Jag väljer att skriva lite här, fast det varit längesedan. Men just precis nu har jag riktigt jävla sommar ångest, eller hur man ska beskriva det. Jag som många andra vill bara kunna njuta och älska de varma vädret som sommaren ger, men istället som vissa säger att dom blir deprimerad på hösten då det blir mörkt och kallt blir jag det istället när ljuset och värmen kommer. Jag hatar det, alltså att det blir så. Hittills har jag ändå gjort det jävligt bra måste jag säga, har lägenhet och jobb än så länge ha ha. Och det senaste halvåret har det hänt en del för mig och jag har lärt känna nya människor, på gott och ont! Eller nej, inte på ont, ibland funkar vissa relationer helt enkelt inte! Människor kan vara rätt fina ändå.

Jag vet inte om det hjälper att jag skriver, fast på nått sätt känns det som det gör det fast jag skriver så osammanhängande? Men så är de ju när jag pratar också, så nu när jag inte längre har någon psykolog att prata med så får jag ju ut lite utav att skriva här!

Som det ser ut idag, valt att "sjukanmäla" min två dagar för jag känner att annars kommer mitt psyke bara bryta ihop, har haft lite "sämre" dagar den senaste veckan men försöker tänka att "ah okej, nu känns allt skit men de får kännas så" tänker på att man måste låta sig själv ha dåliga dagar, fast det känns piss, det är känslor och känslorna ska ut! vare sig om man är glad, förbannad, ledsen, hypad? kanske har blivit lite mycket alkohol på sistone för min kropp? sen har inte maten varit det bästa, men jag har ändå haft kul. Aja kanske allt blivit lite för mycket helt enkelt och nu känner kroppen och psyket "vänta nu? sakta ner lite!!"

En tråkig nyhet, min mobilkamera har gått sönder! haha mitt eget fel, det suger för jag älskar att ta bilder speciellt på sommaren, men har valt att beställa en vanlig digitalkamera... Why not? som jag får typ ta med mig över allt. Dom har sådana på dagiset där jobbar på just nu, och de blir rätt fina bilder ju!

Jag är ändå medveten om varför jag mår såhär just nu och vad som bidragit till det men det är inget jag tänker skriva om, men jag vet också hur jag kan komma "ur" det, men sådant tar tid det går inte att fixa på en dag. Kanske kan må lite bättre utav att skriva lite utav de possessiva saker som sommaren ger, och om kameran funkar bra, lägga ut lite bilder?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Asså... jag blir så less. jag blir så jäkla, ja vet inte vad. har absolut ingen ja känner jag kan prata med.. när man jobbar för att vara så positiv man kan, acceptera alla som dom är, sur, ledsen, glad.. Det kan jag göra. Men jag klarar inte av när folk runtomkring mig blir irriterad/less på varandra och pratar med mig om det.. jag mår så jävla dåligt, försöker inte vara på någons sida, men ändå försöka säga att man inte ska ta åt sig.. man kan inte ändra på andra, bara sig själv. Jag hatar bråk, de är så jävla onödigt. PRATA med varandra. Det är aldrig perfekt, försök att göra det bästa av situationen, för ens egen skull. Just nu i livet, har jag ingen runt omkring mig jag känner att JAG kan prata med, jag vill inte belasta andra. Jag kan inte vara den som försöker få alla att vara sams och försöka fixa andras relationer.. jag har mig själv att fixa. Det är lite krisigt nu, men jag försöker se det positivt, och att jag har kommit långt. tyvärr är jag en känslomänniska och känner lätt av andras dåliga stämningar och blir så lätt påverkad av det.. nu har jag säkert stavat massa fel och konstiga meningar, men fan vad skönt att skriva av sig alltså..

Det är vid såna här tillfällen jag saknar mamma extra mycket, vi kunde verkligen prata om allt. Hon var verkligen min bästa vän. Fast man inte alltid var ärlig om allt, hon var alltid så jävla positiv. Det är något jag känner att jag börjar ta efter. På sistone har jag börja känna av att hon är med oss på något sätt, och känner en sån jävla kärlek av de. Vet inte vad jag tror på, tror inte på gud men jag vet att hon är med oss.
Jag älskar dig mamma så jävla mycket, saknar dig varje dag. 
​Snäll vi måste ta vara på tiden vi har med varandra och inte haka upp sig på för mycket. 

Likes

Comments

Så nu är det alltså 2017. Fast det hände en del hemskheter i världen förra året kan jag ju tycka att det gick ganska bra för mig iallafall, eller både och. Har känt mig jävligt vilse ändå, men så blir det väl när man börjar se världen på ett annat sätt. Känt mig lite självisk, inte på de sätt jag brukat, kanske mer ansvarigt. Alla ska väl bli vuxen någon gång, synd bara att det var ett motstånd så länge. Vill påminna mig själv om hur livet faktiskt kan vara, de är ändå mycket som väntar. Vill väl mest bara ge mig själv en klapp på axlen och säga till mig själv att fortsätta vara positiv, fortsätta lära mig, fortsätta vara öppen, och ja, fortsätta vara mig själv. Jag är ju faktiskt ganska så bra ändå.

