I fredags blev Ruben 18 (!) månader! Tänk vad mycket som händer på 1.5 år...


Liten har blivit större!

Ruben är världens ljuvligaste och glad och nöjd nästan jämt. Godmodig är hans andra namn. Dock ser vi tendenser till stark vilja även hos honom och han har visat att han kan bli ganska arg om han inte får göra som han vill (läs hälla ut alla makaroner ur skafferilådan eller suga på pumpflaskan  med mjukgörande kräm).
Vi trodde tidigare i höst att vi hade tagit oss över den värsta "röjarfasen" med Ruben, den där perioden när de gärna inventerar alla skåp och lådor så ofta de kommer åt. Men  Ruben har de senaste veckorna blivit helt galet röjig. Det skulle egentligen behövas en heltidsanställd person bara att punktmarkera honom under dagarna. Han bryr sig inte det minsta om leksaker utan vill bara öppna skåp, lådor, garderober, tvättmaskinen, diskmaskinen etc och riva ut grejer. Han har lyckats skruva bort ett par muttrar från golvvärmereglaget i skåpet i tvättstugan, skafferilådan är ett sammelsurium av ihopblandade torrvaror och alla typer av krämer, rengöringsmedel som Ruben ÄLSKAR att äta, har fått flytta högt upp. Vi har fått akut-sätta upp låd- och dörrstop, men tyvärr har vi inte hunnit rikigt alla skåp - vilka Ruben har stenkoll på såklart. Håhåjaja....

Men annars då? Ruben fortsätter att säga nya ord dagligen. De sista dagarna även tvåordsmeningar! "Noni ledsen", "Odi städar", "traktor borta"
Att sjunga tycker Ruben också om. Utvalda strofer ur "Tänk om jag hade en liten liten apa", "Per-Olsson hade en bonnagård", "Byssan lull"...

Ruben tycker mycket om när vi läser böcker. Han är väldigt noga med vilken bok han vill läsa och han har några stora favoriter: "Ut och gå", "bäbis kär", "Ella leker inne", "Här är den lilla gården" och "Bäbis jobbar".

Noomi och Ruben leker mer och mer tillsammans, de här ofta riktigt roligt ihop. Självklart går det över styr rätt ofta med och det blir kiv om en speciell grej eller Ruben förstör något som Noomi byggt etc.
Men Noomi har på sistone blivit riktigt hjälpsam och tycker om att hjälpa Lillebror med stövlarna, läsa för honom och ta fram hans ytterkläder.


Kärt barn har många namn. Vi brukar kalla Ruben för Rufus och Lillen också. Men han verkar förstå att han heter Ruben ändå, han har sagt det någongång och pekat på sig själv.

På förskolan går det fortsatt bara fint för Ruben. Han trivs som fisken, och nu blir han knappt ledsen när jag lämnar honom på morgonen. Han tycker mycket om att vara ute och leka på förskolan och han sover också gott och länge där, mellan 2 och 3 timmar brukar det bli.


Som ni ser på bilden ovan så gillar Ruben att dammsuga också. Gärna med den stora, riktiga, dammsugaren, även om den lilla är lite mer lätthanterlig. Att hjälpa till i tvättstugan är Ruben också bra på. "Stoppa ", säger han och proppar in tvätt i tvättmaskinen. Vi har inte kommit till det här med färgsortering ännu....

Nästa vecka ska Ruben på 18-månaders besiktning och vaccinering på BVC, spännande att se hur han har vuxit!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Igår hade vi en fin dag tillsammans med mormor som varit på tjejträff i Umeå över helgen. Extra trevligt att få komma iväg hemifrån då Michael jobbade hela dagen igår och de dagarna kan ibland bli lite långsamma när vi bara är hemma.
Men igår gjorde vi alltså en riktig söndagsutflykt! Vi mötte upp mormor på Gamlia, ett jättemysigt friluftsmuseum i Umeå. Det var en jättefin dag dessutom där vi fick se solen, vilket var länge sen nu. Det har varit en väldigt regnig höst här uppe.

