Vardag

Hej hörrni, nu var det ett tag sen. Har bloggat upp och ner, fram och tillbaka hela hösten så jag tänkte göra ett lite längre inlägg om hur läget ligger till just. Har ju i tidigare inlägg lovat er att berätta vad som hänt när allt fått landa som ni kanske minns, och jag känner att allt lagt sig lite mer nu. Är såklart fortfarande känslomässigt jobbigt men det går iaf bra att prata om det. Tar det från början


Året började bra, åkte till Italien med min fina fina vän Lisa och hade det allmänt trevligt. Gick sista terminen i nian och gick ut högstadiet på försommaren. Det var såklart väldigt jobbigt eftersom att vi alla var väldigt tighta. Vi gjorde väldigt mycket saker tillsammans under de sista högstadieåren, tex klassresan till Göteborg som var bland det roligaste jag gjort med mera, vilket gjorde att vi blev som mest nära när det var dags att skiljas åt. Jag hade bland annat min bästa vän Ida i den klassen, vi träffades på ett ridläger 2012 på sommarlovet där vi klickade väldigt bra och hamnade av en slump i samma klass när vi började femman till hösten. Vi har verkligen varit som samma person under alla dessa år, och vi har fortfarande kontakt fast inte alls på samma sätt vilket är extremt tråkigt och jag saknar henne massor.

En annan jobbig grej med att lämna den klassen var att det innebar att jag inte skulle få träffa Simon som vi alltid gjort tidigare. Vi blev tillsammans när vi gick höstterminen i nian och vi hade varit kompisar i ungefär ett år innan det. Jag blev så himla van vid att alltid ha honom där och jag trivdes verkligen i att alltid vara i hans sällskap. Så när de var dags att börja gymnasiet på olika linjer och inte ses alls lika ofta så blev det lite sorgligt.

Sommaren flöt på bra, jag åkte till Gröna Lund med en av mina finaste vänner, Therese, jag umgicks med vänner, red och tävlade lite med hästarna.

Mot hösten blev det dags att börja skolan, jag hade valt ett svårt program (ekonomi) och jag kände inte en enda person i min klass. Alla hade gått på samma skola tidigare vilket gjorde att dom redan kände varandra och jag kände mig ganska utanför i början. Jag är ganska säker i mig själv och jag vet själv att jag hellre är ensam än att vara någon jag inte är, så jag försökte mest att ha nån att sitta med på lektionerna bara och så. Det kändes som att jag inte hade någon självklar att vara med, saknade Simon MASSOR på dagarna.

Tillslut hittade jag ett gäng riktigt fina vänner i klassen och allt började kännas bra.


Sen för ungefär 10 veckor sen så dog en av dom viktigaste i mitt liv, dvs min katt som jag haft sen jag var liten. Vi var lika gamla hon och jag, och hon bodde som innekatt i min stuga på gården dom 3 sista åren i hennes liv. Vi var verkligen så himla tajta. Jag tror att det kan vara svårt för människor som aldrig haft ett djur att förstå grejen med att bli bästa vän med sitt husdjur, men hon betydde så otroligt mycket för mig. Tyvärr blev hon sjuk under hösten och vi var tvungna att ta bort henne. Sörjer henne djupt fortfarande.


Därefter så kom beskedet att mina föräldrar skulle skilja sig. Min familj har alltid varit väldigt kärleksfulla och nära varandra vilket gjorde att det kändes otroligt tungt. Jag saknar våra familjemiddagar, allt vi gjort ihop, ALLT. Det är superjobbigt att tänka på allt fint vi haft ihop och att det aldrig kommer bli så igen. Det är ungefär 3 månader sen nu, och såklart så innebär en skilsmässa en del förändringar utöver att inte vara en hel familj längre.

Vi har sålt hästgården som jag bott på i 10 år och när vi är där och hämtar saker nu så rinner tårarna nästan varje gång. Att tänka på mitt fina fina stall, min söta lilla stuga på gården, omgivningarna, alla minnen därifrån. Det svider i hjärtat att veta att det är över. Just nu står mina två ponnyer (Benny och Phaffe) i ett fint stall i närheten av mammas nya ställe. Vicke har flyttat tillbaka till Linnea och har samma ryttare som hos mig (Therese). Planen är att en storhäst kommer till mig i vår och tills dess så står jag på kö till ett större stall med ridhus bara 5 minuter från pappa. Jag har alltså inget eget stall mera vilket såklart är supertråkigt.


Så det är lite kort om vad som händer i mitt liv just nu. Lite kaos, mycket nytt. Vissa dagar är jobbiga, andra är bättre. Vissa saker är som vanligt medan andra saker är upp och ner. Det är såklart en omställning som jag försöker vänja mig vid. Det kommer ta tid, men 2018 kommer med mycket roliga upplevelser och jag hoppas att mitt nya liv kommer kännas bra längre fram.

​Xoxo Nora 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments