Men jag har mina anledningar, har helt enkelt inte haft någon ork.
Tänk dig att du är så slut psykiskt att du inte ens kan fokusera tankarna till att få fram vettiga meningar, så är det i mitt huvud nu för tiden.
Jag fightas med huvudvärk, yrsel, halsbränna, magont, trötthet varje dag konstant hela tiden och det tar på krafterna så att säga.

Jag är så slut både kroppsligt och psykiskt att jag är på konstant dåligt humör och retar mig på allt.
Kommer hem från jobbet och får totalt spel när jag kommer innanför dörren bara för att ungarna har röjt runt, det kanske inte ser så farligt ut egentligen men för mig ser det ut som om en atombomb har detonerat.

Har inte ätit ordentligt på väldigt länge nu pga att vad jag än stoppar i mig så krampar magen och jag får ont och det bara bränner, ja som sagt det kallas magkatarr.

Var till läkaren i torsdags efter Neas skolavslutning och fick en ordentlig upp checkning med blodprover och ekg iom att jag får hjärtklappning och så "krampar" det i bröstet med andningssvårigheter ibland.

Allt såg ok ut förutom några blodprover så idag var jag in på nytt och tog kompletterande prover så får vi se vad dem säger.
Borde ju få svar ganska snart på proverna. Då läkaren ringde dagen efter dem första proverna och sa att det var några förhöjda värden han ville dubbelkolla.

Jag har aldrig varit en sådan människa som sprungit till läkaren titt som tätt för allt litet så jag har ju gått med detta ett bra tag nu innan jag ens sökt läkare och då har det blivit bara pga tjat från mina vänner och närmaste.
Jag vet att dem vill mitt bästa men jag är inte svag, jag är stark och klarar allt.....

Ja jag försöker iaf intala mig själv detta även om det inte stämmer, jag är stålkvinnan nr 1 och ingen klarar av det jag klarar av iaf inte om jag får tro det själv.

Måste dock erkänna att jag är lite orolig vad proverna ska säga.
Morsan gick inte till läkaren med sin hosta och det slutade med att hon dog vid 49 år ålder i lungcancer.
När hon väl gick till läkaren var det försent 3 månader senare var hon död.
Visst man ska inte måla faan på väggen men självklart ligger detta i bakhuvudet nu när jag mår som jag gör.

Det jävliga i allt är att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera situationen.
Jag har så jävla mycket jag måste koncentrera mig på och sköta men just nu klarar jag knappt av att stiga upp på morgonen.
Jag känner mig likgiltig till allt samtidigt som jag får jordens jävla ångest över att jag inget orkar, "vill" eller kan.

Vi får se hur länge det kommer att kunna forsätta innan jag brakar totalt, jag vet att jag måste ta hand om mig själv och börja se till mig själv men jag känner att om jag gör det så sviker jag en jävla massa människor som förväntar sig saker av mig men som jag i nuläget inte klarar av att prestera.

Ja mer ärligt än såhär blir det nog inte, jag mår åt helvete just nu och livet känns piss, skit å pannkaka  men men det finns alltid någon som har det värre så jag ska inte gnälla.

Men att känna sig som en belastning för min omgivning är inte en känsla jag är van vid och jag tycker absolut inte om den.

Norpan over and out 👅

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments