PERSONLIGT

Vet inte riktigt vad jag tycker om att skriva om mina tankar och hur jag känner osv men vad jag vet är att det är mycket lättare att skriva det medan man är i duschen än öga mot öga.

Så därför Tänkte jag att jag ska ge mig på att skriva en till text om en grej jag har länge känt och tänkt.

Vet inte riktigt varför men jag har sedan väldigt långt tillbaka känt att det har varit min skyldighet att se bra ut, att om inte jag alltid ser på topp ut så gör jag något fel och att folk kommer se ner på en. Detta tankesättet har gett mig mycket ångest då det är omöjligt att se helt perfekt ut varje dag.

Jag tror detta tankesättets ursprung leder ända tillbaka till 5an då jag först började validera vad andra tyckte om mig mer än vad jag själv tyckte.

Det var som att mina egna åsikter och hur jag tyckte inte var rätt utan att jag var tvungen att vara precis som alla andra och om de inte tyckte om mitt hår eller hur min tröja satt emot min kropp var fel så hade jag misslyckats.

Jag började sakta ändra saker som gjorde just mig till mig för att bli mer som dem, jag döljde mer och mer av mig och skapade liksom en ny mig som folk skulle tycka om mer.

Det är så allt började men det var absolut inte då det var värst utan det var när jag började i 7an.

Då brydde jag mig inte alls om vad andra tyckte om mig utan vad jag trodde att folk tyckte. Jag hade ofta tanken om någon såg mig nu hur hade de uppfattat mig? Hade de gillat hur jag var? Hade de ens märkt mig? Det var nu jag blev väldigt överkritisk mot mig själv och sökte vissa personers uppmärksamhet. Nej det var inte så att jag försökte få en viss killes uppmärksamhet eller den "coola" tjejens utan det var folk som inte kände mig alls.

Jag ville att de skulle uppfatta mig på ett viss sätt som delvis är hur jag är men ändå absolut inte. Jag ville så desperat bli på sedd på detta sättet att jag sakta började utveckla bland annat en ätstörning, (det resterande av texten kommer fokusera på)

i slutet av sjuan hade den utvecklats helt och hållet och jag åt inte ens 300 kalorier på en dag vilket är helt sinnes sjukt! Vad jag åt på en dag kunde bestå av en kopp svart kaffe till frukost, skippa skolans lunch och när jag kom hem åt jag så lite av maten jag kunde utan att mamma skulle märka av det. jag levde på mint tuggummin och vatten. det gick så långt att jag svimmade av på en idrottslektion och fick åka till sjukhus.

i tre veckor fick jag ta prover som blodprov och EKG medans jag även ljög för doktorn om hur jag mådde (skit, jag mådde bara helt och hållet skit) , fick resultaten och enligt dem var det inget fel förutom att mitt hjärta inte slog regelbundet och att jag hade näringsbrist.

"dricker du mycket vatten?" var den frågan som gjorde att han trodde på mig.

"Ja, dricker väldigt mycket av det" vilket var sant men glömde nämna några detaljer om att jag knappt åt och att det var därför min kropp sakta började stänga ner.

"det är inte bra med för mycket vatten, vi ska sätta dig på en målplan och du får inte dricka över 2l vatten på en dag"

jag följde ju givetvis inte den men det visste ju inte de om. jag fortsatte att inte äta och klunka mängder av vatten.

jag tror jag insåg vad jag faktiskt höll på med när jag gick i 8an och jag satt framför spegeln och borstade mitt hår och insåg att för varje drag med borsten följde delar av mitt hår med. Så tänk er att tjejen som var så otroligt fixerad på hur hon såg ut se sig själv i spegeln hur hon verkligen såg ut. Blek av att stannat inne så mycket, tappat hår på grund av näringsbrist, mörka ringar under ögonen för att hon aldrig sov och inget självförtroende kvar alls.

jag vände om hela mitt liv på 24 timmar. jag åt mat och jag sov . jag gjorde allt jag trodde skulle motverka vad jag gjort innan, till en överdrift. Jag trodde liksom att jag kunde kompensera för allt sedan innan och över åt och sov väldigt mycket. detta hade givetvis en negativ påverkan med och ledde till att jag förlorade kontakten med nästan alla jag kände. jag trodde verkligen att jag inte hade någon men nu när jag ser tillbaka så inser jag att jag hade många och att allt som hade krävts var att jag tog emot den hjälpen jag hade behövts.

men grejen är att jag tog mig ur detta, helt själv. Jag insåg att jag var den ända som kunde vända om mitt liv och visst det hjälper att ha hjälp men det är inget man måste ha. Jag insåg hur stark jag verkligen kunde vara och bara gjorde det. låter enkelt eller hur? det var enkelt att utföra det praktiska men det var den mentala biten som var jobbig.

Tänk att jag kunde få kväljningar av att tänka på att jag var tvungen att äta den dagen, att jag mådde illa av att ens tänka på mat. Tänk att jag brydde mig så mycket att jag var på väg att döda mig själv, för det är vad som hade hänt om jag inte tog mig ur detta i tid.

Jag har fortfarande dessa tankar och kommer antagligen att alltid ha dem men jag har lärt mig att det är inte min skyldighet att se bra ut. jag behöver inte vara perfekt för ingen annan är det. Jag måste inte se ut på ett sätt eller bete mig enligt en mall utan jag kan vara jag, jag kan göra saker som andra inte gör och jag behöver ingens godkännande på något.

Jag behöver bara veta en sak och ni med förersten, 

alla är så upptagna med sina egna liv, problem och upplevelser att de inte har tid att fokusera på dina. Alltså alla går igenom saker bara på olika sätt och de förstår nog mer om hur man känner än vad man tror. Prata med folk men viktigast är nog att du pratar med dig själv och reder ut vad det faktiskt är du gör.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

finaste Bella och Cajsa med sina jävla tequila shots.

Från en mysig dag i stan

Här har vi en av de bästa personerna i mitt liv! Min bästa vän Olle <3

När bästa vi gick i samma klass och Bella inte hade flyttat långt åt helvete och jag bytt till Hvitfeldtska.

Träffade på Hermansson innan skolan och tog denna snygga bilden på hennes hår som jag har färgat förresten #stolt

najs men stressig fika med Jessie och Bella <3

Photoshoot med knape i vanlig ordning.

Nog en av de bästa kvällarna!

HUMM!! GODASTE BISTRON!!

JENFAAAA, mysigaste nyårsafton!

det är saft mamma.

Kallisto har sååå god mat!

Ja detta var väl allt för denna gången <3

Likes

Comments

PERSONLIGT

Jag vet inte riktigt hur jag ska påbörja denna texten då jag faktiskt inte har någon aning om vad jag ska skriva, men vad jag vet är att det kommer vara nånting om min relation till min pappa. Denna texten kommer vara ganska svår för mig att skriva och anledningen till det är då att jag inte har någon bra, om någon alls relation till min pappa.

jag kan ju börja med att berätta att min pappa aldrig riktigt har varit en del av mitt liv, han har alltid funnits omkring mig men har aldrig varit delaktig om man säger så. Största anledningen till att det är så vill jag helst inte gå in på för meningen med denna texten är inte att dra min pappa i skiten även om jag ibland känner att han skulle förtjäna det utan mest för att jag ska få skriva av mig lite. Kan dock säga att han har aldrig skadat varken mig eller min mamma.

Förresten om någon som känner mig läser denna texten snälla ta inte upp det när ni träffar mig eller så, jag har väldigt svårt att prata om min pappa till folk och det är inte många alls som vet att jag knappt har kontakt med honom. varför jag har det vet jag inte riktigt det kan väl vara för att jag inte vill att folk ska tycka synd om mig eller ska försöka finnas där för en för det är inte heller vad jag vill få ut av denna texten.

Det ända jag vill är väl att kluddra ner lite ord på en plattform där någon kan ta del av dem och kanske antingen känna att de inte är ensamma eller att de känner att de borde vara glada att de har en manlig förebild i sitt liv. En familjemedlem är ofta något man tar för givet utan att ens mena det, jag har dock alltid tagit det som givet att det är så en pappa är, frånvarande.

Jag förstod inte när jag var yngre att ens pappa skulle vara där så som en mamma är men när jag blev äldre så insåg jag att det inte var så en pappa skulle vara och kände mig då rätt sviken. Det kändes som om han inte ville att jag skulle finnas och att han kanske såg mig som ett misstag och det var därför han inte var en del i mitt liv.

När jag blev ännu lite äldre så insåg jag att det inte var så, jag insåg att min pappa var den mest fega personen i mitt liv. Ju mer jag lärde mig om varför min pappa inte var en del av mitt liv desto argare och mer sviken blev jag. Jag har ett minne av att jag var hos min farmor i bilen på uppfarten till hennes hus. En svart bil kör in till oss och ut stiger två civila poliser som kommer fram till bilen och frågar efter min pappa, han var misstänk för ett brott som jag heller inte vill nämna men kan säga att han inte hade skadat någon. Pappa var ju givetvis inte där och vi hade inte hör av honom på två veckor men det var inte vad som fick mig att hata honom i det ögonblicket, utan det var att när farmor satte sig i bilen igen och poliserna hade gått så tittade hon bara framåt sa ingenting och bröt ihop av gråt.

Tänk att få se en av de starkaste mest omtänksamma människor du vet vara så sårad att hon inte kunde hålla in tårarna mer och tänk er mig sittande där brevid. Jag hade inga ord utan satt bara still inte för att jag var ledsen också utan för att jag var så arg att jag inte ens visste hur jag skulle reagera. när farmor hade kört hem mig gick jag genast in i duschen och bara satt ner på golvet, hade kallaste vattnet på och bara satt där. Jag ville aldrig se honom igen.

några veckor efter det va jag hos min farmor igen och lånade hennes dator som jag visste att min pappa lånade ibland. Jag skrev ett långt brev till en anonym person i slutet om hur mycket den hade sårat mig, tror jag skrev minst 4 sidor och då jag inte minns själva innehållet så värt mins jag att jag refererade till den som sårat mig som "du". Så tänk er en lång jävla text om hur mycket "du" sårat mig och fått mig att må dåligt igenom alla år, i slutet så avslutade jag allt med "så om du inte har förståt det än är denna texten till dig pappa, glad fars dag..".

jag tog bort texten och grät, jag ville inte att det skulle vara sant.

tror detta var ungefär kanske tre år sedan.

även fast min pappa har sårat mig så mycket har jag alltid försvarat honom, om mamma sagt nått eller om det bara har varit ett skämt av någon som inte vet om ens situation. Varför jag gjort detta? för oavsett vad han gjort eller kommer att göra så är han ändå min pappa. Det är faktiskt tack vare han jag har blivit den jag är i dag och har några intressen jag har idag med.

Även om jag har haft mycket negativa upplevelser med min pappa har jag även haft bra.

Alltid om jag skulle sova hos pappa någon natt så kollade jag på Harry Potter vilket fortfarande och alltid kommer vara min favorit filmserie. Tror det finns tre anledningar till varför, 1. det är en bra film 2. jag kände väl mig igen i harrys roll om att han inte hade en viss relation till sina föräldrar som han hade önskat 3. jag förknippar de filmerna med bra minnen av min pappa. Som att vi satt i hans soffa tillsammans och kollade på dem och bara var som alla andra för en stund. Det kändes verkligen som om att jag hade en ordentlig pappa i de stunderna.

Hockey. Pappa var största hockey älskaren man kunde hitta han kollade på alla matcher speciellt Frölundas, vi satt och kollade mycket på det och gjorde planer om att gå på matcher och att åka skridskor, vilket vi aldrig gjorde. Men jag blev själv rätt intresserad av det då det egentligen är det ända gemensamma intresset vi har. från början var det ju bara ett intresse för att pappa gillade det och jag ville spendera tid med han. Men nu förknippar jag inte ens pappa med det utan med andra minnen som jag skapat själv.


Jag tycket vi avslutar detta här då jag hade kunnat fortsätta i evigheter om detta, Sista jag tänker säga är att min pappa har förstört mycket för mig som att ha relationer eller lita på folk men oavsett allt detta så skickar jag detta meddelandet till han idag även om jag vet att han inte kommer svara

"Glad fars dag, jag älskar dig ❤"

Likes

Comments

Nu äntligen är det helg! Har riktigt längtat och ska verkligen ta vara på den. Exakt vad jag ska göra vet jag inte än men något kul blir det och kommer självklart uppdatera om vad. Idag är nog den skönaste fredagen på länge! För det första va det svin god mat i skolan, lasagne muuums verkligen det bästa:)) vi fick även sluta tidigare och ska träffa en favorit senare<3

Likes

Comments

MUSIK

Hade tänkt dela med mig med några av mina favorit låtar och eftersom jag har såpass delad musik smak har jag någotlunda delat in dem i kategorier så att det blir lättare för dig som läser att förstå vad det är för musik<3

MUMBLERAP/RAP

SAD/LOVE SONGS

OLD FAVES

​Detta var alla låtar för denna gången, puss

Likes

Comments

EN DAG I MITT LIV

Idag har inte varit en sån speciell dag utan har haft skola och det är väl det ända egentligen. Dock har vi haft håltimma vilket vi tjejer i klassen utnyttjade till max och drog en kaffe på Avenyn. Efter det va det dags för vanliga lektioner igen och på en lång rast vi hade tog jag och Matilda lite bilder som ni ser över. Bilderna är på Matilda och visst är hon söt?! Efter skolan blev det en rundtur i Nordstan och sen tog man tåget hem. Just nu ligger jag i min säng och ska sätta på musik för att städa och fixa i mitt rum men detta var allt och uppdaterar er imon<3

Likes

Comments