Ruben började utflykten med att sova i vagnen, så jag, Noomi och mormor strosade runt på området. Vi spanade in ankdammen, de gamla byggnaderna och den fina dansbanan där vi skuttade runt en stund. Noomi var väldigt fascinerad av Hemlighuset, och när hon en stund senare blev kissnödig, föreslog hon att vi kunde gå dit...
Arresten, eller finkan som vi sa, som låg nedanför dansbanan tyckte Noomi också var spännande och vi kikade in genom de gallerförsedda fönstren för att se om där satt någon bov.


Efter att ha promenerat runt en stund började våra magar kurra efter lunch och vi gick in till Västerbottensmuseét som också ligger på Gamlia. Där finns ett jättefint café med fantastiskt god, vällagad mat och hembakta sötsaker. Till Noomis förtjusning fanns det plättar på barnmenyn och hon åt som en häst. Jag och mamma åt också gott och i lugn och ro då Ruben fortsatte sin sovning en bit in på lunchen. Men sen vaknade han och petade i sig ett par plättar han med.

Efter både lunch och fika var vi supermätta och nöjda. Men till slut lyckades vi resa oss för att gå och upptäcka muséet också.
Vi började i barndelen Minimus där det finns både pysselrum och lekrum. Och kanske bäst av allt; den gamla gunghästen och gungfasanen. Hästen har både stigbyglar och tömmar och Noomi var i sitt esse! Ruben fick hålla till godo med fasanen som var perfekt liten för honom.

Noomi pysslade en fin höstigelkott i pysselrummet:

Sen gick vi vidare och tittade på de andra utställningarna. Det fanns mycket spännande att titta på och mycket roligt för barnen att upptäcka, även i de andra delarna av muséet. Man kunde klappa bäverskinn, renskinn och fiskskinn, kalkera hällristningar och krypa i en tunnel i Umeås "undre värld". Noomi vågade först inte krypa i tunneln, men när Ruben var med gick det bra. Det är fint att se att de börjar leka mer ihop nu!

Det var inga problem att tillbringa fyra timmar på Gamlia och Västerbottensmuseét, strax innan de stängde klockan 16 gick vi därifrån. Noomi var helt slut och somnade i bilen på väg hem. Men imorse sa hon att hon ville åka dit snart igen! Så ett bra betyg på detta barn- och vuxenvänliga ställe.
Enda ledsamheten var när vi släppte av mormor, eller Nono som Ruben säger, vid stationen. Tur att vi kan ses ofta nu när vi bor här!

Likes

Comments


Nu  är min favoritårstid, hösten, här. Det är så oerhört vackert ute just nu med de intensivt gula träden och Noomi har belåtet konstaterat att det är jättehärligt att cykla genom lövhögarna längs vägen. Det prasslar ju så mysigt.

De senaste veckorna har varit intensiva och vi har hunnit med både roliga och mindre trevliga saker.
Förra helgen fyllde jag år, 32 närmare bestämt. Känns väldigt främmande när jag skriver siffrorna, men bara att acceptera faktum. Födelsedagshelgen var fin, stor familjemiddag på fredagen med hela Klanen och på lördagen hade vi sen arbetsdag hos oss. Detta fantastiska påhitt! Vi fick hjälp med prick hela önskelistan, något som hade tagit oss åtskilliga helger att fixa själva. Så nu har vi bland annat ett ommålat och tillpiffat sovrum!


På listan över mindre roliga grejer som kämpats igenom sista veckorna står vab och sjukdom. Både Noomi och Ruben har haft rejäla duvningar  av höstblåsor med tillhörande feber och allmän skruttighet. De fick vara hemma från förskolan flera dagar var. Och sen har följetången med mina blödningar efter koniseringen av cellförändringarna fortsatt. Jag fick en störtblödning en natt när jag var själv med barnen, så obehagligt verkligen. Tidigt på morgonen åkte jag till akuten och äntligen verkade de kunna fixa det besvärliga kärlet som trilskats så länge. Men det var en jobbig dag med mycket smärta och obehag och jag var hemma från jobbet hela förra veckan för att återhämta mig.

Nu hoppas jag att vi får vara friska framöver!

Hösthälsningar från oss!

Likes

Comments

Nu var det alldeles strax länge sen vi bakade tillsammans, jag och Noomi. Så igår gjorde vi slag i saken och bakade kanelbullar och vaniljlängder.
Noomi ville ha bagarutstyrseln på sig och nu passar äntligen bagarmössan bättre i storlek!


