View tracker

Hej!

Läste ett sånt hemskt sorgligt repotage idag, detta om "Sebbe visste att han skulle dö". Har ni läst den? Vet inte hur långt jag hann läsa innan jag satt med krokodiltårar och blev extremt rörd. Jag är nog den blödigaste människan som finns, kan gråta för vad som helst. Blir rörd väldigt, väldigt lätt. Tycker det är hemskt med cancer och särskilt när såna här unga människor som inte ens har hunnit leva halva deras liv, drabbas och cancern vinner. Eftersom min gammelmorfar gick bort i cancer och jag inte hann träffa honom innan han blev allt för sjuk, och det har jag sånt dåligt samvete över. 

Blev även sjukt arg för ett tag sen, när jag läste en ask som en tjej har som heter Hanna och hennes lillasyster har cancer, tror hon är runt 2 år. Och blev väldigt rörd när jag läste den långa texten Hanna hade skrivit om sin syster och led verkligen med henne. Eftersom jag själv har tre syskon i den åldern så kunde jag relatera till om dem skulle haft eller få cancer. Iallafall, när jag bläddrade igenom hennes ask så var det flera som hade skrivit att det var rätt åt hennes syster att hon hade cancer och att hon skulle dö och en massor. Så då skrev jag något på hennes ask, som hon sen svarade på (kommer dock inte ihåg vad det var). Men iallafall, hur i helvetet kan man ens ha mage att sitta och säga att det är RÄTT åt någon att hen har cancer? Hur fan kan man hjälpa att man får cancer?! Det är inte rättvist på något sätt, iallafall inte om man är 2 år och behöver spendera ALL sin tid på sjukhus, när man har hela sitt liv framför sig och man är så himla liten att man inte förstår varför man ska behöva må så dåligt, ha så ont och varför man inte är hemma. Man förstår inte varför mamma och pappa är ledsna hela tiden, man förstår ingenting och ingen har tillräckligt med ord att förklara.

Usch, fy för detta jävla samhället. Vad är det för fel på vissa människor? 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

OBS!!! Känsliga läsare varnas!!

 

 

Alla känner förmodligen igen den här mannen här under:

Idag så visade vår so lärare oss hemska bilder, verkligen HEMSKA bilder från kriget. Eller ja, konsentrationslägret. Det var så himla jobbigt och se alla dessa plågade människor, särskilt barn. När han visade filmen och man såg alla barn, då började jag nästan gråta. Förstår inte hur en människa kan göra såhär utan samvete? Fyfan alltså. Att plåga så många människor, förstöra så många människors liv, splittra så många familjer och inte ens få dåligt samvete? Hur kan man ens leva med sig själv om man gör så?


 

 

 



Enda vägen in, sedan kom man aldrig mer ut.







HUR KAN MAN GÖRA SÅHÄR MOT OSKYLDIGA BARN?!?!













 

 



Gaskammaren, in hit togs hundratals av människor och gasade sedan ihjäl dem innan man brände dem. Hur kan man göra såhär?



 Ugnen där dem brände kropparna.

Det var judar som jobbade med detta, tänk vad hemskt om en familj kommer dit och frun får skickas till gaskammaren och mannen får jobba vid ugnen och sedan vara tvungen att bränna sin egen fru? Fyfan vad hemskt. Orkar inte ens. Blir så ledsen.

 

Likes

Comments

View tracker

Vi ska hjälpa dem drabbade i Filippinerna, dem drabbade barnen i afrika, skänka pengar till fattiga länder. Detta är alltså prio ett? Men varför hjälper ingen dem som är drabbade i Sverige? Dem som får ligga ute, varje dag gå runt och inte veta vart dem ska ta vägen, dem vet inte om dem alltid har mat, skydd mot kylan eller ens pengar, i vårt eget land? Varför kan vi inte hjälpa dem först? Det här är det sorgligaste jag vet, vill inte leva i detta samhället längre snart! Tänk om, tänk rätt.

Likes

Comments

Sveriges stolthet. Sveriges landsfader. Sveriges trygghet.

28 Februari 1986, sverige lämnas i stor sorg. I en chock, sverige får en väckarklocka om att världen har förändrats.

"Olof Palme växer upp i en familj där det finns en tro, en tro om att det går att förändra världen och familjen Palme är en av tidens absolut mäktigaste familj. I deras kontroll ligger banker, varuhus, försäkringsbolag. Olof är yngst, sladdbarnet och underbarnet. Han har lärt sig läsa på egen hand som fyra åring, släkten kommer från olika delar av EU och hemma pågår ständiga samtal om politik och litteratur. Här hålls ofta middagar och fester, Olof fick lov att citera dikter för gästerna. Han pratar franska med sin guvinant, tyska med sin mamma Elisabeth och svenska med sin pappa och sina syskon.

Olof är bara sju år när hans pappa Gunnar hastigt dör, hela hans värld förändras och han skickas till Sigtunas humanistiska läroverk den skola dit kungafamiljen och överklassen brukar samla sina barn. Senare i livet skriver han om sin skoltid, från tredje klass till första ring på kant med allt och alla. Här fostras en maktelit, tävlingen är central, han tar upp kampen i alla sporter. Äntligen tar han studenten, dem hårda åren är över, han följer familjetraditionen och börjar läsa juridik. Framtiden tycks utstakad.

Men så får hans liv en annan riktning, ett år i USA på kenyon collage i Ohio, det kommer att förändra hans liv. Kenyon är en total kontrast i Sigtuna. Några klasskamrater har varit soldater i andra världskriget, andra kommer från fattiga familjer. Ideérna är radikala, hans stora utmaning blir övningarna i ”Speach”, att argumentera, att tala.
”För oss är demokrati en fråga om människovärde. Rätten att fritt få uttrycka sin mening, rätten att få kritisera och bilda opinion. Människovärde det är rätten till hälsa och arbete, utbildning och social trygghet.” Olof Palme.
Här vill han vara kvar, rektorn skriver till familjen att Olof är en unik, begåvad student. Han erbjuds ett fyraårigt stipendium på Harvards.

Men familjen säger nej, dem vill. Att han ska komma hem. Men innan han måste resa hem, vill han ha sett USA. I tre månader liftar han runt hela kontinenten.
”Jag liftade väll 4 000 mil, för att se det amerikanska samhället inifrån och nerifrån. Det lärde jag mig kanske mer av än böckerna, det var en enorm upplevelse. Att komma ner i dem djupa fattiga områderna i södern, dem svarta slum områderna. Att sitta på barerna och tala med människor om deras problem, det är lika värdefullt som en teoretisk utbildning.”

Då kommer han hem och är en ny, Olof Palme. Med växande självförtroende och en politisk medvetenhet. Sverige har stått utanför andra världskriget, våra fabriker är inte sönder bombade och vi har den största tillväxten i världen. I mer än två decennier så har socialdemokraterna haft makten. Utbildningarna har öppnats för alla, den gamla klass skalan ska bort. Och numera, har alla rätt till tre veckors semester. Omvärlden betraktar Sverige som ett modernt och föregångs land."

Lite av min nya uppsats om Olof. Ibland kan man undra hur världen hade sett ut om regeringen Palme fanns än idag..

 

 

 

Likes

Comments

Hej!

Jag är nog inte ensam om tankarna, att ena sekunden kan man vara hur nöjd som helst med sin kropp men den andra så tänker man hur ful den är, man måste vara vältränad eller smal och sen kommer den nöjda tanken tillbaka. Jag fattar ingenting. Har varit på botten, inte orkat något och tänkt att jag inte passar in och att jag var för tjock när jag egentligen vägde mindre än vad jag skulle. Men det vände tack vare alla mina fina vänner och alla andra runt omkring som sa att "du är fin.".  Men även om jag inte mår så dåligt nu, så kommer även tankarna upp från ingenstans?

Det är inte en människas  fel utan det är samhällets fel. Hur mycket hat har inte t.ex. Kim Kardashian fått emot sig för att hon inte blev smal direkt efter hon hade fött sitt barn, men hallå vad tänker ni med? Man kan inte gå från att vara höggravid till supersmal på en vecka. Det går inte, hur dåligt mår inte då alla andra tjejer runt om i världen som tänker att "man måste vara smal, det är det som gäller." Nej, det är inte det som gäller. ALDRIG. Man är fin som man är, även om media håller på att hjärntvätta samhället och idealet.

Men varför lura sig själv och säga "man är fin som man är" när man inte alls tycker det? Det handlar om att acceptera sig själv, få veta att man är fin och att man är accepterad precis som man är. Att ställa sig framför spegeln 5 minuter varje dag, ge sig själv positiva kommentarer kan faktiskt hjälpa. Det är och kommer alltid att vara en kamp mellan det positiva och det negativa, mellan tanken "Jag är nöjd med mig själv såhär" och "Jag passar inte in, jag är för tjock." tänk på att man faktiskt inte vet hur mycket en person kan ta åt sig av något, även om det är ett skämt. Det är sånahär småsaker hela tiden.

Blir så trött på samhället.

 

Likes

Comments

En sak min morfar har lärt mig är att man inte ska lita på någon, men det är svårt. Man tror att folk är annorlunda, för dom visar oftast sin bästa sida men dom har egentligen en annan sida också. Jag ska berätta en sak, en jobbig sak. Som dom flesta inte vet om, eftersom det är så otroligt jobbigt att berätta om det eftersom min morfar är den snällaste människan som existerar på jorden.

Min morfar är världens finaste människa, han ställer upp för alla och vill hjälpa alla. Vissa vet om det, vissa vet inte. Dom blir kanske förvånade när han ställer upp på saker, vissa vet att han gör det men utnyttjar det inte som vissa har gjort eller gör. Som en gång. Hans bästa vän frågade om han kunde skriva på några papper, det var om ett lån. Man var tvungen att ha en som kunde betala om man själv inte kunde och han sa att om han inte kunde betala så skulle morfar få taxibilen. Han skrev på, bara för han ville hjälpa sin bästa vän. Ska kanske tilläga att dom inte hade mycket pengar på den tiden, morfar och mormor jobbade med taxi och dom fick inte mycket betalt, ibland hade dom inte pengar till mat. Och dom hade 5 barn, 5 barn. 5 barn att ge mat, kläder, skor och andra saker dom behövde.

I alla fall, han skrev på. Hans kompis kunde inte betala så morfar fick betala 50 000 kronor, pengar som han inte hade. Som dom inte hade. Dom fick sälja sitt hus och flytta till en lägenhet på hjorthöjden. Morfar tänker nog fortfarande på detta, han såras fortfarande av det. Hans "kompis" bor fortfarande kvar här, han har inte bett om ursäkt eller ens betalat tillbaka en krona av dom pengarna. Jag förstår inte hur han kan det, hur han vågar. Jag hade skämts ihjäl om det hade varit jag.

Så morfar har lärt mig, "man ska inte lita på någon, inte ens om det är ens bästa vän, familj eller pojkvän. Inte någon, alla har den där fula och elaka sidan någonstans inom sig även om dem inte visar den."

Likes

Comments

Tjaa!

Är tillbaka efter en låååång paus. Har bara inte hunnit eller orkat. Tänkte blogga mer om typ tankar, åsikter och allmänt skit istället för att skriva vad man har gjort eller gör som resten av Sverige bloggar om eftersom det är så. jävla. drygt. Tänkte bara berätta en rolig sak som hände häromdagen, min svenska lärare berättade att jag skulle få A och han hade berömt mig jätte mycket till mina mentorer! Skitkul!

Dagens ämne: Stil och falska människor

Haha jag tycker verkligen att stil och falska människor passar ihop, för dom falska människor klagar så himla mycket på stil. Och dom tycker oftast själva att dom har rätt, att deras stil är bättre än alla andras när den egentligen inte är det. Dem håller ena sekunden på att tjata att "alla måste ha sin egen stil" sen SÅÅÅ fort någon med en EGEN stil kommer förbi så ger dem taskiga kommentarer t.ex. " hur kan hen ha dem byxorna på sig?" vad var det snacket om egen stil nudå? Eller det kanske bara gäller för vissa? Tycker alla moralfittor borde lägga det på hyllan och bara sluta, för det är bara ni som blir utskrattade för folk ser igenom det på direkten. Åsikter?

Likes

Comments

 

Hej!

Detta inlägget kommer handla om min största inspiration: Juliette Holmqvist.

 

För ett år (precis innan x-factor började sändas) så var mitt självförtroende nere på 0 och jag trodde aldrig att jag skulle komma upp igen på 10 som jag är nu. Men när x-factor började sändas och Juliette klev ut på scen, så ändrades allt för mig. Jag såg en tjej med sin egna stil som bara körde och inte brydde sig om vad liksom någon annan tyckte. Ett ord fanns för henne, grym. Förstod att det inte kunde fortsätta att vara såhär, att jag skulle göra precis som alla andra sa att jag skulle göra. Om någon sa att det kan du inte ha på dig, då kunde jag inte ha det på mig eller så kan du inte göra och så gjorde jag inte så. Men nu är det tvärtemot, jag bryr mig inte för fem öre om vad någon annan tycker. Just tack vare Juliette, hon är verkligen en fantastisk människa som inspirerar alla med sin stil, sång och personlighet. Och vissa som har varit ens förebild förut, som tex. Paow (Paulina Danielsson) och man t.ex. kommenterade något, mejlade eller vad som så var det inte så stor chans att hon tog sig tid att svara på det man skrev och man blev liksom, besviken på något sätt. Men Juliette är verkligen den perfekta förebilden för hon tar sin tid att svara på ens bilder, eller gillar ens bild. Bara det gör en glad, så fort hon har gillat en bild eller kommenterat en bild jag har lagt ut på Instagram så kan mitt humörs ändras på 1 sekund. Man blir bara så himla glad. Dessutom har hon fått min stil att växa fram mer och mer, eftersom man tittar på henne och hon har alltid på sig de kläderna hon tycker är snygga och då blir man liksom inspirerad av det. Sen blir jag alltid så himla glad av att se henne gå ut på scen i Idol och köra och vara så jäkla grym även om hon har den hesaste rösten och är stört förkyld. Här snackar man om en stark människa! Vet inte hur jag ska tacka henne, så enormt tacksam för att hon finns. Hon är grym, fler borde se upp till denna tjej! All kärlek till Juliette <3

Likes

Comments

Sorry för VÄÄÄLDIGT seg uppdatering, menmen. Har haft mycket med skolan, gymmet, planering och massa sånt! Vi ska iallafall flytta till en större lägenhet om 2 månader typ, har inte varit och kollat på den ännu men den var jätte fin sa mamma. Nyrenoverad och allt, ska få ett eget badrum med och ska måla det rosa och inreda det med rosa grejer. Dock ingen dusch eller badkar, suger! Menmen, whatever!

Orkar inte blogga mer nu sååååååååååå

Likes

Comments

 

Hey.

 

Lite update såhär på kvällen! Idag har jag varit på kalas hos min kära kusin Filip som fyller 16, gud vad tiden rinner iväg!! Det var fanimej inte länge sen vi var 4 år och ville gå ut och leka på lekplatsen i Karlshamn. Vi blev bjudna på jättegod mat som Jennie hade lagat, egengjord potatissallad, kassler och vitlöksbröd, till efterätt blev det glasstårta. Efter käket drog vi till Willys, sen drog vi ut med Hugo till lekparken och sen åkte vi hem. Hehe aaa

Sen är det en sak jag måste säga, ni kan ju ge fan i att fråga vem det är jag skriver med och så för det kommer jag inte berätta varken här eller någon annanstans!

Likes

Comments