Hästar

Måndagen den 17 April var jag i stallet i första hand för att mocka, var det tänkt.

Mockade i vanlig ordning samt la in nytt torv i boxarna, tittade sedan på då det var ridlektion, lyckades också få några bilder. Hästarna var alla, förutom Kassi, väldigt busiga och spralliga. Nåja, lång historia kort, Jennie föll av Danttis, J sa jag skulle gå och söka fram ridkläder och vips var det jag som satt på honom. Har ridit honom väldigt mycket det senaste halvåret och den hästen har verkligen gett mig något att bita i. Sidospår...

Ja, så jag och Figos ryttare stannade på ridplan och vi försökte delvis få Danttis att skärpa sig, se vad som var problemet och få honom att lite börja jobba Han sprang lite och var lite "borta"... Eftersom att J är gravid kan hon inte direkt hoppa upp på honom själv när han har av ryttare, förstås. Travade på en stor mittvolt, böjde honom och red i båda varven, det gick som det skulle, nästan. Han drog sig lite utåt i skänkelvikning i höger och gick mot min ytterskänkel lite där vissa gånger. Vi lyfte galopp och galopperade i båda varven, vänstervarv kickade han en gång men sedan ingenting, det gick fint... Ända tills Danttis skuttade upp och utåt helt plötsligt, han hade inte gjort något alls då det varvet... och jag landar i backen på ytter.

Ropade att jag var okej och hoppade sedan upp igen medans J höll i honom.(fick senare höra på skämt att jag ropat " ja e okej" redan innan jag slog i backen). Nåja, upp igen och vi travade på som ingenting hade hänt,verkligen ingenting sedan efteråt!

Stolt cyklade jag hem den kvällen trots att jag fått käka ridplan igen...

(Bilderna är inte tagna av mig så cred till V och J, vet dock inte riktigt hur ni har haft vinklat telefonen eftersom att typvarje bild har varit sned och konstigt vinklade, sorry not sorry .:) )

Onsdagen den 19 April, kommer jag till stallet med en himla bra feelis!

Får frågan om jag ska ta upp hämnd med Danttis och svarar kvickt ja. Killen var lat, bakom skänkeln och seg som vem vet vad, men piggnade till lite grann mot slutet. Värmde upp i alla gångarter, kom bommar och låga hinder. Inget märkvärdigt inte, vi kom först i trav och sedan galopp. Kombination på ena sidan och ett annat hinder på den andra sidan. Kom det här i galopp sedan också och gud vad benen fick jobba, dressyrhäst är han minsann, har hoppat med dyrkillen en gång förut och då travade och steg vi över ett hinder på över 60 cm...

Kom i alla fall i galopp några gånger först kombinationen och sedan ett lågt räcke typ. Galopper gjorde vi, även fast han tog skänkelvikning utåt och skulle smita förbi, och när vi väl var framme vid hindret bröt han av och steg över de första gångerna Sedan drog vi på i nerförsbacken och krullade ihop oss då mina händer pompade omkring i samma takt som honom... Får jobba på det....

Lite sammanfattningsvis, han uppförde sig men var väldigt bakom skänkeln, drog ner huvudet och krullade ihop sig några enstaka gånger men sist och slutligen kom vi nog några gånger i galopp allting i båda varven. Lite segt bara när han var så trögstartad i början och vaknade till först när jag egentligen var för trött för att "orka rida". Men en klar förbättring från Måndag då han hade av två ryttare. :)

Trivs verkligen på Danttis för han är verkligen en häst man måste rida, oberoende på vilket humör han är, man kan inte sitta och åka med på samma vis som med Mello, fast hon är inte enkel hon heller, men henne kan man i alla fall sitta på i nästan vad hon än gör, hon är liksom stabilare medans Danttis är lite "all over the place" jämfört med henne...

Inte de bästa bilderna från när jag rider direkt men är ändå jätte glad över att jag har något minne av den där dagen :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Annat, Hästar, Livet

Fredag! Äntligen! Trots att det här nu har varit en fyra dagars skolvecka istället för fem känns det himla skönt med helg! Vi har precis nu den här veckan kommit in i provperiod och sånt kul så helgerna framöver kommer bli mycket plugg och inte göra någonting alls, har nämligen lovat mamma att fortsätta kämpa med skolan men se till att vara liite mera hemma nu en de senaste veckorna. Dessutom vet vi alla att man inte kommer se så mycket av mig i sommar, vadårå? Stallet, hallååå?


Idag firar vi ett femårigt par som man och hustru. Pappa och hans Fru gifte sig för fem år sedan, så vi ska sedan packa in oss allihopa i bilen ut och äta middag :)

Mitt liv är fullt just nu, vilket jag trivs med men det skulle gärna få innehålla lite mera fritid. För med fullt upp menar jag att skolan tar mycket tid och sen kommer det här jag tror de flesta av oss känner igen oss i, vi "ska bara ta det lugnt nu en stund", öppnar kanske Netflix och sen vips så är man fast där tills kanske hunden ska tränas eller stallet väntar. Sen när man kommer hem från det är klockan typ "dusch och gonatt". Inte mycket extra tid, eller jo, den som spar han har, men vi tonåringar håller ju kanske inte det mottot särskilt bra. Nåja, det man vill satsa på får man helt enkelt prioritera och mamma får stå ut med lite ovikt tvätt i några dagar(*host* veckor) till!

För övrigt hade jag min fjärde avtrillning förra Måndagen, fjärde iår och femte nu på mindre än ett sex månader. Well, jag som annars brukar ramla av två gånger vartannat halvår känner väl kanske att det borde räcka några månader nu, men har en liten känsla av att det här kommer bli året som jag ridit mest och därav kommer också avtrillningarna med som bonus..

Likes

Comments

Hästar, Lilla Nora

Oj gudars gudar vilken dag! Har fått så mycket nya mentala intryck att jag somnade redan halv åtta första gången, tog mig sedan samman och började arbeta lite på en massa texter.

Idag drog vi i alla fall iväg till manegen, med mycket om och men så som lösa skor, en häst som inte ville komma med i transporten, dåligt underlag osv. När vi väl var där sedan var det värd mödan, jag hade lagt mitt ny inköpta schabrak på Mello och nog såg hon "grann" ut alltid. Att rida i manege för första gången på nästan två år var som en dröm! Hallå, det var en riktig manege med riktiga mått, riktiga längder att sträcka ut på!!!(!!!). Mello, som den lilla noshörning hon är var pigg och framåt, vilket jag knappast hade något emot. Vi red lite allt möjligt, hade ingen direkt plan eller instruktioner att följa, så det var väl lite sådär halv spontant allt jag bestämde att vi skulle göra, framdelsvändning, skänkelvikning, något jag nu i efter hand tänker kalla försök till lösgörande, volter, serpentiner och övergångar. Hon drogs in till mitten som en katt dras till het mjölk, speciellt i galoppen, men jädrar vad skönt det var att inte behöva fundera på var det går att galopper eller inte, det var ju bara att lägga lyftet och go liksom! Man kunde göra volter var som helst, och fortsätta galoppera efteråt (hör ni hur fartgalen jag egentligen låter, men det blir man, eller jag åtminstone om jag inte fått röra på fläsket tillräckligt de senaste månaderna).


Nöjda och glada gick vi in i transporten, när vi kom till stallet var vi däremot inte lika glada.. Lång historia kort, Mello hade när vi kom hem ett hack ovanför ögat och hyvlat bort egen päls. Så J ringde veterinär och diskuterade via telefon huruvida allvarligt det hela var eller inte, nåja Mello fick penicillin och ögondroppar innan vi la ut henne i hagen, något mer vet jag inte efter det, mockade nämligen bara en box och cyklade hem, alla hade vi mycket att göra och hade verkligen haft motgångar hela dagen (förutom själva ridningen för min del då). Så vi önskade varandra bättre morgondag och avslutade där efteråt.

Kom hem, åt godis och en allt för efterlängtad lunch efter 17:00 (*insert Noras nervösa skratt som jag har fnittrat hela dagen, precis här*), och sedan dess tittat på två serieavsnitt, samt somnat till det andra och nu skrivit fem sidor i de där älskade böckerna mina och ett blogginlägg.

Så nu ska Lill-Nora (*insert Noras nervösa fnitter här igen va?*) läsa en stund och sen sova gott hela natten lång...

Likes

Comments

Hundar, Hästar, Livet

Tjoho! Idag har varit en fullpackad dag. Var vääldigt trög startad imorse så jag kollade några serie avsnitt och kollade runt på sociala medier. Sedan tog jag tag i min och Funnys träning, vi tränade agility för första gången i år, och jävlar vad nöjd jag är! Vi har bara tränat agility på låg hobby-nivå, endast hinder och tunnlar (försöker få in bommen men Fjanten e lite rädd för den va..). Märkte dock idag att hon tyckte det var svinkul, men inte tillräckligt krävande då hon lätt tappade fokus och sprang iväg och tittade på annat mellan varven, det här beror ju också på att jag varit väldigt dålig på att träna med henne de senaste månaderna.

Fotade och lekte gjorde vi också! Sen helt plötsligt städade jag i hejdundrande fart då jag märkte att tiden rinner ifrån mig då jag skulle vara i stallet innan 15:00. Terräng tur på Mello! Så himla bra tur var det! Mello taktade halva turen men det var det värt, riktigt kände hur det luktade vår och hur vi, både hästar och människor var på bra humör. Skrittade halvvägs ungefär(här ska ni läsa smygtravade) och släppte sedan iväg på två galoppsträckor. Gissa vem som blev chockad då inga extra bakbenskickar/-lyften kom i galoppen! Första galoppen var lätt den mest lyckade kortgaloppen i terrängen jag varit med om! Andra sträckan sedan, där ökade vi lite och bara njöt istället! Så himla härligt!

Åkte nästan hem direkt efter och började städa och flytta ner allt från gamla rummet till det nya, och städade. Mammas krav för att jag ska få åka med Mello till manege imorgon är att hela nedervåningen ska vara färdig städad. Färdigstädad nedervåning har jag nu, så manegen blir det för mig och Mello och ett annat ekipage imorgon! Har inte planerat någonting vad vi ska göra, får ta det lite som det kommer och sikta på det jag vet funkar hemma.

Anledningen till varför jag ska till manege? Jo, jag ska på ridläger i Juli med Mello, och då har J som krav att jag minst två gånger ska ha ridit någon annanstans(vet inte riktigt 100% om hon menade minst två gånger i Nykarleby eller bara någon annanstans), så att hon vet att det funkar och jag inte blir i helt chocktillstånd sen när jag kommer på ridläger och typ ingenting funkar, det ska tränas helt enkelt.

Nu ikväll har vi haft familjekompisar på besök och mamma har dratt iväg med dem på fest så lillebror och jag har huset för oss själva igen. Huset för sig själv ska man alltid försöka dra nytta av :)



Ha en skön Fredagkväll <3

Likes

Comments

Annat

Hej, vill bara säga till alla som följer mig på Blogkeen, har lite tekniska problem som jag borde ha löst innan morgondagen. Förvarnar er ifall det ser konstigt ut på bloggen eller just på Blogkeen, det ska lösas ikväll!

