Header
View tracker


Red Queen
På svenska "Röd Drottning"

Okej, så jag läste ut den här boken i December, och låt oss bara komma rakt på sak.

Den är fantastisk.

Min nya favoritbok.

Spektakulär.

Ni som ha boktips, fortsätt läs!

Författare: Victoria Aveyard
Utkomstår: 2015
Genre: Fantasy / dystopisk
Nästa bok i serien: Glass Sword, kommer ut den 9:e februari 2016.

Boken handlar om Mare; en sextonårig tjej som lever i en värld som är delad i blod. Det finns människor med rött blod och silverblod.

De som har rött blod är som oss människor. Vanliga. Skillnaden är att de lever som slavar under de som är silverblod.

Silverblodiga människor har övernaturliga krafter; de kan göra allt från att få gräs och blommor att växa, till att styra andra med tankekraft. En Silver har en kraft, så man kan alltså inte ha fler än en. Silvers är de som styr; den kungliga familjen är Silver, och alla rika är Silver.

Mare är Röd. Hon hamnar i kungens palats där det kryllar av Silvers. Det är då hon upptäcker att hon har en egen kraft, trots att hon är Röd. Ja, hon kan kontrollera elektricitet. Hon kan till och med styra blixtar.

Hon måste vara försiktig så ingen Silver upptäcker hennes kraft. Men hur lätt är det egentligen då hon är under ständig bevakning av den kungliga familjen, som då är Silvers?


Boken har en kärlekstriangel, ja. Men det är en okej sådan. Kärleken håller sig i bakgrunden och styr inte för mycket. Det är inte kärleken som är konceptet i den här boken, och det är extremt bra.

Det finns också en GIGANTISK plot-twist som jag inte kommer säga här. Den har förstört TUSENTALS människors hjärnor, inklusive min. Jag blev helt förstörd. Vanligtvis kan jag räkna ut plot-twists, men den här var totalt oförutsedd.

Den här boken är en av de bästa jag någonsin läst. Minst lika bra som Harry Potter, och vi alla vet hur mycket jag älskar Harry Potter. Den får 100/10 i betyg, och jag skojar inte då jag säger att den är fantastisk. Nu har ju jag läst den på engelska (läser alltid på originalspråk) men den är nog lika bra på svenska.

Jag rekommenderar den här boken till ni i åldrarna 12-29. Till ni som älskar fantasy och dystopiska världar, kanske till och med ni som tycker om att läsa om krig och saker som hände förut. Till ni som tycker om romans och vänskapsband. Till ni som gillar rebeller.

Ni kommer alla att älska den, jag lovar.

Red Queen
Glass Sword

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vi alla har väl någon gång angett ett eller fleranyårslöften, men vi alla har nog någon gång brutit det. Nyårslöften har intevarit så aktuellt i mitt liv, men jag vet att mitt nyårslöfte för 2015 gick åthelvete; och det var att sluta svära.

Men inför 2016 har jag faktiskt många nyårslöften. Omjag kommer hålla dem eller inte beror väl på mitt humör och motivation, men jagtänkte i alla fall försöka hålla alla. Även om det låter omöjligt.

• Du har länge inte tyckt om din mage eller lår. Såbörja sakta jobba på magen genom att följa ett schema där du varje dag görnågonting för att stärka magmusklerna. Sedan, om du orkar, kan du jobba pålåren.

• Istället för att springa ifrån dina problem som dutidigare har gjort, ta hand om dem. Jag säger inte att vid slutet av 2016kommer dessa problem vara borta, för det kommer de inte vara. Men du kan i allafall jobba på att börja få bort dem, så det är lättare senare.
1) Prestationsångesten ska du ta hand om.
2) Panikattacker ska du inte fly ifrån.
3) Den generella ångesten ska du lättas ifrån.
4) Stressen ska bort.
5) Dina sociala förmågor ska också förbättras.

• Fortsätt läsa och skriva. Ge inte upp. Ett nyttkapitel behöver inte komma upp en gång i veckan; du ska ta din tid tills dukänner att du är nöjd.

• Kom ihåg att din hälsa kommer före allt annat. Dinhälsa är viktigare än skolan, internet och relationer. Om någon gör dig illa,lämna dem. Ta det lugnare i skolan ett tag, men kämpa alltid.

• Bli snäppet hälsosammare. Ät påsnabbmatsrestauranger max tre gånger i månaden. Helst bara en gång. Gå ut ochgå i en timme per dag. Kan ju bli svårt då skolan börjar, men försök. Sitt intelika mycket som du gjort tidigare, utan få den friska luften du har saknat iflera år. Skär ner på godis, lemonad och annat som inte är så bra för dinhälsa. Reducera antalet godisdagar till en gång i veckan, eller ingen gångalls.

• Om du mårdåligt är det okej att använda flyktvägar. Till exempel musik, böcker och dinaterapimålarböcker har fungerat utmärkt hittills. Men att undvika sina problemär ingen okej flyktväg. Ta hand om dem, så kommer du så småningom känna digbättre och starkare.

• Var mer social. Sluta vara rädd att en vän kommerkrossa ditt hjärta och därmed dig, och var vänlig även om du mår dåligt. Vågastå upp i klassen och prata och var inte rädd för att ta plats. För du är ocksåvärd att få din röst hörd.

• Kämpa hårt i skolan. Du är så nära slutet. Även omdu ska ta hand om din prestationsångest är det ingen ursäkt till att skits iskolan totalt. Kämpa. Plugga. Jag vet att du kan.

• Klä dig i vad du känner dig bekväm i. Oavsett omdet är sneakers eller klackar du går med till skolan, kör på vad du vill. Ingenska ha den rätten att säga åt dig att ''dina axlar syns'' eller att ''du visarför mycket av dina ben.'' Oavsett var du befinner dig så ska du få klä dig somdu vill. Vilket spinner vidare på nästa punkt.

• Låt inte andra människor använda dig som endörrmatta. Du har sedan du var liten hört att du är ''för smal'',''undernärd'', ''för kort'' och till och med främmande människor har sagt åtdig att du ''ser ut som min mormors skelett'' och att du ''måste äta för att fåkött på benen.'' Det är slut på det nu. Då någon säger någonting som provocerardig, stå inte tyst och låt orden komma åt dig. Stå på dig. Säg ifrån.

• Du ska älska dig själv. Oavsett hur du ser ut, såär du vacker. Även om du inte ser det hos dig själv just nu, så är du såotroligt vacker. Det är okej att du vissa dagar tycker att du ser bra ut, ochatt du vissa dagar tycker att du ser ut som ett troll. Acceptera ditt utseende,för oavsett hur du är så är du fabulös. Faktum.

Det här är mina nyårslöften för 2016. Förhoppningsviskommer jag hålla de flesta av dem, allt jag vet nu är att jag kommer attförsöka. Lycka till med dina egna nyårslöften, och kom ihåg att kämpa för attuppnå dem även om du inte orkar. Men i slutändan är det okej att ge upp om dubehöver det.

Likes

Comments

View tracker

Hej,

Så idag har det varit en ganska bra dag, faktiskt. Eller, i alla fall så ser jag bättre ut än vanligt. Lönlöst att ta selfies though, med tanke på att ljuset är åt helvete nu på vintrarna. Omöjligt att få till bra ljus efter skolan, för allting är så jävla mörkt hela tiden.

Måste sluta svära.

Men fick i alla fall till en helt okej selfie till sist, med lite hjälp av ljusstyrkan från datorskärmen. Bryr mig inte om den är suddig. Den är fin. Kan inte ladda upp den här nu, dock, för den är på min mobil. Och orkar inte byta till min mobil för att ladda upp den, och orkar inte heller ladda upp den från mobilen till datorn. Mobilen ligger alltså på sängen, och det är flera meter dit från var jag sitter just nu. Orkar inte stiga upp.

Jag är lat. Jag vet. Förlåt.

Men selfien kommer väl upp på instagram om några dagar. Eller veckor. Vet inte. Snart i alla fall. Så ni kan ju se den där. Om ni vill.

Idag är det fredag.  Har gått i skolan. Det har inte varit en normal dag, dock, så att säga. Första två lektionerna skippade vi för att vi redan från morgonen gick på en adventsgudstjänst i kyrkan. Hela skolan, yes. Men det gick väl bra. Min bästa vän kom precis då vår klass ropades upp. Så hon hann precis.

I kyrkan gjorde vi inte så mycket. Vi lyssnade. Fick höra musik. Årskurs 8 musiktillval sjöng jättefint, faktiskt. Fast deras låtar fastnade i huvudet hela dagen. Mamma blir irriterad på att jag hela tiden går runt här hemma och sjunger ''Tänd ett ljus, och låt det brinna... låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu... men det blir ljusare igen...''

Sedan gick vi från kyrkan i kylan (det var dessutom halt) och I swear to somebody att jag och min vän var de enda niorna (som vi såg i alla fall) som gick tillbaka. Alla andra nior körde moped eller traktor. Så vi släntrade efter ett par åttor som konstant hoppade ner i diket och kastade snö på varandra så lärarna fick säga åt dem.

Vi fick jullunch i skolan också. Enda dagen på året. Det var ganska mysigt med julskinka, skalad potatis och prinskorv. Och förvånansvärt gott, också. Brukar inte ha så stor aptit i skolan men idag åt jag väldigt bra.

Sedan hade vi lektioner som vanligt. På elevhandledning gjorde vi någonting men jag var lite absent-minded så jag minns inte så mycket av vad vi gjorde. Vi snackade typ om poäng man får efter grundskolan. Får huvudvärk av att tänka på det, för det går inte en dag utan att jag inte känner ångest inför valen jag kommer ställas för i februari-mars. Ugh.

Sedan på husa planerade vi provkök som vi ska ha om två veckor. I min grupp blir det ugnslax, klyftpotatis, isbergssallad och pannacotta. Ska bli kul att laga. Jag står för klyftpotatisen. Får se hur det blir. Vi avslutade dagen med att steka amerikanska pannkakor, så det var gott.


Är det bara jag som inte fattar att halva nian redan har gått? Tiden har bara flugit iväg. Snart är det 2016 och jag kommer skiljas från personer jag känt hela mitt liv. Kanske, i alla fall. Beror på vilken skola jag väljer att gå på. Min bästa vän kommer jag i alla fall att förlora, för hon tänker inte söka till gymnasiet, vilket jag funderar på att göra. Och vi har känt varandra i typ 12 år. Så det känns ganska surt.

Men nu eftersom det är juletider (well, i alla fall snart första advent) så ska vi väl vara glada? Så tänkte försöka vara lite positiv, i alla fall. Jag är ju naturligt pessimist/realist, men jag kan ju försöka.

Lilla jul imorgon. Vet att vi ska städa, och vi kanske åker och hälsar på några släktingar. Vet inte om jag kommer komma med, för att en kille (som jag är släkt med) som alltså bor där har jag inte snackat på ett år med. Vet inte ens om han kommer vara där, så om han inte är det så vet jag inte vad jag ska hitta på. De vuxna lär ju skratta och ha kul, bli smått fulla och överösa ansvaret på mig och honom. Eller så kanske det inte alls blir så. Jag vet inte.

Tveksamt om jag ska gå, faktiskt. Det var ju liksom nyår senast vi talade med varandra, och vi har ju lite ''catch up'' att göra. Men jag vet inte.

Ursäkta mig för ett långt och kanske tråkigt inlägg. Då jag skriver kan jag inte sluta; jag misshandlar tangenterna, som min mammas morbror skrev till mig för inte så länge sedan. Misshandel av tangenterna, pfft. Man ska ju använda dem.

Men ha en trevlig lilla jul, och om du inte ''firar'' det, så önskar jag dig trevlig helg.

Likes

Comments

Har varit väldigt osäker på om jag ska publicera detta. Det är inte så farligt egentligen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Få människor vet detta om mig, men jag antar att det inte är så ovanligt som jag ibland kan tänka att det är.

Sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka har jag haft, inte regelbundna, panikattacker. Det började som oskyldigast någon gång i sjuan, då jag glömt att göra vissa saker (ofta om skolan) och sedan mått dåligt över det. Milda panikattacker lite då och då. Inte mer än var tredje månad.

Men det var någonting litet och obetydligt som jag inte tänkte så mycket på. Förrän någon gång på våren för bara ett halvår sedan (eller så var det kanske på hösten för ett år sedan, minns inte riktigt) då jag stormade ut ur en kyrka för att jag kände att en extremt stor panikattack var på kommande.

Att börja grina, få svårt att andas och att ha väldigt ont i både mage och rygg känns inte särskilt lockande att uppleva i en kyrka. Bland massa folk, främst föräldrar och barn i min ålder. Så jag tog min bästa vän med mig (som också mådde ganska dåligt) och vi gick ut ur kyrkan och lutade oss mot väggen för att kunna andas, för att klarna tankarna.

Min bästa vän for hem före mig, och jag var ensam ute på parkeringen i regnet för att vänta på min familj som skulle komma ut från kyrkan då nattvarden var klar. Den tiden var en mardröm. 20 minuter kändes som en evighet. Jag minns att jag gömde mig bakom bilen för att de som gick förbi inte skulle se mitt ansikte, alldeles blekt, förvridet och blött av tårar.

Då vi äntligen for hem kunde jag lugna ner mig, men det tog en halvtimme innan jag ens kunde prata normalt. Då jag steg in innanför ytterdörren frågade min lillebror mig varför jag grät. Jag kunde inte svara. Jag visste inte ens svaret själv. Det bara hände.

Jag minns att mamma skämdes lite över mig, för att jag hade stormat ut. Pappa och min lillebror kom för att trösta mig, och pappa sa att han också hade panikattacker då och då i hans ungdom. Det hjälpte lite.

Nu har det börjat lugna ner sig. Eller, jag har i alla fall inte haft en ordentlig panikattack på 5 månader. Har svimmat en gång på grund av stress, men det räknas inte. Senaste gången jag fick en extremt stor panikattack var i juni, på skriftskollägret. Fick jag åka hem? Nej.

Varför räknas inte ''jag mår psykiskt dåligt'' som en anledning att få åka hem? Varför kan jag bara säga att ''jag mår illa'' eller ''jag har migrän'' för att få åka hem? Varför räknas inte att må psykiskt dåligt som någonting man kan åka hem för?

Nu är det självklart inte så här på alla ställen. Men just på skriftskollägret vägrade de släppa hem mig. Och det irriterar mig fortfarande så oerhört mycket.

''Men det innebär ju extra jobb för oss.'' suckade en dam jag pratade med. Jag förstår inte hur hon kunde säga så. Så jag skulle stanna kvar och må extremt dåligt i två dagar till för att hon inte skulle få extra jobb?

Som tur var så klarade jag mig. Med nöd och näppe. Tårar och panikattacker blev det. Hade svårt att äta också. Var så otroligt lättad då jag äntligen fick åka hem därifrån. Då kunde jag äntligen andas fritt igen.

Nu är inte jag diagnostiserad med någonting över huvud taget. Jag är självdiagnostiserad, och pappa har sagt att han också tror att jag lider av någon sorts någorlunda mild panikångest. Jag går inte till någon, för att jag hellre skriver av mig på ställen som i min privata dagbok, eller här på bloggen.

Observera att det egentligen inte var så jättefarligt. Det finns folk som har det så otroligt mycket värre, och om jag jämför mig med dem är jag en obetydlig myra. Och det är okej.

Och det är jag också.

Kom ihåg att le i svåra stunder också. Det har hjälpt mig. Och om du inte vill le för din skull, så le då för min.

Älskar dig.

Likes

Comments

1 : Vad har du på dig ?
- Just nu har jag på mig ljusrosa mjukisbyxor och en grå college med dragkedja, heh. Det är lördag och jag har inte duschat, vad förväntar ni er.

2 : Har du varit kär?
- Nej.

3 : Har du någonsin haft ett hemskt avslut på ett förhållande?
- Aldrig varit i ett seriöst förhållande.

4 : Hur lång är du?
- Runt 160cm, lite över eller lite under. (Antagligen det sistnämnda.)

5 : Hur mycket väger du?
- För att undvika en hektisk debatt, så väljer jag att inte svara.

6 : Några tatueringar?
- Har inga med tanke på att jag är 15 år (och mina föräldrar skulle ALDRIG ge mig tillåtelse att skaffa en då jag fortfarande bor hemma) men jag TÄNKER på att skaffa dessa två på handlederna.

7 : Några piercingar?
- Har hål i öronen, om det räknas. Ett i höger öra och två i vänster.

8 : OTP?
- Klaroline, Delena, Spoby, Dramione, Dory, Phan & Malphiel.

9 : Favorit serie?
- The Originals eller The Vampire Diaries, skulle jag tro. Tycker väldigt mycket om Pretty Little Liars också, dock.

10 : Favoritband?
- Ugh, över ett år sedan jag lyssnade på bandmusik. Well, jag vet ärlig talat inte. Fall Out Boy och All Time Low är ju rätt bra, även om jag inte lyssnar på någondera för tillfället.

11 : Något du saknar?
- Då man somnade på soffan som barn och magiskt vaknade upp i sin egna säng. ♥

12 : Favoritlåt?
- Just nu älskar jag If I Die Young av Julia Sheer.

13 : Hur gammal är du?
- 15 år, får snart köpa rullator.

14 : Stjärntecken?
- Skorpion.

15 : Kvalitet söker du hos en partner?
- Ärlig och ska helst tycka om att gosa. ♥

16 : Favorit ordspråk?
- Life goes on, whether you choose to move on and take a chance in the unknown. Or stay behind, locked in the past, thinking of what could've been.

17 : Favorit skådespelare ?
- Joseph Morgan, lätt.

18 : Favoritfärg?
- Marinblått. ♥

19 : Hög eller låg musik?
- Det beror på mitt humör. Läser jag läxor brukar jag ha låg volym (förutom då det är matte för då jävlar höjer jag så mina öron sprängs) men om jag är ledsen, arg eller upprörd brukar jag vrida upp ordentligt.

20 : Vart går du när du är ledsen?
- Oftast till min säng.

21 : Hur lång tid tar det dig att duscha?
- Shit, det här är en pinsam fråga. Okej, jag kommer bara kasta ut svaret: ungefär en halvtimme till en timme. Whoops.

22 : Hur lång tid tar det för dig att göra dig i ordning på morgonen?
- Vet inte riktigt hur du menar så jag gör en kort lista.
- Vaknar 07:15 & slösover till 07:34. (Väldigt specifikt, jag vet.)
- Äter frukost till 07:50.
- Sminkar mig till 08:10.
- Klär på mig & fixar håret till 08:25.
- Packar väskan och far iväg antingen 08:35 eller 08:45, beroende på pappas tidtabell och när lektionerna börjar.

23 : Har du någonsin varit i ett fysiskt bråk?
- Inte direkt, nej.

24 : Turn on?
- Smått muskulös och typ snälla ögon? Har inte tänkt så mycket på det, faktiskt.

25 : Turn off?
- Fuckboys, douchebag-beteende & stalking.

26 : Anledningen till att jag gick med på bloggen?
- Ingen aning, skapade den väldigt spontant. Ville få utlopp för mina tankar & känslor förutom i min privata dagbok.

27 : Rädslor?
- Spindelfobi och klaustrofobi (gäller inte hissar, bara om de är trånga). Jag tycker dockor är obehagliga och tycker inte om att vara ensam utomhus nattetid.

28 : Det sista som fick dig att gråta?
- Terrorn i Paris fick mig att fälla en tår eller två. Men sist jag storgrät minns jag inte. Kanske då jag hade en panik-attack, senast.

29 : Senaste gången du sa att du älskade någon?
- Förmodligen att jag älskade min bae på min födelsedag. <3 Säger inte det så ofta, faktiskt.

30 : Betydelse bakom ditt blogg-namn?
- Non_Deficientes betyder typ ''ge aldrig upp'' på latin, typ. Heter samma sak på wattpad, så tog namnet därifrån.

31 : Senaste bok du läst?
- Pretty Little Liars, av Sara Shephard.


32 : Den boken du läser just nu?

- Läser både Harry Potter and the Deathly Hallows och Flawless.

33 : Senaste serien som du såg?
- Såg det nya avsnittet av både TVD och TO igår. Älskar båda.

34 : Senaste personen du pratade med?
- I verkligheten: Min lillebror som fällde en bomb med lego i mitt rum och jag sa åt honom att plocka upp det. :|
Via mobilen: Med min bae för 0,4 sekunder sedan.

35 : Relationen mellan dig och den person du senast fick ett sms av?
- Pappa. ♥

36 : Favoritmat?
- Tacos, alltså åh, älskar det. Åt det för någon timme sedan och känner fortfarande ett sug, haha. Min favoritefterrätt är pannacotta. <3

37 : Plats du vill besöka?
- Vill till London, New York, Dubai och Turkiet. ♥

38 : Sista platsen du besökte?
- Var till Umeå med bae i oktober.

39 : Har du någon crush?
- Ingen medveten crush, nej. (sadstory)

40 : Senaste gången du kysste någon?
- I lågstadiet då vi lekte ryska posten på kalas. Blev alltid sjuk dagen efter, hah.

41 : Senaste gången du blev förolämpad?
- Ingen aning, faktiskt.

42 : Favoritsmak av sött?
- Om jordgubbar räknas som söta så är det favoritsmaken.

43 : Vilka instrument spelar du?
- Inga. Kan inte ens sjunga, heh.

44 : Favorit smycke?
- Mitt kedjearmband i silver jag fick i somras då jag konfirmerades. <3

45 : Senaste sport du spelat?
- Eh, volleyboll på skolgymnastiken, hehe. Hatar sport. (plus att jag är otränad som fasiken)

46 : Senaste låt du sjöng?
- Försökte sjunga Teddybears av Cobrastyle men det gick ju inte så bra. :P

47 : Favorit raggningsreplik?
- "Gjorde det ont då du ramlade ner från himlen?"

48 : Har du någonsin använt det
- Nej, men skulle vilja att någon skulle säga så till mig så jag skulle säga detta som svar: "Nej, men jag skrapade knät då jag kröp upp från helvetet." :P

49 : Senaste gången du umgicks med någon?
- Igår, i skolan. På fritiden var det väl i oktober då jag var till Umeå. Men vi ska på klassresa till Helsingfors på torsdag, så då lär det väl bli att umgås med folk.

50 : Vem vill du ska svara på dessa frågor?
- Alla som vill.

Likes

Comments

Förstår inte vad det är som är fel på dessa idiotiska människor som förstört så många oskyldiga människors liv. Mina tankar ligger i Paris.

Likes

Comments