Hej.

Jag är en 17 årig tjej med mycket tankar, åsikter och känslor vilket har påverkat mitt liv så länge jag kan minnas. Jag har inte varit glad/lycklig sedan 4an ungefär varit lycklig (förutom under ca 6 månader när jag var tillsammans med en kille som senare visade sig vara ett svin). Jag vet inte om jag har några äkta vänner, jag känner mig utanför, vilse och mitt liv ser verkligen inte ut så som jag hade önskat.

När jag träffar nya människor för första gången känner jag att de dömer mig, vilket jag även har fått bekräftat av några av de jag känner. Alla i min omgivning som jag är "vän" med har sagt "när jag träffade dig för första gången trodde jag att du var en bitch", mitt ex kompis sa att "jag såg ut som en bitch". En annan sak som gör att många tror att jag är en "bitch" är för att jag är väldigt tyst och säger inte så mycket. Anledningen till att jag inte pratar så mycket är väldigt naturlig, jag är blyg as fuck och har rätt dålig självkänsla/självförtroende, jag jobbar på det men det är så jävla svårt. Det går inte att gå från dålig självkänsla/självförtroende och att vara väldigt blyg till en social jävel på kort tid, det krävs mycket träning. Jag önskar att mitt liv såg annorlunda ut, jag önskar att jag var mer social, hade mer vänner, hade iallafall en väldigt nära vän som var som en syster för mig, en vän man alltid kan räkna med, en vän man kan göra roliga saker med men det har jag inte och har inte haft det på väldigt länge.

De enda sakerna jag vet nu är att majoriteten av personerna i min omgivning är falska. Ett exempel är tre tjejer i min klass. En av dem har jag gått i skolan med sedan lekis/förskoleklass och jag har aldrig tyckt illa om henne, vi var kompisar de första skolåren men sen har vi glidit ifrån varandra, men när vi började högstadiet var vi vänner igen, inte nära vänner men ändå vänner. När vi började gymnasiet förändrades hon helt, hon har snackat skit om mig bakom min rygg till en av de andra två tjejerna och de har blivit jättetighta. De två är helt olika personer beroende om de är i närheten av mig eller om jag inte är i närheten, vilket jag även fått bekräftat av de andra tjejerna i våran klass. När de är i mitt sällskap är de trevliga, de frågar mig saker, de pratar med mig, gärna om skönhetsrelaterade grejer. Men så fort jag inte hör börjar de snacka skit. Men angående den tredje tjejen så var hon och jag rätt nära första året på gymnasiet men när vi började tvåan så var hon en helt annan person, hon pratar med mig som att jag är trög eller att allt jag säger är allmänt ointressant när det bara är hon och jag, men så fort någon annan är i närheten är hon helt plötsligt trevlig?

Med detta ville jag bara komma fram till två saker:
1. Jag förstår mig inte på vissa personer, varför inte bara vara ärlig med hur du känner om mig från början? Varför ha en fejk personlighet när du kan vara äkta? No one likes a fake bitch.
2. Jag är den jag är, jag har mina åsikter, jag har mitt liv, jag vill skriva av mig och dela med mig av hur jag har det, fast anonymt för att slippa massa bullshit hit och dit.

Och förresten, I'm obsessed with red.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments