VARFÖR har ingen berättat för mig att det är så jävla vackert här?
Mina ögon går sönder och hjärtat blir helt fullt. Hit vill jag flytta. Precis som överallt annars när jag reser.
Alltså Sverige. Hallå! Hur vackert land har vi inte?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det blir väl jag. Jag började och slackade direkt. Men det har verkligen varit fullt upp i livet.
Syrran och hennes familj kom med husvagnen igen i helgen som var.
Och igår åkte jag till mamma i Umeå. Så tid är det minsta jag haft.
Jag delar några bilder istället från dagarna som gått.

Ni ser ju hur busybusy vi varit.
På lördag åker vi vidare och ska stanna två nätter i Järvsö.
Vad ser man där? Vad gör man där?

Likes

Comments

Japp.
Vi och projekt eller avslutande av projekt skaver lite.
Passar inte riktigt ihop.
Jag gillar att ha 3000 saker på gång, omväxling förnöjer. Men förutom vårt golv som aldrig blir lagt så har vi den största Neverending storyn ever.
Hundgårdarna.
Ja, jag vet. Hur kan ens ett par hundgårdar bli den största projektnöten att knäcka?
Jo. Man flyttar på den. Typ 3-4 gånger. Och vi pratar liksom ca 65 kvm hundgård. I sektioner.
Vi bor ju på en jordbruksfastighet med tillhörande icke verksam ladugård.
Därför har det funnits en platta för koblajjan. Där skulle vi ha hundgårdarna först (blajjan var givetvis borta förutom en smal liten remsa längst in).
Glada i hågen tog vi traktorn och skottade ut blajjan som var kvar.
För att upptäcka två stora hål i plattan.
Där kisset separeras från blajjan och rinner ut i tanken på andra sidan betongmuren.
Så fail på den.
Jaja. Det fanns en platta utanför den, så vi satte dem där. Funkade jättebra. Svalt för hundarna med platta (och våra är inga hundar som är ute dygnet runt, utan kommer alltid in senast till kvällen).
Men.
När det regnade så backade vatten upp från tanken. Rann över kanten och in i hundgårdarna.
Samt att det är i princip omöjligt att skotta där vintertid. Och vi har ju så där 2 m snö.
Så vi (läs jag) flyttade allt upp på gården. Där vi gör våran ved. Ved kan man väl för fan göra någon annanstans?
Och jo. Det skulle ju funka. Så jag fick väl upp 40 kvm hundgård.
Men nej. Det fanns ingen annanstans att göra ved, då det är för mjukt.
Så nu har jag rekat hela dagen efter ett någorlunda plant ställe att rigga upp dem på. Men då är mannen orolig att det ska bli klagomål om de skäller, för stället är långt upp på gården men med utsikt så klart mot vägen.
Men för helvete! Vart SKA vi sätta dem då?! Och vi bor liksom i by, lite hundskall får man väl överleva. De ska ju inte sitta där och vråla dag som natt.

Så nu har jag gjort en gård klar.
Den ska ha en dörr mellan två så våra gamlingar kan vara ihop, men att det finns möjlighet att sära på dem om det krävs.
Och en hundgård får vi sätta på andra sidan. Helst skulle man ju vilja ha dem alla 3 på rad, men det verkar helt omöjligt att hitta en plats som funkar (för mannen har ju sina fixa idéer om saker och ting han också).
Stod ute bland myggen och skruvade för brinnande livet. Och när jag går in inser jag att jag glömt en dörr. Det är så man får snespel.
Hundkojorna min pappa byggt åt oss åkte mannen och hämtade i alla fall, så nu ska de bara lyftas in med traktorn. Och målas.

Okej.
Ett helt inlägg om hundgårdar. Det var säkert spännande.
Så jag avslutar väl med en bild på sötaste Milda när hon provade Bumbon för första gången.

Likes

Comments

Alltså ja. Det visste jag. Men askblond låter ju lite finare än grått.
Liksom sandré låter vackrare än råttfärgat.
Jaja.
Dagen har varit lika innehållsfattig som de senaste dagarna då vädret är riktigt dåligt. Nästan som en dålig höst: regn, kallt, mörkt, blåsigt.
Måtte vi få en varm augusti! Och en lång härlig höst. Jag älskar hösten.
Igår färgade jag i alla fall håret askblont.

Och äntligen blev det så grått som jag önskat. Efter en blekning, en färgning med plantinablont så blev det grått. Riktigt grått.

Jag har en riktig clown till flicka. Och ja, en av de bättre anledningarna till att man har barn är ju alla skratt man får.

Eftersom gårdagen inte direkt bjöd på någon supermiddag utan fryspizza så fick dagens bli fläskpannkaka. Riktigt mycket fläsk också. Med blåbärssylt och socker. Och mjölk.

Jag är tyvärr, eller tyvärr och tyvärr, hooked på aliexpress. Och ni som inte vet vad det är så är det att beställa "made in China" riktigt billigt.
Jag beställer mest småsaker. Och idag kom dessa i brevlådan.

Likes

Comments

Efter det obligatoriska besöket till stan i några timmar för att handla så åt vi något så delikat som fryspizza.
Ibland orkar man bara inte stressa hem och ställa sig och laga något så fort man kliver innanför dörren.
För att kompensera det så gick vi ut i regnet och hämtade rabarber.
Hittade ett recept med sirap i och eftersom vi hade det hemma efter julens knäck så provar vi nu: Rabarberpaj med knäckigt täcke.
Recept kommer nedan.

Sätt på ugnen på 150 grader.

2 dl havregryn
2 dl socker
1 3/4 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1 krm vaniljsocker
Blanda ihop i en bunke.

125 g smör
1/2 dl grädde
1/2 dl ljus sirap
Koka ihop.

Häll över de torra ingredienserna. Rör ihop.

Skölj och ansa 500 g rabarber och skär i lite större bitar.
Sätt i en smord form.
Bred ut "knäcket" över (jag fick använda händerna och det gick jättebra).

Sätt in i ugnen i 40-50 min tills den blivit lite brun.
Servera ljummen med tex glass.

Jag återkommer med om det var gott.

Likes

Comments

Svartvinbärsbladssaften blev klar idag.
Silat i duk och satt i flaskor samt i ispåsar i frysen. Då tar man bara en issaftbit till ett glas när man är sugen.
När man silat saften genom duken så kan man sen hälla på en liter vatten på bladen igen och dricka eftersaften. Den ska avnjutas direkt. Och det var ju supergott.
Hemmagjort och köpes går ju inte att jämföra.

Eftersom det regnar hela dagen så har vi varit inne. Lagt pussel och dansat. Och sovit lång middagsvila.
Middagen bestod av chorizokorv, pressad vitlök, grädde, en klick créme bonjour grekisk vitlök, salt och vitlökspeppar.
Till det tagliatelle och melonsallad. Perfekt "snabbmat". Och har man en korvälskande unge så är det bara bättre.
Imorgon väntas regn igen. Och då ska vi passa på att åka in och handla.
Jag har också sålt min trikåsjal som jag ska skiljas från.

Vi tränar också att bära i den nya vävda sjalen. Milda somnade dock innan vi knutit färdigt. Vi provade känguru i dag och det är hittills min favorit.

Likes

Comments

Jaha. Då gick söndag och blev bästa dagen på hela veckan (för när man är mammaledig så spelar veckodagar ingen roll).
Varför då?

För att min kära man steker hamburgare åt mig 22.25. På en söndag. Dagen innan hans arbetsvecka börjar igen.
Och för att han varit sån hela dagen. Och ni ser vart jag intar hamburgaren? Där har jag intagit hela dagens mat. Och den har levererats hit.
My god! Nu är det kärlek banne mig.
Jag är tydligen sjukt lätt att göra nöjd. Mata mig i sängen så är det dagen för veckan.
Men förresten. Kan man ha amningscravings?
Förmiddagar går bra, middagar går bra, men framåt kvällen är blir jag bara så sjukt sugen och hungrig. Och verkar som ett bottenlöst hål. Jag äter typ allt jag kommer över. Eller så får man mannen att göra hamburgare. Skrämmande.

Den här lilla fantastiska solstrålen till unge gick och blev hela 5 månader igår. Alltså. Hon ÄR helt underbar. Som en liten skrattmås. Älskade unge.

Vi fick lite egentid jag och storasyster och åkte till Vettasjoki för att fånga fiskyngel. Det blev inga yngel då vattennivån stigit något kopiöst. Då roade hon sig en bra stund med en sandsil som vi hittade i bilen.
Mitt lilla kärleksbarn.

Jag har beställt hem ett solparasoll till vagnen, men blev chockerad över hur liten den var. Fjuttig. Jag hade också köpt ett segel, så de klarar nog sig ändå. Vi laddar nämligen inför semester med mormor om si så där 10 dagar.

Våra omgivningar här uppe är verkligen underbara. En liten blötmark med massor av "bomull". Och så våran gamla bastu där det växer vilt. Hallonbuskar och sommarblommor om vart annat.

Chevan är borta! Bakom syrénbuskarna har min gamla Cheva stått. I 3 år eller så. Döljd av buskarna. Tills vi klippte dem i våras. Vilken skamfläck det blev. Men nu är den flyttad och det blev så mycket bättre. På andra sidan buskarna ska vår paviljong stå.
Allt kommer bli så bra i slutändan så.

