Äntligen! Äntligen är hela lägenheten målad! Fy! Det var så jobbigt! Den är målad och grovstädningen är klar. Så skönt! Det var tufft, men vi gjorde det. Mestadels Kenan eftersom jag är lite som jag är. Mitt självförtroende kan försvinna lite och då blir jag handlingsförlamad. Men nu är det klart!
Igår så var mitt upp i allt, fy så tungt det var! I köket, jag stod på golvet och målade väggen och Kenan står på köksbänken för att måla de små kanterna och vad händer då? Jo, han kommer åt kökslampan, lysröret och det ramlar ner! Vart då? Jo, rakt i huvudet. Wiho! Där rök mitt humör igen! Oh oj! Så grinig jag blev! Hahah stackare! Det var ju bara ett misstag, men nej det hade jag svårt att klara av haha!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Inte säger man nej till 24 grader värme? Såklart inte! Så jag drog mig iväg till stranden medans Kenan levde livet på arbetet. Mohaha! Nej, då! Han var så saknad!

Det är något med svenskar och där inkluderas självklart mig att när det är varmt, solen skiner och vädret är på topp! Nej! Då måste man ut. Det spelar ingen roll liksom att detta är min vardag för det mesta liksom, för man ska ta vara på gott väder även om det inte lär regna många droppar de senaste 5 månaderna framöver. Man ska ta vara på det! Det gjorde jag idag! Det var skönt riktigt härligt! D-vitamin boost! Glädjeämnena sprudlar!

Likes

Comments

Från att bo på landet bland 500 kossor till att bo mitt i Alanyas centrum det är fantastiskt. Första gången jag var i Alanya då var jag 10 år. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att om 12 år är jag förlovad med min själsfrände och till största del boendes här. Det är fantastiskt! Jag har svårt att förstå det ibland. Det livet Kenan och jag lever är en dröm. Vi har kämpat och kämpat för så mycket och det ger resultat. Tro inte att vår relation har varit bekymmersfritt inte, detta har vi kämpat med.
*Alanyaproblematiken.
- Vad är detta? Jo, Alanya är en typisk semesterort där turister kommer ner och festar järnet och killarna här har mängder olika relationer. Så ens veckan är tjejen från Danmark här och då har de den sedan kommer flickvän nr 2 från Finland och då är dom upptagna där. Så går det runt och runt.
Jag var så noggrann och har kollat upp Kenan så oerhört innan jag inledde något, jag var så tveksam och verkligen gjort en research på att det var något att ha. Titta, det var det!

* Distansförhållande
- Rest fram och tillbaka, pratat oändligt mycket, tjafsat på grund av saknad och missförstånd av språk och skrift över sociala medier som man pratat över och ja. Oj! Men vi klarade det!

*Visumansökningar.
-Alla visumansökningar både för mig, men främst för honom har verkligen varit test för oss. Det var så tufft att inte veta och ha en myndighet som hela tiden har fått bestämma om när vi ska få ses.

*Bo hos mina föräldrar.
- När vi fick svar i Januari bodde jag hemma fortfarande med tanke på att vi inte visste vart vi skulle hamna någonstans, så i två månader bodde vi hemma i mitt rum som inte ens har en dörr. Detta var tufft på många sätt. Men tack så mycket Mamma o pappa! :)

*Mina sjukdomar.
- Jag har typ 1 diabetes som varje dag kan vara en prövning, men som Kenan är så oerhört duktig med. Jag är så stolt och glad! Wow! Dock fick jag för ca. 2 månader sedan redan på att jag har ytterligare en sjukdom. Ett separat inlägg kommer om detta.

Bilderna är utsikten från vår lägenhet. Trivs bra här!

Likes

Comments

Ibland behövs det lite färg i vardagen. Nej, ärligt så är det ibland. Dock inte i detta fall. Vi bor i en väldigt sliten och gammal lägenhet som har används utav vilka? Jo, ganska snuskiga och ensamma unga killar. Så det behövdes rustas upp lite. Så Kenan tog och målade lite. Det var lika bra om man säger så. En 20 kg färgburk bar han från färgbutiken och upp för våra 5 våningar, alltså 91 trappsteg. Haha! Tur jag slapp det!

Likes

Comments

Om det är något jag lärt mig utav livet är att det blir hur jag gör det till. Det är ofta tufft och en hel del kämpande, men det blir vad jag gör det till. Det är inte lätt att hålla en positiv ton och min livsgnista på topp jämt, men det går. Ju mer jag gör det, desto mer glädje inom mig känner jag. Ibland är det så fruktansvärt tufft och är så väldigt glad över att ha människor runt om mig och få stöd av för att lättare kunna ta mig igenom det och hur känns det efteråt? Jo, bra. Av allt kämpande lär jag mig något, får livserfarenhet och jag kan säga i efterhand att det är avklarat. Jag kommer inte göra om det igen, nästa gång blir lättare eller att nu har bag fått ny erfarenhet utav detta. Man får faktiskt försöka göra det bästa utav situationen oavsett om man själv satt sig i den sitsen eller inte. Inget och göra.

Livet är en fantastisk gåva som man ska ta vara på. Prövningar kommer varje dag på olika nivåer, dessa lär man sig av och har chansen att bli en bättre människa.

Likes

Comments

Jo då, det är något med mig att besöka sjukhus i Turkiet. Lika läskigt varje gång och känner mig lika lite säker.
Kenan skulle på en koll och jag och hans systerdotter följde med. Sjukhuset är indelat i många olika delar A-F block med olika kategorier som till exempel, plastik, psykiatri, barn, etc. Vi tog oss till C, efter att ha trängt oss bland allt folk, gått uppför alla trappor, stannat för att gamla människor vill titta på söta flickan så kom vi äntligen fram. MEN! Jo, Kenan har glömt sitt legitimation och då kom jag med den briljanta idén att jag och 5 åringen kunde vänta där. Mindre bra idé. Vad hann hända under denna tiden? Två toalettbesök, alltså hål i golvet. Fann inga klosetter hur jag än sökte. Jag kan säkert göra mig förstådd och fråga, men kändes pinsamt så jag gav upp det. Folk tittade på mig tillräckligt, jag var ju verkligen ensam om mitt ursprung där. Hehe. Folk ville prata både med och med flickan. Systerdottern kan ju inte heller engelska så vi försöker ta oss fram på min turkiska och hennes barnturkiska. Vi hade en bra dag! Snacka om utmaningar för mig, och ärligt. Jag hade det så bra! Så stolt över att klara mig så bra. Normalt sätt blir jag lite blockerat i sådana situationer med tanke på både språk och okänt land, men det går. Och oftast går det bra och är rätt så roligt i efterhand.

Dock otroligt intressant och se hur stor skillnaden är i Sverige och Turkiet på sjukvården. Här springer både personal och patienter ut och in ur läkarnas rum oavsett om han har patienter eller inte. Man täcker gärna mun och näsa för att man är rädd för bakterier, fast sjukhuset inte är bra städat och har en bra basalhygien. Bara några få exempel, finns så mycket mer.

Så tacksam för alla möjligheter jag får här i livet.

Likes

Comments

Detta land är enligt mig så fantastiskt den drar fram något ur mig som kallas glädje. Jag finner en vardagsglädje som jag inte hittar annars. Mitt humör stabiliseras och jag kan för en gång skull känna och faktiskt säga till mig själv: jag mår bra.

Självklart har ju detta mycket att göra med min koppling hit. Vadå? Jo, Kenan. Han är min själsfrände. Han är vad jag behövde i mitt liv för att få det fullkomligt och nu har vi vårt liv. Min kärlek för honom, den är. Obeskrivlig.

Nu är vi i Antalya, där hans syster bor med hennes 2 barn. Jag är så fäst vid dem. Så glad att få vara en del utav Kenans liv och ja därmed, en liten del i hans syster och hennes barns liv. Det gör mig så varmt i hjärtat. Hon är fantastisk! Så tacksam. Bilden är tagen i hennes område. Ingen förstår nog, men jag trivs och mår så bra. Ni ska se den samhörigheten hon har med sina grannar, Sverige. Släng dig i väggen. Ingenting jämfört med hur det är här. Man är inte rädd för att prata med varandra. Man hjälper varandra.

Jag går nu och lägger mig med en varm känsla. Jag mår bra.

Likes

Comments

Tänkte berätta om vår gemensamma dröm. Vart vill vi bo i framtiden?
Jo, målet är att bo i Turkiet. Inte i Alanya, utan kanske Muğla någonstans. Jag har inte varit där, men Kenan uppskattar där väldigt mycket och berättat om det. Här finns städer med både turism och icke turism. En bra blandning.

Vi vill ha något eget litet företag, inget behov av att ha en rikedom utan endast att ha ett rikt liv. Vilket vi redan nu har.

Så vårt liv börjar i Sverige. Där vi kan fundera ut allting, samla pengar, fixa utbildningen, inte göra något förhastat. Jag har min familj i Sverige och vi vill ha dem i vårt liv, nära. Det är viktigt. Familj och kärlek är grunden för lycka enligt oss.

Frågor? Ställ! Jag svarar med glädje!

Ha en bra dag! Vi hälsar gott med 23 grader varmt och solsken!

Likes

Comments

Vad sägs om att tappa telefonen från tredje våningen en söndag? Jo, det tyckte Kenan var en perfekt idé. Så nu anser vi att denna dag skulle vi ha stannat hemma. Riktigt illa! Usch!
Vi satt på en balkong, Kenan tar ut telefonen ur fickan och vad skedde? Jo den slant och hela vägen ner. Så mitt humör är nu, skit. Även fast det inte var min telefon.

Likes

Comments

I januari denna månad fick vi i ett fantastiskt besked. Detta innebar att vi kunde börja vårt liv tillsammans,
vad menar jag med detta?
Jo naturligtvis att Kenan fick sitt svenska uppehållstillstånd!
Så då var det dags att packa mitt pick och pack och fixa ihop en lägenhet, vilket vi också gjorde. Så efter denna visit här på 5 månader så flyttar vi till Sverige.
Ska tillägga att vår dröm är inte detta, men den ska jag berätta mer om imorgon i ett längre inlägg. Men ja! Kenan har uppehållstillstånd, han och jag ska finally få börja vårt liv på riktigt utan att behöva gå runt och vara ovetande.

Vi hade planer för hur det skulle gå oavsett svar. Men för diabetesen är Sverige ett bättre alternativ från början. Eftersom Sverige har fri sjukvård och detta har inte Turkiet.

Likes

Comments