Noomi är en fena på att smula jäst och hälla i uppmätta ingredienser. Igår fick hon också prova att klippa en av längderna.

Lite klurigt, men världens sötaste längd blev det.
Sent omsider upptäckte vi att pärlsockret var helt slut, så det blev en variant där vi penslade med sirap och vatten (blandat) och doppade/strödde på kardemumma- och sockerblandning. Det blev supergott, prova! Lite köpebrödskänsla nästan...


När vi ändå är inne på bakning. Om ni vill baka något gott till fikat i helgen kan jag rekommendera den här smulpajen med röda vinbär och vit choklad. Har designat receptet själv i somras när vi var i Göteborg.

Humlemammans smulpaj med röda vinbär och vit choklad

Till en stor paj

Smuldeg:
- 200 g smör
- 3 dl mjöl
- 1 dl havregryn
- 1.5 dl socker
- 1 tsk bakpulver
- 1 tsk vaniljsocker
- 200 g vit choklad (hackad)

Smält smöret och rör ned de övriga ingredienserna till smuldegen. Man får nästan knåda med händerna mot slutet för att få in chokladen.

Häll 1 liter röda vinbär i en större form med kant (jag använde en gratängform i glas), blanda i 3 msk potatismjöl och rör om.
Fördela smuldegen uppepå. Grädda i 30 min, 175 grader varmluft.

Vaniljglass till är supergott!

Trevlig helg!

Likes

Comments

Förra veckan var det skarpt läge, då var två veckors inskolning av Ruben över och det var dags för mig och Michael att börja jobba  igen. Inskolningen gick bra, men sen blev tyvärr Ruben förkyld på söndag kväll. Inte så dålig att det var Vab-läge, men såpass att han inte var sig själv. Så första dagarna var rejält kämpiga. Inte bara vid lämningen, utan han var även ledsen under dagarna, ville inte sitta och äta vid måltiderna, kunde inte hålla sig vaken till lunch utan sov redan på morgonen. Dessutom åt han dåligt hemma, var svår att natta på kvällen, ja det var verkligen inte vår vanliga godmodiga lille kille.
Så förra veckan var en riktig pärs på flera sätt. Ont i mammahjärtat av att behöva lämna en förtvivlad liten älskling, nya rutiner för oss alla, försöka få allt att rulla på och komma iväg i rätt tid på morgonen. Som kronan på verket blev jag dålig också. Jag hade veckan innan gjort en mindre operation och tagit bort cellförändringar på livmodertappen. Det gick bra, inte allt så läskigt som jag föreställt mig. Men 10 dagar senare fick jag en blödningskomplikation och var tvungen att gå tillbaka och få det åtgärdat. Det var däremot tortyr, helt klart den värsta smärtan jag upplevt. Så efter det kände jag mig ganska svag och ynklig några dagar.
Men nu är vi på banan igen! Jag mår bra, och bäst av allt - det går mycket bättre för Ruben på förskolan. Redan förra fredagen vände det och även hela den här veckan har gått jättebra. Han blir ledsen när jag lämnar honom, men han får inte panik redan i kapprummet, så som första dagarna. Gråten går över snabbt enligt pedagogerna och han är glad och nöjd. De har upptäckt att han tycker mycket om musik och kommer gärna när de sätter på sånger på spelaren.
De sista dagarna har Ruben lyckats hålla sig vaken hela vägen fram till lunch också och sen sovit efteråt, som de andra barnen. Ruben får sova i sin vagn i vilrummet, pedagogerna tycker att det är bättre att ta ett steg i taget. I vagnen känner han sig väldigt trygg och har sovit över två timmar. Heja heja!


Det känns otroligt skönt att Ruben verkar må bra och trivas på förskolan, verkligen en lättnad. Pedagogerna är ett under av flexibilitet och gör allt för att det ska funka så bra som möjligt.

Jag har hämtat barnen vid 15-tiden vilket också känns väldigt bra. Man hinner lite mer än bara äta middag och natta barnen efter jobbet. Det har varit soliga, fina sensommardagar och vi har varit ute mycket. Mellanmål på bänken vid jordgubbslådan följt av sandlådelek och gunga har blivit en ny tradition.


