Känner mig inte hemma på hemmaplan längre. Att glida ifrån de personer som står en närmast känns fruktansvärt. Men jag lever ett annat liv nu. Inse det Nora.

Likes

Comments


Nej. Nej. Bara nej. Jag tänker inte göra det som anses vara rätt, det man förväntas göra när man är 19 år. Jag är 19år och jag tänker lever mitt liv som jag vill. Jag vill tro att om jag går min egen väg och aldrig slutar kämpa kommer jag komma som längst. Jag strävar alltid efter att bli bättre och bli mitt bästa jag. Jag ska utnyttja mitt potential till max. Vart det tar mig, det vet jag ej. Det jag vet är att jag inte tänker låtsas vara någon annan och leva det livet som man förväntas leva. Jag skapar mitt eget liv och tänker inte leva efter någon annan människas tycke. Tack för mig.

Likes

Comments

Igår tog jag och Ella på oss våra inlines och gick ut och körde en runda. Mysigt, kallt och blåsigt. Vi körde nog fyra km iaf, hyfsat bra jobbat ändå tycker jag iom allt grus som låg på vägarna då det är sandat cirka överallt. Lite tråkigt men värt det. Jag längtar såå till i sommar när man kan åka inlines till havet. Ta ett kvällsdopp, bara ta det lugnt, äta jordgubbar och efter flera timmar åka hem igen. Goals? Yes.

Likes

Comments

Jag stänger av löpbandet och går ner för trapporna in till gymmet. Svetten rinner ner för varenda kroppsdel jag äger och jag känner hur pulsen sakta men säkert återgår till normalpuls. Mitt ansikte skiner som solen och min kropp utstrålar energi och glädje. Hälsar på alla stammisar som jag lärt känna nu när jag själv blivit stammis. Pratar en stund och går sedan vidare.

Jag har inte ett enda bekymmer i världen. Det finns bara en framtid, en ljus sådan. Så simpelt, så obekymrat, så obrydd. Min värld kretsar kring mig och min värld är underbar.

Jag gör mig redo för marklyft och ser fram emot ett tufft träningspass. Gör några set. Kollar mig i spegeln, ser till så jag gör rätt och ser bra ut. Jag fastnar vid spegeln. Blicken stannar och helt plötsligt ser jag allt jag vill ändra med mig själv. På en millisekund sugs all energi ur mig. Helt borta. En klump slår ner som en bomb och exploderar i min mage. Mitt leende försvinner samtidigt som ångesten växer.

Från ingenstans börjar jag skämmas över mig själv. Synen på mig själv i spegeln blir äckligare och äckligare. Jag vill sjunka genom golvet och frågar mig själv: Vad gör jag här? Gå härifrån. Du hör inte hemma här. Hur kan du visa dig framför folk? Vem tror du att du är?

Matt. Tänk dig en neonfärg som helt plötsligt får ett stänk av vit färg, successivt övergår den skinande färgen till något helt annat. Det som precis lyste så klart är nu ett minne blott. Så matt, så trött, så intetsägande.

Jag tar mina saker, går ut ur gymmet samtidigt som jag stirrar ner i golvet, jag möter inte en enda blick påvägen ut. Med tårar i ögonen promenerar jag hem, tar av mig kläderna och sätter mig i min säng.

I det ögonblicket inser jag att jag förlora. Ätstörningen som vanligtvis är ute ur mitt liv, erbjöd mig en match. Jag godkände den. Jag vek mig. Jag grät. Jag gick hem.

Det ska inte hända igen. Jag lovar.

Likes

Comments

Likes

Comments

Alltså min mamma har fått guds gåva från himmeln. Hon kan baka föööör goda bullar och bröd. De är farligt utsökta to be honest. Imorse vaknade jag till doften av nybakade bullar, blir man lycklig då? Svaret är ett solklart: jaaa.

Dagen idag har för övrigt varit väldigt bra, började med att åka till ishallen för att vara tränare i några timmar. Till min egen grupp också, vilket var roligt men synd att jag missade min egen träning.. Alisa (vår huvudtränare) är på tävling hela helgen så jag håller i träningen. Efter ishallen var det ut till gymmet. Sprang 5km och körde ben efter det. Känns bra ändå, det går framåt.

