Header
View tracker

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Lördagen den 5e november bjuder vi äntligen in till Pay & Jump igen, här på Clinic Arena - Uppegården!

Anläggningen har ett ridhus 20x60m, en ridbana 20x60m och ännu en ridbana på 30x60m. Samtliga kommer nyttjas under P&Jn - till banhoppning, framhoppning och framridning. Framridning och framhoppning sker på ridbanorna. Själva Pay&Jumpen sker inne i ridhuset. På banan försöker vi ha två ekipage hela tiden så det rullar på och ingen häst blir själv.

Fika finns att köpa i cafeterian som öppnar O9:3O. Kontant eller Swishbetalning funkar.

Bangång sker från kl. O9:15 fram till första starten kl. 1O:OO. Det finns även tid att gå banan vid pausen (ca. 2Omin) som kommer ske ungefär i mitten av klasserna, beroende på hur många startande det blir.

Startlistor kommer upp fredagen den 4 november, senast 18:OO, på vår fb-sida och I vårt fb-evenemang (https://www.facebook.com/events/557311247788235/) ev. även på vår hemsida (http://clinicarena.se/)

NÄR: Lördagen den 5 november.
KL: 1O:OO går första starten.
VAR: Clinic Arena. Uppegården, 560 30 Tenhult.
KOSTNAD: 1OO:-/start.Rosett: 2O:-
HÖJD: Bom på marken, 3Ocm - 12Ocm. Efter 1OOcm höjer vi med 5cm i taget.
ANMÄLAN: noomiesundell@outlook.com

Märk mejlet med P&J och skriv ryttarens och hästens namn samt önskad klass/er.
Sista anmälningsdag är torsdagen den 3 november kl. 2O:OO.
Betalning sker kontant eller via Swish, på plats vid startanmälan i sekretariatet.

All medverkan sker på egen risk.
Hjälm ska bäras av alla ryttare.
Grönt Kort behövs ej.
Träningstävling = inga licenser eller liknande behövs.
Hundar ska hållas kopplade.
Rökare hänvisas till rökrutan bakom ridhuset.


V A R M T VÄ L K O M N A ! ♥

Likes

Comments

View tracker

Känns lite pissigt måste jag säga. Att inte kunna motionera NV själv. Det jag får hålla mig till är antagligen promenader, miljöträning, övningar inför uppsittningen m.m. Jag testade att tömköra igår. Inte bra. Det blev pannkaka och när jag inte har styrkan i handen plus smärta så är det rätt svårt att tömköra en busig treåring. Speciellt när han har börjat göra uppror mot bettet och ska fortsätta plöja framåt när man bett om halt. Känns piss som sagt. Tänkte bara skriva av mig lite. Nu ska jag snart till stallet och umgås med min häst i stallgången. Woooop! ehehehe....

Likes

Comments

Igår var det 1:a oktober. Vädret var fantastiskt och största delen av dagen spenderades i stallet med Karin och mamma. Förutom tävlingen gick vi tre på en liten promenad med Envi nere på fälten i höstsolen.☉🍁🍃🍂 Han hade sadel på sig och efter promenaden gick han och jag in på ridbanan. Gick caprillibanan och tränade lite med pallen och att jag är över honom/ligger lite på sadeln. Gick galant! Även om han vill äta allt han ser på. Grimskaft, människor, havrekakor, sadlar, pallar och så vidare, haha. Självklart fikade vi och drack kaffe emellanåt.☕

Karin tävlade ju i caprillin som hölls på Clinic. Hon och Indra var så himla duktiga! På framridningen red de slalom mellan hinder, skrittade och travade över bommar och travhoppade sockerbitshinder! Red även fram och av på vägarna kring gården, i skritt och trav. Inne på banan gick det jättebra. De varierade mellan skritt och trav inne på banan och alla moment gick toppen. Båda två kämpade på bra, även om Indra blev lite "latare" när det väl gällde.😛 Uppe på framridningen på stora banan var hon mycket mer framåt! När alla ridit så blev det prisutdelning med diplom och rosett till alla duktiga små deltagare! Allt avslutades med ett ärevarv i skritt.👏

Synd att jag inte fick med deras hopp på film, wääh.😅 Men det kom så plötsligt och perfekt, så efter det hoppades det inte mer. Man ska sluta när det går som bäst!

