(Ursäkta för det otroligt långa inlägget men det är så mycket som har hänt nu på två dagar.)

Jag har nu spenderat ett dygn i USA och jag börjar komma till ro här, men oj vilken resdag det var igår. Jag kunde knappt sova en blund hemma hos Jennifer, och det var inte som att det pirrade i magen eller att jag kände mig stressad eller någonting, men jag bara kunde inte. Antagligen var jag väl spänd fast det inte kändes så. Jag tror jag sov ca. 2 timmar totalt innan jag skulle upp igen. Då skulle man ju kunna tro att man kan sova på flyget istället men inte ens det gjorde jag. Så när jag gick och lade mig hade jag varit uppe exakt 24 timmar på knappt någon sömn alls.

Flygresorna under dagen gick bra! Båda flygen var i tid och resväskan hängde med hela vägen. Först var det bara jag och Lovisa och vi började med ett två timmars flyg till Frankfurt. Där skulle vi möta upp en tjej från Belgien på flygplatsen, men det visade sig sen att det var hela sju stycken som skulle med samma flyg som oss. Så vi hann prata lite innan flyget skulle avgå men tyvärr hade vi ju inte bokat platser bredvid varandra så vi hann inte umgås så mycket ändå. Det flyget tog 10 timmar och vi såg lite på film och så vidare så det gick ändå förvånansvärt snabbt.

Efter att vi hade landat började det bli lite mer kaos. Vi landade i tid, 3:40, men kön till border crossingen var så lång och gick så sakta så innan vi var klara med allt och faktiskt fick gå vidare hade det gått en och en halv timme. Då när vi alla samlades på flygplatsen var vi tvungna att vänta där på de sista som skulle komma innan vi kunde åka med din sista transporten till skolan där alla Up with people deltagare skulle samlas. Det tog nästan fyra timmar innan vi kom oss från flygplatsen men vi hann iallafall umgås lite vi som var där. På dagen i Denver var det lite program och information och alla träffades och åt middag tillsammans, och allt det missade vi eftersom vi kom så sent, vilket var en stor besvikelse för mig eftersom jag hade sett så mycket fram emot det. Men vi kom iallafall i tid till en liten show de hade satt ihop med smakprov av låtarna vi ska uppträda med och de presenterade alla staff members.

Direkt efter det skulle vi hitta våra host families och de stod med namn skyltar till oss. Jag hoppades på att få en roomie med mig eftersom jag verkligen inte ville bo ensam i en familj i hela fem veckor, bara eftersom det är en så tuff period vi har nu och det skulle ha känts så skönt att få en roomie som man kunde komma lite närmare under den här tiden och få dela allting med, men så blev det tyvärr inte. Däremot måste jag säga att jag fick en bra värdfamilj, så jag är ändå nöjd i slutändan. Jag bor med Greg, som är en alumni (=har varit med i Up with people) och Lisa och deras son Joey som är 14 år. De är alla super trevliga och har även en underbar liten hund som heter Teddy. Jag har ett eget rum med en stor skön säng och en byrå att sätta mina kläder i och deras hus är väldigt mysigt överlag.

Nu de två första dagarna får vi tid att bara var hemma och landa lite, tack och lov. Det trodde jag inte. Så idag började vi dagen med att åka och äta frukost på Einstein Bros Bagels där jag åt min första bagel någonsin, gott! Efter det åkte jag med Greg och handlade så att jag fick lite bröd och frukt och sånt att äta. En sån enkel sak som att åka till en matbutik var faktiskt väldigt intressant, allt fungerar så annorlunda. Vi åkte även till Dollar store där allting kostar endast en dollar, hur nu det är möjligt? Sen tog jag en nap eftersom jag fortfarande var väldigt trött och jag behövde samla energi till kvällen då jag åkte med Lisa på middag och spelkväll med hennes tjej kompisar. Det var faktiskt väldigt roligt! Alla hade med sig en soppa de hade gjort och det fanns även förrätt och efterrätt. Vi spelade ett tärningsspel som heter Bunco och det blev lite som en turnering, och alla hade med sig priser som man sedan enligt poäng ordning fick välja bland.

Nu var det äntligen allt jag hade att säga. Imorgon ska jag förhoppningsvis fika med några från mitt cast så det ser jag fram emot. Godnatt till mig och godmorgon till er där hemma!

Likes

Comments

Nu har äventyret officiellt börjat. Idag lämnade jag hemmet, och kommer inte se det igen på fem månader. Stressigt som det alltid blir så hann jag inte riktigt reflektera över hur det kändes att åka hemifrån, så det blev ganska hastigt och smärtfritt. Det lär ju kanske komma ikapp mig senare.. och jag vet att jag kommer sakna känslan av att bara vara hemma, kunna ta det lugnt, få tillräckligt med sömn i min egen säng och ha min garderob istället för en fullproppad resväska. Jag vet inte ens hur jag klarade av att packa kläder för alla väder och fem månader i en enda resväska, men jag gjorde det!

För några veckor sedan var jag jätte exalterad och var säker på att det skulle kännas super nervöst och spännande dagarna innan resan, men faktum är att det inte alls känns så nu. Jag menar inte att det inte ska bli spännande och kul, men jag har bara känt mig jätte lugn hela tiden och kämpat på med packningen och vilat upp mig. Jag tror kanske att det på något vis är så obegripligt nu när det är så nära att jag inte riktigt kan få grepp om känslorna. Däremot är jag väldigt nervös över flygningen nu! Jag har hört så himla mycket på senaste om försenade flyg och borttappade bagage och jag vill verkligen inte att något går fel imorgon...

Flyget till USA går imorgon på morgonen så därför behövde jag åka redan idag eftersom jag måste ta mig över vattnet först. Just nu sitter jag och tar det lugnt på espresso house i väntan på att Jennifer slutar jobbet och att hon och Oskar kommer och plockar upp mig. De var så himla snälla och låter mig stanna hos dem över natten! Och imorgon efter en antagligen ganska sömnlös natt kommer Lovisa (på bilden), som jag ska resa med, och hennes pappa och plockar upp mig runt kl. 6. Vi är framme i Denver kl. 3:40 pm om allt går som beräknat, och med -9 timmars tidsskillnad (finsk tid) innebär det att vi kommer vara på resande fot i ungefär 18 timmar, och därefter ha en hel kväll kvar att hålla oss vakna på i USA. Det kommer minst sagt bli en lång dag!


Likes

Comments

För kanske lite mer än fyra månader sedan satt jag hemma med en otrolig beslutsångest över vilken väg jag skulle ta i höst. Med bara några få dagar kvar tills skolan skulle börja igen skickade jag iväg ett mejl till organisationen Up with people och frågade, egentligen hypotetiskt, om det var möjligt att få en antagningsintervju och svar snabbt. Jag ville ju inte hoppa av skolan om jag ändå inte skulle bli antagen. Som svar fick jag "Yes, do you have time tomorrow?" Och där hoppade jag på Up with People tåget och här sitter jag plötsligt, exakt fyra veckor innan min stora resa börjar!

Oftast säger jag bara att jag ska resa, för de flesta har ingen aning om vad Up with people är. Men det kommer ändå alltid till följdfrågor som kräver att jag behöver förklara, så det är vad jag tänker göra nu.

Up with People är en organisation som samlar ihop ca. 100 ungdomar från hela världen (17-29 år) per termin och reser runt i USA, Mexico och Europa med en show. Syftet är att sprida ett budskap om fred och jämlikhet i världen och sammanföra olika kulturer. Resan börjar med "staging" i fem veckor i Denver, Colorado, vilket innebär att man under en intensiv period lär sig hela showen, lär känna sitt "cast" (gruppen man reser med) och lär sig lite om budskapet vi ska sprida. Efter det kommer en turné där vi reser runt med showen till olika städer och stannar en vecka i varje stad. Vi bor i värdfamiljer och volontärar under veckorna och har show på helgerna. Varje måndag är travel day och varje söndag är host family day där man får följa med familjen man bor i och kanske se lite av platsen man är på.

Det var inte ett självklart val att tacka ja till att resa med Up with People. Men eftersom jag inte trivdes jättebra i skolan och jag alltid har velat resa men inte har velat göra det ensam, och dessutom funderat på att göra något med musik eller volontära så var det här det perfekta alternativet som kombinerade allting. Det känns verkligen så bra att jag valde att göra den här resan. Jag är lite orolig över hur jag kommer trivas eftersom det kommer bli jättetungt. Att bjuda på sig själv fullt ut i en show, bo i en resväska i fem månader och konstant vara social med cast och värdfamiljer är inte nånting jag är van med. Men jag är helt säker på att jag kommer utvecklas otroligt mycket under den här tiden och att jag kommer få vänner, minnen och lärdomar för livet!

Det jag håller på med just nu är att leta efter en show costume, köpa allt jag behöver inför resan och fundera på den otroligt svåra packningen. Det har inte gått en dag under de här fyra månaderna där jag inte har tänkt på Up with People. Jag har pratat med folk i mitt cast, väntat på ny information om vart vi ska resa och funderat på vad jag ska packa och liknande. Vi har haft mycket dokument som ska fyllas i inför resan, papper som ska skickas in och dessutom betalningar av avgiften. Det är både så himla kul men också väldigt stressigt. Så fort jag tänker på att resa iväg så pirrar det i magen. Det kommer verkligen bli ett äventyr!

Likes

Comments