View tracker

Idag känns allt lite knepigt. Men jag försöker acceptera att det inte är farligt.
Har varit hemma från jobbet med halsont och värk i kroppen sedan igår. Sov större delen av gårdagen och en bra stund även idag.
Känner mig bättre nu om än inte helt återställd.
Men nu börjar det krypa i mig. Allt känns ur led när jag kommer ur rutinerna.
Samtidigt så behöver jag komma ur rutinerna - och hitta nya.
Försökte göra en meditationsövning förut och insåg hur vansinnigt svårt jag har att slappna av. Inte i kroppen men i huvudet. Så det är något jag vill börja jobba med.
Jag är helt säker på att jag gör saker och ting krångligare och mer energikrävande än vad de behöver vara. Dags för förändring. Vet inte hur än men det ger sig. :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Äntligen söndag och chans till lite lugn. Inget inplaneratför än i eftermiddag då jag ska in till stan och fira Mormor som fyller 80 årtillsammans med familjen.

Och vad händer? Jo jag tog min morgondos concerta som vanligt och nu känner jagmig som en glad studsboll! Men vad gör det? Jag har tid idag och det känns toppen.

Tänkte att jag skulle skriva lite nu i alla fall innan jaggör något annat.
Jag skulle verkligen vilja komma igång med bloggen ordentligt. Ett eller två inläggi veckan tänker jag. Kontinuerligt. Det känns så enkelt när man tänker på det,men att få ihop det i verkligheten sedan är lite krångligare. Den här veckan tex har jag varit helt galet trött varje dag när jag kommit hem från jobbet, ochäven om jag ha tusen tankar som snurrar så finns inte ork och fokus att sättaner dem i pränt.

Men jag vill börjaskriva som en del av mitt liv. Jag älskar att få ur mig saker i skrift. Det göratt jag själv får en överblick av mina tankar och kan se saker och ting ur ettstörre perspektiv.
Så det vill jag göra. Skriva!
Och springa… Jag vill verkligen få in den rutinen. Två-tre rundor i veckan tillatt börja med. Det hade gjort en sådan skillnad på så många sätt. Jag älskaratt springa. Jag älskar bara inte att göra det är jag är trött. Och varje dagnär jag kommer hem från jobbet så är tanken på att ta sig utanför dörren igen enormtmotig. Visserligen måste jag ut. Hunden ska ju ha sin motion så jag förstårinte vad problemet är? Men det är ju det där med stressen. Det får inte ta förlång tid. Det är ju så mycket annat som ska hinnas med innan jag klockan blirför mycket och jag dråsar ihop av trötthet.

Grejen är att jag är rätt säker på att det egentligen är minegen inställning som är problemet. Om jag slutar stressa i huvudet så hinnerjag nog både det ena, andra och tredje under en eftermiddag. Jag måste barakomma in i rätt flyt.
Om jag hjälper mig själv och förbereder saker innan så att jag inte behövertänka så mycket när jag är trött, så orkar jag även förbereda igen för nästadag och så blir det hela en god cirkel. Jag måste bara ta mig över ”jag-orkar-inte-tröskeln”och börja!

Annat som cirkulerar i mitt huvud nu är barnen och hur demår. Det känns hoppfullt på den punkten i alla fall.
Vi ska ha möte med BUP och dotterns skola i november så att vi kan lägga upphennes studier på ett sätt som funkar för henne. Min inställning är att jag integer mig för än det blir bra.
Med sonen som precis fyllde tolv märker man att han börjar bli stor. Ena stundentvärtjurig och andra hur ordentlig och ansvarstagande som helst. Jag talar omför honom att jag är stolt över honom när han visar att han kan, och tjurandetfår jag väl bara ta med ro antar jag. Det ingår liksom i paketet.

Sen hoppas jag att jag ska hitta ro i vardagen igen till attfortsätta virka och annat pyssel. Det är något jag längtar efter. Men det bordefalla på plats när allt annat gör det.

Sist men inte minst när jag en önskan om att skaffa mig eninkomstgivande sysselsättning där jag kan styra över min egen arbetstid ochhålla på med sådant jag verkligen brinner för. Än så länge har idén om hur inte riktigt tagit riktigt form. Mendet kommer. Det är bara att fortsätta framåt – om än med myrsteg.

En av mina absolut bästa egenskaper är att jag aldrig gerupp. Det kan faktiskt alltid bli liiite bättre!


