Hästar, Lilla Nora, Livet

Gokväll! Fick en liten boost nu ikväll så här kommer lite bilder från fälttävlansridlägret jag var på den 3-7 Juli :) Kvaliten är inte den bästa men bilderna har jag sparat i alla fall då det är bra minnen som dyker upp när jag tittar på dem.

De tre bilderna ovan är från söndag kväll och måndag. Var verkligen så glad och stolt den dagen, enda svensktalande personen på lägret, egen häst med mig och hoppar 90 oxer på henne för första gången. Hade verkligen ingenting att klaga på efter den hopplektionen, inte en vägran, inte en smitning förbi hindrena, hon hoppade allt, vi hoppade allt!

De här bilderna är klickade av en av deltagarnas pojkvän, och de gör mig sååå glad <3

Första bilden kommer vi travandes genom vattnet, ser hur fint som helst ut, well de tre första gångerna vi skulle ner i vattnet på lektionerna fick vi backa ner i det och sedan svänga om och plaska, för hon skulle absolut inte lägga en hov vattnet, nåja sedan när vi gått både upp och nerför på alla tre möjliga ställen så började hon tycka det var svinkul!

På andra bilden ser väl kanske inte jag så proffsig ut, men det gör jag sällan när jag rider så för mig ingen förlust. Ponnyskruttan ser ut som rena drömmen och hon var just då också det. Jag var såå nervös inför den sista delen av fälttävlanstävlingen (Terrängdelen) för dressyren hade varit stel och ginig, banhoppningen hade på 80cm totalt skitit sig, både häst och ryttare var trötta efter fem dagar då vi tränat minst två timmar per dag. Vi kom över första framhoppningshindret (oxer) och sedan efter det bar det av nerför, vägran på vägran i andra varvet, en gång så jag for över huvudet på henne, ingen fara med mig så vi kom igen. När det väl var vår tur så vägrade vi ut oss på första hindret, vi fick sänka och fortsätta, andra hindret tror jag vi hoppade direkt, ett plank. Vi kommer på linjen med 5 galoppsprång och där vägrar vi och jag åker över halsen igen, landar på fötterna den här gången. Mello travar iväg till närmsta buskage och tar en tugga samtidigt som hon drar sönder tyglarna, tack och lov står hon still i alla fall. Vi får orders om att gå in i stallet, byta tyglar och komma ut igen för att hoppa 60cm, och gissa vad?! Både häst och ryttare hade under den tiden hunnit samla sig lite och kommer in på banan och nollar! Har nu i efterhand när jag sett videoklippen insett att vi nog inte hade någon vidare tid, syns på långa vägar att både hon och jag är trötta efter att ha suttit i sadeln i över en och en halvtimme.

Jaa, så jag hade inte riktigt bästa känslan inför terränghopningen, speciellt inte eftersom att det på sista träningen inte gått sådär riktigt bra, det hade regnat och en annan häst hade haft av sin ryttare och galopperat hem till stallet, hon hade varit lite nervös då efter som att jag också hann bli nervig, men... Gissa vem som gjorde godkänd ritt på terrängbanan?! Jajjamen, vi fick ett stopp, som jag inte klandrar någon av oss för, det satt ihop med ett större läskigar hinder(vi hoppade lägsta terrängbanan, självklart, första gången jag hoppar terränghinder och hon krymper ganska mycket i början med terränghindrena) som hon redan träningen innan tyckte var läskig, vi red förbi det kanske fem gånger i skritt innan hon vågade trava förbi det, så när vi sedan på Fredagen kom i galopp så hade både hon och jag glömt det där läskiga hindret, ända fram till det att vi skulle hoppa stocken bredvid.... Det jag försöker säga är att hon smet förbi på yttersidan, och jag var så lycklig över att det gick bra att jag lät henne göra det(oförberedd och ingen ytterskänkel som höll om henne). Kunde dock inte vara nöjdare, för som ni ser på bilderna, hon har ju svinkul! Märkte det när vi kom halvvägs ungefär, första tre hindrena var lite läskiga men sedan drog hon på och började tycka det var kul, och den känslan, efter att ha kämpat för att komma över 80cm stock på ridplan, komma över färglada hinder på 60cm i terrängen, ryggat ner i vattnet, skrittat förbi "stora" 80cm färgglada hinder, stannat och vägrat gå ett steg framåt i vattnet utan bara plaskat... då känns verkligen den där rundan som en vinst! Ett stopp på 10 hinder, en svinglad häst och en ryttare som på riktigt grät glädjetårar när vi travade av. Har aldrig varit så nöjd över Mellos och min insats förr, i fyra dagar kämpade vi båda två som djur (*facepalm*) för att hitta känslan ute på terrängbanan, och vi hittade den...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hästar, Livet, Lilla Nora

