För att förebygga skador tar jag det otroligt lugnt så här i början.
Tanken är att börja med 4-5 lugna pass i veckan för att leder, ligament och muskler ska hinna fatta vad det är jag håller på med. I tilläg äg minst ett hårdare konditionspass på skidor för att inte bli knäpp. Men det viktigaste för mig är att inte känna att jag måste utan blir det bara tre pass så får det duga.

-

Idag blev det 40min jogg i "prattempo".
Efter tre veckor med en tung känsla i kroppen kändes benen äntligen lite piggare och jag fick hålla igen för att inte dra på en eller två växlar till.
Testade att bitvis springa lite fortare, så pass att lungorna fick jobba bara lite till och för första gången sen jag började sa inte knän och höger baksida lår ifrån. Det ser jag som ett gott tecken, kanske kroppen börjar svara på denna otroligt tråkiga nötning.

Idag kände jag dessutom lite glädje i att jogga och jag såg framför mig att jag faktiskt fixar en mara och motivationen och inspirationen fanns där.

Har som haft det motigt att faktiskt ta mig ut, bara att byta om kan ta en kvart när jag inte känner lusten.

/ A

Likes

Comments

För en månad sedan tog löpartoken i mig över och det slutade i en anmälan till AXA Fjällmaraton. Hur jag tänkte där kan en spekulera i ett flertal varv utan resultat. Då var det drygt ett halvår till start och jag var i princip helt otränad. Något träningspass här och där med veckors mellanrum. Så kort sagt är tanken att jag ska på ett halvår nå en form som tar mig genom 43 kilometer i fjällterräng utan problem. Från noll till fyrtiotre alltså.

Att springa har i många år varit ett sätt för mig att nå både lycka, ro och en slags avkoppling från sånt som annars drar en ner i gropen.
Jag ser det som en frihet att kunna lämna alla måsten, funderingar och orosmoment bakom mig och känna hur både kropp och sinne lättar. Och jag tror det är viktigt att ha något som påverkar en på det sättet, både fysiskt och mentalt.

Det tåls att säga att jag aldrig tränat seriöst och detta blir något helt annat än vanliga löprundan.
Men det ska bli kul och det var nog precis detta jag behövde för att börja träna igen. En rejäl spark i arslet om man får säga så.
För trots att jag älskar det och vet hur bra jag mår både under och efter ett löppass så har latmasken i mig tagit över allt för länge.

Detta skriver jag för mig själv och tanken är att dels föra en träningslogg och dels skriva lite mer om just min relation till träning. Jag tänker att om jag får ner det i skrift kanske min iver inte får övertaget, det är nämligen så att jag lätt pushar mig själv till bristningsgränsen och det vill jag ju inte. Inte den här gången.


/ A

Likes

Comments