Godmorgon! Jag vaknade faktiskt klockan elva, efter att ha somnat om klockan nio... Så nu är jag inte direkt pigg & lite trött på livet, heheh..
David klev ur sängen & lämnade mig ensam vid sjutiden, så idag är en sådan typisk dag vi går om varandra, jag slutar dessutom inte förrän tio ikväll. 👋🏻
Vi kommer gå om varandra imorgon med kom jag nyss på, isch vad tråkigt...
Men sådant är ju vuxenlivet helt enkelt!

Passade på att leta lite möbler till lägenheten innan jag var tvungen att resa mig ur sängen, utan vidare resultat dock..
Letar efter en "sittkudde", pall eller något liknande att ha vid soffan för att få lite mer plats att sitta på, kan ju alltid vara bra att ha, men jag är ju så kräsen..

Sitter just nu på jobb och har precis börjat, väntar på att allt som ska fixas ska dra igång så denna dagen kanske kan springa på lite fortare, för en gångs skull, men sådan tur har väl inte jag.. Brukar inte ha iallafall. 😎
Kan ju faktiskt passa på att slänga ut julen!
Så nu tar jag & springer iväg för att göra det, tjingeling! 😁

Likes

Comments

Idag insåg jag att allt mitt kämpande aldrig varit förgäves! Om 22 dagar flyttar jag in i en lägenhet med min största kärlek, vi ska skapa vårt eget liv, på ett helt annat sätt, på vårt sätt!
Jag har fått förlängd anställning & ska börja jobba på ett högriskboende, med mer fart & fläkt, med lite mer humör & händelser.
Det är något som kommer passa mig perfekt.
Jag är så oerhört lyckligt lottad som får chansen att gör det här!

Men jag insåg också, att när jag lämnade Skåne för att starta ett liv med David, förlorade jag det lilla jag hade, alla få vänner helt plötsligt bara försvann, det enda jag egentligen har kvar är min kusin Jennie. Och vet ni vad? Det räcker med henne & David, bara där är min familj komplett.
Även Davids familj är guldvärd för mig, ❣️
dom är så otroligt fina.
Jag ångrar dessutom inte att jag lämnade allt där nere & flyttade upp, absolut inte!



MEN! Det blir liksom att jag är så beroende av David hela tiden & skulle David vilja ut på krogen så får han lite dåligt samvete över att jag måste sitta ensam hemma pga inga vänner här heller, som inte är Davids vänner.
Och han ska ju inte behöva känna så heller.. Det är bara så fel..
Man känner sig som årets sämsta flickvän. 👋🏻


Men i övrigt är allt på topp, jag är så oerhört lycklig & förvantansfull på alla nya äventyr!
Speciellt att få flytta.. Låt dagarna gå fort! 🌸

Likes

Comments

Kärlek, kärlek övervinner allt, sålänge man kämpar. ❣️

Redan för fem år sedan, snart, träffade jag min sambo,
för fem år sedan på tågstationen i lilla lilla Kumla.
Jag följde med Rebekkah & hennes pojkvän för att dom skulle träffa David, det jag inte visste då var hur oerhört mycket den där lilla långhåriga killen med svart hår, byxorna ner till knäna & världens finaste leende, skulle betyda såhär oerhört mycket för mig, att han skulle bli min första största kärlek, min trygghetszon, min hjälte i vardagen & han som fick veta allt om mig, allt ingen annan någonsin hade hört.
Nu i efterhand brukar han skoja om att jag föll ganska hårt för honom första gången jag såg honom, och det är sant, för jag trillade tre gånger framför honom det första jag gjorde, inom loppet på tio minuter.
Usch vad jag skämdes! 😳

En annan sak jag inte heller visste då, var hur lång denna väg med en massa hinder på vägen skulle vara, innan
vi verkligen tog tag i oss, blev ett par på riktigt.
Jag bodde runt Örebro en tid, det var då vi började träffas, vi fortsatte träffas några gånger, han var så himla kär, likadant jag, men sen kom den dagen då jag behövde flytta ner igen...
Allt vändes upp & ner, han var ledsen, jag var ledsen.
Jag blev tillsammans med en kille, han var med en del andra tjejer, men inte ens där släppte vi varandra.
Han hörde alltid av sig, hintade om att han fanns där.
Vi bråkade, tjafsade, grät tillsammans, allt var så svårt.
Hans flickvänner skrev till mig, kallade mig saker osv när dom insåg att jag fanns i hans huvud, när dom egentligen borde varit där.
Vi sårade varandra, vi älskade varandra, men vi lyckades inte lista ut hur vi skulle få det att funka med så många mil emellan.
Såhär höll det på i fyra år.. Jag trodde jag skulle slita av mig håret vissa perioder, gråta ögonen ur mig.