Sen måste jag berätta att Ruben sprutar ur sig nya ord i ett rasande tempo nu. Han har till exempel börjat säga Noomi. Eller Nooni som han säger. Såå gulligt!!

Likes

Comments

För ett par veckor sen var vi och hälsade på nyfunna vänner som bor utanför Umeå. De bor verkligen på landet, jag kan ju tycka att vi gör det också, men det här var snäppet mer lantligt. Mil efter mil med åkermark och glest mellan husen.
Anders och Susanne har inte bara en enorm västerbottengård, de har dessutom stall med tre hästar, hagar och en egen upplyst ridbana (paddock tror jag att det kallas).
Så inte nog med att vi blev bjudna på en jättegod grillmiddag, efter maten fick Noomi följa med Susanne ut till shetlandsponnyn Chela.


Det går nästan inte att beskriva hur stolt och glad Noomi var när hon fick hjälpa till med hästen. Högtidlig är en underdrift, hon fullkomligen pös av stolthet!
Noomi fick börja med att leda in Chela i stallet och sen fick hon rykta henne. Noomi tyckte att det var så roligt när vi var på Junibacken i Stockholm för några veckor sen, att sitta på Lilla gubben i form av en stor trähäst och borsta, men nu fick hon alltså göra det på riktigt.
Lite läskigt tror jag hon tyckte att det var, vem känner inte så som inte är van att vara nära dessa stora djur?


När Chela var ryktad och fin fick Noomi ta på sig ridhjälm och vi gick ned till paddocken. Sen följde en fullfjädrad ridlektion och Noomi fick träna balansen genom att hålla armarna rakt ut åt sidan, uppåt, trava och räkna till 5 bland annat. Så spännande! Susanne peppade Noomi som flera gånger inte trodde att hon skulle kunna eller våga, och hon fixade det galant.


En sån perfekt och lagom liten ponny för en liten ryttare som Noomi. Chela har dessutom jobbat på ridskola i många år och är väldigt lugn och trygg.

Även Ruben fick sig en liten ridtur, han tyckte också att det var väldigt roligt och skrek i högan sky när vi lyfte ner honom. Han ville rida mer!

Så nu har vi två hästtokiga barn! Det blir ridskolan nästa 😊

Likes

Comments

I söndags jobbade Michael hela dagen, så jag och barnen tillbringade en hemnasöndag på egen hand. Efter en lördag med mycket gnäll och konflikter blev det en jättefin dag tillsammans. Så mysigt! Noomi var på strålande humör hela dagen och då är hon verkligen världens härligaste att vara med!


Det blev många timmar ute i söndags, i flera omgångar. Hurra att bo i hus alltså, så enkelt att bara ta på sig skorna och gå ut på gården en stund!

Det blev sandlådelek och gungning. Sen gick vi såklart och inspekterade bärbeståndet på tomten. Vårt vildhallonsnår var fullt av röda, mogna hallon, så det blev mellis på plats kan man säga. Barnen åt nävvis med hallon. Sen slank det även ned lite vinbär och något krusbär. Vi skördade ett jättehallon också från busken vi planterade i somras. Mormorshallon heter sorten, jättestora (4 cm) och jättegoda. Tyvärr plockar Ruben även kart i obevakade ögonblick, så det blir en del svinn.

Barnen hjälpte till att vattna i odlingslådorna;


Sen blev det dags att gå in och äta mera mellis och vi fick besök av en som skulle köpa en grej vi lagt ut på Blocket.
Efter det var Ruben trött och det var hög tid för hans sovstund, så vi klädde på oss igen och gick ut med Ruben i vagnen, Noomi cyklade. Vi tog med oss en yoghurtburk för att plocka hallon också.

Vi hittade flera ställen med gott om hallon, Noomi höll sällskap, lekte och hjälpte till att plocka lite. Tänk att man efter två år i Strömbäck fortfarande kan hitta nya gångstigar! Jajemän, en jättefin slinga över bäcken med två broar och finfina hallonställen. Det var milt uttryckt lite meckigt med vagnen över rötter och vattenpölar, men det gick.

I nästan två timmar var vi ute och strosade och hela burken fylldes med hallon.


Till lunch stekte jag pannkakor, ett mycket säkert kort hos de här barnen. Till det nyplockade hallon och vispgrädde. Ruben, vår stora bär- och gräddfantast, sa ordet "grädde" flera gånger. Han kände nog att det var ett bra ord att kunna...


Efter lunchen lekte vi på övervåningen. Satt i soffan och sjöng i Mamma mu-sångboken och läste böcker som Ruben kom med. Här är den lilla gården och Bäbis dansar är hans favoriter just nu.

Ruben har visat stort intresse för Noomis springcykel, så han blir sååå glad när vi tar fram trehjulingen från garaget. Det blev ytterligare en stunds utelek på söndagen med cykling och sparka boll.
Vi har plattgång runt en stor del av huset, en perfekt cykelbana!


Timmarna gick och vi avslutade dagen med middag och bad. Ja, Ruben som blir helt panikslagen bara vi nämner ordet bad, fick duscha i sin barnstol. Inte utan gråt, men ren och väldoftande blev han. Sen satt han en lång stund inlindad i sitt badlakan i min famn och myste. Tänk att han avskyr det här med vatten så.... hoppas det går över snart.
Noomi däremot tycker mycket om att bada, så henne får man snarare tjata upp.

Två rena pyjamasbarn mötte pappa i hallen när han kom från jobbet!

Likes

Comments

I måndags började vi skola in Ruben på förskolan, samma som Noomi går på fast en annan avdelning (för yngre barn). Så nu är vi inne på fjärde dagen här på Stubben, som Rubens avdelning heter.
Som vi anade redan innan tycker Ruben att det är väldigt roligt på förskolan, så mycket nya saker att upptäcka, en stor gård att leka ute på och för att inte tala om alla ställen att sitta på. Att hitta olika ställen att sitta på tycker nämligen Ruben är SÅ KUL! Och här finns det ju en hel massa perfekta sittställen för korta små människor, ministolar, myshörnor, en soffa utan ben osv...

Noomi och Ruben har fått nya ryggsäckar inför förskolestarten av Åsa. Otroligt fina, Noomi har en nyckelpiga och Ruben en räv.
Så här såg det ut innan vi skulle åka till förskolan igår;


Ruben blev lite baktung med sin välpackade ryggsäck och gick lite vingligt där ett tag...


Våra kompisar i Stöcke skolar in sin Oscar på samma avdelning som Ruben, väldigt trevligt även för oss inskolande föräldrar.
Igår var det en traktor utanför fönstret på förskolan, den körde rullar med gräs till gården. Oj vilken underhållning det var för barnen, de stod länge i fönstret och tittade och vinkade.

Ruben och kompisen Oscar;


Inskolningen går som sagt bara fint för Ruben. De första två dagarna var vi bara där en timme, men igår och idag har vi varit där från 9.30-13.30. Så Ruben har både varit med och ätit lunch och sovit.
Tydligen har vi barn som äter bra på förskolan, Noomi till exempel, äter som en myra hemma, men den här veckan på förskolan har hon ätit dubbla portioner inklusive grönsaker och knäckemacka. Och Ruben som alltid spottat ut gröna ärtor åt hur många som helst till lunchen idag. Även torsken med potatis och kall sås åt han en hel tallrik av.

Det här med att sova på förskolan, i ett rum med andra barn, liggandes på dyna, har verkligen känts som en svår nöt att knäcka. Ruben sover annars enbart i vagnen hemma på dagtid.
Men det går faktiskt! Igår protesterade han ganska duktigt i en dryg halvtimme innan han somnade, men idag fattade han galoppen nästan direkt och somnade på 12 minuter.

Det känns jättebra med förskolan, vi är ju väl bekanta med den eftersom Noomi går där, men även Rubens avdelning verkar jättemysiga. Pedagogerna känns väldigt sympatiska och duktiga (och det är ju det viktigaste!), Carina, Sofia och Johanna, och Ruben verkar tycka bra om dem också.

Imorgon har förskolan planeringsdag och är stängd, så barnen får en hemmadag med pappa. Själv ska jag lämna in vår bil på verkstan (ac-haveri), jobba och uträtta lite ärenden innan jag tar helg.

