View tracker

Livet i övrigt

Det här med att vara arbetslös kan ju vara jobbigt. Från och med fredagen den 19:e februari var jag just det, arbetslös. På ett sätt kände jag faktiskt att det skulle vara lite skönt att vara ledig, i alla fall ett litet tag, och samtidigt en rätt stor ångest över att som har med det att göra. Allt jävla tjafs med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, facket/A-kassan och det där. Sökte fem-sex jobb under helgen och två-tre till under måndagen och tisdagen veckan efter. Jag fick svar från två ganska snabbt; en telefonintervju med Eniro och en inbokning med ett annat företag som jag redan glömt namnet på. Eftersom det var på onsdagen jag fick reda på att jag inte skulle jobba kvar så gick ju snacket på jobbet och på fredagen stod det i tidningen att Rusta sökte 90 personer till sitt jättelager här i stan, och det var bemanningsföretaget Pema som höll i rekryteringen. Jag kände ett litet hopp då, eftersom en tidigare chef (som jag hade när jag jobbade på ett annat bemanningsföretag) just nu jobbar på Pema. Jag drog iväg ett mail till honom och frågade om han kunde fixa något åt mig och fick till svar att man behövde ha en viss truckbehörighet som jag inte hade utanför Siemens (där jag jobbade förut). Oh well...

Så jag ställde in mig på att få vara hemma några dagar. Skjutsade iväg mini-me till förskolan och spenderade första dagen med att umgås lite mer utförligt med Veronica. Dag två skulle Veronica jobba, så jag var själv med minin. Städning, förskolan, hem för lunch och ett avsnitt Jessica Jones (det är typ det man hinner när man bara får ha ungen på förskolan i 5 timmar). Sen hände något spännande. Tidigare nämnda chef ringde och frågade vad jag hade för mig nu för tiden (trots att jag skrivit det i mitt mail dagen innan). Jag sa att jag precis blivit arbetslös efter att ha jobbat 8 månader på Siemens i Finspång och just nu inte gjorde så mycket. Han erbjöd mig jobb och bad att jag skulle komma till kontoret för att skriva på direkt. Efter lite kaos med påställning av vår andra bil, uthämtning av kläder (tack pappa!) och promenad över halva stan) så kom jag dit, med barn i knät, och skrev på papper för ett halvår till att börja med (det är så i bemanningsbranschen) och började jobba dagen efter. Så två dagar hann jag vara arbetslös. Jag hade också en jäkla tur, eftersom jobbet jag började på dagen efter var ett ställe där jag redan arbetat tidigare, så jag kände de flesta andra som jobbar där och kom ihåg allt jag jobbat med tidigare, så det blev ingen lång inlärningsperiod heller. 

Skönt som få! (kan man säga så?)

Så nu har jag jobbat på Pema i drygt två veckor. Än så länge trivs jag, och jag hoppas väl att jag kan fortsätta arbeta där jag är just nu så länge som möjligt, eftersom jag trivs så bra. Egentligen hade jag velat bryta mig ur den här lager-/industri-/produktionsbranschen och kommit in på nästan vad som helst egentligen. Några av tidigare nämnda jobben jag sökte var som receptionist annat liknande. Jag har ju ingen erfarenhet av sådant arbete, så jag satsade rätt hårt på personliga breven och försökte där trycka på att jag "har hjärtat på rätta stället", så att säga. 

Det var det. En del har tur med arbetslösheten, andra har det värre.

Nu måste jag sova! 
Stay safe, kids! 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Pappaliv, Spel

I lördags tog vi oss en liten familjedag. Den kändes både rätt spontan och planerad på samma gång. Men först måste jag bara visa hur fin bilen blev efter vi hämtat den från rekonden.

Så jäää'la fiin, som Ronny & Ragge skulle sagt

Anyways, vi hade fått nys om att SVT/Barnkanalen/Bolibompa skulle vara i stan, så vi tog oss dit för att se var det var. Det var mycket riktigt precis som det stått i annonsen vi läst. Bolibompa-Ylva var där för att ta emot alla barn små toarullar till Minimellon (it's a thing, look it up), någonting som heter Supershowen hade auditions och, anledningen till att vi tog med Elias dit, Bolibompa-Draken skulle vara där!

Ylva, som jag inte är säker på att han vet vem det är, var i alla fall mer intressant än den läskiga draken.

Sen var vi otroligt hungriga, så efter några minuters velande ramlade vi in på ett ställe som heter Combo (eller Combo Combo, det var lite svårt att avgöra). Man kunde göra sin egna pizza, eller ja, man kunde bestämma vad man skulle ha på sin pizza helt själv. Vi gillade det, men tyckte att de gjorde bottnarna lite för tunna. Elias åt också upp det mesta av sin lilla pizza.

Bacon, salami, paprika och gul lök hamnade på min pizza

Mätta och belåtna bestämde vi oss för att ta ett varv till Arbetets museum igen. Jag säger igen, eftersom Elias och jag var där själva för bara förra helgen; de har ju en Bamse utställning där som Elias gillar att springa runt på. Idag stod siktet dock mest inriktat på kreativa verkstan' på femte våningen. Vi var där förra veckan också, och då ritade Elias ett fint alla hjärtans dag-kort till Veronica med vaxkritor. Den här gången blev det både kritor OCH oljefärger! Han tyckte det var väldigt kul. Han upptäckte också att man kan måla i handen och trycka på pappret.

Handtryck och ett torn av kritor

Glassugen familj efter pyssel.
Jag äter på Elias glass eftersom han inte ville ha den som han så noga hade valt.

​På kvällen tog den här pappan en paus från The Witcher 3 och hoppade tillbaka in i Metal Gear Solid V som jag inte spelat sedan jag köpte the Witcher. 
Pappan nöjd.

Likes

Comments

View tracker

Spel, Film, Livet i övrigt

Det här med att blogga en gång i veckan gick ju sådär. Men jag kan i alla fall skylla på att vi hela familjen den senaste veckan varit magsjuka, Först Elias, som spydde i bilen på fredagen efter att de hämtat mig på jobbet, sen jag på tisdagen (immunförsvaret höll i alla fall i nästan 5 dagar!). Det bröt aldrig riktigt ut för Veronica, men hon mådde i alla fall inget vidare. Vi överlevde i alla fall, och det är väl huvudsaken. Jag var tillbaka på jobbet i fredags, så det blev verkligen en kortvecka. Måste dock faktiskt erkänna att det var rätt skönt att vara hemma sex dagar i rad, för även om inte jag var sjuk på måndagen så var jag hemma med Elias istället.

_______________________________________________________

Vi hann dock med att konsumera en del media under sjukperioden. Bl.a. såg jag faktiskt två filmer som gick på TV, vilket aldrig brukar hända. Den första såg både Veronica och jag. Det var Contagion och den handlade passande nog om en sjukdom och hade en hel hög med bra skådespelare. Matt Damon, Laurence Fishburne, Jude Law, Gwyneth Paltrow och Kate Winslet. Jag har på senare tid insett att jag faktiskt gillar Kate Winslet mer än jag trodde. Det började när vi såg the Holiday där hon spelar en av huvudrollerna. Jag gillade den ändå. Den kändes lite lång, men den höll ändå hela vägen.
6/10

Nästa film jag såg var Margin Call. Den handlar om finanskrisen 2008. Eller ja, den utspelar sig i princip natten innan finanskrisen 2008. Rätt spännande och helt okej rulle med en annan av mina nyblivna favoritskådespelare, Kevin Spacey. Han ser rätt dum ut, alltså dum som i elak, men han spelar sååå jävla bra. Kanske inte just i den här filmen, eftersom han inte har huvudrollen, men annars. Se House of Cards liksom. I övrigt är också Zachary Quinto, Paul Bettany, Stanley Tucci (gillar honom också!) och Demi Moore med.
7/10


_______________________________________________________

Sen måste jag bara passa på att göra lite smygreklam för Tobias och min Youtubekanal. Jag har precis börjat spela purfärska Firewatch och du kan följa hela min sommar som eldvakt i Wyoming på kanalen! Hoppa in och slå en kik!


Likes

Comments

Film, Musik

Idag var det Veronicas tur att välja film. Efter att vi brottats färdigt med en snart tvååring som inte ville äta nåt så slog vi oss ned i vardagsrummet, hon i soffan och jag i min fåtölj, och smällde på Mårlind & Steins Känn Ingen Sorg, från 2013.

Jag har aldrig varit ett fan av Håkan Hellström, vars musik och texter filmen är baserad på. Jag TROR att jag gillar delar av hans musik, men det är nog bara melodierna. Kanske texterna också, men jag lyssnar sällan på texten när jag lyssnar på musik. Det är liksom artisten Håkan som jag inte tycker om. Fråga mig inte varför för det kan och vill jag inte svara på. Det är lite samma med Kent, fast dem hatar jag verkligen. På riktigt. 

