Två timmars bilresa och en halvtimmes båttur från Rio hamnade vi på Ihla Grande. En ö utanför Rios kust. Vi bodde i byn Abraão, omgiven av dramatiska bergskedjor och blått hav. Meningen med vår vistelse här var att få en lugn tid efter karnivalen. På Ihla grande finns inga riktiga vägar vilket innebär att sopbilen utgör ca 80% av trafiken här (en gång om dagen) och om du vill ta dig till en annan del av ön så går du eller tar en båt. Vårt hostel är inte att rekommendera men dagarna spenderades på stränder eller båtar. Eftersom att det inte är helt lätt att ta sig runt på ön är du mer eller mindre strandsatt i Abraão. Därför utgörs dagarna här av att ta utflykter. Bl.a. Till den fantastiskt vackra stranden Lopes Mendez som ser ut som om den hör hemma på en turistbroschyr och Lagoa Azul där du kan snorkla i turkost vatten och dricka capirinha. Våra fyra dagar här var magiska och vi tryckte i oss fisk för en hel livstid. Råkade kanske gå och dansa en eller två gånger också.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

I Rio kändes det inte som att turen var på vår sida. Efter att som sagt ha missat bussen hit tog vi en på tok för dyr taxi från terminalen till vårt hostel som vi hade bokat två månader innan. Väl framme ska vi checka in. Ett litet problem bara.. vi hade tydligen bokat boendet för en vecka i januari, en hel MÅNAD fel. Konstigt tyckte vi då boendet i Rio var det viktigaste på hela resan eftersom det är under karnevalen då det är otroligt svårt att få tag på ett bra hostel. Efter mycket letande hittade vi ett hostel långt över vår knapra resebudget och dit skyndade vi med en gång. Det visade sig att det inte alls var så tokigt att vi hade bokat fel. Det nya hostelet El Misti visade sig vara helt fantastiskt med lika fantastiska människor och dessutom bara ett kvarter från stranden. Vi var mer än nöjda!! Lite panka bara.

Under karnivalen är det mest populärt som turist att bo i stadsdelarna Ipanema och Copacobana. Vi bodde i Ipanema, ett kvarter från Ipanema Beach där det ofta är mycket fest under karnivalen. För att försöka ge en bild av hur firandet går till så består det till stor del av "blocos" (kvartersfester), små parader som leds av en stor buss med dans och sång och ett följetåg av människor bakom, andra typer av event som klubbar eller utomhusfester och till sist den stora paraden som är olika dansskolor som tävlar. Allt detta sker i olika delar av Rio och det finns hundratals olika event att välja bland.

Firandet är officiellt under 5 dagar men håller på både innan och efter sagda datum. Vi mötte flera fantastiska människor på vårt hostel samt mötte upp vänner här som vi träffat på vägen. Det bästa sättet att fira är med en stor grupp vänner och i utklädnad!!! Det är dock på tok för tidskrävande för mig att ge en full redogörelse av vår tid under karnivalen, allt känns som en stor smet av capirinha, Deu Onda (en av låtarna som på riktigt spelas 24/7 här och som i översättning betyder "min penis älskar dig"), blocos och sjukt roliga fester. Det var med sorg i hjärtat vi lämnade Rio men våra kroppar (levern i synnerhet) skrek "JA"!!

Likes

Comments

Brasiliens största stad! 11 miljoner människor! Hit åkte vi från Foz da Iguazu på en buss som skulle ta 15 timmar men som tog oss 19 timmar. Vi hade inte bokat ett hostel eftersom att vi antog att det skulle finnas wi-fi på bussterminalen (som för övrigt är Brasiliens största) men icke. Vi visste dock att vi ville bo i området Vila Madalena, ett mer avslappnat område känt för vacker grafitti, så vi pekade ut ett random hostel i min guidebok till taxichauffören och hoppades på lediga rum. Tyvärr fanns det inga lediga rum, det fanns inte ens ett hostel. Det hade tydligen konkat. Vi traskade ner till parallellgatan och kilade in vid första hostelskylten vi såg och bokade rum i två nätter. Plus med hostelet: wi-fi rockade!!!! Stenhårt!!! Minus: wi-fi rockade pga vi var dom ENDA som bodde där. Och med där menar jag i källaren under en restaurang där inga lampor fungerade och inga fönster fanns.

