slutändan kommer känna riktig stor glädje och uppskattning när jag fått det jag har kämpat för.

Likes

Comments

Idag var jag med på Pride paraden i Malmö.
Vad jag inte hade väntat mig var att jag och mina vänner skulle bli bemötta av homofober när vi senare var klara som skrek massa glåpord. Jag kunde inte hålla mig och skrek tillbaka, sa åt dem att ingen bryr sig om deras åsikt, ingen bad om deras åsikt. Hur kan man som person vara så, fine alla har olika åsikter men inte går man och skriker på någon...
Min ena vän är lesbisk och blev skit rädd, detta var på hennes arbetsplats för att hon hade Pride flaggan. Varför alltså!!??
Vi kallade på vakterna iaf, dem fick utskällning och får inte vistats där mer.

Men iaf vi hade skit kul, det var trevlig stämning men det var tråkigt med lite regn.

Likes

Comments


Jag har varit så upptagen de senaste dagarna, jag har inte haft tillgång till datan, inte haft något på hjärtat att skriva. Men det kommer snart då det plötsligt börjar dyka upp en massa saker. Jag tror inte ni förstår men boken "jag är inte perfekt, tyvärr " har totalt ändrat mitt liv. Jag tänkte förklara mer på ett annat inlägg mer detaljerat. Jag känner mig friare att äntligen kunna förstå och acceptera mina känslor. Jag känner mig lite mer stabil, även om jag hamnar i "Depp mode" så har jag lyckligtvis kunnat komma ur det då och då.

Men vad har jag gjort de senaste dagarna? Jag har varit med olika vänner, jag försökte fira en person som betyder för mig mycket så mysigt jag kunde även om jag nu lyckades halvt, ingen aning , jag har varit med en vän och bara myst hos henne och snackat så djupt, blev ganska känslosamt och hade gråtfest helt själv (vet att du läser din uppförstorade jävel!! Haha) vi började skratta lite när hon sa att hon är känslomässigt uppstoppad och jag är känslomässigt förstörd. Vilken kombo!
Jag ska iaf med på Prideparaden imorgon/idag alltså.
Jag har även mått skit också pga ppiller, har nog inte nämnt något här men valde att börja med dem för en månad sen, och mycket möjligt att hormonerna fick mig att hamna så djupt nere, iaf mår skit pga jag fick min mens vilket jag inte ska, men de är nog en mellanblödning. Jag hoppas bara det slutar blöda snart.

Jag ligger här just nu i min säng och är lite glad, jag kan känna lite glädje känslor och det gör mig glad och allting, typ luften blir bara så mycket gladare! Hahaha så flummigt inlägg, men ville gärna uppdatera...men mest skriva av mig av mig, finns inget skönare efter att ha skrivit av sig.

Bästa som finns.


Vill dela med mig om bästa paret i televisions/seriens historia , alltså det här är en fanmade video(älskar såna , någon mer??) på deras relation.

Jag vill ha en Nathan , nu!
Serien heter one tree hill
Bara jag som fortfarande efter så många år bara
Älskar denna serien??

Likes

Comments

Många skriver listor på vad dem vill göra under sitt år, hur dem vill åka till de ena landet till de andra. Jag har tänkt att min lista kommer fyllas med vad jag vill ändra på mig själv alltså stärka eller bli bättre på eller släppa taget om, en mini älska sig själv lista helt enkelt. Här kommer den :

  1. Säga min åsikt oavsett vad någon annan tycker eller tänker om mig. Jag brukar oftast bli tyst om jag säger min åsikt och den inte blir hörd så bra eller skratta med eller bara kolla konstigt på den andra. Jag menar inte att jag ska vara emot allt någon säger utan mer att jag inte ska vika mig och bara hålla med för att slippa konflikter, utan öva på att säga '' detta är min åsikt, jag vill gärna att du respekterar den och vi kan släppa denna diskussionen för vi kommer ingen vart'' Det hade gjort sån skillnad istället för att gå runt med en känsla att man stör sig. För det blir oftast så när jag bara blir tyst.
  2. SLUTA SÄGA FÖRLÅT. Jag säger förlåt typ hela tiden. Kan jag inte göra något för någon så är min försvar direkt ''förlåt''. Att säga förlåt hela tiden är att förminska sig själv, ha sig själv i en position som är ohälsosam mot sig själv, handlar inte om svaghet mot den andra utan svaghet mot sig själv. Jag säger förlåt så ofta eftersom jag vill göra alla nöjda och glada. Jag vill vara minst börda men jag vill sluta säga förlåt för jag är INGEN börda. Jag har rätt att göra fel, har rätt att inte kunna göra någon nöjd.
  3. Jag vill minska med att förklara mig bland mina vänner. Jag känner mig så nöjd med mig själv när jag jobbar eftersom jag behöver inte förklara den jag är. Med vänner så gör jag det för mycket och ganska onödigt. Att bara kunna säga ''kan inte, eller vill inte'' ska ibland vara det enda man kan svara på. Man behöver inte förklara sig , förklara att man är nere, att man har detta problem och det andra. visst kan man göra det om man vill ha hjälp men det ska inte vara en ursäkt!
  4. Jag vill släppa taget om att tro att jag kan kontrollera saker och ting, jag vill kunna lära mig att inte drabbas av panik om min planering går åt skogen, om något händer på jobbet osv. Kontrollbehoven är enorm men det har minskat drastiskt de senaste veckorna.
  5. Att lära mig lyssna på en person tills han/hon är klar innan jag säger mitt. Jag har de beteendet eftersom jag får tankar hela tiden pga min adhd och jag vet om att jag kommer glömma det så fort personen är klar. Och det är de jag vill lära mig att även om jag glömmer bort de jag säger så är att bara lyssna så oerhört viktigt. Man behöver inte svara på allt.


Så dessa punkter känner jag är så viktiga mot mig själv och mina relationer. Tror ni jag kommer lära mig efterhand allt detta ? Jag hoppas iaf att jag gör det då jag kommer bli så mycket friare att kunna vara jag på riktigt.

Likes

Comments

Att tro på gud i sverige känns så ovanligt om man inte är religiös. Jag kommer från en religilös och troende familj. Jag var som barn väldigt tveksam, tänkte redan då för mycket och jag bara tyckte det var skum att det fanns en gud som styrde allting, varför skulle han göra allt så orättvist, var va han när jag grät varje natt tänkte jag när jag var 8-9 år. Jag tappade hoppet om att det skulle finnas en gud, för i mina mörkaste stunder så bad jag till gud men han fanns inte där för mig.
Jag har inte trott på gud förens nu.

Med senare åren så började jag tveka om jag trodde på gud eller inte, jag kunde inte välja. Jag var väldigt lätt på att följa alla andra och skämta om gud, skratta åt folks skämt om gud, jag var lätt påverkad och ville passa in kan jag tänka mig. Jag bara skämdes att jag hade en liten del av mig som trodde på gud.

Mamma tog mig till kyrkan när jag mådde som sämst för 2 månader och jag kände bara grov ångest när jag satte mig där och bad till gud, jag tände ett ljus...gick ut därifrån och mådde fortfarande skit.

Men så hände en sak sist jag var där när jag bestämde mig för att verkligen ta ett beslut, ag satte mig där...medan en man spelade piano. Jag sa ''jag tror på dig gud'' och började be. Jag tände ett ljus och gick ut därifrån. Jag tror nog aldrig jag känt mig så glad och fred med mig själv. Jag kände ingen ångest, jag kände en lättnad.

Jag tror dock på en gud , enbart gud och inte religion. Jag tror på en gud som finns för oss alla, som finns oavsett tradegier, oavsett orättvisor, jag tror gud testar, jag tror gud även står på ens sida. Jag har många gånger fått svar och verkligen känt av att gud har hjälpt mig trots att jag tvekade mycket förr. Jag gick faktiskt väldigt ofta runt och bara tänkte jag behöver bevis på att gud finns. Men vi behöver inte se, känna eller få allting bekräftat för vi ska tro eller känna något är äkta för sig själv.

Jag tror inte på religion alltså jag tror inte det folk skapat i guds namn, utan jag tror på guden som älskar människan, djuren, naturen...alla.

Jag tyckte alltid det var ett skämt att folk som hade det svårt sprang till gud, eller blev troende plötsligt. Men här står jag i nästan samma sits, det handlar inte att man lätt hamnar i troende spår pga svårigheter utan mer vägledning, en styrka och för min del har jag som jag tidigare nämnt alltid undrat och jag ville bara få svar på vad jag ville välja.

Jag har valt att tro på gud.