Mamma var ju med också. Och vet ni vad? Hon red! Hon fick skritta på Indra fram och tillbaka till stallet, förbi kornas lösdrift, helt själv!👏 Mamma som varit så rädd för hästar innan. Tänk vad mycket det kan göra när man får umgås med trevliga, säkra, sociala och lugna hästar när man är rädd.❤ SuperIndra! Resten av hästarna på gården är inte så dumma de heller!😍

De två översta bilderna är från prisutdelningen och ärevarvet.[:

Likes

Comments

Senaste veckan har Karin tränat inför caprillitävlingen på lördag! Två gånger har hon tränat på superIndra, en gång på stora ridbanan som ensamt ekipage och en gång i ridhuset tillsammans med Amanda och Sandra på Samson. Imorgon blir tredje och sista träningen innan lördag! Bara jag blir frisk så!

De har fått öva på de olika momenten på banan samt ridit hela banan. Mest i skritt med även vissa delar i trav. Vi steppade upp saker och ting med trav över bom/hinder förra tisdagen. Gick galant! Mamma har såklart varit med också, hjälpte till att bygga banor m.m.♡

Ännu en gång tackar jag Alma för lånet av bästa SuperIndra!

Likes

Comments

Legat i sängen och soffan hela dagen med en förkylning och feber som kom pang bom inatt. De sista dagarna med NV har iaf varit rätt aktiva, även om det är korta stunder. Promenader (efter jag skaffade kedjegrimskaftet så är det så mycket lättare att gå med honom!👍), longering, tömkörning och sadel med pall- och tyngdträning. Det känns som att vi är på G nu, jag kan inte klaga på något. De i stallet som ställer upp och hjälper när det behövs är guld värda!

Förra veckan fick NV duscha ordentligt så han blev ren och fin. Jag vet inte hur många vändor med duschslangen, efter schamponeringen, som jag fick ta för att få bort all sand m.m. i pälsen. Vattnet bleb liksom aldrig klart. Tills sist så, men det tog ett bra tag. Så himla skönt att äntligen kunna borsta utan att "dammet aldrig tar slut" nu, haha!

Likes

Comments

Vila ett tag till för Envi, om jag kan hålla mig, haha. Mitt sår på stumpen har läkt fint, men det gör fortfarande ont i den, och resten av handen med. För ett par dagar sedan blev jag biten i mitt redan skadade pekfinger på höger hand av Envi när han skulle matas med ett äpple. Lätt att ta misste på ett äpple och ett finger liksom, händer ju alla!😂

I förrgår skar jag upp min tumme på vänsterhanden när jag öppnade en hösilagebal. Blödde lite. Igår la jag samma hand på en het platta på spisen, så nu har jag några fina brännblåsor på fingrarna också.🤓

Tänkte iaf visa ett par bilder på några av bommarna som jag målat (utan maskering!) uppe i stallet! Vi har fortfarande en hel del bommar som inte är målade än, så det kommer bli fler så småningom..☺

Likes

Comments

Efter NVs vila har jag longerat honom så smått ute på Lilla ridbanan i ett par dagar. Första dagen blev allt pannkaka, typ. Tog bara skritt och trav. Galoppen tog han själv när han drog iväg med mig i släptåg över ridbanan. Det var inte lätt att hålla kvar i longerlinan med en skadad hand, men som tur var tappade jag honom inte.💪 Tänk vilket helvete jag skulle fått framöver om jag gjort det. Avslutade med något helvarv i trav och skritt som gick helt ok.