Vi utförde inga underverk i São Paulo. Detta främst på grund av att Amanda hamnade på sjukhus. För att göra lång historia kort så fick Amanda en infektion i sin visdomstand som spred sig djupt ner i tandköttet och fick henne att se ut som en hamster som hamstrade mat. Riktigt roligt (för oss andra). Detta var inte solklart för läkarna på Einstein sjukhuset (inga riktiga Einsteins höhö) som la Amanda i röntgen, sa att hon smittade så hon fick sitta med munskydd i timmar och tillkallade hudspecialist + tolk. Väldigt dramatiskt över en tand kunde vi tycka. Det blev i alla fall 18 timmar på sjukhus och en räkning på 100 laxxx. OBS försäkringen täckte biffen, tack Folksam, ni rockar!!!

Efter all tanddramatik hade vi inte mycket tid kvar och hann egentligen bara med en liten shoppingtur (utan mycket shopping) i staden och lite öl på kvällen i Vila Madalena (utan sjuklingen). Dagen efter tog vi en nattbuss (inte den första vi bokade för den missade vi tydligen pga Brasiliens största bussterminal har flera terminalen som de inte skriver ut på biljetterna) MEN den ANDRA bussen tog oss draka vägen till Rio de Janeiro!!!!!

Likes

Comments

För två veckor sedan lämnade vi Florianopolis. Sexton timmar med buss senare kom vi fram till ett 35 grader varmt Foz do Iguazu och en matförgiftad Ellen. Vi skiljdes från vår följeslagare och åkte till Klein Hostel. Trevligt ställe, mysig pool men inte nära fallen. Alls. Vi var alla slitna efter bussresan (med betoning på Ellen) så vi slaggade (alltså Ellen) och vi andra dog vid poolen. Efter ett par timmar slet vi oss upp (Ellen) för att hinna se fallen innan parken stängde.

Iguazu Falls ligger mitt på gränsen mellan Brasilien och Argentina, gränsen är floden Rio Iguazu Inferior. Detta innebär att du kan besöka fallen från båda länderna. Den brasilianska sidan tar mycket kortare tid, det är ett promenadstråk som tar ca 2-3 timmar. Brasilianska sidan ger en större överblick över alla fallen och de flesta ser du från andra sidan av floden. För oss tog det två timmar att se fallen, otroligt mäktig syn! Att ta oss hem tog 3,5 timmar. Vi åkte vilse och hamnade någonstans i Foz do Iguazus utkant? Var tvungna att be ett par gubbar som drack öl och hjälp med att beställa taxi, men det gjorde dom! Bästa gubbarna! Dagen avslutades med att dö i våra sängar.

Dagen efter gick vi upp tidigt för att ta oss över till Argentina. Vi unnade oss en taxi, främst eftersom att vi inte litade på oss själva med stadens kollektivtrafik. Vi åkte över till Mango Chill, ett hostel vi bokade efter rekommendationer från Sam. Bra hostel när det kom till att ta sig till fallen, mysigt dessutom med stor pool. Minus: bedbugs (inte i vårt rum dock), inställd pizzakväll (pga bedbugs), gasproblem i köket (förhoppningsvis inte pga bedbugs). Vi släppte av ryggsäckarna där och hoppade snabbt på bussen mot Iguazu, efter att ha köpt bussbiljett och båttur på stationen. Iguazu Falls på den Argentinska sidan tar ungefär en dag. Parken här är betydligt mycket större och har mer restaurangen och aktiviteter. Den fanns ungefär 3 stora promenadstråk på den här sidan exklusive de extraaktiviteter som såldes. Vi promenerade alla lederna trots 40 grader och långa sträckor, för det var verkligen helt otroligt. Så vackert att man inte kan tro det är sant faktiskt. Vi betalade äver extra för att ta en båttur runt bland fallen, otrolig syn och båten kör in i vattenfallen vilken innebär att vi indirekt har badat i Iguazufallen.

Trotts vissa motgångar var Iguazu helt fantastiskt och såhär i efterhand ett otroligt bra beslut. Nu väntar en 15 h lång bussresa mot Sao Paulo!

Likes

Comments

Hola! Efter fyra nätter på vårt The Green House så kände vi oss inte trötta på Florianopolis men däremot trötta på att vara strandsatta på vår del av ön. Därför förlängde vi vår vistelse och bytte hostel till ett annat område, Barra da Lagoa, som ligger mycket mer centralt. Eftersom att vi bara hade två nätter bokade där ville vi få ut så mycket som möjligt, ingen vila alltså. Florianopolis är väldigt känt för sitt nattliv vilket gjorde vistelsen där en aning slitsam. Första kvällen besökte vi en lokal klubb som vi inte blev så imponerade av. Många slisk och dyra caipirinhas men vi träffade våra kompisar som vi samlat på oss under resan, så det gjorde inte så mycket! Följande dag hade vi ett strandhäng med vår följeslagare Sam. Vi blev återigen brända, men hellre röd än vit! Rött idag, brunt imorgon! Kvällen spenderade vi på en lokal reggaebar som låg precis vid stranden med ett liveband och dansade barfota. Dagen efter satte vi oss på en 16 timmars lång bussresa mot Foz do Iguazu för att besöka de vackra Iguazufallen. Mer om det senare!

Likes

Comments

Hola! Efter vår tid i Punta del Diablo satte vi fart mot Florianopolis, en stad på Brasiliens kust. Eftersom att planen var att hinna med Iguazu Falls innan karnevalen i Rio behövde vi åka någonstans på andra sidan gränsen att åka ifrån (detta pga mycket billigare att resa inrikes). De vänner vi träffade i Punta del Diablo rekommenderade Florianopolis, där de själva skulle åka ifrån.

Därför satte vi oss, med våra trogna följeslagare Sam och Philip, på en buss till Chuy, en riktigt deppig stad mitt på gränsen mellan Brasilien och Uruguay. I Chuy satt vi strandsatta i 10 timmar utan mycket att göra förutom att slösurfa på ett sunkigt lunch-ställe. Sedan hoppade vi på vår 14-timmars buss (som vi för övrigt nästan missade) och njöt av att lämna Chuy bakom oss.

15 timmar senare kom vi fram till Florianopolis. Staden är en ö som ligger mycket nära fastlandet med bro-förbindelser över. En stor stad med mycket vackra stränder och mycket nattliv. Vi bokade 4 nätter på hostelet Green House. Det låg på sydöstra delen av ön, nära Campeche beach och var omgivet att mycket grönska. Här njööööt vi. Antingen vid poolen (!!!), stranden eller med nya vänner på uteplatsen. Trots att vi bokade fler nätter än planerat, så kände vi att vi var taggade på att få ligga på stranden och koppla av i ett par dagar innan Iguazu och Rio. Det gick inte som planerat pga 1. Vädret svek oss och 2. Till Florianopolis kommer du inte för att koppla av, hit kommer du för att dricka caprinha och traska hem i soluppgången.

Fredagen spenderade vi på en lokal klubb på stranden, där spelades live Reagge och projekterades det surfvideos på väggen. På lördagen bokade vi en technofestival som äger rum då och då här, känd världen över så det timeade vi tydligen in riktigt snyggt. Vi återförenades med våra två följeslagare och åkte minibuss med 15 fulla britter, 3 timmar ut i ingenstans. Där stod ett gigantiskt trähus där det fanns, två stora dansgolv, en sushibar och balkong ut mot stranden. Där stannade vi tills 7 på morgonen då minibussen körde hem oss i solnedgången. Riktigt bra var det, rekommenderar starkt till alla som reser till Brasilien under februari månad!

Trots ynka 4 dagar (än så länge) i Brasilien så har det redan stulit våra hjärtan.

Likes

Comments

Under vår tid i Punta del Diablo fyllde Filippa 22 år. Vi hade planerat in att fira den där efter att ha fått höra så gott om platsen. Vi började dagen med att ta det lugnt på vårt hostel. Vi struntade i stranden eftersom att det blåste massor (vind+strand = en oönskad peeling. I ögonen.) så vi slog oss ner med varsin bok i hängmattorna. Resten av dagen var däremot planerad! Vi hade bokat in en hästtour i nationalparken, vi visste inte mycket mer än att Ellen är den enda av oss som någonsin suttit på en häst och att det skulle bjudas på vin. Kl 5 kom en supergo man med gigantiska hästar och plockade upp oss och en annan tjej, Julia, som visade sig vara världens trevligaste tjej från Brasilien. Vi red en timme in i nationalparken som var fylld med så mycket dödsångest, grenar i ansiktet och ren och skär rädsla att en del av oss (Filippa och Amanda) övervägde att gå hem. Men efter en paus i skogen med mycket vin och kakor kände vi oss riktigt kaxiga och slängde oss upp i sadeln igen. Till er som som aldrig suttit på en häst tidigare och tänker börja er karriär i en skog i flera timmar, drick vin!!! På vägen hem galopperade vi på stranden. I solnedgången. Tänk er en scen från en film. Så kände vi oss, kanske inte lika glamorösa dock. Förmodligen det sjukaste vi någonsin gjort.

När vi kom hem igen var vi så fyllda av adrenalin att vi knappt kunde fortsätta kvällen. Sajk. Vi firade med en drös från vårt hostel med empanadas och öl på stranden. Efter det rullade vi till en bar där resterande av vårt hostel befann sig och hade karaoke-kväll. Vi dansade, sjöng (asså Amanda sjöng) och drack caipirinhas. Runt 3 på natten var vi ett gäng som fortfarande var riktigt sugna på att kolla på plankton. Det är alltså en speciell typ av plankton som lyser i mörkret. Ett supergalet fenomen som då och då kommer in till stränderna här, helt sporadiskt. Det som är coolare än att kolla på det från stranden är att bada på natten. Så vi traskade till en strand en bit bort i totalt bäckmörker och simmade. Och woooow. Helt sinnessjukt. Svårt att beskriva det mer än att när du ligger i vattnet så börjar du lysa. Vi blev allihopa cirka fem år gamla och plaskade runt där länge. Bästa födelsedagen någonsin, faktiskt.

Likes

Comments

Hola! Efter besvikelsen i Punta del Este så tog vi en buss till vårt bästa resemål hittills, Punta del Diablo. Det ligger utmed Uruguays kust och det tog ca fyra timmar med buss. Det första vi såg när vi klev av bussen var själva terminalen som kändes väldigt öde och låg mitt i ingenstans så vi gick raka vägen till turistinformationen och tog en karta. Vi fick höra att det skulle vara en liten bit att gå till själva hostelet, ca 15-20 minuter, och att de flesta tar buss eller taxi men envisa och äventyrliga som vi kände oss började vi knalla istället. I gassande sol och en på tok för liten frukost i magen gick vi runt i 45 minuter för att tills sist svälja vår stolthet och fråga om vägen till hostelet. Personen vi frågade var knasigt nog ägaren av själva hostelet..!

Punta del Diablo var lite som en stor by och bestod bara av småhus i olika färger, fina stränder och massa surfare. Hostelet var supermysigt och det var ganska mycket folk som bodde där vilket gav oss många nya att hänga med under de fem nätter vi spenderade där. De flesta av dagarna spenderades på stranden med nyfunna vänner smuttandes på caipirinha. Mycket sol och bad blev det med andra ord. När vi inte hängde på stranden satt vi för det mesta i hängmattorna på hostelet och läste en bok eller gosade med alla sju hundar och tre kattungar som bodde där. Vår vistelse här var mycket mer avslappnad än på övriga ställen där vi konstant har turistat och stressat omkring för att hinna med allt. Vi trivdes väldigt bra.

Likes

Comments

Hola! Nu var det länge sedan vi skrev MEN, uppehållet har haft goda skäl. Vi har inte haft något användbart wi-fi innan idag.

Senast vi skrev var vi i Montevideo, huvudstaden i Uruguay. Därifrån begav vi oss mot Punta del Este. Ett populärt resmål i Uruguay, känt för fina stränder och en "Hand-staty" som vi aldrig orkade fotografera. Efter en 3-timmars bussresa var vi framme och hamnade på hostelet F&F. Riktigt trevligt trots väldigt små sovrum och kasst wi-fi. I Punta del Este promenerade vi runt halvön, brände oss ÅTERIGEN på axlarna, tog ett dopp i vattnet och käkade paj. Ingen av oss var överdrivet imponerade av staden. Kändes väldigt mycket som Uruguays motsvarighet till Gran Canaria. Mycket barnfamiljer, pensionärer och allt är turistanpassat. Vi stannade i två nätter, den sista kvällen träffade vi en annan backpacker som heter Sam som vi mer eller mindre slagit följe med fram till idag. Vi gick ut och dansade reggaeton på en klubb som var ungefär lika dyr som dom i Stockholm och dagen efter fick vi släpa oss till bussen mot Punta del Diablo!!!

Likes

Comments

Hola!
Tänkte lägga upp de få bilderna vi har från vistelsen i Montevideo. Förra inlägget vägrade att samarbeta med mig så bilderna får komma på efterkälken!

Likes

Comments