Likes

Comments

View tracker


Så trött jag var igår kväll, och ändå sitter jag här på väg till jobbet och känner mig helt ok.
Nu är varje morgon en nystart. Så mycket mindre oroskänslor.
Visst finns det "problem" att lösa i vardagen, som alltid. Men de känns mer som utmaningar. Någonting jag kommer att klara av. Och för varje utmaning växer jag lite. ❤️

Likes

Comments

Efter en intensiv helg med 12-årskalas och förberedelser inför detta så väntar nu en fullbokad vecka. Och jag är inte det minsta bekymrad.
Vanligtvis brukar den första ordentliga energidippen på hösten komma efter lillemans födelsedag med kalas och allt vad det innebär, med i år känner jag mig bara nöjd och inte tröttare än vanligt.
Jag fick bakat allt jag ville till kalaset och jag hann även sy båda överdragen till sofforna.
Sakta men säkert börjar mitt hem anta ett utseende jag trivs med, och det i sig ger mer energi.

Likes

Comments

Doshöjningen av concertan har varit guld!

Det är helt fascinerande att kunna vara trött utan attsamtidigt känna ångest. Hjärnan hittar lösningar istället för att krångla tilldet och det är lättare sortera och hålla isär tankarna.

Den sista tiden har jag fått gjort massor, och även om jagsåklart inte lyckas genomföra alla idéer jag får så rör jag mig ändå framåt ochbetar av lite i taget. Och det är vad som behövs för att jag ska må bra.
Mitt hem börjar nu äntligen att se ut som jag vill att det ska göra, och det isig gör att det blir lättare för mig att slappna av och njuta här hemma.Ordning på utsidan ger lugn på insidan!

På jobbet orkar jag engagera mig mer än någonsin och det görju allt så mycket roligare, även om jag fortfarande känner att jag är redo förnågot annat.
Jag känner att jag faktisk orkar med mitt liv nu. Jag stapplar inte längrefram, en kortsiktig lösning i taget, utan jag går i stadigt tempo. Inte förfort men med säkra steg och med blicken framåt!



Likes

Comments

Det är 6 år sedan du lämnade oss...
Jag har tänkt mycket på dig det senaste. På vem du var och på att vi har så många gemensamma intressen.
När jag var liten var du den som allra mest uppmuntrade min kreativitet och lät mig utforska den. Jag fick sy på din symaskin och jag fick hitta på egna recept i ditt kök. Du hade tålamod och du hjälpte mig att förverkliga mina idéer. Du hjälpte mig att sy ett gosedjur jag själv ritat mönstret till och vi bakade kakor i miniformat.

När jag får vara kreativ trivs jag med mig själv. Då är jag mitt bästa jag.

Tack Farmor för att du såg mig! Tack för att du såg och lyfte mitt bästa jag! 😍

Likes

Comments

Energin jag får av att saker och ting rullar framåt är fantastisk!
Trots att jag är så trött att jag somnar sittandes på kvällen och trots att det är högsommarvärme i september, så är utmattningskänslan långt borta.
Jag har äntligen tagit tag i att byta bredbandsleverantör, jag har (med hjälp av älskling och bil) varit på Ikea och köpt rullgardiner, gardinstänger och skrivbordsstolar till kidsen och så har jag fått till en bra avbetalningsplan på mina krediter.
Har varit hos sköterskan på psykiatrin och fått höjt min dos på medicinen med. Börjar f o m idag.
Det går bra nu!

Likes

Comments

Här sitter jag i soffan med min nya dator. Trött och vimmelkantig. Hjärnan är full av inspiration och det känns som om idéerna ska börja trilla ut genom öronen snart. Lite lätt kaos m a o.

Det har varit en intensiv dag för mig, intrycksmässigt. 

Jag vaknade vid halvåttasnåret av att hunden ville ut och egentligen hade jag tänkt lägga mig och somna om igen när vi kom in, men någonstans kom jag ihåg att F skulle upp hyfsat tidigt för han skulle till träningen och då kunde det ju vara trevligt om jag var vaken och lite sällskaplig eftersom han inte ska vara hemma ikväll utan åka till sin pappa. Och medan jag var ute och Puffen gjorde sitt började jag googla på koka risgrynsgröt i tryckkokare för det hade jag funderat på igår. När jag kom in var jag redan vaken så det var bara att sätta igång att göra gröt. Det hela verkade gå enligt planerna men när trycket skulle byggas upp så började det spruta mjölk ur den lilla ventilen. Det var mjölk lite överallt… Jag upptäckte att jag hade satt i en liten metallplupp med en silikonring fel efter att den lossnat när jag diskade locket sist. Jag fick torkat upp mjölksölet från diskbänken och satt i pluppen åt andra hållet och sen kokade gröten fint. Tyvärr tror jag nog att jag borde ställt in tryckkokaren på riskokning istället för inställningen jag vanligen använder, för när gröten var färdig hade den bränt i botten, trots att jag följt beskrivningen jag hittat på Google om hur man skulle göra för att den inte skulle bränna vid… 

