I början av året har jag mått som en påse skit. I mina ögon har jag inte varit värd mycket alls, jag mår riktigt illa när jag tänker tillbaka på det. Nu på senare tid har jag hittat ett självförtroende som jag saknat i ungefär 15 år.
Idag har jag ett driv som chockar mig själv och min omgivning. Jag har även lyckats sätta upp mål för mitt liv, som är rimliga nu för tiden men som faktiskt var helt galna för bara några år sedan - i och med att jag mått som jag gjort.

Självklart sviker självförtroendet ibland - jag är ju bara människa. Många gånger mår jag fortfarande dåligt och tycker att allt är botten, inklusive mig själv. Men allt oftare känner jag mig stolt över mig själv, för att jag lyckats komma dit jag är idag. Allt oftare är jag oslagbar. Jag har kämpat med social fobi och självförakt i evigheter, men det är först nu som det börjar vända!
I am feeling a bit proud.

I och med mina psykiska motstånd har jag aldrig varit en risktagare eller en särskilt bra problemlösare, men idag skulle jag säga raka motsatsen - nu har jag blivit det. Man måste satsa för att vinna och allt löser sig ändå i slutändan!
Nya idéer och planer kommer hela tiden, jag är motiverad att prova mina vingar och testa mina kunskaper på ett helt nytt sätt. Det är både skrämmande och intressant!




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

En lugn och härlig start på det nya året. Andra terminen på högskolan har dragit igång och jag ser framemot vad våren har att erbjuda - trots en sjuklig skoltrötthet. Men det är ju bara normalt att känna så. Inom mig kan jag dock känna en kaosartad känsla, jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra åt den. Jag vet inte hur jag ska lösa problemet. Jag och min käresta har bott ungefär tre månader i våran mysiga källare, vi flyttade från en mindre ort med stora förutfattade meningar till en större stad med något mindre utåtagerande åsikter. Här trivs vi - jag och min käresta.

Skolan börjar sakta men säkert ta knäcken på mig. Men, jag tycker ju att det är så roligt - är det verkligen en så kraftig skoltrötthet som gör sig påmind nu, alla redan? Jag har precis skaffat mig ett extrajobb, varannan helg, har jag tagit på mig ”för mycket”? Nej, jag känner mig inte trött på det sättet. Det är inga utmattningssymptom. Vad är fel? Det måste vara boendet, det är säkert så att det är för mörkt, för instängt, det kanske inte passar att leva under jorden. Men när förslaget på en flytt läggs fram får jag höra att det verkligen inte är en bra idé och att man inte kan förstå hur jag tänker - nej, hur kunde jag vara så idiotisk och föreslå en sådan sak?

Erbjudandet om en fast tjänst och deltidsjobb kommer upp. Det är så frestande, eftersom jag fått höra att jag inte drar in tillräckligt med pengar till hushållet, så är ju det perfekt. Jag väljer då att hoppa av skolan och skriver kontrakt på den fasta tjänsten på företaget. Roligt, det börjar gå bra nu! Men, om jag ska börja jobba nästan heltid så lär jag kunna sova ordentligt innan ett arbetspass - annars kommer jag inte orka. Jag kan inte ens minnas senaste gången jag fick en riktigt god natt sömn. Senaste gången måste ha varit för ungefär tio år sedan, innan jag började högstadiet. Det håller inte, jag måste kunna sova, annars kommer jag att må ännu sämre än någonsin.

Ett samtal. Det är det enda som krävs. Ett enda samtal. Vårdcentralen svarar, jag får en tid med en läkare och hon säger att vi ska göra ett test, så hon sedan kan fastställa en ”diagnos” på mig. Jaha, det var det. Testet genomförs, svaret blir - inte bara sömnproblem - att jag har ångestdepression. Antidepressiva skrivs ut, lugnande tabletter som jag kan ta vid behov likaså och även en KBT-behandling föreslås. Oj, jag mådde nog sämre än vad jag först trott. Galen tanke; att jag gått runt i ungefär tio år och mått såhär dåligt. Att jag inte tog tag i det här tidigare? När jag under gymnasietiden gick hos psykolog på barn- och ungdomspsykiatrin, till exempel. Varför fick jag inte hjälp tidigare?