​I övrigt älskar jag istället det som ofta brukar kallas för musikfilmer. Jag vet inte riktigt om det här kan kallas för det. Egentligen kan den nog det. Hur som helst vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om filmen. Överlag tycker jag att det är en helt okej film som absolut är sevärd, speciellt om man gillar svenska filmer. Jag är inget superfan av just svenska filmer (svensk musik däremot, då snackar vi), så ja... Man kanske inte kan lita på mig i den frågan.

Filmen utspelar sig (såklart) i Göteborg och handlar om Pål (spelad av Guldbaggevinnaren Adam Lundgren) och hans två vänner Johnny och Lena (duh!) som lever ett rätt dekadent liv. Lite för dekadent för min smak. Allt knark, sprit, knullande och allmänt romantiserande kring alkohol och sådant tar bort mig från upplevelsen och jag blir mest bara äcklad och kan inte fokusera på handlingen. Hellströms musik gör dock filmen väldigt stämningsfull och jag måste ge eloger till alla skådespelarna som sköter sitt jobb bra. Det tog ett tag innan jag kom på var jag hade sett skådespelerskan som spelar Lena, Josefin Neldén, tidigare, men till slut kom jag på att det ju är hon som spelar huvudrollen Abra i en av de få svenska filmer som jag faktiskt tycker om, nämligen Tjenare Kungen av Ulf Malmros.

Jag är inte van vid att skriva filmrecensioner, så det här får bli vad det blir. Jag tyckte som sagt att filmen var rätt okej. Definitivt inte den bästa jag sett, men inte heller den sämsta. Skådespelarna var bra, eller i alla fall helt okej de också, och musik en var bra. 

Mitt slutgiltiga betyg blir en stadig 5:a av 10. 

Likes

Comments

Livet i övrigt, Pappaliv

Jaha, och vad ska det bli av 2016 då? Jag vet inte. Jag hoppas att det blir ett annorlunda år. Det är kul med förändring och när det händer saker... säger han som självdiagnostiserat sig med aspberger. Nej, jag har (antagligen) inte aspberger, men ibland undrar jag.

Inför 2016 har jag tänkt ändra på en del saker med mig själv. Jag antar att man kan kalla det för nyårslöften, även om jag är en smula allergisk mot det ordet.

Det jag i alla fall har TÄNKT att jag ska göra är:

  • När jag behöver resa mig för att hämta nåt eller egentligen göra vad som helst ska jag inte sucka, stånka eller oj:a mig som en annan gammal gubbe, utan bara göra det. Jag är bara 25 år, och då ska jag fan bete mig som en 25-åring.
  • Jag ska sluta skjuta upp saker, i allmänhet. Just i detta nu finns två podcastavsnitt som inte är färdigredigerade och Tobias och jag måste ta tag i vår vår YouTube-kanal. Jag skjuter faktiskt till och med upp podcastklippning för att skriva det här inlägget, och kolla på Filip & Fredriks nya program Trevligt Folk Deluxe
  • Jag ska försöka att blogga minst en gång i veckan. Jag har försökt hålla igång bloggandet många gånger under de senaste typ nio-tio åren utan framgång. Jag tror att det är tör att jag har satt för stor press på mig själv. Här om dagen läste jag ett gammalt inlägg från en av mina gamla bloggar där jag hade som mål att för det kommande året skriva minst två blogginlägg i veckan eller något sådant. Jag tänker att jag väl i alla fall borde klara av hälften av det i år. Så mycket tid borde jag kunna få över.
  • Sen är det klassikern: inget godis. Det går också förvånansvärt bra. Jag har haft ett litet återfall än så länge, när jag köpte en Snickers på vägen hem från jobbet, men annars har det gått bra. Reglerna är som följer: Inte köpa någon form av godis-godis (typ godispåsar eller chokladbitar). På bio är endast popcorn okej som tuggmotstånd,; de är även okej hemma. Som "kvällstugg" siktar jag på frukt. Jag/vi måste bara komma ihåg att börja köpa extra mycket frukt när vi handlar.
  • Sist, och antagligen mist, kommer det här med att sova mer. Och då menar jag inte sova längre på morgonen eller så, för det går ändå inte när man har en unge som alltid vaknar mellan sex och sju, även på helgerna. Nej, jag ska sova längre genom att gå och lägga mig tidigare. Idealet vore att gå och lägga sig kl. 21 för att få 8h sömn, eftersom jag går upp för jobbet kl. 05:00, men det finns väl ingen jävel som kan gå och lägga sig kl. 21. Jag satte kl. 22 som sovdags (ignorera publiceringstiden för det här inlägget...). Aldrig senare än 23 i alla fall.


