View tracker

Han har nu fått göra i ordning sin första julgran, visserligen en av plast och endast med en julslinga. Den "riktiga" julgranen kommer lite senare i Roslagen där vi bor med mina föräldrar och syskon. Nu befinner vi oss uppe i Sundsvall hos min "farmor".

Han var så nöjd efter att ha gjort i ordning sin första gran och nynnande glatt runt på jingle Bell rock. Härligt med hans glädje!
Så Kenan är nu på väg att få fira sin första jul. Och dessutom tillsammans med mig. Jag är så lyckligt lottad!

För övrigt är mitt mående inte bra. Jag har en cysta som inte vill försvinna. Den gör ont och trycker på väldigt. Dessutom har slutet på denna dag varit väldigt tung, mixade känslor. Jag är väldigt ledsen över min fysiska hälsa just nu. Det är otroligt tungt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är omringad av så otroligt mycket kärlek, hur min familj kan ge dela all den kärlek till mig det är beundransvärt. Min familj är naturligtvis också Kenan som är en stor del i min och vår familj. Dem älskar mig så mycket och jag dem.
Detta är allt jag behöver. Allt annat jag har fått äran att få vara med om, fått och har är bara ett plus. För allt jag behöver är den kärlek jag får av dem. Jag kräver inte ett dugg annat. Jag behöver inga ting för att veta att jag är älskad, jag behöver bara dem i min tillvaro och det har jag.

Detta är vad jag önskar mig i julklapp och för evigt. Låt dem få vara i mitt liv. För jag ska och gör allt i min makt för att behålla dem ❤️

Likes

Comments

View tracker

Diabetes är en osynlig sjukdom. Jaha? Och?

Ni ska veta hur ofta denna diabetesen trycker ner mig eller förhindrar drömmar, planer och skapar stor rädsla för framtiden.
Vi kan börja med när den förstörde min yrkesdröm som liten. Jag ville bli polis. Det gick inte. Det var ju skoj när man insåg det att det inte fungerade.
Eller vilket projekt det var och är att resa iväg, oavsett om det är 1 natt eller 6 månader så är det lika krångligt. Lika mycket att förbereda som att ta med sig.
Vad sägs om att skaffa nya vänner? Nej, vem fan orkar det. Alltid lära om och lära allt om diabetesen. Vad vill alla veta? Jo, självklart! Vad är det värsta som kan hända? Jaha,,, då var den ens tanken att påbörja en relation körd. Ni kan inte ana hur många "vänner" som gått för mig.
Eller vi kanske ska prata om framtiden? Nej helst inte. Skaffa familj? Jaha att hitta en livskamrat som orkar stå ut med min sjukdom. Som är ett 24 timmars jobb som aldrig har ledigt. Detta har också varit ett problem, ett stort. Däremot så har jag min livskamrat nu som inte ser min sjukdom som ett hinder utan hjälper och stöttar mig. Han ska ha en stor guldmedalj för det arbete han lägger ner, evigt tacksam.
Jaha mer framtid? Ja, barn! Ja hörni! Barn... att bli gravid fungerar som vilken annan kvinna som helst, diabetesen påverkar inte det. Däremot med denna sjukdom gör en graviditet till en högrisk för både kvinna och barn. Större chanser för missfall, komplikationer för barn och förälder och i värsta fall förstår ni vad som kan ske. Jätte hårt att sköta sig och sin diabetes vid en graviditet. Jaha? Tänk om man inte kan bli gravid? Ja, oroa dig inte! Adoption finns ju! Nej, inga länder går med på att typ 1 diabetiker får adoptera.

Något mer roligt med denna sjukdom? Ja, att dö i förtid med följdsjukdomar är vanligt. Jippie, eller inte.

Så här lever mitt liv med så mycket extra. Nu är jag inte i något av dem stadierna än i livet. Men ändå, det tynger. Det finns dessutom så mycket mer...

Likes

Comments

Inom mitt yrke fick jag fort lära mig att raka män med hyvel. Vilket jag även erbjöd min fästman. Vi hade en otroligt rolig stund! Det var jätte roligt! Vi skrattade och han skruvade på sig nervöst! Kanske en make up video?

Förövrigt har jag fått reda på att jag har en stor cysta vid vänster äggstock. Jippie! Det gör fruktansvärt ont och imorse vet jag inte om den höll på att spricka. Jag tror det. Fy vilken smärta! Usch!

Likes

Comments

Det är otroligt roligt att så pass många engagerar er och frågar mig frågor med tanke på att jag ändå bloggar om mitt eller rättare sagt vårt liv här på bloggen. Det var blandade frågor, men mestadels om livet med min turk levandes i Sverige och i Turkiet.

Jag älskar att ni läser min blogg och att det blir fler och fler, super tacksam och glad över detta!

Likes

Comments

En snabb bakgrund för er nya läsare och de som vill fråga frågor.

Nora heter jag, 21 år och är nyförlovad tillsammans med min fästman som är bosatt i Turkiet. Jag är bosatt i Turkiet och även i Sverige. Adress på båda ställena. Jag lever mitt drömliv där och har ett pausat liv i Sverige. Jag bor där mer än i Sverige på 1 år har jag befunnit mig där 9 månader. Jag reser med typ 1 diabetes och blir lätt sjuk.

Jag vet att några är intresserad av att ställa ytterligare frågor och gör det! Vi kör en frågerunda. Jag vet att vissa hellre mejlar, en del frågar personligen och en del kommenterar. Välj hur! Bara fråga! 😊

Likes

Comments

Jo då! Den som väntar på något gott... nej, jag tycker inte om det ordspråket. Jag sitter på natten på arbetet, jobbet går suveränt. Men... det gör dessvärre inte mig. Jag tar mig knappt fram i korridorerna här. Febern är härlig, så trött så ögonen knappt går att hålla vaken och min kropp orkar inte med att lyfta ett ben knappt. Härligt,,, hur ska jag ens orka med morgondagens bravader och besvär? Vi får väl se. Trist :(

Likes

Comments

Många frågar mig hur jag orkar arbeta så mycket som jag gör? Fast det gör jag ju inte. Jag är ju inte omänsklig utan det går i kortare perioder. Allt handlar om att ha ett mål att sträva efter. Vilket jag har. Jag arbetar för att tjäna pengar och komma någonstans, alltså nå mitt mål.

Mina arbetspass ser oftast ut med dubbelpass eller många pass på raken med få lediga dagar. Idag arbetas det 13-07. Det är bara att kämpa på och se målet framför sig! Otroligt glad över min strävan och finner otroligt mycket glädje i det jag gör vilket ger energi!

Sen vad händer sedan? Jo, jag måste ta ledigt och vila upp mig ordentligt. Ingen orkar hur mycket som helst och så är det. Mitt yrke är dessutom tufft både mentalt och fysiskt. Det vet ni andra undersköterskor om :)

Likes

Comments

En del läsare har ställt frågor och varför inte svara i en videoblogg? Det har varit efterfrågat också så nu tänkte jag,, why not?

Detta är frågor och svar på en del osäkerheter som kommit upp som folk gärna velat veta, både ni läsare och även människor i min omgivning som jag mött.


Frågor och svar om framtiden, vad sker härnäst?

Vad hände med Emma?

Likes

Comments

Jätte roligt att se så många gratulationer till vår förlovning. Jag är jätte glad över att få dela mitt liv tillsammans med denna man. Han är något mycket unikt. Det säger även alla till mig. Håll hårt i honom! Jag lovar! Inte släpper jag iväg ett sådant kap inte.

Dock så är det många som tror att vi lever som i en sagovärld. Nej, all kärlek kräver mycket slit och energi. Vi har en väldigt bra relation, men vi vårdar den därefter också. Vi har det tufft, främst på grund av distansen emellan oss. Vi kan inte planera någonting. Inte se framåt. Eftersom att det ligger i någon annans hand om vi ska få ses. Myndigheter.
Utöver det har vi vadå? Kulturskillnader. Vi har växt upp motsatsen till varandra och fostrats där efter. Levt i två olika länder, med annan religion och andra sedvanor.
Till sist har vi de vanliga motgångarna som relationer möter. Vad det nu är? Jag tror inte vi har så mycket utav dem faktiskt. 😄

Nej, men jag är otrolig lycklig med denna man. Man måste kämpa och inte ge upp.

Däremot har jag svårigheter i mig själv just nu. Min diabetes är väldigt svajig, väldigt lågt och sedan väldigt högt. Detta är påfrestande, det är väldigt mycket hormoner just nu. Plus att försöka planera framtiden utan någon som helst vetskap om vad som sker.

Likes

Comments