Nåja, det översta på gröten gick att äta i alla fall och smakade inte bränt. Frukost till mig! F valde att äta tacorester istället, fast det hade han gjort oavsett om jag känner honom rätt. Mina barn älskar att äta middag till frukost. Finns det mat över från dagen innan så kan man ge sig den på att någon står i kylskåpsdörren på morgonen och hojtar ”Får jag ta matlååådaaan?!”

Sedan fick jag faktiskt virkat lite, medan jag satt i soffan och drack mitt kaffe. Jag håller på med ett projekt till min lille brorson, men de senaste veckorna har jag inte haft tillräckligt med koncentrationsförmåga på kvällarna för att orka med att virka. Men nu var suget tillbaka och två delar fick jag färdig!

Egentligen hade jag tänkt köpa datorn imorgon för jag ska ändå in till stan med R och köpa idrottsskor till henne, men sen tänkte jag att jag hinner ju hålla på mer med datorn i helgen om jag köper den redan idag! (Lightbulb moment!) Sagt och gjort. Jag beställde en prisvärd dator på webhallen, tog ut Puffen på en runda och sen bar det av mot stan. Väl inne var det på tok för mycket människor för min smak med det fick gå. Uträttade några andra ärenden också när jag ändå höll på. På vägen hem stannade jag dessutom vid affären och köpte en säck hundmat eftersom jag gav Puffen det sista i morse. Lite otympligt att bära tillsammans med ny dator och matkasse så jag tog bussen hem från affären. Den stannar alldeles utanför oss och är perfekt när man har tungt att bära. Alternativet är att ta den längre vägen från spårvagnen och gå upp för helvetestrappan med nio avsatser. Valet är ganska enkelt – i alla fall när man lyckas tajma bussen.

Väl hemma började jag såklart att pilla med datorn och kände hur jag blev mer och mer stressad och på dåligt humör. Tillslut trillade tjugofemöringen ner då jag insåg att jag inte ätit något sedan gröten imorse och klockan var nu sen eftermiddag. Slängde ihop lite nudlar i en hast till mig och F, som snart skulle iväg till pappa och inte alls kände för att fixa sig något att äta själv.

när F åkt iväg gick jag upp en stund till älsklingen och pysslade om honom lite eftersom han är sjuk, och nu äntligen sitter jag här i soffan med datorn i knät och ett glas vin bredvid mig och kan skriva, precis som jag har längtat efter.

Som vanligt har jag en hel lista med grejer som jag också hade velat hinna med att göra idag, och även fast jag inser att jag inte är kapabel att genomföra alla tankar och idéer jag har så tror jag nog att jag ska lyckas bocka av några till punkter på den där listan imorgon. Hehe…

Sen funderar jag på om jag inte i alla fall borde försöka lära mig det där med realistisk målsättning? Men det är fasen inte lätt när man har en hjärna som antingen är för aktiv för sitt eget bästa, alternativt knappt fungerar alls…

Nu är vinet slut i glaset och jag säger god natt!


Likes

Comments

Godmorgon.
Vi var hos läkarn på BUP igår, dottern och jag. Massor med info om medicinering som jag egentligen redan visste och dottern nog var lite för trött för att ta till sig.
Vad vi kom fram till efteråt hon och jag var i alla fall att hon nog inte vill börja medicinera i nuläget. Hon tror att det räcker med stöd från skolan i form av extra studiero o dyl. Plus att hon nog kände att det skulle bli för mycket frånvaro i samband med alla kontroller som ska göras när man startar upp en medicinering. Att missa och komma efter gör henne väldigt stressad eftersom hon tycker det kan vara svår att hålla tempot i skolan som det är.
Jag sa att hon kan ju alltid välja att pröva lite längre fram om hon skulle ändra sig. Att hon ska göra det som känns rätt för henne själv.
Det blir nog bra. Det kommer att bli ett möte med BUP och skolan framöver i alla fall. Känns positivt.
Något annat som är positivt är att de går igenom samma saker i svenskan nu som R gjorde i nian. Det ger henne ett litet försprång och en sak mindre att bekymra sig över.


Likes

Comments