Dag två gick det så mycket bättre! Mycket skritt, halt, skritt och trav, skritt, trav. NV höll sig på volten hela tiden!

Tredje dagen, igår, gjorde jag samma sak. Fast med sadel på. Ingen direkt reaktion förutom att han tog något kortare steg och var lite mer stötig i rörelserna. Ytterst lite alltså! Antar att han bara ska bli lite bekvämare med den. ÖvaÖvaÖva. Snart sitter vi upp!😍😆 Avslutade med några varv i trav uppe i ridhuset och sedan lite lösgalopp och bus. Han höll sig på mattan dock och var rätt lugn, yeei!

Det märks att han blir lugnare och lugnare av att hanteras och få göra saker. Tror mycket av hans energi går åt i hagen med alla kompisar också, haha!🙄

Likes

Comments

Under sista tiden av NVs vila har han fått gå med några av våra Hereforddjur. Först tillsammans med våra tre tjurar och sen med två av våra tjurar, den tredje såldes, en ko och en kalvis! I början hade han sällskap av lite hästkompisar och de sista dagarna har han gått själv med dom.☆ Idag släppte jag in honom i hagen med connemaraflocken. Lite mer ös där med ungponnysarna än i kohagen.🙄

Jag och Gert har både hittat honom sovandes med korna, när han stått i mitten och dom legat runt honom samt kliandes på tjurarna. Hur mysigt verkar han inte ha det då?😍

Alla med korädda hästar, och de som inte är det med såklart, borde låta hästarna gå på bete med lite kor. Om dom är snälla såklart, men det brukar funka med alla våra!

Likes

Comments

V  a  r  n  i  n  g     f  ö  r     s  t  a  r  k  a     b  i  l  d  e  r  .

Jag ska försöka gå igenom vad som hänt med min hand och framför allt med mitt finger. Inlägget kommer bli långt och säkert lite snurrigt. Skriver både för min egen skull och för er där ute; läsare, vänner, familj och kunder, som kanske undrar vad som hänt och varför jag fått ta en paus med både jobb, equiopatutbildning och hästmassager. Som jag redan skrivit, visar jag bilder på skadan, så väldigt känsliga personer ska nog sluta läsa här.

Måndag, tidig eftermiddag. Jobbet klart och hästen klar, jag har precis suttit och spolat NVs ben i nästan en halvtimme för att minska svullnaden av frakturen. Ett par är på gården för att hämta hem en häst. Precis när jag ska åka hem är det dags för hästen att lastas så självklart erbjuder jag mig att hjälpa till innan jag åker hem.

Jag tar hästen och går in i transporten, efter ett litet tag kommer hästen med in och jag går under frambommen och väntar på att dörrarna bakom ska stängas. Innan de stängs börjar hästen backa och på något vänster måste grimskaftet lagt sig om min hand när jag gick under bommen och vände på mig när jag gick in med hästen. För självklart virade jag inte grimskaftet runt min hand från första början! Det är något som förhoppningsvis sitter inprintat i varje hästmänniskas huvud - vira aldrig grimskaft eller liknande kring handen, ever! I alla fall, hästen fortsätter backa och min hand, med grimskaftet kring mina fingrar, fastnar bakom (på min sida av) frambommen (på något knepigt sätt) vilket gör det ännu svårare för mig att släppa hästen/få av mig grimskaftet. När hästen kommit så långt att den gått av rampen känner jag hur min hand ger efter och blir mjuk. Sekunden efter det ger grimskaftet med sig också. Det är i mitten på kedjan en länk går sönder.

" För självklart virade jag inte grimskaftet runt min hand från första början! Det är något som förhoppningsvis sitter inprintat i varje hästmänniskas huvud - vira aldrig grimskaft eller liknande kring handen, ever! "

En olycka sker så fort.

