Igår var jag, Sandra och Nina på bio och såg Bad Moms, riktigt rolig! Verkligen sevärd och den får en att tänka efter lite på livet som mamma. Så har ni tid över i helgen så gå och se den

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 2 Readers

Likes

Comments

Freyas vinterkläder från Kaxs Kappahl kom idag. Häromdagen gick vi in till Kappahl så fick hon själv bestämma vad hon ville ha och sen beställde vi det på nätet. Hon blev super nöjd! Vi sa att det var från tomten för att hon ska vänja sig vid att tomten faktiskt är snäll, hon blev så skrämd förra året så tomten är ingen big hit här hemma.
Lily är förkyld, ja Freya också litegrann men Lily har nu fått hosta och är snorig så kanske inte så konstigt att hon inte sovit på två nätter. Sen har hon börjat snacka KONSTANT det är inte tyst en enda minut förutom när hon sover 😂 men det är kul, hon börjar liksom formas till en människa.

Likes

Comments

Vi var på middag hos mamma och hade jätte mysigt, när det var dags att gå ville Freya stanna kvar hos mormor så det fick hon. Jag och Lily åkte hem och hon somnade ganska så snabbt, då slår det mig. Här är så tomt, Lily sover och Daniel jobbar han är inte hemma förrän runt midnatt. Jag sätter mig i soffan och bara väntar på att Bella ska hoppa upp och lägga sig hos mig men det gör hon inte så här sitter jag helt själv och kollar på tv och gråter. FAN vad jag saknar henne vill bara ha tillbaka henne nu! Små nafsa hennes öron, mysa och bara pussa på henne men det kommer aldrig hända mer, någonsin. FAN!!!

  • 1 Readers

Likes

Comments

Nu när det har blivit kallt så snabbt så fick jag rycka ut igår och köpa vinterkläder till Lily. Det blev overall, mössa och raggsockor från Newbie, super söta! Så nu är hon redo för vintern.

Likes

Comments

Som de flesta vet skaffade vi vår lilla Bella för ganska så exakt 4 år sedan. Hon var så liten och hon blev snabbt min allra bästa vän, fanns alltid vid min sida. 5 dagar efter vi skaffat henne gick min farfar bort och hon fanns där direkt trots att vi inte "lärt känna" varandra än men just då visste jag att det alltid skulle vara vi. I mars 2014 bara 5 månader efter vi köpt henne så blev jag gravid med Freya. Bella märkte direkt att något var på gång, hon myste med magen och fanns där för mig när jag mådde dåligt av graviditeten. När Freya kom så blev hon älskad direkt av Bella, ju äldre Freya blev desto bättre vänner blev dem fast de hade sina små bråk ibland precis som syskon. De delade på allt, Freya gav henne alltid sina majskrokar (ibland snodde Bella dem också direkt ur handen) men de älskade varandra så mycket. En morgon vaknar jag av att mamma ringer, hon hade haft Bella över natten. Hon berättade att Bella varit med om en olycka med en annan hund som dessutom var bästa vän med henne. Hon hade fastnat i hans koppel och då hade han fått panik och dragit iväg med henne, han var dessutom en Golden så ganska stor för min lilla Bella. Hon slog i huvudet ett x antal gånger och tappade medvetandet. In på djursjukhuset där de konstaterade att hon endast hade en hjärnskakning. Min magkänsla sa något helt annat, jag ville att de skulle röntga henne men de tyckte inte det var nödvändigt så jag litade ju på dem. Hon blev annorlunda efter det. Hennes beteende blev konstigt, lite aggressiv emellanåt, skällde mer, ville inte träffa andra hundar osv osv. Sen fick hon epilepsi, vi visste först inte att det var epilepsi, hennes ena bakben slutade fungera i ett par sekunder så jag trodde hon hade stukat det när hon hoppade ner från sängen. men sen hände det oftare och när jag sökte upp det så förstod jag att det var epilepsi. vi tog henne till veterinär men eftersom det endast hänt 2 gånger på ett år så gjorde de ingenting åt det men i samma veva blev hon ännu märkligare. Magen strulade, hon vägrade äta eller gå hon bara låg ner och vi fick inte röra henne. Tillbaka till veterinären och de gjorde alla möjliga undersökningar men hittade inget fel. Och under denna tiden var jag även gravid med Lily. Bella ville inte ligga vid magen som hon gjorde med Freya, hon stötte bort mig lite i taget.. Lily föddes i april och Bella tog det rätt bra, hon la sig vid Lily och myste men jag tror ändå att det kanske blev för mycket med ett barn till. 2 månader senare började hon klia sig extremt mycket i hela kroppen och hon bet sönder sina tassar så det sprutade blod. in till veterinären som konstatera att hon hade infektion i tassarna men de förstod inte vad kliandet i kroppen var för testerna visade ingenting. Hon fick antibiotika och vi provade kortison mot klådan plus en tratt hon skulle ha hela tiden för att tassarna skulle få läka. antibiotikan fungerade men inte kortisonet så tillbaka till veterinären ytterligare en gång och de tog massor av prover men som bara visade en irritation i huden så ny medicin och hoppas på det bästa plus en medicin mot parasiter osv men ingenting hjälpte, hon fortsatte klia men kunde inte bita i tassarna pga tratten men vi såg att hon ville. Tratten var värst, hon fick panikattacker och hon mådde så dåligt psykiskt att jag trodde vi skulle vara tvungna att låta henne somna in men efter 1,5 månad tog vi av den och hon blev glad igen och ville busa och springa och hon blev sig själv igen förutom att klådan var kvar och bitandet på tassarna så det blev nya infektioner igen. Jag besökte veterinären igen och vi pratade om det skulle sitta psykiskt i henne att skada sig själv för proverna visade på att hon var fullt frisk fysiskt. Veterinären sa att varken hon eller hennes kollega har varit med om något liknande, vi pratade om olyckan som skedde för något år sen och jag berättade att djursjukhuset trodde att det endast var en hjärnskakning men att jag var helt hundra på att hon måste ha fått en hjärnblödning. veterinären höll med mig. Jag frågade henne vad vi skulle göra, Bella mådde ju uppenbarligen inte bra psykiskt och hon sa att det finns inte så mycket mer, de hade gjort allt. vi hade proppat i henne medicin i 4 månader men hon svarade inte på någon av dem.. Under alla dessa månaderna som hon mådde så dåligt så tog hon mer och mer avstånd från mig, jag var inte hennes längre och hon var inte min, det var så tufft, min lilla tjej ville inte vara hos mig, hon ville inte sova hos mig som alltid gjort, hon låg bara i sin egna säng. jag bad veterinären sätta sig in i vår situation och frågade vad vi skulle göra och hon sa med gråten i halsen att det enda vi kan göra så hon mår bra igen är att låta henne somna in. jag fick panik, sa till henne att jag kan inte avgöra detta själv så jag fick ringa till Daniel och vi kom överens.. detta var kl 16 på onsdagen den 25/10 och vi fick en tid till avlivning dagen efter kl 09.30. Jag bara grät och grät och grät, Freya kom och satte sig i mitt knä och kramade mig så hårt och klappade mig på ryggen, torkade mina tårar och sa "såja såja mamma", jag försökte förklara för henne men jag kunde inte, jag fick inte ut ett ord. Daniel kom hem tidigare, vi lämnade Freya till min mamma över natten. På kvällen tog vi Bellas tassavtryck, vi myste med henne i den mån hon ville. Hon märkte såklart på oss att något var fel och tog avstånd från oss. Vi gick och la oss och det var den längsta natten någonsin, vaknade konstant och kollade på klockan men tillslut blev det morgon. Jag gick ut en runda med henne, tänkte ha henne lös så hon kunde springa omkring en sista gång men hon ville inte, hon ville inte vara ute hon skulle hem direkt efter behoven var gjorda. Patricia kom och skulle passa Lily och det var dags att köra. Jag förstår inte ens hur jag klarade av att köra bil, min ögon var fyllda av tårar hela tiden. När vi väl var framme släppte vi henne på gräsmattan så hon skulle få springa lite och nosa. Vi tog lite bilder sen var det dags att gå in.. Hon fick sin lugnande spruta och somnade ganska så snabbt men även då kliade det i hela kroppen på henne, trots att hon var orkeslös så skulle hon klia och då förstod jag att detta tyvärr var rätt beslut. sen fick hon resterande sprutor och hon var borta, min älskling var borta. Min Bella är BORTA, min bästa vän, min själsfrände. Detta har tagit hårdare på mig än jag trodde men jag vet nu att hon äntligen har det bra och hon är här med oss hela tiden. Först bestämde vi oss för att vi inte skulle ha med askan hem men på kvällen fick jag panikattacker och sa till Daniel att det känns som att vi bara kastar bort henne så dagen efter ringde jag till veterinären och sa att jag ville ha askan, om 2 veckor har vi hennes här igen. har hittat en fin urna som vi ska köpa. Freya har också börjat förstå nu att Bella är borta, "Bella sover mamma, hon sover i himmeln" Hon förstår varför jag gråter någon gång under dagen. Det kommer ta tid att vänja sig, alla små saker som att när vi kommer hem väntar vi bara på att hon kommer springandes och hoppar på oss och biter i tårna för hon är så glad att vi äntligen är hemma igen, eller som när Daniel lagar korv stroganoff och han vet att Bella är nedanför och vill ha korv men där är ingen. När vi lägger oss så väntar vi på att hon kommer och behöver hjälp upp i sängen men det hörs inga små tassar trippandes i hallen in till oss. När vänjer vi oss? När ska vi må bra igen? En sak är säker, vi kommer aldrig skaffa en hund till för det gör så ont i hjärtat när någonting händer. Detta är nog den största sorgen jag har haft och detta kommer ta tid för min BÄSTA vän är borta och kommer aldrig tillbaka. Älskade Bella vila i frid vi ses igen om många många år, kommer aldrig glömma dig.

Likes

Comments

Välkommen hit. Tänkte börja blogga lite om min och familjens vardag. kommer nog bli mycket skratt och även lite gråt. vardagen är ju inte en dans på rosor precis och särskilt inte med två barn. Ska försöka uppdatera så ofta jag hinner och kan, ska försöka komma ihåg det också. Jag är ju för tillfället föräldraledig med Lily men jobbar även extra på ett demensboende i Lund. Hoppas ni orkar och vill följa mig.



Likes

Comments