Likes

Comments

Livet, Vänner, Lilla Nora

Hej på er en sen Torsdagkväll som denna! Hade tänkt dra en liten update för att få skriva av mig lite! Igår satt jag en dryga timme inne hos psykologen(Japp, jag går till en psykolog, skäms jag över det? Nej!). Har på senaste tiden bara allmänt försökt känna efter i mig själv och luska ut lite vad jag faktiskt är för person. Så, den är veckan har jag byggt på min lista "Jag är så här, lev med det!" med tre punkter.

  • Jag tar alltid på mig mamma rollen (senast idag när sexorna var på besök i högstadiet och vi stod och väntade på bussen tog jag på mig rollen som berättade om högstadiet, förklarade bussrutterna, lugnade ner en f.d klasslärare och allmänt bara gav råd till sisådär 10 st personer som jag inte pratat med på två år)


  • Jag lider fortfarande av duktig-flicka tankesättet (Vi hade en föreläsning på skolan idag om olika typer av elever angående hur de läser på prov, sätter upp mål i livet osv. Gissa om jag blev chockad då föreläsarna sa något i stil med "när jag berättar det här för de här människorna brukar de oftast bli arga, känna sig genomskådade... De överprestera... Kommer till skolan och säger att de inte läst någonting på provet(oftast stämmer det också) för att skydda sig själva för att bli besvikna för att misslyckas om de inte läst". Gör föreläsaren egentligen inte rättvis genom att citera honom på det där viset, kan inte alls formulera om hans ord ner till text här på bloggen. Blev i alla fall skit chockad, hade inte alls tänkt att det var så, jag är en överpresterare, så är det bara. Visste inte ens själv anledningen till att det känns(jepp, känns, gör fortfarande samma fel) tryggare att inte läsa till prov än att faktiskt läsa.


  • Jag trycker ner mig själv! Förra veckan när jag var i stallet kläckte jag ur mig något som jag funderat, velat och tänkt på vääldigt länge nu. Berättade lite lätt, lättade på trycket lite kan man säga, för J då hon frågade hur det låg till på kompisfronten. Sa då exakt som jag tyckte angående det hon frågade, var väldigt försiktig på orden och tänkte efter noga innan jag svarade. (Har diskuterat det här med några personer nu och fått det bekräftat att det jag sa var absolut inget elakt utan egentligen bara fint, just sayin nu innan ni fortsätter läsa) Nåja, lyfte på locket lite och det kokade inte över, utan kände mig väldigt trygg och säker i det jag sa, väldigt stadigt på egna ben stod jag just då... Ända fram tills att jag kom hem, hemma i sängen grät jag mig i stället till söms för att min lilla, inte alls övertänkande hjärna (här tycker jag ni riktigt ska känna sarkasmen...) påstod att jag baktalat personer, pratat skit och varit himla elak. Där tryckte jag ner mig själv så hårt för att jag var rädd att det skulle slå tillbaka mot mig, att det skulle komma tillbaka som något dåligt, när jag egentligen borde ha varit stolt över att ha kunnat säga hur det låg till och berättat om det jag gått omkring och tänkt på sedan jul...


Har tänkt på det här ett tag nu som jag tidigare nämnt, och har kommit fram till att jag inte skulle vilja vara någon annan, eller ens ta bort de här tre egenskaperna, kanske dämpa dem lite ibland jo, men inte ta bort dem helt!

För ni som känner mig, vem skulle jag vara utan att ta på mig ansvar(mamma-roll, storasyster-roll kalla det vad ni vill), jag älskar att ta ansvar och eftersom att jag fick börja ta det så tidigt i livet, det är självklart att det format mig!