När jag kommer ut ur transporten ser jag hur mitt finger ser ut. Sätter mig ner mitt på stallplanen och säger att jag måste till akuten, typ nu. Går först till bilen för att köra in själv men inser rätt snabbt att det inte kommer hända. Börjar gråta när första chocken lugnat sig, känns så sjukt. Händer detta mig? En av de som skulle hämta hästen erbjuder sig att ta min bil och köra in mig. Deras bil hade ju transport påkopplad. Under bilfärden, som går på en kvart, känner jag knappt någonting i handen. Men vid ankomsten till akuten börjar det kännas en hel del.

Väl inne på akuten klipper dom upp min handske. De konstaterar snabbt att jag måste upp till handspecialisten i Linköping och skickar mig i en ambulans. Innan jag skickas iväg ber jag läkarna ta bilder på min hand och framförallt på mitt finger som drabbats av den värsta skadan, med min telefon som jag kan titta på vid senare tillfälle. (Det är ju faktiskt väldigt intressant med skador!) Jag har alltså inte kollat på min hand/mitt finger sedan jag kom in på akuten och hade handsken på, och det kommer ta tre veckor innan jag ser det igen, typ. I ambulansen får jag morfin och andra smärtstillande. Det blir ingen riktig verkan av det, men smärtan håller sig åtminstone någorlunda i schack...

På sjukhuset blir det röntgen och operation för att försöka rädda mitt lillfinger. Sen gips och omslag. På uppvaket har jag så otroligt ont i min hand att jag knappt står ut. Trots morfin m.m. Efter ett tag får jag en nervblock insatt uppe vid min axel/nyckelben för att slippa smärtan som tydligen var nervsmärtor. Efter en liten stund har hela armen domnat bort och jag känner den inte öht. Så skönt! Resten av natten sov jag så gott som man nu kan göra på sjukhus. Välbehövligt.

Efter ett-två dygn inser man att lillfingret inte har tillräckligt med blodtillförsel m.m. vilket gör att det inte kommer kunna läka ihop igen. Nästa operation jag skickas på är för amputering av mitt lillfinger. Denna gången finns det inte tid/plats för narkos så operationen görs med hjälp av lokalbedövning, smärtstillande och nervblockaden (har jag för mig), under tiden jag är vaken. Som sagt är det lite snurrigt sen sjukhusvistelsen. När de klipper ner skelettet i fingret känns det rätt sjukt. Jag "känner" ju inget, men känner ändå liksom. Ingen smärta dock.

Efter ett par dagar, när läkarna ser att allt går åt rätt håll och jag inte behöver nervblockaden mer för att klara av smärtan, så åker jag hem. Med mig hem har jag förband och grejer till handen samt en hel del olika mediciner för smärtan, läkningen osv. Mormor, Dennis och hans mamma är det som hämtar mig.<3
Nämnas ska också göra mamma som kom snabbt som attan till akuten när hon hörde vad som hänt, och till mamma och Dennis som kom upp och hälsade på mig på tisdagen.<3

TACK till dig som körde in mig till akuten, till akuten på Ryhov (för att det för en gångs skull gick j*vligt fort) och till den goa ambulanspersonalen! Inte minst ska alla som tog hand om mig uppe i Linköping ha ett STORT TACK, bättre sjukhusvistelse kan man nog inte ha!♡

Utöver att jag har fått amputera ena fingret har jag även fått mjukdelsskador av själva draget i större delen av handen, speciellt i de tre andra fingrarna. Känseln på stumpen är delvis borta och jag har nervskador strax nedanför. Återbesök inbokade, hoppas allt går åt rätt håll!

Detta har tyvärr gjort att jag fått ta ett studieuppehåll på ett år och slutat massera hästar och arbeta inom den närmsta framtiden. Jag hoppas att jag under hösten ska kunna börja rehabilitera mig inom massagen så smått. Får börja klämma lite på NV och se hur handen funkar...😛

Likes

Comments