Men för tio månader sedan började vi träffas, träffas ordentligt, allt gick bra, jag var lycklig, vi var lyckliga, lyckligare än någonsin, alla andra hade ju varit för att vi hade känt det aldrig skulle funka mellan oss, men vi slutade aldrig kämpa! Man ska aldrig sluta kämpa för det man verkligen vill ha. 💏
Vi pendlade fram & tillbaks, lovade varandra att minst ses 2 gånger i månaden, vi gick ut med att vi var tillsammans, allt hade klarnat upp! Äntligen!
Vi tog vara på varandra & hade det så bra, 2 månader gick, vi ville inte vara ifrån varandra mer.
Jag lämnade det lilla jag hade kvar i Skåne & flyttade upp till min största kärlek, min hjälte.
Jag fick jobb, vi fick en lägenhet förra månaden & flyttar in den första Februari.
Ingen är lyckligare än jag, jag är så tacksam för denna kille! Han har gett mig så mycket i livet, han ger mig lycka varje dag, han påminmer mig om hur värdefull jag är & han skyddar mig i sin trygga famn såfort något känns läskigt.
Jag älskar honom. ❣️

Alla borde vara lika tacksamma som jag för det dom har.

Han är min mr wright. 💍

Likes

Comments

Jag är 18 år om en vecka,, men min barndom speglar sig fortfarande, ärren som satte sig, visar sig i varje situation jag går eller tar mig igenom.
​Vissa saker fastnar mer än andra, vissa saker vill aldrig försvinna.. 
Jag har fortfarande jätte svårt att visa min kropp för folk, varför? 
Jo för att jag en gång i veckan fick gå till skolsyster när jag gick i femman till sexan och visa upp min kropp, för att hon skulle se hur mycket blåmärken osv jag hade.. 🍀

Jag är uppväxt med en mamma som var alldeles för glad i flaskan,, en mamma vars huvud det slog slint i så många gånger, en mamma som har gett mig så många både fysiska & psykiska ärr.
JAG fick vara mamma till min mamma, JAG fick höra allt hon gjorde, varje gång hon var full eller hon hade betett sig illa på något annat sätt var det mig folk kom till..
Jag var den som fick stryk för att det slog slint i hennes huvud.
Jag är den som nu har problem med knän osv för att hon slog sönder dom.
Jag är den som fick ta hennes skit.
Så ska det aldrig behöva vara.
Ett barn ska få vara barn, ett barn ska inte behöva växa upp för snabbt.

Ni ska få ett exempel på ett av tillfällena jag fick vara mamma till min egen mamma..
När jag gick i 4an så orienterade jag, just vid detta tillfället hade vi träning..
Min telefon ringer och jag svarar, det är min kompis som berättar hur full min mamma var och att hon hade tittat in i hennes fönster, jag slänger kartan jag håller i och springer hem till min mamma. när jag väl kommer innanför möts jag av spritflaskor och bakom där satt min mamma, jätte berusad.
Jag blev så så arg och ledsen att jag slog sönder varje flaska, tom som full,, sedan ledde det ena till det andra.

Det jag vill komma fram till är att inget barn ska behöva växa upp såhär, inget barn ska behöva se det eller ens veta av det. 👏
För jag vet också hur lätt det är att hamna i samma spår. för jag har varit där och när man väl har hittat dom spåren, är det inte bara att vända om, man kan inte bara gå tillbaks till korsningen för att ta det andra hållet, du hamnar i en sumpmark som bara slukar hela dig.
Det tar ett tag att arbeta sig bort från det där felvalda spåret, men man kan, det är jag ett levande bevis på.

Jag vill hjälpa folk som har dessa bekymmer, jag vet att det är svårt, att prata om, att man skäms..
Men jag vill vara den som sitter där, lyssnar på barn/unga med dessa bekymmer och ger dom rådgivning, hjälper dom på vägen, står där som en stöttepelare och visar vad som är rätt och fel.
Jag vill gå ut i klasser eller till andra ställen och berätta mina historier, mitt liv.
För att förklara hur det egentligen kan se ut i en familj.
För att visa att inget är omöjligt. 🌟

Jag vet att min kurator brukar ta upp mina "maskrosbarns historier" när han är ute & pratar i klasser osv,, men varför ska han göra det när jag kan göra det själv?
Nu är jag redo och tillräckligt stark för att kunna hjälpa andra, med det jag själv skulle vilja ha hjälp med genom den perioden.

Det är ett projekt jag tänker satsa på.. 🌹
















Likes

Comments