Jag börjar sakta men säkert att må bättre. Men jag är inte riktigt där. Vad mer behöver jag ändra på? Det slår mig, som en hårt knuten näve rätt i ansiktet, att det kanske är min käresta som får mig att inte må helt hundra. När man kommer till ett sådant vägsjäl vill man inte inse faktum. Fem år av kärlek - bortkastat? Men jag inser ganska snabbt att det inte bara har varit kärlek. Jag har varit den där extramamman, slagpåsen och allmänna sovsällskapet. Under det året vi bott ihop har jag fått höra att jag är den felande länken i allt, alla mina förslag till något roligt och nytt - har varit idioti. Det är för dyrt, det är tråkigt, vi får se - är det enda jag fått höra från min käresta när jag försökt laga det som höll på att gå sönder, nämligen vi.

Dagen är kommen. Jag lägger fram att vi borde prova att bo på varsitt håll under en period och se hur vi ska gå tillväga med våra liv efter det. Du bryter ihop, jag går sönder. Midsommaren kommer, det är en helg fylld med glädje och kärlek. På midsommarafton är vi glada och fulla, livet känns så härligt. Men omgivningen märker på oss att ingenting är som det har varit. Allting är som det ska, samtidigt som allting känns främmande och annorlunda. I vanlig ordning har du din bittra min i ansiktet och verkar inte alls uppskatta den mysiga dagen i skärgården. Men för oss närmaste är den där minen inget nytt, du ser alltid ut sådär - vad gör vi för fel?

Midsommardagen. Även den är fylld med glädje, men också så mycket kärlek. Vi åker från skärgården till din hemby för att gå på bröllop. Ett litet och härligt bröllop. Efter allt det kyrkliga beger vi oss hem till de dina för festligheter. Allt känns som vanligt, trots att mycket är annorlunda. Ditt första leende på hela veckan, kan jag tyda. Jag älskar att se dig le, det ger mig en känsla av att jag lyckats med något, trots att det inte var på grund av mig som du log. Du älskar din familj, gränslöst - det kan jag märka, min käresta.

Jag gör en tillfällig ”miniflytt” till mina föräldrar. De åker bort fyra veckor på semester, så det passar alldeles utmärkt. Under någon vecka saknar vi varandra, men vi säger ingenting. Tårar spills, men inga ord utbyts. Vi börjar prata, båda undrar varför vi inte gjort det tidigare. Båda kommer också med samma svar; ”jag trodde inte att du ville det..” Vi ses, omgivningen märker inte att vi pratat om en separation - vi är precis som vanligt. Vi hittar på saker tillsammans, vi pratar om att flytta ihop igen. Men jag kan höra en tvekan i din röst, jag vet inte om det är en seriös osäkerhet eller om det är din gamla vanliga reaktion, som du alltid har på saker och ting.

Vi drar ut på det lite ytterligare. Våra träffar, SMS och samtal blir allt färre och färre. Tillslut pratar vi knappt alls. Jag får besked om att en lägenhet är min, om jag vill ha den. Utan att tänka mer på saken, tackar jag ja. Samma kväll pratar jag med dig, vi hade ju trots allt pratat om att flytta ihop igen och kanske då ta den lägenhet jag fått tag i då vi egentligen inte stortrivdes i källaren. Du verkar glad, men fortfarande tveksam - vad döljer du? Varför är du inte bara ärlig för en gångs skull?

Dagen kommer då det är dags att skriva kontrakt. Eftersom jag bara packade det allra viktigaste, såsom kläder, innan jag for till föräldrarna så var jag såklart tvungen att komma hem - till vårt hem - för att hämta viktiga papper. Jag åker, direkt efter ett nattpass, ”hem” för att hämta det jag behöver. Jag vet på ett ungefär vart jag ska leta. Men när jag kommer in, känner jag i luften att ingenting är som det borde. Allt känns annorlunda och konstigt. Det är först när jag sänker blicken och kollar ner på golvet i hallen som jag ser något främmande - ett par skor, de är inte mina och heller inte dina. Skumt. Utan att tänka mer på den saken stegar jag in i vardagsrummet och letar efter mina papper som jag kom dit för. Slutligen hittar jag dem.

På vägen tillbaka till hallen kan jag inte låta bli att kasta en hastig blick in till sovrummet. De rum som är mörkast och som ligger längst in i källaren och saknar fönster. Ändå kan jag tyda en siluett av en kropp som ligger under täcket och sover. Men något är annorlunda, skepnaden jag ser har långt blont hår. Det slår mig att det inte är du som ligger och sover där, för det första; du är på jobbet, för det andra; du har inte långt platinablont hår. Jag tänder spotlighten i taket, ljuset sprider sig över rummet och jag ser nu ännu tydligare än innan att det faktiskt ligger en främmande tjej och sover - i min säng. Det enda jag kunde komma på att fråga var; ”vem är du?” Jag fick till svar att hon var din kompis. Sedan släckte jag, lämnade förlovningsringen på bänken i hallen och lämnade källaren - den där vidriga källaren.

Kunde du räkna med annat? Att du skulle få ett ganska argt samtal från mig. Av alla respektlösa saker du sagt och gjort under våra fem år tillsammans så tog det här priset. Jag hade inte ens hunnit flytta ut. Alla mina saker och kläder var kvar, och det var mitt namn som stod på hyreskontraktet - lägenheten var, rent juridiskt, min. Du tog in en främling i mitt hem, bland mina saker. Utan lov och utan förvarning. Sjukligt respektlöst.

Vi löste tjafset, trots allt. Vi skulle ju vara vänner och hålla sams. Jag bad dig om hjälp att dela upp våra saker i lägenheten - för att inte skapa onödig konflikt om vem som behåller vad. Du lovade att hon inte skulle vara kvar där, att hon skulle hitta ett annat ställe att sova på. Jag litade på dig. Jag talade även om att jag skulle komma tillbaka och börja med flyttpackningen - den som jag bad dig medverka i. När jag kommer till vår källare så finner jag er båda sovandes i min säng. Jag har aldrig känt mig så sviken i hela mitt liv. Fem år tillsammans, fyra och ett halvt som förlovade och lite mer än ett år som sambos; betydde tydligen ingenting för dig. Du ljög mig rakt upp i ansiktet. Jag hatar dig för det.

Men trots allt klagar jag inte. Jag var så rädd för att du skulle bli ensam, min käresta. Nu är du inte det, och det ger mig ro i själen. Jag är glad för din skull. Att du gått vidare. Nog för att saker och ting kunde ha skötts på ett schystare sätt, men jag hyser ingen agg eller känner något annat än glädje för att det går bra för dig. Det är du värd, min käresta.

Jag går in i ett autopilot-mode. Jag sover, jobbar, sover, jobbar.. Det är bara det. När jag tänker tillbaka så känns allting som en enda stor karatefylla - det är bara ett blurr av minnesluckor. En ny värld öppnades för mig när en kollega och vän introducerade mig för en dejtingapp. Men jag skäms, det är inte jag - jag som person är ingen som gör sig tillgänglig för allmänheten på det sättet. I slutändan, känner jag mig nöjd. Jag har fått kontakt med fina människor och helt enkelt provat mina vingar på annan mark. You live and you learn.

Jag flyttade. Min nya bostad är så fin, här kommer jag att trivas som fisken i vattnet. Allting i lägenheten är nytt och fräscht - allt är ljust och fint. Det här är verkligen vad jag behöver. Jag börjar sakta men säkert få in vardagsrutiner i mitt liv. Det är första gången under hela min livstid som jag bor helt själv - jag har bara mig själv att tänka på i hushållet. Det är en helt galen känsla. I vissa stunder känns det helt fruktansvärt, men i nästa sekund kan jag känna att det är riktigt skönt.