Likes

Comments

Jag älskar midnattssol!
Nätterna när solen aldrig går ner. En hel månad av ljus dygnet runt.
När man kan vara ute, fast det är mitt i natten.
Ja. Det var ju förr i tiden. Alltså att man var ute på nätterna. Dagg & dimma. Fiska. Grilla. Oh those days!
Men något som sker varje år, när solen kommer för att stanna är att jag verkar få någon slags D-vitamin boost och aldrig är trött. Japp. Eller min hjärna vill inte sova.
Den här småbarnsmamman är inte bara vaken på natten pga barnen. Hon är vaken för hon vill det. Och inte kan sova.
Det kanske är något inbyggt i mig, för det kommer ju en tid då vi aldrig ser solen.
Jag minns en höst då jag skulle prova D-vitamin tabletter. Men herre Gud, aldrig mer.
Jag tog rekommenderade dosen. Men det var tydligen för mycket för mig. Mitt i mörka hösten så var jag som en storögd Duracell-kanin.
Så inga fler vitaminer för min del.
Nu har det börja mörkna igen. Och det känns lite mysigt ändå.
Fast panikartat. Vi vet ju vart vi är på väg. Mot mörkret. Kompakt och skoningslöst mörker. Och kyla. Bitande kyla som sticker i kinderna.
Fast nu är vi inte där och ska verkligen inte gå händelserna i förväg.
Först ska sommaren förhoppningsvis vara lång. Och sen kommer min favoritårstid: hösten.
Så än kan vi njuta.

Likes

Comments

Gick ut och plockade mig en hink med svartvinbärsblad. Man kan ju göra saft på dem också. Och här äter fåglarna upp alla bär (och jag orkar inte bråka med dem) så vi kan gott göra på bladen.
Tog in några rabarber också, men vet inte riktigt vad jag ska göra av dem? Kanske paj?
Och våra små taniga jordgubbsplantor som vi köpte i år och satte i lastpall har flera gubbar.
Men jag väntar med spänning på de där Rallarrosorna att slå ut ordentligt så vi får testa saft på dem. Det blir årets höjdpunkt.
Undra vad mer vi kunnat hitta på?

Jag fick också hem sjalen idag. Den var en liten tråd lös i den och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det?
Jag har mailat butiken jag köpte i från och väntar på svar.
Vi skulle bära på ryggen, men efter otaliga försök dyngsur i svett så gav vi upp. Milda ledsnade också till slut.
Men vi får öva vidare.

Receptet på saften kommer här;
(Men jag höftar som vanligt och sätter mer socker och mindre vatten för att saften håller bättre då).
2 L svartvinbärsblad
2 citroner
2 L vatten (jag tog 1.5 L)
2 kg socker
50 g citronsyra (jag tog en påse)

Skölj bladen och varva blad och skivade citroner i en bunke/hink/kastrull eller vad du nu har att tillgå.
Koka upp socker och vatten till en klar lag. Tillsätt citronsyran.
Häll över bladen och citronen. Rör runt.
Låt svalna och ställ sedan övertäckt och kallt i minst 3 dygn.
Sila sedan i duk och häll upp på rengjorda flaskor. Man kan också frysa in som isbitar och ta en när man ska dricka ett glas.

Likes

Comments

Jag och min syster satt och pratade en natt i helgen. Om Facebook bl.a.
Eller sociala medier i allmänhet.
Om den lyckohets som pågår där. Där ingen är olycklig, ensam eller fattig.
Där allas liv verkar vara en saga.
Där någon skriver glada, käcka inlägg, men som blir misshandlad varje dag.
Det fick mig att börja tänka på mina egna inlägg på dessa plattformar.
Jag har inga öppna sidor, och det intresserar mig inte heller. Jag delar mest bilder om vardagliga ting och middagar vi äter.
Jag har också en vardag med massor med tråk (och även ibland bråk) som alla andra, men jag väljer, precis som många andra att inte dela den senaste diskussionen jag och min sambo tex hade.
Jag satt ensam i bilen här en sen kväll på väg hem från min syster och började tänka på det här igen. Ljuger jag eller spelar ett spel utåt?
Jag anser att jag är ganska lyckligt lottad. Att det jag delar är min verklighet och vardag (och ser ut så nästan varje dag), men ibland är jag en trött småbarnsmamma och en sur sambo.
Det finns saker jag står upp för och saker jag hatar.
Jag skulle vilja vara ibland mer provocerande och ilsk. Gå där främst i ledet för det jag brinner för.
Jag har åsikter om saker jag vet retar upp människor till vansinne.
Men jag orkar inte, för det mesta. Vardagen ni vet. Den knackar väl på för det mesta. Och sätter käppar i upproriska hjulet.
Jag insåg också att jag kan vara rätt otacksam mot livet. Mot hur jag lever. Hur jag bor.
Jag är fasiken rätt lycklig. Och har det oförskämt bra. Här i min glesbygd.

Likes

Comments