Så, vi får se hur det går med de här målen. Något slags underförstått mål är också att jag ska försöka utöva någon form av fysisk aktivitet. Jag ska i alla fall försöka hålla dem, såklart, och jag hoppas att Veronica kan hjälpa mig. 

Jag måste​ också få gå på lite fler konserter i år! 

Likes

Comments

Pappaliv, Livet i övrigt, Musik

I och med 2 januari, 2016 är julen officiellt över. Eller ja, i alla fall utstädad. Vi, d.v.s. sambon och jag, har spenderat hela eftermiddagen med att plocka undan tomtar och sopa runt och dammsuga upp granbarr. Mini-me hjälpte till med lite småplock här och där, men mest höll han på med sina bondgårdsdjur. 

Jag tror att jag tänker göra en liten sammanfattning av hur 2015 varit och hur 2016 förhoppningsvis kommer bli i det här inlägget. Vi får se hur utförlig den blir.


2015

  • Året började väl inte superroligt med att Veronicas mormor gick bort i januari, och även hennes gammelfarmor lite senare på våren.
  • Vi har babysimmat
  • Veronica och jag firade 7-årsdag tillsammans 30 januari.
  • Jag har slutade studera (i förtid, ska sägas), dels p.g.a. att jag inte fick någon pluggro här hemma med en ettåring springandes runt fotknölarna, och jag till slut kände att jag inte var inne på rätt bana. 
  • Jag genomförde dock en kurs i gitarrspelande på 7,5 hp under våren. 
  • Jag har fått ett (eller egentligen två) jobb utan att gå på anställningsintervju. Ett deltidsjobb på Transportstyrelsen som registreringsskyltsgranskare (säg det fort tre gånger) och ett sommarjobb som truckförare, som senare blev någon sorts heltidstjänst genom ett bemanningsföretag, på Siemens i Finspång. 
  • 1 april var jag och min vän Anthony på inspelningen av podcasten Nördigts hundrade avsnitt i MTG-huset på Ringvägen i Sthlm.
  • Netflix's försök till en serie om Daredevil hade premiär och det var så bra. Så bra! Se den om du inte gjort det!
  • 7 april släpptes Skandinavien-expansionen till Euro Truck Simulator 2, and it was awesome! Så himla roligt att köra runt i Sverige (samt Norge och Danmark). Det närmsta vårt hem man kommer är dock Linköping, eller E4:an mellan Lkpg och Sthlm.
  • Jag och min vän Tobias startade en Youtube-kanal.
  • Jag har varit på mitt första riktigt bröllop (och svensexa), nämligen det mellan Veronicas moster Annica och hennes Niklas. 
  • Mitt senaste favoritband, Ghost, släppte en ny, fantastisk, skiva och hade också i och med det ett påvebyte som skedde på klubben Doom i Lkpg. Så himla ledsen att jag inte fick biljetter dit. 
  • Jag var på en helt otroligt konsert på Ullevi (med Ghost som förband)! Åkte hem samma kväll och gick dagen efter på tidigare nämnda bröllop.
  • Under en och samma vecka missade jag när Harry & The Potters spelade i Lkpg och Bråvalla festivalen pågick här i stan. 
  • I augusti hade vi inskolning för Elias på förskolan.
  • Veronica började studera till personlig assistent/elevassistent. I och med det är hon bortrest en helg i månaden och Elias och jag får ordentligt med kvalitetstid.
  • Jag och min vän Jocke startade en podcast
  • 3 oktober var jag för första gången ensam på konsert. Det var Danko Jones, som jag såg för fjärde eller femte gången.
  • Jag åkte, som vanligt, på Comic Con/Gamex, i år med tidigare nämnda Jocke. Vi blev väldigt cosplay-sugna!
  • Jag (och 90% av all mina vänner, de månader innan mig dock) fyllde 25. Usch vad gammal jag är nu...
  • Jag såg Star Wars: The Force Awakens två gånger på bio. 


2016 blir i nästa inlägg.
See you there!

Likes

Comments