Likes

Comments

Dagen startades med mardröm...jag vaknade och kippade luft, det var verkligen ingen trevlig morgon, jag vaknade 7...och var helt känslosam, men efter 3 timmar så bara fick jag power . Jag hade gjort en lista på vad jag skulle göra inför dagen, det var såhär :

  1. Fixa A-kassa med e faktura
  2. öppna sparkonto
  3. städa
  4. vila


Blev inte riktigt så förutom att jag fixade A kassan och sparkontot. Och efter det hörde Jasmin av sig ,en vän till mig och vi bestämde oss för att dra till nova lund, Det var verkligen en behövd shoppingrunda. Köpte ett par skor från stadium, behövde bekväma skor inför jobb då jag står upp väldigt mycket och fötterna tar stryk. Jag köpte även två ringar från glitter, trosor, bh från hunkemöller, Allt jag köpte var på rea!


Bild på skorna...inte så fancy men äh!

Likes

Comments

Ska berätta för er en grej jag inte har gjort för många alls, under hela min tonår alltså från när jag var 15 år tills jag blev 18 så hade jag på mig svarta kläder och hela min kropp skulle täckas. (Edit : hade inte svarta kläder varje dag utan mörka o mycket svart) 
Jag skämdes så oerhört för min kropp, jag hatade min kropp. När jag blev 18 så fick jag nog, jag orkade inte mer behandla min kropp sådär och jag kunde aldrig åka till stranden för den delen heller så jag bestämde mig att varje år skulle jag på sommaren åka till stranden och bada med bikini.
Vet ni hur läskigt tanken var?! Jag minns första gången jag åkte dit och badade efter flera år av att täcka min kropp ...jag vågade inte men så bara körde jag på , klädde av mig och gick in mot havet. Bästa känslan av att ha vunnit över min komplex. Jag har nu inte svikit min tradition och gjort såhär varje år sen dess!

Jag har oftast badat med massa folk och inte som idag på en brygga helt själv med en vän, men det var så härligt oavsett. Jag säger inte att min komplex har försvunnit pga dem små övningar en gång per år jag gör men de är små framsteg jag tar. Jag vill inte slösa på friheten jag har, på allt kul man kan ha pga sin komplex. Ni undrar nog ''vad är det du har komplex över?? du har ju fin kropp''
Men det handlar inte om att vara smal, tjock eller brister och så, utan mer att jag bara hade avsky att ha just den kroppen. Jag kände inte mig bekväm att visa upp den delen jag avskydde, den delen jag täckte i så många år. Jag har varit grovt mobbad som barn pga utseende och det kan mycket möjligt vara det som påverkat men varje år och varje gång jag har på mig lättklädd så känner jag mig som en vinnare.
Jag skulle ljuga om jag skulle säga att det är enkelt idag jämfört med förr, för det är lika svårt varenda gång.

        Det var sjukt kallt , jag bara darrade hela tiden och var kanske där inne i 5 minuter men det var så värt det.

Likes

Comments

Jag skrev tidigare hur jag inte brukar tänka på något alls när jag ritar, det är likadant när jag fotar samt blir fotad. Det är så himla kul då man är så fokuserad på en sak och allting bara försvinner runt omkring. Det här var min outfit idag, kan ni förstå att det var 21-23 grader? Jag var så tvungen att springa ut! Outfiten var ju kanske inte helt smart då shorts borde ha varit grejen för de vädret men det lönade sig då det blev ganska kallt senare.

Och ser ni mitt hår? haha...försökte platta det så bra de gick med min tråkiga plattång men nja...klart så funkar det inte som jag vill och man ser att det är vågigt fortfarande...ibland är det jobbigt med vågigt hår.

Likes

Comments

Jag ritade igår Chester Benningtong, försökte iaf få det att likna honom men det är inte syftet, syftet att bara få lusten tillbaka att rita...har inte haft det sen april. Jag minns att jag fick sån avsky för konst efter ett tag då jag bara hamnade i så ond spiral med mig själv och lade in alla mina saker i garderoben längst upp så jag inte kunde se och kastade många tavlor, jag ska ta ner allting idag och jag ska inte kasta iväg den delen som är en del av mig. Det var så skönt att rita, att bara sluta tänka på precis ALLT. Jag sov som en bebis efteråt och jag har inte kunnat sova bra på en månad nu.

Likes

Comments