Jag lyckas komma ur mitt autopilot-mode. Jag känner in tillvaron, det känns bara tomt. Men det är en skön typ av tomhet. Det är så mycket nya känslor som behövs uppmärksammas - jag är beredd att ge det tid. En vacker dag kommer det inte att kännas tomt, det kommer inte att kännas ensamt och allt kommer att falla på plats.

Första julen, utan dig. Det känns i luften att det inte är som det brukar. Det är julafton, jag har ingen större julkänsla, det är normalt för att vara jag. Men i år känns det ännu värre, den här julen har jag inte dig. Men ändå firar jag julen med glädje - för det hör julen till; att man ska vara glad. Jag är glad för att jag är där jag är, nöjd med tillvaron, trots att mammas val av julmusik får mig att känna en enorm saknad.

Första nyårsaftonen, utan dig. Jag har aldrig känt mig så ensam. Trots att det är som vilken annan lördag som helst, så är det en helt annan stämning i luften. Det är ju nyårsafton, det har alltid inneburit fest och glädje. Men nu sitter jag här, helt själv. Det är först nu som det slår mig riktigt hårt att jag är ensam. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är riktigt skönt.

Likes

Comments

​Sådant trams är ju sjukt fjortisaktigt och så 2002, men men!
Tänkte i alla fall att det kunde vara en rolig start, när man inte har bättre saker att komma med!

1. Hur gammal är du om fem år? 28.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Kusinerna.

3. Hur lång är du? 1.65 cm.

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Fucking Åmål (Ja, ni såg rätt. Hade lite nostalgikväll!)

5. Vem ringde du senast? Mamma.

6. Vem ringde dig senast? Hemlig beundrare!

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? Hemligstämplat - jobbrelaterat.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Det beror på vad jag gör för tillfället - men oftast ringa!

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Varken eller, de är förlovade sedan drygt 20-25 år tillbaka.

10. När såg du senast din mamma? Drygt en timme sedan.

11. Vilken ögonfärg har du? Blå!

12. När vaknade du i dag? Runt 07-tiden.

13. Vilken är din favoritjulsång? Auld Lang Syne - Marzipan & Misteltoe

14. Vilken är din favoritplats? I solen!

15. Vilken plats föredrar du minst? Whitetrash-orterna vi har i Sverige.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Då är jag företagare sedan X antal år tillbaka och bor i villa med familj.

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Mörkret - man vet aldrig vad som gömmer sig där.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Släktens sjuka humor!

19. Hur stor är din säng? En och sextio.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Om jag är sjuk; fullt påpälsad. Om jag är frisk; nästintill näck.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Fyra.

23. Hur många landskap har du bott i? Ett, vad jag vet.

24. Vilka städer har du bott i? Städer och städer..

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Inomhus; strumpor, utomhus; strumpor och skor, sandstrand; barfota.

26. Är du social? Ja, oftast i alla fall!

27. Vilken är din favoritglass? Vanilj eller saltlakrits.

28. Vilken är din favoritefterrätt? Varm chocolate chip cookie med vanlijglass.

29. Tycker du om kinamat? Sover Dolly Parton på rygg?

30. Tycker du om kaffe? Bajsar björnar i skogen?

31. Vad dricker du till frukost? Vatten, Red Bull och Proviva.

32. Sover du på någon särskild sida? Oftast höger

33. Kan du spela poker? Yes!

34. Tycker du om att mysa/kela? Självklart!

35. Är du en beroendemänniska? Well.. Jag snusar och får huvudvärk från helvetet när jag inte får koffein, men jag skulle inte kalla mig för beroendemänniska!

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Känner och känner, men jag KÄNNER TILL en!

37. Vill du ha barn? Javisst, men det får framtiden avgöra.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och franska.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Bassäng.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Ätbart.

42. Äger du dyrbara smycken? Beror på vad man anser som dyrbart, men smycken äger jag i alla fall!

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Lyxfällan, Vad blir det för mat?, Det okända, Judge Judy och Dr. Phil.

44. Kan du rulla med tungan? Kunde, nu för tiden sitter det en stav i vägen.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Lätt.. Det är ju jag!

46. Sover du med gosedjur? Nix.

47. Vad har du för ringsignal? Marimba Hiphop remix

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Det tror jag nog, mamma är sensitive like a dandelion!

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Loggan på RedBull-burken.

50. Flirtar du mycket? Mycket och mycket.

51. Kan du byta olja på bilen? Självklart, man är ju ingen dum brudjävel.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Never, ever.

53. Vilken var den senaste boken du läste? Economista

54. Läser du dagstidningen? Ytterst sällan.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Never, ever.

56. Dansar du i bilen? Självklart.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? NRJ

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Företagsidéer.

59. När var du i kyrkan senast? Midsommardagen 2016.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Handledaren för klassen, som även var våran samhällskunskapslärare.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Två nätter - en helg.

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig? Ingen aning, så bortskämd är jag inte.

63. Vad lyssnar du på just nu? TV:n i bakgrunden.

64. Har du varit med i tidningen? Yes, i en artikel om ungdomars internetvanor.

65. Vad är det konstigaste du ätit? Friterade bläckfisksugkoppar.

66. Vem såg dig naken senast? Jag!

67. Vad är det för färg på din tandborste? Grön.

68. Hur imponerar man på dig? Med charm, intelligens och stil.

69. Vem ringer du när du är arg/ledsen? Ingen, jag skriver ner allt istället.

70. Har du någon piercing? Tungan och öronen.

71. Din största vinst? Ekonomiskt? 500kr kanske.

72. Civilstånd? Ensamstående utan barn.

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen? Facebook och Youtube.

74. Är du fåfäng? Absolut! 

75. Ångrar du någonting du gjort? Man ska aldrig ångra något man gjort.

76. Hur gammal är din pappa? 46.

77. Vilket är ditt drömjobb? Entreprenör.

78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till? Köpa ny bil, bygga hus och resa bort minst fyra veckor.

79. Vad har du haft för husdjur? Katter, gerbiler och undulater

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig? Jag är impulsiv, envis som en get och jag är väldigt omtänksam.

81. Svär du ofta? Hela tiden, fan.

82. Sverige när det är som bäst? Midsommar i skärgården, nyårsafton i Sälen och utelivet - rent allmänt - på helgerna.

83. Kan du åka slalom? Har inte åkt på 15 år, men; ränderna går aldrig ur.

84. Vad har du ätit i dag? Potatis- och köttfärsgratäng.

85. Vad har du för utbildning? Gymnasieexamen i handel och administration - entreprenörskap, 1/5 ämneslärare och 1/3 kommunikatör.

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Rumpan!

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? Fötterna.

88. Vilken är din bästa egenskap? Har ett sjujäkla driv.

89. Vilken är din sämsta egenskap? Kort stubin.

90. Nämn två historiska personer som intresserar dig? Adolf Hitler och Selma Lagerlöf.

91. Saknar du något? Det gör jag säkert.

92. Är det viktigt att fira födelsedagar? Inte fira på det sättet - men det är nästintill bara då vi är samlade hela släkten så i den bemärkelsen är det viktigt för mig.

93. Vad gör dig ledsen? Orättvisor.

94. Vad gör dig glad? Trevliga och härliga människor.

95. Har du varit gift eller förlovad? Yes - förlovad.

96. Vad ska du göra i helgen? Det är söndag så helgen är redan förbi - men nästa helg ska jag jobba!

97. Vad är det knasigaste du gjort? Jag gör knasiga saker hela tiden!

98. Vad har du för laster? Jag är vuxen, ska jag verkligen rabbla upp allt här?

99. Vem är din förebild? Isabella Löwengrip

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Återgå!

Likes

Comments