Header

Det här är en vän till ägaren av bloggen. Det är med sorg i hjärtat som jag meddelar att J****** valde att ta sitt liv i Måndags 😔 Som jag har förstått, efter att ha läst bloggen så stod hon några av er väldigt nära. Jag ville att ni skulle veta vad som har hänt.
Hon var min närmaste vän och vi har känt varandra sen dagis. Jag saknar henne jättemycket och vill inget hellre än att höra hennes röst. Skratta med henne igen ❤️

Tack för att ni tog er tid att läsa 🌹🌹🌹

Likes

Comments

Nu är året snart slut och det är jag glad för. 2016 har varit en fruktansvärt år för mig. Jag hoppas 2017 blir bättre.

Jag har inte varit aktiv på Kik eftersom jag valt att lägga all energi på mitt mående. Jag vet att ni förstår ❤️

Likes

Comments

Julfirandet är över och man kan återgå till det normala livet igen. Det enda jag önskade mig var ett liv utan smärta. Jag hoppas tomten levererade. Annars får han smaka på mitt maskingevär! Dock så fick jag såklart andra julklappar. Kläder, parfym, pengar ect. Jag firade jul tillsammans med tjocka släkten. Gråtande barn som är rädd för tomten och illaluktande julmat. Jag ville hem direkt. Jag vill bara plocka ner granen och allt det andra tramset. Fira Jesu födelse...vilket skämt.

Likes

Comments

Först sjukhuset för att sys och plåstras om och sen psyk igen. Jag borde bli vip här. Jag hatar verkligen sjukhussängar. Det är som att sova på ett betongblock. Jag kommer inte vara online på Kik under tiden jag är här. Stay awesome!

Likes

Comments

Jag börjar med att skriva att jag inte kommer svara på några meddelanden på Snuska. Så att försöka kontakta mig där är meningslöst.


Idag har jag fått en del gjort. Jag tog en 5 kilometers promenad, fikat med en vän, städade mitt rum efter att mamma hotade med att slänga allt i rummet och bränna det, kollat på Suicide squad (Rekommenderas!) börjat att lära mig spela gitarr.
Jag är helt slut men kan lyckas inte att somna. Roa mig människor :*

Likes

Comments

Jag har varit vaken i en timme så det är inte riktigt god morgon. Jag ligger i sängen och lyssnar på Dissection. Vilket band! Jag hade det riktigt trevligt med Malin igår. Jag behövde verkligen få umgås och skratta lite. Idag har jag inga planer. Några förslag? :)

Likes

Comments

Jag växte upp som ensambarn hos mina föräldrar. När jag var 8 år så skilde sig mina föräldrar och jag bodde hos dom varannan vecka. Under en tid i mellanstadiet så blev jag retad och slagen pg.a mina föräldrars ursprung och för att min mamma är troende.

När jag var 13 år så hände det som man aldrig tror ska hända än själv. Jag blev våldtagen en kväll när jag skulle hem från en vän. Eftersom jag var så ung så vågade jag inte anmäla händelsen eftersom jag vad rädd för vad alla skulle säga i skolan. Jag var tyst om det tills jag var 16 år. Då vågade jag äntligen berätta det för mina föräldrar.

När jag var 14 fram till att jag var 16 så var jag tillsammans med en kille jag kallar för "Johan"
I början var allt jättebra. Vi var nykära och vi ville vara med varandra hela tiden, men med tiden så förändrades han.
Han började att kalla mig för diverse saker, knuffa undan mig, skojade på min bekostnad inför sina vänner. Jag trodde att han skojade så jag bara skrattade. En helg så var hans föräldrar bortresta och jag skulle spendera helgen med "Johan". Allt var till en början bra. Vi kollade på film och myste under en filt.
Han frågade om jag kunde hälla upp cola åt honom. Vilket jag naturligtvis kunde göra. Då råkade jag tappa flaskan på den stora vita vardagsrumsmattan. "Johan" får panik och skriker. Sedan kommer knytnävsslaget rakt över kinden. Jag blir chockad och börjar att gråta. Han ber genast om ursäkt. Det var början på en 3 månaders fysisk och psykisk misshandel. Tills slut fick jag nog och fann modet att lämna honom. Det tog lång tid innan jag vågade berätta för något om vad som pågått.
Mina föräldrar vet än idag ingenting.

Dessa händelser har fått mig att må som jag gör idag. Jag har svårt att lita på människor, jag lider av panikångest, är mörkrädd och känner mig stressad när någon går bakom mig.
Medan en del använder alkohol eller droger så använder jag mig av humor som en sorts sköld för att stänga ute det som är jobbigt. Om någon frågar hur jag mår så svarar jag oftast att det är bra. Trots att det inte är det.

Jag har tidigare samlat all ilska, ensamhet, rädsla ect på insidan. En dag blev det för mycket och jag försökte att ta mig liv, men med stöd från familj och vänner, både irl och via internet så kan jag stolt säga att jag är på bättringsvägen. Jag träffar en psykolog 1 gång i veckan där jag får redskapen som ska hjälpa mig en bit på vägen. Jag är också värd att leva ett normalt liv.


Tack för att du läste <3

Likes

Comments

I veckan lämnar jag Volafile för gott. Rummet blir då utan Admin och det är alltid skönt att ha en sån tills hand om man tex vill ha möjligheten att radera bilder. Jag rekommenderar att ni gör ett nytt rum men ni får såklart fortsätta i rummet som finns idag.
Jag kommer att fortsätta blogga och det kommer att bli mer personliga inlägg. Så fortsätt gärna att läsa :)

Likes

Comments

Tack för att du förstörde min kväll igår och fick mig att gråta.
Varför ens ställa dessa frågor? Vad får dig att tro att jag vill återuppleva den kvällen?

Likes

Comments