​Hur ska man beskriva årets upplaga av pdol då? Kanske med sol, favorittjejer, en massa nytt folk, sena nätter, goda drinkar och en övernattning i en båt. Så svårt att få ner i ord vad den här helgen bjöd på. Spenderade två dagar på området då jag jobbade resterande av helgen men det känns som att jag var i festivalbubblan hur länge som helst. Hann med såå mycket på så kort tid, en visit i Sikfors med tjejerna, häng vid tages i solen, dricka drinkar och äta god mat i Rosvik, övernatta i Vilmas båt när natt blir till dag. Låter nog bilderna stå för det mesta, såå mycket kärlek. Tack för det här alla inblandade, vi gjorde det till en helg att minnas. På återseende. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hade turen att ha en helt ledig helg, vilket även innebär att jag tar mitt pick och pack och flyttar hem i två dagar (haha). I fredags samlades hela tjocka släkten, eller det fattades rättare sagt tre stycken, i kyrkstugan för att "fira" farmors födelsedag som egentligen skulle ägt rum igår. Vi fikade, pratade om gamla minnen och hälsade på henne vid graven. Senare på kvällen gjorde jag inte alls många knop, plöjde något avsnitt av Orange is the new black och bara var. Lördagen bara sprang förbi men jag hann trots det träna, köra fram och tillbaka till Arvidsjaur med Tobbe, äta grillat till middag, cykla en sväng genom stan för att sedan avsluta kvällen med hos Anna och Tobbe med Lina. Idag tog jag sovmorgon och har efter det inte gjort mer än att äta frukost och nu börjar det snart bli dags att packa ihop igen. En lugn men bra helg, det kan behövas ibland. På återseende.



Likes

Comments

Den 15 juli, farmors födelsedag och hon skulle igår ha firat sina 72 år vandrandes på jorden. Men eftersom att hon inte kunde fira den här dagen själv så firade jag den åt henne. Jag och Tobbe tog bilen till Arvidsjaur för att märka kroppen för livet ytterligare en gång. Så obeskrivligt nöjd, precis som alltid, Ida-Marie vet vad hon gör.

Likes

Comments

Det var ett tag sedan vi hördes senast och det finns väl ingen direkt ursäkt till varför det dröjt, jag har helt enkelt glömt bort att bloggen överhuvudtaget existerar, inget mer komplicerat än så. Men vad har jag då hittat på? Ja, det var en bra fråga. Till att börja med så har jag firat årets kanske bästa högtid med Anna, vi hann även med att fira Tildas 18 års dag samma kväll så det blev minst sagt en lyckad kväll med två flugor i en smäll. Var även med och överraskade Johan förra helgen för att fira honom när han fyllde 19, all cred till Emma för allt hon ordnade, tur hon kan. Har även tagit mitt pick och pack för att flytta till Rosvik för att bo hos farfar i sommar då jag jobbar, så en och annan tur på cykeln har man avverkat. Det är obeskrivligt att cykla i kvällssolen med hörlurar och endast behöva trampa och filosofera. Jag har även spenderat lite tid i kyrkstugan på min lediga tid, att bara ligga på bäddsoffan och titta ut genom fönstret. Ibland krävs det inte mycket för att en ska bli nöjd. Det är väl det jag hunnit med förutom jobb i princip varje dag, men jag trivs som fisken i vattnet så det känns bara bra. Man blir så varm av hur tacksamma alla vårdtagare är och hur mycket de verkligen uppskattar det man gör för dem. Finaste.

Men det var en liten sammanfattning om vad jag hittat på de senaste dagarna, på återseende!



Likes

Comments

Likes

Comments

Nu är jag tillbaka efter många om och men, vad har då hänt sen sist?

Jag har fyllt 18 (!!) och tagit körkort, tror än inte att det är sant då jag inte alls kände mig redo för detta. Även om det egentligen bara innebär att man blir ett år äldre och får ytterligare lite ansvar på axlarna så känner jag mig fortfarande som 12 i huvudet. Men med tiden ska det nog gå till sig.

Vi har firat Emma som fyllde 20 år den 27 maj, hon hade hyrt lokal i Norrfjärden där vi samlades ett gäng och hade en trevlig kväll. Även om det snart är en månad sen, grattis än en gång fina du!

Besökte Umeå och yran med Emma och Josefin, trots de knappa 4 grader det var ute hade vi en rolig kväll full med dans och inte bara ett försök till sång. Fick även äntligen äta på Pinchos och dricka drinkar, magiskt gott och otroligt mysigt.

Dagen efter yran var det dags för Kroatien, nedräkningen var officiellt över. Vi bodde på ön Brac i en by som heter Bol, där vi hade hyrt ett hus, och jag säger bara wow. All god mat, alla människor och miljön, sen att jag fick dela det med hela tjocka släkten gjorde inte saken sämre. Evigt tacksam.

Jag har även äntligen fått börja på mitt nya jobb i hemtjänsten, lämnade mitt trogna havsbad efter 2,5 år tillsammans. Det sved, men det känns bra med något nytt, få utvecklas och prova att arbeta inom vården och inte bara ha praktik.

I torsdags fick vi det efterlängtade sommarlovet, för min del det sista innan jag tar studenten nästa sommar, hur sjukt?? Mitt tredje och sista år på gymnasiet kickas igång till hösten och nedräkningen till att samla på sig ytterligare några vuxenpoäng startar. Känns både overkligt och fantastiskt bra, men var tog tiden vägen? Firade in sommarlovet tillsammans med Alexandra först hemma hos mig för att senare ta bussen till Luleå och båten.

Kanske inte hade så mycket mer att berätta för er just nu, en liten kort sammanfattning om var jag hållit hus de senaste veckorna. Uppdaterar med något inlägg proppat med bilder från resan inom en snar framtid. På återseende.

Likes

Comments

Berith Renberg, min farmor och bästa vän, jag vet inte hur jag ska kunna tacka nog för allt du bidragit med, allt du ställt upp på och alla äventyr du själv hittat på. Alla varma skratt och kramar du delat ut, alla dina små ord och uttryck. Oavsett omständigheter var du alltid glad och tittade dig omkring med ett leende, du älskade att prata strunt och att svamla. Du föredrog en kindpuss framför kramar och den skulle gärna smacka så mycket som möjligt, lät den inte som du förväntade dig var den dålig. Lotter och bingo stod dig varmt om hjärtat och pulsen blev hög, det var därför enkelt att veta vad du skulle få på din födelsedag, ett kuvert med lotter. Kyrkstugan i Norrfjärden var även den något du uppskattade väldigt mycket, att sitta utanför med ett korsord i handen och en kaffekopp, besöka kyrkogården och hälsa på alla som passerade. Vi hade som tradition att en natt under sommaren skulle jag och Emma övernatta där tillsammans med dig, till frukost serverades det varsin Marabou och Loka. När möjligheten gavs serverade du ofta en drös olika fika sorter som du själv bakat, med allt från mazariner till radiokaka. Sedan jag var liten har du även haft en passion för att sticka, i mängder, hur många dockor var det du hade? 60? som du till alla stickade kläder, väskor och tofflor. Du köpte dig även sedan bokhyllor där du kunde sätta dockorna och hade så småningom en vägg i källaren fylld med uppklädda dockor. Att du i dina unga år arbetat på Boströms ur & guld var inget du kunde sticka under stolen med, alla halsband och ringar vi lekte med när vi var små jag och Emma, man kände sig som en prinsessa. Att farfar och resterande av släkten hejade på Björklöven tyckte du var fel så du gjorde själv ett tappert försök att heja på Piteå, utan någon som helst aning om vilka de var eller vad sporten hockey i sig innebar. "Nora, visst är det Piteå Hockey som gäller? Inte ska man väl heja på Björklöven". Vi tog ofta bussen i linje 14, från Rosvik in till stan, för att kolla i butikerna och ta en fika. Jag fick alltid ett paket med chokladcigaretter som jag blossade på samtidigt som vi spatserade tillsammans upp och ner för Storgatan, något du ofta berättade för mig hur galet det måste sett ut. Jag var knappa 6 år och hade inspirerats av dina väninnor med deras cigaretter, det var väl klart att jag ville se ut som dem. Jag är idag glad att du slutade röka och att du fick mig att sluta med mina chokladcigaretter, även de var ju beroende framkallande, eller?

Senare kom ett besked ingen hade väntat sig, något man tror bara ska hända andra men aldrig en själv, du hade cancer. Det skulle inte gå att göra något åt förutom att ge dig smärtstillande för att du skulle slippa dina smärtor. Man kände sig obeskrivligt maktlös då man inget kunde göra, förutom att hålla din hand, pussa dig i pannan och göra ett försök till att förklara hur mycket man älskar dig. Ungefär en och en halv vecka efter beskedet, natten till tisdag den 13 juni, somnade du in. Jag viskade till dig att du kunde slappna av nu, det var okej att släppa taget, du hade kämpat tillräckligt. Jag tog din hand och jag vägrade att lämna din sida. Jag är obeskrivligt stolt över dig, vilken kämpe till farmor. Sov gott, min farmor och bästa vän, jag älskar dig. Vi ses sen.

Likes

Comments

Jag vet, jag vet. Det tog mig två månader att klämma fram ett simpelt litet inlägg men nu är det dags. Det är vår, solen tittar fram allt oftare och humöret håller en jämnare nivå. Det är ynka 22 dagar kvar till min födelsedag vilket innebär att lilla jag fyller 18 år och behöver lägga all min kraft och energi på körkortet. Kan inte beskriva min ångest och rädsla över det, att misslyckas på något sätt. Men jag är taggad för det och ser ljuset i tunneln. Det är även idag dagen med det stora D:et, jag flyger ikväll iväg till Gotland och stugan för att bara vara. Så behövligt, hoppas bara på bra väder och många cykelturer. Få saker som får en att känna så mycket trygghet. Men nog om det, ha en fortsatt fin onsdag, på återseende.



Likes

Comments


Tänkte bjuda på ett välkommen för att sedan kasta mig in i bloggvärlden. Har varit bloggare ett x antal gånger tidigare men som alltid så ger man upp efter ett tag när motivationen dalar. Ska dock ge den här bloggen en ärlig chans för att se hur länge det håller den här gången. På återseende mina vänner och ovänner!




Likes

Comments