Nu ligger jag i soffan, halvkollar mello och äter godis.... Så värt. Så gott. Så lördag. Inte ofta jag äter godis så det är extra mysigt när jag gör det 😍

Pussar och kramar<333

Likes

Comments

Hej snyggingar!!
När jag får min nästa lön SKA jag skaffa navelpiercing. Har tänkte på det sen jag var 14 men har aldrig fått för mina föräldrar eller velat det tillräckligt mycket för att skaffa det. Då det skulle synas genom tävlingsdräkten på isen exempelvis. Men nu är jag tillräckligt gammal och inte tävlar känner jag att det är dags :)))) Jag vill verkligen ha det. Tycker det är sååå snyggt. Kooooolllaaaa vad sexigt liksom? Alltså helt ärligt, dying over here.

Likes

Comments

Åkte till Malmö i tisdags och kom hem idag. Har hunnit med mycket. Jag, Ella, josse och Alice fick äntligen tid fira julafton som vi egentligen skulle gjort typ 19 december men det blev aldrig av. Våra klappar har alltså legat hos varandra i mer än en månad. Men nu äntligen blev det av. Det var såå mysigt.

I onsdags åkte jag till Lund för att fika med min saknade Astrid. Det var så längesen. Astrid är också en kompis som jag tyvärr inte träffar speciellt ofta men när vi väl ses så är det som vi sågs igår. Som att vi sprang runt i Svaneskolans korridorer för bara några dagar sedan. Så himla skönt. En himla fin vän jag verkligen tar vara på. Efter lundabesöket åkte jag tillbaka till Malmö O mötte upp Ella för ännu en underbar kväll. Fick även klippt håret! Välbehövligt då mitt hår är så slitet.

Idag stod morgonträning på schemat, gästtränade i Malmö. Den bästa känslan som finns att få träna med sina bästa vänner. Dagen har endast bestått av träning idag, har även varit tränare. Så med andra ord en lång dag i ishallen<33 loveit
Pussar och kramar

Ella agerade jultomte :))

Julaftonsmys<333

Likes

Comments

Onsdag idag. Och vet ni vad det innebär? Konståknings EM!!! Ser fram emot det massvis, ska bli så mysigt. Önskar alla konståkare som deltar ett stort lycka till och hoppas att de presterar.. Självklart hejar jag ju lite extra på svenskarna och min träningskompis Anne-Line.

Att tävla i konståkning är tufft, eller ja att tävla i någon sport överlag antar jag är tufft. När du kommer till tävlingen har du det du har. Du kommer inte bli mer redo eller göra ett felfritt program om du inte har gjort det på träning. Mirakel händer inte. Tur existerar, men desto mer du tränat desto mer tur har du. Det finns såklart människor som alltid presterar bättre på tävling än på träning men det handlar inte om vad de kan och inte kan göra, mer om dagsform eller motivation. Jag var inte en av dem, jag tränade alltid mycket bättre än jag tävlade. Vilket var lite tråkigt, men nerverna ställde till det för mig.

Det är svårt att tävla, du stiger ut på en främmande is (beror på var man tävlar, ingen is i skåne exempelvis är främmande för mig längre, då jag tävlat, varit på sammandrag och läger här en massor under åren) och du har 3-4 minuter på dig att visa vad du går för. 3-4 dödliga minuter, fruktansvärt jobbigt är det att åka ett program. Det ser vackert ut men det är slitit så det är svårt att beskriva. Mjölksyran i benen är sjuk och pulsen är uppe i maxpuls efter 30 sekunder, då är det bara 7/8 av programmet kvar. Trots detta ska det se vackert ut, samtidigt som du ska utföra hoppen, pirutterna och le till publiken och domarna :))

Man har ett program som man tränat på under träning, vilket man kört så många gånger att man kan det i sömnen. När man tävlar bedöms man av domare och får poäng. Elementen i programmet hopp, piruetter och en stegsikvens bedöms och kallas de tekniska poäng. Den poängen adderas med programkomponenterna; koreografin, skating skills, transitions, performance och interpretation. När tekniska poängen och programkomponenterna adderas får man sin totala poäng. När man tävlar har man två program, beror dock på ålder och nivå. Ett kortprogram och ett friporgram, när man tävlar kör man de på olika dagar så kroppen hinner återhämta sig. Poängen från korta adderas med poängen från långa. Därför är det viktigt att man presterar i båda programmen, du kan till exempel leda efter kortprogrammet men åker ett dåligt friprogam och kan dala till tiondeplats och vice versa. Nu har ni fått en liten genomgång om hur det är att tävla i konståkning, jag hade kunnat skriva oändligt om detta men känner att jag får hålla det här. Om ni vill kolla, visar de damerna idag (onsdag) på tv12 13.00-16.25 och på C more från 11-16.25. Njuuut!!! 

Anne Line när hon var på OS: Hon har varit en stor förebild för mig när jag tränat. En tjej som verkligen aldrig ger upp.

Likes

Comments