Jag har alltid sedan jag var i tonåren haft problem med finnar. Men det har blivit värre ju äldre jag blivit. Jag bytte kost till vegetarisk och såg skillnad men finnar har kommit i vågor. En månad helt clean och nästa bombnedslag.

Jag hade hört en del om att ppiller kan minska och ta bort acne..så jag tänkte i samband med min pmds att jag kan börja ta det och se om jag kan liksom kan fixa 2 saker på en gång! Jag vet helt ärligt inte om det var ett bra beslut då jag har värsta acne nu och i 3 månader så var min pmds tusen gånger värre. Jag minns inte ens vissa delar för jag blev så djupt deprimerad och självmordsbenägen. Jag mådde så dåligt så det fanns liksom inte ord. Jag vet inte hur jag orkade jobba ens...jag bröt ihop vart jag än var men lyckades hålla fasaden på jobbet...

P.S Pmds är svårare grad för pms

Jag tog ppiller diza...och jag fick finnar som ett av biverkningarna och jag höll ut som min läkare ville jag skulle..nu har vi bytt ut till yas då diza inte funkade med att jag inte ska ha mens (det vi försöker undivka så jag inte får pmds) men yas har gett mig helvete massa finnar. Jag har seriöst bölder och det gör ONT!!!!

Jag ska käka hela kartan sen är det tid hos läkaren igen och har jag fortfarande detta problemet så skippar jag ppiller och börjar med antidepp 2 veckor i månaden för min pmds...jag klarar liksom inte av min pmds...men jag klarar fan inte av finnar iheller...

Jag har funderat en hel del om att boka tid hos hudläkare och få skrivet roaccutan men jag är rädd för att bli djupt deprimerad osv...då jag hört att det också är ett av biverkingarna...jag har liksom ingen ork i psyket att hamna där igen.

Så ni som har provat roaccutan...och är känsliga...klarade ni av biverkningarna och var de värt de?


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ja vad har hänt den här bloggen...ja typ dött ut. En av de sakerna jag inte skulle ha gjort men det bara hände som vanligt. Jag gillar att skriva av mig och känner mer lust de senaste dagarna att blogga. Jag kommer fortsätta min stora topic med resan om att älska mig själv och berätta lite mer om min vardag.
Lite kort vad som har hänt sen sist iaf ;

Jobbfronten går fortfarande bra, kommit nära en kollega som jag har sjukt kul med och hänger med henne i fritiden. Världens bästa kollega! Gått på massa möten inom jobb alltså utbildning och lärt mig en hel del om själva organisationen/ verksamheten och fått träffa på massa nya människor även om jag hatar att vara i stora massor fortfarande så har det gjort mig mer social av någon anledning.

Kärleksfronten är allting dött just nu. Jag fokuserar på mig och det var turbulent för typ 1-2 månader sen om jag minns rätt med att jag var förvirrad mess...just nu är jag ensam och allt känns så jävla skönt. Satt värde i mig själv och fortsätter framåt med att neka allt som inte är värd till min nivå, mer om det i ett långt inlägg känner jag!

Mig själv fronten ...det har gått upp och ner men nu börjar det skifta till mer upp. Jag går fortfarande hos psykolog och lär mig en hel del om mig själv betydligt mer än förr. Har verkligen lagt fokus på mig och öppnat mig en del för rätt person och det är min psykolog. Där jag gjort felet att jag förr inte vågade för honom utan gjorde det med någon annan som inte hade någon koll på hur man ska hantera anknytningsproblem. Jag hade en ganska djup terapi session för en vecka sen och det har ändrat allting. Jag har inte haft ångest eller mått dåligt en enda dag och allting är så jävla bra. Jag har även bytt ppiller , vilket medförde mer humörsvängningar, den triggade igång min pmds mer. Jag ska även skriva ett annat inlägg om pmds...för det har jag knappt berättat om men jag ''lider'' av det, de nya ppiller verkar funka mycket bättre då jag är mycket gladare!
Jag är med vänner oftare och gör roliga grejer, planerat in en hel del man längtar efter! Så all is good just nu.

Körkort....jag vet inte om jag ska börja detta året då jag väntar hellre och kanske ska börja resa istället eller spara det till möjliga lägenhet då det är större intresse för mig i dagsläget. Jag vill flytta ut, börja nytt kapitel , bli mer självständig.

Det är typ allt hittills...nu ska jag iväg och fixa mina ögonbryn.


​ Bild från när jag var på söderåsens nationalpark...det var så fint!