Nora utan prestationskrav!? Jaa, jag är en person som endera goes all in eller inte alls, så utan mina prestationskrav skulle jag troligtvis vägrat gå till skolan redan i trean :)

Det här med att trycka ner sig själv är ju kanske inte det bästa, men det positiva som jag lärt mig se, jag är väldigt försiktig med vad jag säger och vad jag gör mot andra, jag står starkt i mig själv när det kommer till någon annans välbefinnande, just i den sekunden då jag väljer att stå upp för någon annan, då bryr jag mig blanka f*n i om personen jag ställer mig upp mot är en bra kompis eller någon jag starkt ogillar. För det har jag lärt mig, har jag bra grunder till att tro att någon gör fel mot någon annan, då bryr jag mig inte ett dugg i om jag får skit tillbaka kastat på mig, den smällen kan jag ta för någon annan, för jag bryr mig inte. Jaaa, egenskapen att vara hård mot sig själv (och troligtvis duktig-flicka och mamma-rollen också) hör för mig/i min personlighet ihop med att kunna stå på sig för andra och inte ta skit från någon jag anser gjort fel.

Just den egenskapen att stå starkt på marken och stå upp för andra, den är jag himla stolt över och planerar bygga vidare på, de egenskaper man är stolta över med sig själv tycker jag är ganska självklart att man ska bygga vidare på!

Likes

Comments

Hästar, Livet
Guess who is back efter en vecka på Gran Canaria? *Hands up*

Well, igår var det 3 April, lilla Noras födelsedag. Lillabarnet. Storasystern. Blondinen som kände att det var dags för förändring. Hon. Jag... Fyllde år... igår... 15 år, halvvägs till 30, så himla positivt inställd(not). Nejmen det här med ålder för mig har aldrig riktigt spelat någon roll, har ändå alltid känt mig som en 45 åring, nästa dag fem år, tredhe dan 99. Tror att anledningen (läs: -arna) till att jag aldrig riktigt brytt mig är för att mina föräldrar och familj i övrigt är så hiimla unga jämfört med andras, liksom, när jag berättar att min mommo är knappa femtio stirrar typ hälften av skolans elever på mig och hojtar att deras föräldrar är femtio, då är ju ofta de personerna något yngre i en syskonskara eller dylikt, men i alla fall. Det är ju olika för alla och från person till person, men jag vet och har fått bekräftat från flera olika håll att jag har växt upp väldigt snabbt, tagit ansvar för hela familjen och kämpat mig genom och sett saker som barn som barn kanske inte ska se...

Nåja, min födelsedag, vad gör man på en födelsedag? Eller snarare vad gör JagMin födelsedag?

Jo, jag tar emot gratulationer från klasskompisar, vänner, vänner på Facebook i princip hela dagen. Några stela gratulationer från klassföreståndare och en och annan lärare som trots mina försök att tysta ner hela dagen fått upp snappat att jag fyller år. Kommer hem, får gratulationer från familj samt en tjugo lapp(Nu ljuger jag, fick tjugolappen imorse, en dag försent...) och en kram och spenderar sen i princip hela dagen med näsan i en bok. Sedan lagom till bedtime inser jag åter igen att det är min födelsedag och får ångest för att "ingen"(inklusive mig själv) firat. Så spenderas resten av kvällen till att grubbla över vitsen med egna födelsedagar och hur "normen" för en födelsedag ser ut.

Okej, så illa var det inte. Senare typ 5 min innan jag äntligen somnade insåg jag att jag i alla fall inte kan klaga på det materiella! Ja har ju tamejf*n fått ett ridläger som kommer spenderas förhoppningsvis. Kanske. Med Mello, och på tal om Mello, jag har åtminstone två månader som medryttare på henne som jag fått till tidig födelsedagspresent också. Så inte kan jag klaga på den fronten, men som allt annat romantiserar jag typ hälften av mitt liv :)

Vill dock inte ha mitt liv på något annat vis! Minns att jag för några månader sedan fick en fråga på ask ifall jag fick välja, om jag skulle börja om med mitt liv eller fortsätta. Förklarade då att jag kämpat alldeles för hårt för att bara ge upp det här livet jag fått. Speciellt nu när framtiden är så pass ljus! Visst det finns mörker, men tanken på att det kommer ljusna upp om mindre än två månader får elden inom mig att spraka.

Likes

Comments