Likes

Comments

Två peppade små kottar på pendeltågsstationen i Huddinge i måndags morse. Vi hade fått låna en vagn till Noomi av våra kompisar som vi bodde hos, och det var vi glada för både en och flera gånger under dagen. Det blir många steg på en Skansenutflyktsdag.

Vi tog Djurgårdsfärjan från Slussen för att ta oss till Skansen denna soliga och fina dag.


Vi kom dit precis när de öppnade så vi behövde inte köa. Efter en inledande fika för att fylla på energiförråden (utflyktsregel nr 1: mätta barn och föräldrar = glada barn och föräldrar) promenerade vi sen upp mot Lillskansen. Jag har inte varit på Skansen sen jag var barn, och då var det liksom mest fokus på djuren, men jisses vad fint det är där. Så mysiga miljöer, gamla hus och vacker utsikt.

Lillskansen var roligt tyckte barnen. Ruben uppehöll sig länge vid ankorna och tyckte det var himla festligt när de simmade runt i dammen.

Vi fick också se små griskultingar som endast var tre veckor gamla, så otroligt söta!
Till getterna fick man gå in och klappa, både Noomi och Ruben var modiga och vågade sig fram.


Den här ormrutchkanan tyckte Noomi var rolig! "Jag ska bli uppäten idag", sa hon och kastade sig in i ormens gap för att sen komma ut i andra änden.

Sitta på en stor dalahäst kan man också göra på Skansen:

Efter besöket på Lillskansen var det dags för Ruben att sova. Då passade vi andra på att äta glass....

...och rida på ponnyridningen. Sällan har jag sett Noomi så glad, upprymd och förväntansfull som då! Med biljetten i handen och ridhjälmen på huvudet väntade hon i kön, och äntligen blev det hennes tur! Hon ville absolut inte att jag eller Michael skulle gå med, nä hon red stolt iväg själv med tjejen som ledde hästen. Alfons hette den, Noomis häst.

Ja det blev faktiskt ännu en ridtur för Noomi sen. Vi hade pratat om att det skulle finnas karuseller på Skansen att åka, men när vi såg hur otroligt skruttiga de var, erbjöd vi henne att rida en gång till istället vilket hon gladeligen tackade ja till.

När Noomi kom tillbaka från ridtur nr 2, sa hon finurligt: "jag lurade henne(tjejen som ledde hästen) att jag var 5 år".

Vi tittade även på stora djur; varg, järv, lodjur, ugglor, björnar och älgar bland annat. Ruben vaknade vid älghängnet och sen blev det dags för lunch. Vi hade med oss picknick som vi åt vid en fäbodvall.


Efter lunch gick vi och tittade i den gamla kyrkan och några av de gamla gårdarna som finns på Skansen. Bland annat en skola, så Noomi fick prova att vara skolflicka och skriva på griffeltavla och sudda med hartass. Spännande!


Självklart gjorde vi även ett besök på Skansenakvariet. Där fick vi titta på apor och gå bland Lemurerna, beskåda vackra fiskar, stora krokodiler och läskiga ormar. Noomi petade på ormen Snoddas som man får klappa och var väldigt nöjd och stolt. Den stora, håriga spindeln hoppade hon över.

Efter 7 intensiva timmar på Skansen var vi duktigt trötta i fötterna och det blev dags att åka hem. Men vi hade en jättefin dag och vädret kunde inte ha varit bättre!

Likes

Comments

...livet som lillebror.
Ruben stod och tittade längtansfullt på Noomis springcykel idag som stod lutad mot väggen. Då tog vi fram Noomis trehjuling från garaget, och tänk, Ruben fattade direkt hur han skulle göra. Fast han når tyvärr inte ner till tramporna med småbenen, så för säkerhets skull lät han; "brrrm brrrm", samtidigt som han sparkade sig framåt ett par centimeter.

Ruben är fantastisk på att iaktta det vi andra gör och imiterar gärna på sitt sätt. Borsta håret, torka munnen, dammsuga, ta på skor osv. Så förmodligen har han studerat Noomis cyklande ett längre tag och nu blivit sugen på att prova själv. Tur att det fanns en cykel i hyffsat lämplig storlek!

Noomi ville såklart också prova den avlagda trehjulingen och bjöd lillebror på ett åk på flaket.

Likes

Comments