Likes

Comments

Jag har nog aldrig riktigt förstått det här med att njuta av själva resan till destinationen man vill komma fram till, men har gjort det nu, äntligen.
Jag har aldrig förstått att resan är den tiden då man ska njuta, tiden som man ska leva på.
Har ni någonsin velat ha något , kan vara en bil, körkort eller en lägenhet. Man stressar så otroligt mycket och tänker på framtiden och så fort man fått det man vill så är man där och tänker ''är det här allt?'' Man kan inte njuta trots man har kämpat så otroligt mycket och är där man vill vara...har du någonsin varit där? För det jag precis gav exempel på var mitt problem, mitt hinder för att njuta av den inre resan , hinder för min egen lycka och glädje.

Jag har för första gången i mitt liv varit lycklig de senaste dagarna och inte velat stressa fram själva resan till destinationen jag vill vara på. Jag har en hel lista på vad jag ska göra innan jag fyller 30, och när jag är 30 så kommer en ny lista, osv osv. problemet är inte pressen eller tiden dit, utan att jag har aldrig känt att något av mina punkter på listan varit tillräckligt för mig att bli lycklig eller glädjas åt. Och jag har insett nu att det är pga att jag ALDRIG har njutit av resan dit, alltså nuet. Det har skapat oro och meningslöshet efterhand.

Jag har även förstört relationer för att jag har övertänkt och velat snabba på processen än att njuta på tillvaron och de vi är tillsammans idag. Alltså inte bara materiella saker eller mål/drömmar.

Det insåg jag med samband när jag såg min favorit bil ute på stan häromdagen, jag sa till mig själv att det är min födelsedagspresent till mig när jag fyller 30, om 7 år. Jag skrattade åt mig själv och tänkte ''det där kommer inte ske'' men det är sista punkten i min lista. Och jag kommer komma dit, och för att göra de...så krävs små steg framåt. Och dessa steg..kan berätta för er att jag har för första gången tex sparat pengar.
​Jag sparar pengar för körkort och det är första på min lista. Jag insåg att jag kommer inte vara lycklig när jag står där i framtiden med bilen som äntligen blir min, varför? För att jag troligtvis inte njutit av själva resan om jag fortsatt samma spår. Jag hade inte tillåtit mig själv att vara lycklig eller stolt över mina framsteg, utan jag hade nog jämfört mig med andra. Som jag har gjort i så många år nu, Jag sett dem andra i min ålder som har gjort otroligt stora resor utomlands och vissa bildar familj och allt möjligt och jag känt mig som världens misslyckade människa.
​ Och det är så fel att vara elak mot sig själv, att inte förstå att dem små glimtar är själva lyckan i det hela.

​​Det som får mig nu att kämpa hårdare varje dag är att jag försöker påminna mig att jag var en tjej med social fobi förra året denna perioden men här är jag med två jobb och för första gången sparat pengar. Det är en stor sak för mig och jag är så lycklig.
Detta betyder mer för mig än den dagen jag kommer fixa mitt körkort eller köpa den bilen jag vill ha, just för att det är dessa moment som räknas, som är dyrbara, dessa små glimtar av lycka.
Vilket i slutändan kommer känna riktig stor glädje och uppskattning när jag fått det jag har kämpat för.

Likes

Comments

Idag var jag med på Pride paraden i Malmö.
Vad jag inte hade väntat mig var att jag och mina vänner skulle bli bemötta av homofober när vi senare var klara som skrek massa glåpord. Jag kunde inte hålla mig och skrek tillbaka, sa åt dem att ingen bryr sig om deras åsikt, ingen bad om deras åsikt. Hur kan man som person vara så, fine alla har olika åsikter men inte går man och skriker på någon...
Min ena vän är lesbisk och blev skit rädd, detta var på hennes arbetsplats för att hon hade Pride flaggan. Varför alltså!!??
Vi kallade på vakterna iaf, dem fick utskällning och får inte vistats där mer.

Men iaf vi hade skit kul, det var trevlig stämning men det var tråkigt med lite regn.

Likes

Comments

Många skriver listor på vad dem vill göra under sitt år, hur dem vill åka till de ena landet till de andra. Jag har tänkt att min lista kommer fyllas med vad jag vill ändra på mig själv alltså stärka eller bli bättre på eller släppa taget om, en mini älska sig själv lista helt enkelt. Här kommer den :

  1. Säga min åsikt oavsett vad någon annan tycker eller tänker om mig. Jag brukar oftast bli tyst om jag säger min åsikt och den inte blir hörd så bra eller skratta med eller bara kolla konstigt på den andra. Jag menar inte att jag ska vara emot allt någon säger utan mer att jag inte ska vika mig och bara hålla med för att slippa konflikter, utan öva på att säga '' detta är min åsikt, jag vill gärna att du respekterar den och vi kan släppa denna diskussionen för vi kommer ingen vart'' Det hade gjort sån skillnad istället för att gå runt med en känsla att man stör sig. För det blir oftast så när jag bara blir tyst.
  2. SLUTA SÄGA FÖRLÅT. Jag säger förlåt typ hela tiden. Kan jag inte göra något för någon så är min försvar direkt ''förlåt''. Att säga förlåt hela tiden är att förminska sig själv, ha sig själv i en position som är ohälsosam mot sig själv, handlar inte om svaghet mot den andra utan svaghet mot sig själv. Jag säger förlåt så ofta eftersom jag vill göra alla nöjda och glada. Jag vill vara minst börda men jag vill sluta säga förlåt för jag är INGEN börda. Jag har rätt att göra fel, har rätt att inte kunna göra någon nöjd.
  3. Jag vill minska med att förklara mig bland mina vänner. Jag känner mig så nöjd med mig själv när jag jobbar eftersom jag behöver inte förklara den jag är. Med vänner så gör jag det för mycket och ganska onödigt. Att bara kunna säga ''kan inte, eller vill inte'' ska ibland vara det enda man kan svara på. Man behöver inte förklara sig , förklara att man är nere, att man har detta problem och det andra. visst kan man göra det om man vill ha hjälp men det ska inte vara en ursäkt!
  4. Jag vill släppa taget om att tro att jag kan kontrollera saker och ting, jag vill kunna lära mig att inte drabbas av panik om min planering går åt skogen, om något händer på jobbet osv. Kontrollbehoven är enorm men det har minskat drastiskt de senaste veckorna.
  5. Att lära mig lyssna på en person tills han/hon är klar innan jag säger mitt. Jag har de beteendet eftersom jag får tankar hela tiden pga min adhd och jag vet om att jag kommer glömma det så fort personen är klar. Och det är de jag vill lära mig att även om jag glömmer bort de jag säger så är att bara lyssna så oerhört viktigt. Man behöver inte svara på allt.


Så dessa punkter känner jag är så viktiga mot mig själv och mina relationer. Tror ni jag kommer lära mig efterhand allt detta ? Jag hoppas iaf att jag gör det då jag kommer bli så mycket friare att kunna vara jag på riktigt.

Likes

Comments

Att tro på gud i sverige känns så ovanligt om man inte är religiös. Jag kommer från en religilös och troende familj. Jag var som barn väldigt tveksam, tänkte redan då för mycket och jag bara tyckte det var skum att det fanns en gud som styrde allting, varför skulle han göra allt så orättvist, var va han när jag grät varje natt tänkte jag när jag var 8-9 år. Jag tappade hoppet om att det skulle finnas en gud, för i mina mörkaste stunder så bad jag till gud men han fanns inte där för mig.
Jag har inte trott på gud förens nu.

Med senare åren så började jag tveka om jag trodde på gud eller inte, jag kunde inte välja. Jag var väldigt lätt på att följa alla andra och skämta om gud, skratta åt folks skämt om gud, jag var lätt påverkad och ville passa in kan jag tänka mig. Jag bara skämdes att jag hade en liten del av mig som trodde på gud.

Mamma tog mig till kyrkan när jag mådde som sämst för 2 månader och jag kände bara grov ångest när jag satte mig där och bad till gud, jag tände ett ljus...gick ut därifrån och mådde fortfarande skit.

Men så hände en sak sist jag var där när jag bestämde mig för att verkligen ta ett beslut, ag satte mig där...medan en man spelade piano. Jag sa ''jag tror på dig gud'' och började be. Jag tände ett ljus och gick ut därifrån. Jag tror nog aldrig jag känt mig så glad och fred med mig själv. Jag kände ingen ångest, jag kände en lättnad.

Jag tror dock på en gud , enbart gud och inte religion. Jag tror på en gud som finns för oss alla, som finns oavsett tradegier, oavsett orättvisor, jag tror gud testar, jag tror gud även står på ens sida. Jag har många gånger fått svar och verkligen känt av att gud har hjälpt mig trots att jag tvekade mycket förr. Jag gick faktiskt väldigt ofta runt och bara tänkte jag behöver bevis på att gud finns. Men vi behöver inte se, känna eller få allting bekräftat för vi ska tro eller känna något är äkta för sig själv.

Jag tror inte på religion alltså jag tror inte det folk skapat i guds namn, utan jag tror på guden som älskar människan, djuren, naturen...alla.

Jag tyckte alltid det var ett skämt att folk som hade det svårt sprang till gud, eller blev troende plötsligt. Men här står jag i nästan samma sits, det handlar inte att man lätt hamnar i troende spår pga svårigheter utan mer vägledning, en styrka och för min del har jag som jag tidigare nämnt alltid undrat och jag ville bara få svar på vad jag ville välja.

Jag har valt att tro på gud.


Likes

Comments

Dagen startades med mardröm...jag vaknade och kippade luft, det var verkligen ingen trevlig morgon, jag vaknade 7...och var helt känslosam, men efter 3 timmar så bara fick jag power . Jag hade gjort en lista på vad jag skulle göra inför dagen, det var såhär :

  1. Fixa A-kassa med e faktura
  2. öppna sparkonto
  3. städa
  4. vila


Blev inte riktigt så förutom att jag fixade A kassan och sparkontot. Och efter det hörde Jasmin av sig ,en vän till mig och vi bestämde oss för att dra till nova lund, Det var verkligen en behövd shoppingrunda. Köpte ett par skor från stadium, behövde bekväma skor inför jobb då jag står upp väldigt mycket och fötterna tar stryk. Jag köpte även två ringar från glitter, trosor, bh från hunkemöller, Allt jag köpte var på rea!


Bild på skorna...inte så fancy men äh!

Likes

Comments

Jag skrev tidigare hur jag inte brukar tänka på något alls när jag ritar, det är likadant när jag fotar samt blir fotad. Det är så himla kul då man är så fokuserad på en sak och allting bara försvinner runt omkring. Det här var min outfit idag, kan ni förstå att det var 21-23 grader? Jag var så tvungen att springa ut! Outfiten var ju kanske inte helt smart då shorts borde ha varit grejen för de vädret men det lönade sig då det blev ganska kallt senare.

Och ser ni mitt hår? haha...försökte platta det så bra de gick med min tråkiga plattång men nja...klart så funkar det inte som jag vill och man ser att det är vågigt fortfarande...ibland är det jobbigt med vågigt hår.

Likes

Comments

Jag ritade igår Chester Benningtong, försökte iaf få det att likna honom men det är inte syftet, syftet att bara få lusten tillbaka att rita...har inte haft det sen april. Jag minns att jag fick sån avsky för konst efter ett tag då jag bara hamnade i så ond spiral med mig själv och lade in alla mina saker i garderoben längst upp så jag inte kunde se och kastade många tavlor, jag ska ta ner allting idag och jag ska inte kasta iväg den delen som är en del av mig. Det var så skönt att rita, att bara sluta tänka på precis ALLT. Jag sov som en bebis efteråt och jag har inte kunnat sova bra på en månad nu.

Likes

Comments

Jag läser just nu boken ''jag är inte perfekt, tyvärr'' av Michaela Forni, och jag har redan läst 107 sidor. Och jag hamnade i en av hennes kapitel där hon berättar om obesvarad kärlek, skamen inför obesvarad kärlek.
Jag har nog inte reflekterat över den delen förens jag läste dem sidorna som hon då lyfte upp. Hon lyfter upp hur vi känner skam över vår kärlek för någon som inte blir besvarad, och att vi hittar på vad som helst för att rättfärdiga varför personen inte besvarar och vad vi berättar för våra vänner är snedrivna berättelser. Jag har aldrig känt igen mig så mycket som just i det hon skriver.
Jag har älskat, blivit älskad tillbaka, jag har fått besvarad kärlek helt enkelt och jag har även varit med om obesvarad kärlek. Och om jag får välja vad som är värst för min del hittills så är det nog obesvarad kärlek som gör mest ont.

Varför?
Just för att man älskar så mycket men man kan inte få utlopp för dessa känslor, dessa känslor blir istället till ilska,hat,sorg mot sig själv, den sorgen går man runt med och man är bara sådär olyckligt kär i en person man så vill ha. Alla säger till en ''men sluta nu , gå vidare'' och där kickar även skamen igång när man hör just dem orden, men hur går man vidare sådär enkelt när vi , människan är hopplöst beroende av hopp brukade jag fråga mig själv och svaret man borde istället ge är ''ge det tid'' för även det går över.

Jag har velat ha många i mitt liv. Och det är två personer som jag velat ha så mycket under olika perioder i mitt liv och dessa två har varit på så olika sätt men så långt ifrån jag kunnat få. Jag är glad att jag inte fick någon av dem för att det har lärt mig en hel del, det har lärt mig att man inte kan få allt man vill i livet, att allt är inte rätt för stunden eller rätt personer, eller att jag är rätt för dem.

Men skammen, vad gör man åt den? Jag har nog aldrig känt mig sådär elak mot mig själv så mycket som detta året, Den obesvaraade kärleken går över dock fortfare på något sätt har jag även upplevt men det som känns , det som gör ont är sitt ego, sitt krossade ego. Det är lite den som är svår att gå över.

Då ingen vill bli sårad, ingen vill bli lämnad och ingen vill bli oälskad när man gett det dyrbaraste man har ...sitt hjärta.

Och jag tror svaret på min fråga ovan är att man ska känna sig stark i att ha älskat även om man inte fått det tillbaka. Att vara stolt över att man har kunnat känna något , att man vågat, trots att jag har varit elak mot mig själv så har jag varit så modig för att jag har varit ärlig mot mina känslor. Att älska...är aldrig fel.

Likes

Comments