Gokväll på er! Vet ni, imorgon drar jag iväg på ridläger! Ska ju ha med mig Mello så vi åker redan kvällen före dit.
Jag kommer åka lite tidigare med mamma och mina grejer för att kika i vilken box Mello ska stå, lämna av mina egna grejer m.m. För att sedan åka hemåt, men mamma får släppa av mig vid stallet.
Vi tar då med oss Mello och alla hennes grejer efteråt, hoppar in i bilen, hur många vi nu är (😂). Skämten om att halva stallet vinkar av oss och resten av gänget sitter i bilen med påväg dit gör mig både nervös och taggad.

Klockan är lite väl mycket, mycket kvar att göra har jag också, trots att jag hållit på och packat samt skrivit listor... Allt jag glömt kommer upp nu, bättre nu än senare i alla fall.
Idag hade jag för övrigt första officiella medryttar-dagen, Tjohooo lilla Nora är stolt! I Fredags när jag skulle titta på när en tränare red på Mello fick jag hoppa upp och rida henne själv, fick jätte bra konstruktiv kritik och flera hjälpande tips!

Idag, idag spenderade jag åtta timmar i stallet, packade, städade, tvättade, putsade, mockade, räffsade och red. Svin rolig dag men nu börjar energin vara slut så jag går lite som i ett töcken och vill bara lägga mig ner i egen säng och sova❤️ Gonatt och sov gott ni som hinner!

Likes

Comments

Hästar, Livet, Vänner

Förberedelserna till ridlägret fortsätter!
Nu i helg är det midsommar, jag, V och J firade fredag-lördag natten hemma hos S. Vicki och jag sov bredvid varandra, sista gången vi gör det på ett tag, båda två var trötta i början av kvällen och tidig natt. Sedan slog det slint för oss, vi skrattade för ingenting😂. Nåja till sist skärpte vi oss och somnade.
Idag har inte mycket blivit gjort, vikt stallkläder och hade egentligen tänkt gå igenom allting... men jag är alldeles för trött... Tog hem ett par benskydd för att få en omgång i tvättmaskinen, ska vänta tills de är klara ännu innan jag går vidare till John Blunds värld...

Likes

Comments

Jag vill ha mera personliga inlägg på min blogg, inlägg som jag gillar att skriva, inlägg som jag ser fram emot att skriva. Min blogg går i vågor, har alltid gjort och kommer säkerligen alltid att ha en del ups and downs.
Idag, ikväll, just nu... känner jag för att dra till med riktigt personliga inlägg. Så här kommer ett, här kommer en text jag skrev för någon vecka sedan, en text som handlar om att bli nerdragen till jorden, till sig själv, återigen...

Livet tar olika vändningar ibland, oftast, varje dag, alltid. När det känns som att man inte har kontroll själv, då är det bäst att hitta den där ena personen som kan hålla tillbaka, hålla dig nere på jorden.
Helium är lättare än luft, så mycket har jag lärt mig i skolan, det som är lättare än luft åker uppåt, även det har skolan lyckats lära mig.
När jag har för mycket information om människor, när jag
tagit in för mycket, då blir jag lättare än helium, jag tappar massa, jag tappar värde. För att inte flyga iväg krävs det ett rep, ett rep för någon att hålla i, så att jag inte svävar iväg.
Varför jag pratar om helium och att sväva runt är för den simpla anledningen att jag till viss mån, i några delar av livet inte har någon som håller i det där förbaskade snöret. För varje gång jag försöker hålla fast mig med egen styrka, egen kraft är det som att repet blir kortare och kortare. Ett kortare snöre betyder att någon måste hålla mig nära för att jag inte ska sväva iväg, fly.

När jag inte har någon som håller i oss, utan bara någon som står där och tittar på... Då svävar vi mera och mera iväg och alla de som står och tittar på nerifrån syns mindre och mindre. När allt som håller dig kvar på jorden blir mindre och jordens dragningskraft allt svagare, då skulle det vara den enklaste, mest stillsamma lösningen att bara släppa taget, bara vara en av dem som "åker med". En av de som står och ser på livet uppifrån istället för att skapa sitt. Det skulle vara det enklaste, skönaste alternativet, att ge upp kampen.
Livet funkar dock inte så, tyvärr eller inte, det får var och en bestämma. För någon dag när det är som vackrast att titta ner ut över alla de andra, alla andras problem, högst troligen efter det att du gett upp och accepterat den "enkla" livsstilen. Då kommer någon se upp mot alla heliumballonger, för tro mig de är många. Någon dag kommer någon med öga för människor se dig bland alla tusentals andra och denne kommer att
välja dig!

Likes

Comments

Elva dagar, tio beroende på hur man räknar. Elva dagar har jag på mig att packa precis allt, elva dagar måste jag försöka hålla nerverna i styr.

(Föresten så tog konfirmationen förra veckan🌹)

Måndagen den 3:dje Juli börjar mitt ridläger i Nykarleby, men eftersom att jag ska ta Mello med mig så åker vi redan på Söndagkväll. Vilket i princip leder till att jag har exakt tio dagar på mig att packa.
Igår inför stallet raffsade jag ihop en lista till J, så att hon skulle få se och fylla i saker vart efter, listan hänger nu uppe i stallet så att vi verkligen inte ska glömma något. Tog hem ett flecetäcke för tvätt, det är ju ingen panik ännu men bättre vara väl förberedd än inte alls.
Red Mello i Mexikansknosgrimma igår på lektion, hon gick verkligen sviinfiint på den! Har en video på min instagram då vi hoppar med det på. Jätte kul lektion hade vi igår, trots att mina knän fick käka grus, räknade ut att jag fallit av en gång i månaden sedan November... ("jaa, int ere lätt") Bättre hemma på egen ridplan dock än på ridlägrets terrängbana😬

Planerna för idag är väl att fundera vidare på vad som ska packas ner, söka fram och TVÄTTA mina grejer som jag redan nu vet ska vara med. Flecetäcket hängde jag upp i morse, men funderar på att dra det en gång till genom tvättmaskinen, vi får se...

Likes

Comments

Vänner, Livet, Annat

Hej hallå från hålan! Sitter för tillfället framför en film, på ett rippiläger, ett läger som startade på Måndag, ett läger som håller på till Söndag.
När jag tänker nu förstår jag att det egentligen är ett stort under, att jag introvert Nora är här, på ett läger med en massa andra 02:or där vi inte har en lugn stund. Skämtar inte när jag säger att jag sov på ett golv inatt, inte i eget rum utan i ett annat, sov på golvet med endast en filt och kudde.

Nåja, introvert som jag är, här jag mina ups and downs nu. Är farligt trött hela tiden, för när jag blir trött går jag på extra reserver, blir väldigt speedad och sedan när den där reserven är slut bryter jag i stället ihop. Nu idag har jag insett att mina reserver gett upp med endast fyra timmars sömn. De här människorna här, som jag egentligen gillar, sparkar mig i ryggen känns det som, fast de bara vill umgås... Vill låsa in mig på rummet och typ inte komma fram förräns det är Söndag morgon, wish me luck!

Likes

Comments

Hundar

Gäsp! God morgon! Efter 26 timmar är alla valparna ute ur mammas mage!

Första valpen kom 26 Maj 12:55, en mörk hane, sen kom det tre till innan 16:00. Sen tog det stopp, vilket var lite underligt för vi kände allihopa att det fanns fler valpar i magen, nåja vi väntade till 20:00 och fick sedan börja ringa veterinär...

Vi lämnade veterinären något efter 21:30, hinner 4 km från jourhavande och vips kommer den andra hanen ut, i bilen! Mera hinner vi inte tänka på förrän andra bilfödseln kommer, en tik!

När vi kom hem kom sjunde valpen ut, ännu en tik och sedan tog det stopp igen. Mamma och jag satt uppe till halv 3 inatt, sedan gick jag och la mig och vaknade vid... Då hade de två sista kommit vid 7😍

Så vi tackar och bockar för en lååång dag i valplådan, resultatet blev två hanar och sju tikar 💗

Likes

Comments