Hursomhelst, två dagar kvar till folkhögskola. Vet inte alls vad jag väntar mig eller hur dagarna kommer se ut. Men det känns jävligt skönt att få komma till nya ställen, få nya rutiner, nya ansikten. Vet inte mycket, men vet att det är nått jag verkligen behöver. Mycket mer än så har jag inte i huvudet just ikväll, GO'NATT MADDE. och för fan, sov nu.


Likes

Comments

idag, vad är det för dag idag?? det är freeedag. inte för de spelar någon roll, är lite lullig oså, känner mig så jäkla nöjd med veckan.. möten, praktik, mig själv.. Det går ändå jävligt framåt för mig asså.. ser så jävla framemot att börja på folkhögskola, sen är inte målen att börja plugga och få alla betyg(just nu), men bara att komma ut och vara bland folk.. asså är så jävla taggat på livet just nu, kanske för jag druckit lite vin, men asså de där åren jag "förlorat" ska jag fan ta igen. Var hos pappa tidigare idag, käka tacos, självklart. Träffa missen och han är ju som ett plåster på vintern haha... just nu sitter jag ensam i min lägenhet och känner mig lite hög på livet typ.
Nä men let´s be seriös, jag uppskattar verkligen alla människor jag har runtomkring mig, min familj, vänner, släktingar, alla som har hjälpt mig hit liksom. Tack så jävla mycket, jag älskar er alla. 

Likes

Comments

Eftersom det bara är jag som nog kommer läsa detta igen om några år eller nått, känns det ändå skönt att kunna skriva av sig när man inte har någon alls att "prata" av sig med. Jag blir så lätt omotiverad och tröttnar lätt på saker så att skriva lite fast det känns sådär kan ju vara en liten bra träning. Nu har jag varit på min praktikplats i ca 3 månader, lärt mig mycket både om folk och knep i köket.. Tröttnat som fan på att baka. Nej men allvarligt, nått jag har fått träna på är att inte ta åt mig om någon "arbetskamrat" har en dålig dag eller på dåligt humör och låta det påverka mig osv.. Sen är jag skitdålig på det men.
Sen har jag fått för mig, eller jag ska, prova på en folkhögskola igen. Ända sen jag flyttade till lägenheten har jag märkt hur jävla ensam jag egentligen är. Seriöst, hur klarade jag av att vara totalt isolerad från allt och alla i tvår år(av och till)? Sen kommer jag pendla till folkhögskolan så kommer bli skönt att komma ifrån stan. Asså jag kan vara jätte social, med folk osv, men att ha kvar folk(behålla vänner) är jag skit dålig på, det blir på nått sätt nått obehag när jag kommer för nära folk så tillslut drar jag mig undan, bara försvinner typ?? Det är lite tråkig, för de finns ju jätte fina människor här i stan jag känt tidigare men suger på att ta upp kontakten med folk.
Jag får väl avsluta detta skrivandet för idag, eftersom jag inte är helt hundra på varför jag började skriva haha. Aja skönt att skriva av sig. DUKTIGT MADDE




Likes

Comments

Alltså, känslan när allt bara går framåt.. Bara av att kliva upp på morgonen, att ha någonting att göra, fokusera på. Göra saker för sin egna skull, att känna mening med livet, det är en sån jävla lycka. Jag var hos min psykolog idag och gick igenom ett papper vi skrivit upp sen för ca 1 år sedan, saker om hur jag verkligen mådde, kände, hur jag hanterade/inte hanterade olika situationer, allmänt bara hur jag levde. Det är svårt att inse själv när man gör framsteg ibland, det flyter liksom bara på. Men att se och skriva upp och jämföra på det sättet, gör att man faktiskt kan ge sig själv lite kredit. Mitt liv är så mycket annorlunda nu, eller hur jag ser på livet. Vad jag prioriterar/inte prioriterar och hur mycket fucking jävla tid av livet jag spenderat på massa onödiga jävla skitsaker. Jag kan äntligen känna att jag nu tar tillbaka den tiden, och det är så jääävla sjukt och underbart.

Likes

Comments

​HAPPINES
COMES WHEN
WE STOP
COMPLANING
ABOUT THE
TROUBLES WE
HAVE AND
OFFER THANKS
FOR ALL THE
TROUBLES
WE DON'T HAVE.

Likes

Comments

Under en längre tid nu har jag jobbat på bättre mående, för att förklara det enkelt.
​Försöker sakta men säkert bygga upp mig själv, och forma mitt eget liv. 
Alltså det viktigaste för mig själv som jag har lärt mig är att livet kommer alltid gå upp och ner mer eller mindre, det går inte att undvika eller lösa allt. Men att lära sig hantera det, livet, sig själv, bättre/sämre situationer, typ att acceptera sig själv och andra. Det är iallafall en liten del av väldigt mycket mer, som fått mig att komma dit jag är nu.
Att skriva lite och dela med av mig själv kanske är nått som funkar, eller inte funkar alls. Lite av en kul grej, får se vad som poppar upp!

Likes

Comments